Vanliga frågor om Shelties

Jag har hört att Shelties är rädda, stressade och nervösa, stämmer det?
Nej, men det är en vanlig fördom om rasen så du är inte ensam om att tro det. Ursprungligen användes Sheltien till att valla djur och vakta husfolket och gården. I och med detta började en något otillgänglig mentalitet utkristalliserats och under 60- 70- och 80-talet kunde detta fortfarande genomsyra flera av våra sällskapsshelties.

Tack vare hårt arbete av våra uppfödare har rasen generellt inga problem med tillgänglighet längre och det är ytterst sällan man behöver stöta på ängsliga och otillgängliga Shelties. Nog finns det fortfarande oroliga och stressade Shelties, men medvetenheten är stor hos de allra flesta av dagens uppfödare och man har numera också "råd" att gallra bort dålig mentalitet i sitt avelsurval. I standarden beskrivs rasen såhär:

"Shetland Sheepdog skall vara sund och aktiv, alert, vaken, vänlig och intelligent. Den är tillgiven och uppmärksam mot sin ägare, reserverad gentemot främlingar, men skall aldrig vara nervös."

Det är dock viktigt att poängtera att en reserverad Sheltie aldrig är detsamma som en rädd, nervös eller otillgänglig hund. Tyvärr är det inte ovanligt att ägare eller uppfödare med rädda hundar ibland skyller beteendet på att de ska vara reserverade, men det är ett totalt missbruk av ordets innebörd. En reserverad Sheltie ska alltid tålmodigt låta sig hanteras av främmande människor, men däremot är den inte kontaktsökande och ofta likgiltig inför klappar av främmande.

Idag kan vi lyckligtvis också konstatera att väldigt många Shelties är öppna, frimodiga och glada i både folk och fä!

När det kommer till uppfostran av Sheltie så behövs oftast inga hårda tillrättavisningar. Tack vare Sheltiens starka vilja att vara ägaren till lags är det en lättlärd hund som formas mjukt och relativt enkelt.

En glad mor och hennes busiga valpar i full färd med att välta sitt offer!
Kräver de mycket pälsvård?
Man kan tro att en Sheltie med sin rika och långa päls behöver daglig pälsvård, men så är det inte alls. För de allra flesta pälsar räcker det med en genomgång med borsten ungefär 1 gång varje eller varannan vecka.

Pälsen består av två lager, underst finns tjock och mjuk underull och över den ligger sträva och långa täckhår. Detta är en kvarleva från den tid då våra Shelties levde under hårda väderförhållanden på Shetlandsöarna med regn och isande vindar. Pälssammansättningen hjälper även idag hundarna att emotstå fukt, smuts och kyla mycket väl. Några täcken behövs således inte för den normalpälsade sheltien!

Shelties fäller dock en hel del men som tur är så är pälsstråna mycket lätta att borsta av kläder och möbler. Man fuktar helt enkelt handen (eller en trasa) med vatten och stryker ihop stråna till en tuss - voila så var man pälsfri! Åtminstone tills vovven hoppar upp i knäet nästa gång ;-)
Skäller de mycket?
Det är inte för inte som Sheltien ibland kallas "Skälltie". Rasen har ofta en låg skalltröskel så här gäller det att vara noggrann som ägare och se till att denna ovana inte får någon chans att befästa sig hos hunden. Även om det är gulligt med en liten valp som skäller sitt lilla och obetydliga skall är det inte lika gulligt när valpen blivit stor och fått in ovanan.

Mitt bästa tips mot skälliga hundar är att du tar en godis och stoppar i munnen precis vid det tillfälle som hunden brukar skälla i vanliga fall. Samtidigt säger du "TYST". Hunden måste då automatiskt äta godisen och får ingen chans att skälla, samtidigt som den faktiskt blir belönad.

Nu vill jag dock poängtera att det är långtifrån alla Shelties som har problem med skällande, men man bör veta att det faktiskt inte behöver vara ett absolut måste om hunden väl börjar med ovanan!

Skall på kommando går bra - men träna också in ett motgift!
Är det en bra barnhund?
Som med alla raser gäller det att barn och hund alltid ska vara under uppsikt av en vuxen. Sheltien är i regel en ypperlig familjehund som älskar att få vara med familjens alla medlemmar, barn är inget undantag.
5 Vad ska jag tänka på om jag vill köpa en valp?

Att köpa valp innebär inte bara att man får hem en liten söt tuss med vassa små tänder. Det innebär också ett stort ansvar. Ett ansvar som för en del kanske inte alltid var genomtänkt innan köpet. Nedan vill jag ge några tips och råd om vad som kan vara bra att tänka på innan det är dags att köpa valp, vilka lagar man som hundägare måste iaktta och vad uppfödarna menar när de berättar om sina djur.

5.1 Har du råd med en valp?

En normal sheltievalp kostar ungefär 8000-9000 kr i inköp. Till detta tillkommer kostnader för vaccinationer, försäkring, koppel, mat, och andra tillbehör. Dessa kostnader är rörliga och skiljer sig från år till år. Ibland tillkommer oförutsedda kostnader i form av t ex akut veterinärvård (även valpar kan ju bli sjuka).

För att ha råd med valp tycks det numera accepteras av både köpare och säljare s k avbetalningsköp eller kreditköp. Dessa är enligt min mening inte att rekommendera, då de flesta som köper hund gör det för sällskapet. Det är då väldigt ofördelaktigt för både uppfödare och köpare att kanske efter några månader behöva lämna ifrån sig hunden på grund av bristande betalningsförmåga.

Så tänk efter före - har jag råd med en valp? Att vänta några månader extra tills man har tillräckligt med pengar är både snällare mot valpen, uppfödaren och mot sig själv. Det blir ett definitivt köp!
5.2 Har du tid för en valp?

En liten valp kan inte lämnas ensam som en vuxen hund, det förstår nog alla. Men hur mycket tid behöver man för att uppfostra en valp? Detta skiljer sig förstås mellan olika individer, men tänk på att valpen aldrig bör lämnas alldeles ensam under den allra första tiden. Du behöver dessutom mycket tid för att göra valpen trygg i sig själv och att både miljöträna och göra den rumsren.

Du kan kallt räkna med att en valp utgör åtminstone 2-3 månaders heltidsjobb.

5.3 Kan man lita på alla?

Hunduppfödare är som vilka säljare som helst. Det finns både seriösa och mindre seriösa uppfödare. En uppfödare som utger sig för att bedriva seriös avel bör du som valpköpare kunna ösa med frågor om vad som helst rörande valpen - utan att uppfödaren försöker kringgå ämnet. Vill du t ex veta ögonstatusen på ett blivande föräldrapar, så har du rätt att få veta detta. I slutändan går allt ut på att bilda sig en egen uppfattning om sin blivande valps uppfödare, och detta gör man genom att fråga. I köpekontraktet finns också utrymme för att fylla i olika slags garantier eller förbehåll. Se till att köpekontraktet är fullständigt ifyllt av uppfödaren, så löser det många potentiella problem inför framtiden!

Så fråga på, uppfödarna ska svara dig ärligt!

5.4 Vad utmärker en seriös uppfödare?

Först av allt ska du som blivande valpköpare känna dig trygg i den relation du får med uppfödaren. Du bör kunna vända dig till denne i vått och torrt, om du får problem med din valp. En seriös uppfödare bör kunna svara på varför de gjort en kombination de gjort.

5.5 Vad har uppfödaren för skyldigheter gentemot valpköpare?

En uppfödare har faktiskt många skyldigheter mot sina valpköpare. Enligt Svenska Kennelklubbens köpeavtal så ska förhållandet behandlas som ett säljare - konsumentförhållande. Det innebär att köparen av en valp har samma rättigheter och skyldigheter som en vanlig konsument har. Till exempel är uppfödaren skyldig att informera dig om egenskaper hos valpen som du med fog kunnat räkna med att bli upplyst om, om detta kan tänkas inverka ditt köp av valp. Skulle till exempel uppfödaren undanhålla någon sådan egenskap, har du som valpköpare i princip rätt att häva köpet.

Naturligtvis är detta inte något som någon valpköpare vill vara med om. Därför är det viktigt att redan från början kolla upp med många olika uppfödare och se vilken man tycker känns bäst. En del uppfödare lägger tonvikten mer på mentalitet, en del mer på utställningsmeriter och andra har vissa sundhetskrav utöver vad som krävs av Kennelklubben. De flesta får dock sägas inrikta sig på att finna en bra balans mellan sundhet, god mentalitet och vacker exteriör. Så chansen att finna en bra och seriös uppfödare får lyckligtvis antas vara ganska stor!

6 Vad innebär det att vara fodervärd?

När en uppfödare har fått fram många bra hundar men inte har möjlighet att spara alla hemma, så kan han eller hon sätta ut hundar eller lovande valpar "på foder". Detta brukar innebär kort och gott att hunden får komma till en familj under normala "familjehundsförhållanden" men att uppfödaren har rätt att använda hunden i avel ett antal gånger innan äganderätten till hunden slutligen överförs helt på fodervärden. Det vanligaste är att man får en hund på "helfoder" vilket innebär att man inte betalar något för hunden och att uppfödaren har full rätt att ta de kullar han eller hon tänkt. Halvfoder innebär emellertid att man betalar halva köpesumman för hunden, och att uppfödaren bara har rätt till "halva" hunden för avel, dvs en kull istället för två vad det gäller tikar. Mer om detta nedan.

Som tidigare nämnts brukar det i normala fall inte kosta något att bli fodervärd, annat än de rörliga kostnaderna för mat, vaccination och dylikt, men detta skall alltid regleras i fodervärdsavtalet - vilket leder mig till en viktig punkt på detta område:

Fodervärdsavtalet reglerar det mesta rörande fodervärdens och foderhundens förhållande till uppfödaren. Det är extremt viktigt att detta avtal skrivs under av dig och uppfödaren innan eller samtidigt som du tar hem en hund eller valp på foder, annars finns det inte mycket att gå tillbaka till om uppfödaren efter ett tag hävdar att något avtal inte finns och tar tillbaka hunden!

Avtalet i sig är också en garanti för uppfödaren att fodervärden faktiskt håller sig till de standardregler som finns. Det allra bästa är om man använder sig av Svenska Kennelklubbens färdiga mallar för fodervärdsavtal, eftersom dessa är utformade just för att man ska kunna undvika tvister, eller lösa dem på allra enklast möjligaste sätt!

Observera att en uppfödare bara har rätt att ta max två kullar per fodervärdstik enligt SKK:s avtal. Vill uppfödaren ta fler än två kullar går ju detta naturligtvis att komma överens om, men då bör någon form av ersättning utgå till fodervärden.

Vad gäller foderhanar så finns följande rimliga riktlinjer som uppsatts av SKK:s juridiska avdelning, nämligen:

A. Fodervärdshunden är under nio månader eller omeriterad: högst fem parningar. Fodervärdstiden upphör senast när hunden är fem år.

B. Fodervärdshunden är över nio månader och enligt god kynologisk sed meriterad för avel: högst 10 parningar. Fodervärdstiden upphör senast då hunden fyller fem år.

C. Fodervärdshunden har ett högt dokumenterat avelsvärde: högst 15-20 parningar. Fodervärdstiden upphör senast då hunden fyller 7 år.

Det generella rådet som finns inom detta område är att undvika uppfödares egenskrivna fodervärdsavtal, som i många fall är rena slavavtal!

7.1 Lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter

Istället för att spalta upp en massa tråkiga paragrafer efter varandra, tänkte jag ge en mer snabbgenomgång av lagen som rör alla hundägare.

För det första har alla hundägare ett STRIKT skadeståndsansvar. Det innebär helt enkelt att den skada som din hund gör på annans egendom (eller person) är DU i princip alltid skyldig att ersätta. Det spelar ingen roll om hunden blivit provocerad på ett eller annat vis - du står alltid som ersättningsskyldig för den skada hunden åsamkar, såväl person- som sakskador. Med andra ord - lämna aldrig hunden utan uppsikt.

7.2 Jaktlag (1987:259)

För det andra kan det vara bra att veta att mellan den 1 mars -- den 20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att löpa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt.

Detta innebär i princip att du inte får ha din hund lös i skog och mark under denna tid. Inte för att en liten Sheltie kan göra så mycket skada på älgar och liknande, men de kan faktiskt störa små fåglar, kaniner, rådjur och så vidare, speciellt under den tid de kan ha ungar!

Denna bestämmelse har inget att göra med hur bra "koll" du har på din hund, t ex om den är bra på inkallning. Det är helt enkelt en lagregel som är till för att skydda våra vilda djur!

8 Vad menar uppfödaren?

Jag har ibland fått frågan om vad uppfödare menar när de pratar om sina avelsdjur. Därför tänkte jag göra en lite mindre ordlista som kanske kan vara användbar. Jag ska utöka den allt eftersom jag får nya frågor.

"Tiken har två cert, men vi jagar det tredje" - Uppfödarens hund har alltså två certifikat. När en hund har tre certifikat får den kallas Champion. Det finns olika regler för olika typer av Champions också (svensk, norsk, internationell med mera). Mer om utställnings- och championatbestämmelser kan du läsa här. (OBS, PDF-fil, kräver Adobe Acrobat)

"Hunden är friröntgad" - Hunden i fråga har alltså fått grad A eller B på sina höfter, vilket är utan anmärkning.

"Hunden är fri på ögonen" - Hunden har ögonlysts med resultatet utan anmärkning. Observera att hunden kan ha konstaterad CRD som valp, men att denna sjukdom kan bli svår att se när hunden blir äldre. Detta innebär dock inte att hunden är genetiskt fri från sjukdomen! Så fråga alltid efter valpresultatet vad gäller CRD. Om det gäller CEA överlag är det alltid det sämsta intyget som gäller - oavsett hur många veterinärer man ögonlyser hos. Vill ägaren försöka bli av med ett sådant betungande resultat så kan man överklaga hos SKK.

9 Vilka rasrelaterade sjukdomar bör jag känna till?

Sheltien är en frisk ras som i regel får leva ett långt och besvärsfritt liv. Det finns emellertid några rasrelaterade sjukdomar som en valpköpare bör känna till:

Sheltien ingår i ett hälsoprogram i syfte att förbättra ögonsjukdomsstatistiken. Egentligen är det PRA (Progressiv Retinal Atrofi) man tar sikte på, men även CEA (Collie Eye Anomaly) omfattas i princip indirekt till en liten del av hälsoprogrammet, eftersom man tvingas ögonlysa alla avelsdjur.

PRA är en ögonsjukdom som successivt förtvinar näthinnan vilket gör att hunden ser sämre och slutligen blir blind. Debutåldrarna varierar från ung ålder (kring 2 år) till sen ålder (kring 9 år). Vanligtvis brukar den debutera när hunden nått ungefär 5-årsåldern, sedan brukar det dröja antingen månader eller år innan man faktiskt märker någon synnedsättning hos hunden. PRA nedärvs på det vis att båda föräldrarna till en drabbad hund måste bära på anlaget för att sjukdomen ska kunna bryta ut. Har den PRA-drabbade hunden fått valpar så är även de minst anlagsbärare och kan riskera att utveckla sjukdomen. Det är därför man alltid måste ögonlysa varje avelshund max ett år innan varje parning.

CEA är en ögonsjukdom som är relativt vanlig på Sheltie och som indelas i de primära formerna CRD, Colobom och de sekundära blödning och/eller näthinneavlossning. Även om hundarna själva är lysta utan anmärkning så är många anlagsbärare för CEA. Lyckligtvis går utvecklingen åt rätt håll - och vi får färre fall av kraftig CRD och färre Colobom. CRD brukar man säga inte ger någon synnedsättning alls. Arvsgången för CEA är till skillnad från PRA förmodligen polygen, det vill säga att flera olika gener inverkar. Två stycken hundar utan några symptom på CEA kan få CEA i sin kull, och två stycken hundar som visar symptom på CEA kan få en helt fri kull. Naturligtvis minskar man frekvensen av drabbade djur genom att använda så symptomfria djur som möjligt.

HD (höftledsdysplasi) och AD (armbågsdysplasi) förekommer på Sheltie, men rasen omfattas inte av något hälsoprogram. En del uppfödare röntgar allt sitt material, andra bara några enstaka och vissa röntgar inte alls. Av de 56 st Shelties som HD-röntgades 2004 hade 12,5 % någon form av HD medan resterande 87,5 % var fria. Den generella inställningen hos rasklubben är att både uppfödare och privatpersoner ska uppmuntras att röntga sina djur, men det är alltså inget krav för avel på Sheltie.

Vill du läsa mer om hundsjukdomar rekommenderar jag SKK:s databas Anomalex.