 |
|
|
|
Kerstin Hed 1890 - 1961Kerstin Hed var en välkommen gäst på Lagmansgården. Välkommen, inte minst för att hon ofta hade med sig en korg ägg från den egna bondgården. Och det var synnerligen välkommet för familjen Koch som skulle försöka driva pensionat under trettiotalet, och de knappt hade kredit i Hedemoras speceriaffärer. Det är därför som det känns så väl motiverat att Dalarnas Landsting velat deponera olje-målningen av Verner Molin i Martin Kochrummet på Lagmansgården. Kerstin Hed hade redan på tidigt tjugotal sjungit sig in i svenska hjärtans djup med en sång som kom att ingå i skolans stamsånger och så småningom hamna på Svensktoppen! Att det blev en direkt succé berodde på, att en jägmästare, David Grufman tog fatt i dikten, textanpassade den och gav den en härligt medryckande melodi. Löven de grönska i sol kring alla vägar och alla lärkor sjunga den långa vårens dag. Hän genom hagar jag gångar som jag plägar – en stackars fattig speleman, en speleman är jag. Sol, sol, sol i de glimmande snår, sol, sol är det var jag går – en speleman, en hjärteglad, en speleman, en speleman är jag Kan jag väl klaga, när i den gröna hagen jag hör hur trasten spelar sin flöjt med raska tag, gökarna ropa den hela långa dagen och backens alla blomster dofta till behag Sol, sol, sol i de glimmande snår sol, sol är det var jag går - en speleman, en hjärteglad, en speleman, en speleman är jag
I Kochrummet på Lagmansgården finns nu hennes porträtt målat i olja av Verner Molin. Där ser hon spörjande, tänkande på oss ovanför sitt eget
dalabord med den skrivmaskin hon själv använde. Det var böjd över denna hon en afton 1961 somnade in 71 år gammal.
|
Stort porträtt på Kerstin Hed
| |||
Bli medlem?
| ||||
