Värnplikksålldan da var fran 18n till 50ti ar.
Pa Gåttland fanns de int offiserar, äut´n de var Fasstlänningar sum värkställdä dän fysst mynnstringän, vartill Prässt´n lämnäd uppgifftar um beväringars ålldar u dopnamn, män tillnamn hadd knapp någän pa dän täid´n

I rullårrna måsste äfvän upptas tillnamn.
Dän sum int själlvar kunnd uppgi tillnamn, fikk undakasst si manskapäs gotykä, att bistämmä tillnamnä.
Pa de väisä så fik träi(3) stykkän fran Libbnarvä sum haitäd Lars haitä Lars Starrk, Las Valborgsman u Las Krisstman me ainlaidning av dairäs hustrurs namn.
En ovanlir kvikkar dräng, sum haitäd Jakob, skud erhålla a fängälnamn, män sum än var umtyktar, så skudd de int var någätt fäult namn, u han fikk hait Svan, u avkumlingar ättar han skrivar ännu sitt namn me Schvan.

De var int gutt ti ler Gåttlänningar deseplin u årning me ti´äkkserä.
Di had häit´ntills varrt så ti´sägnäs fräi nattäurban, sum nå skud tämäs.
För ti´ ler si marstakkt, fikk di gännä sing någ sum passäd. Di dikktäd därförä säin sma stråfar, t.ex.p. En Allmungsboä räidäd därförbäi Sandäsräum me a gäul märr.
Sunän hanns hadd far arässt för fylleräi, u gäinasst löd de i manskållån´n ”gäul håpör ti´hässt, Kristoffar arässt, ätt täu takkt täu takktäu.

Pättronälla fran Gråitlingbo kåm pa Sandäsvärn för ti säi pa äkksäis´n,
mik elegannt u fäinkled, u me än nöiarr rynnkänn klänning, sum var ovanlitt pa dän täid´n, för kållår var da vanlittväis sletä, u sum ha inntä var upptagi i riggissträ för a dyggdu päikå, så ljöd det:träi rynnkår frammä, u säkks bak, bårrtskämd päikår har ingän smak.

De var de ungä, sum hadd a roli äkservikå.
De gamblä me pikstakar sum ännu 1873 uppväist säin pikstakar bäi mynnstringar, var nukk lungnarä.

Blannt galnä upptåg bäi äxsäis´n puminnar ja mi dän i sudrä känndä C J Bäckström, da han var bokhållarä i Visby.
Wid bifälsmöitä pa Böiräumä, had hann än bikantar Löitnant, sum han bräukäd ga äut till pa Böiräumä u hälls pa undar äksäis´n. Änn dag bjaudäd ´N inn Löitnannt´n i nermässtä särrveringställt, för att pa hanns bekusstnad förpläg si. B. skudd undar täid´n ha tillsöin u bifäl yvar truppän. B. sum var mik livlir u gladar, fik snart manskapätts gunnst, u gynnt snart pa sitt väis dumderä u äkserä mädd dum, ungefärliän så där: södär om vänster om helt om u.s.v. Ättar någar truppän gärrd handgrip, förklarade dän äkstra bifälhavan, att di var mik skikliä, män, de vikktusstä av allt var, att ret kunnä annfallä u ti´innt gärä än söinlir fäiändä.

Vörr förställar uss nå: att dän stora jårdhöigän där bårrtå, jär´n fäiändhop,
u vörr skall annfall han så krafftut, att vörr ståitar inn hail givvärä äi änn. Annfallskummando:språngmarrs u härsskräi; u all givväri sitar fasst i kåmpåssthöigän ännd ti´ kållvän. Löitnannt´n sum håirt skräi kummar.
B. rännar åt Stadän u truppän sum bisto av landsboar, fikk erfarä:
att högän bisto av fran stadän äutkårrdar lantrin sum var bitäkkt me jård.
Ja de blai fäin givvär skall ja säjä!
B. måsste sedan hålla sig inne undar möitästäid´n..

TILL SIDANS BÖRJAN

Till första sidan Fyndet i Bringsarve

Om du vill kommentera texten
skriv till webbredaktören
Lena Axelsson

Värnpliktsåldern då var från 18 till 50 år.
På Gotland fanns det inga officerare, utan det var fastlänningar som verkställde den första mönstringen, vartill prästen lämnade uppgifter om beväringarnas ålder och dopnamn, men tillnamn hade knappt någon på den tiden

I rullorna måste även upptas tillnamn.
Den som inte själv kunde uppge tillnamn, fick underkasta sig manskapets godtycke, att bestämma tillnamnet. På det viset så fick tre stycken från Libbenarve som hette Lars heta Lars Stark, Lars Valborgsman och Lars Krisstman med anledning av deras hustrurs namn.
En ovanligt kvick dräng, som hette Jakob, skulle erhålla ett fängelsenamn, men som han var omtyckt, så skulle det inte vara något fult namn, och han fick heta Svan, och avkomlingar efter honom skriver ännu sitt namn Schvan.

Det var inte gott att lära gotlänningar disciplin och ordning med att excercera.
De hade hitintills varit så till sägandes fria naturbarn, som nu skulle tämjas. För att lära sig marschtakt, fick de gärna sjunga något som passade. De diktade därför sina små strofer, t ex. En Allmungsbo red därförbi Sandesrum med en gul märr.
Sonen hans hade fått arrest för fylleri, u genast löd de i manskolonnen ”gul märr till häst, Kristoffer arrest, ett tu takt tu taktu".

Petronella från Grötlingbo kom till Sandesvärn för att se på exercisen,
mycket elegant och finklädd, och med en ny rynkad klänning, som var ovanligt på den tiden, för kjolarna var då vanligtvis släta, och som hon inte var upptagen i registret för en dygdig flicka, så ljöd det: tre rynkor fram, och sex bak, bortskämd flicka har ingen smak.

Det var de unga, som hade en rolig exercisvecka.
De gamla med pikstakar(vapen) som ännu 1873 uppvisade sina pikstakar vid mönstringarna, var nog lugnare.

Bland galna upptåg vid exercisen påminner jag mig den i söder kände C J Bäckström, då han var bokhållare i Visby.
Vid befälsmötena på Byrummet, hade han en bekant löjtnant, som han brukade gå ut till på Byrummet och hälsa på under exercisen. En dag bjöd han in löjtnanten i närmaste serveringstält, för att på hans bekostnad förpläga sig. B. skulle under tiden ha tillsyn och befäl över truppen. B. som var mycket livlig och glad, fick snart manskapets gunst, och började snart på sitt vis domdera och exercera med dem, ungefärligen så där: söder om vänster om helt om o.s.v. Efter några av truppen gjorda handgrepp, förklarade den extra befälhavaren, att de var mycket skickliga, men, det viktigaste av allt var, att rätt kunna anfalla och tillintetgöra en synlig fiende.

Vi föreställer oss nu: att den stora jordhögen där borta, är en fiendehop,
och vi skall anfalla honom så kraftigt, att vi stöter in hela geväret i honom. Anfallskommando:språngmarsch och härskri; och alla gevär sitter fast i komposthögen ända till kolven. Löjtnanten som hört skriket kommer.
B. springer mot staden och truppen som bestod av lantbor, fick erfara: att högen bestod av från staden utkörd latrin som var betäckt med jord.
Ja det blev fina gevär skall jag säga!
B. måste sedan hålla sig inne under mötestiden..

Anteckningsboken innehåller fler berättelser:

”A Hisstorjå um Ryssarrs Landstäigning pa Gåttland”
"Hisstorju um Ann-Maiä Strandårrn u Jaulbrännväinä"
"Um de sma undar jårdi"
"Hisstorjår um Strandbräukä"
"A Hisstorjå um ordspråk, sidar u bräuk fran gamblä täidn”.