På bilden. Willy t.v och Rasmus t.h

RASMUS OCH WILLY.
Med änder, bollar och röjning i hallonsnåret
RASMUS var jämt en glad och trevlig hund, med ett härligt temperament. Han blev ju vaccinerar varje år. När han var 5 år, då sa veterinären, att han var som en valp
RASMUS var den vildaste av våra WELSH SPRINGER SPANIELS. Han blev väl lite lugnare med åren. Men han var ändå förhållande viss väldigt livlig. Det hände en hel del roliga saker med RASMUS. Han har hjälpte bl.a till att röja i ett av hallonsnåren som finns i von Bahrska häcken. Han började med att bita av en kvist, så lekte han ett ögonblick med den, så gick han tillbaka och bett av en ny, så höll han på tills det bara återstod små stumpar av hela busken. När han var yngre, då bröt han grenar av torra små träd. WILLY var väldigt duktig på att hitta tennisbollar, som hade hamnat i ett annat av hallonsnåren, bredvid tennisplanen. När dom höll på och spelade, så slog dom ut bollarna överstaket. Sedan var det nästan lögn, för en människa att hitta bollen. Men WILLY kunde. Innan RASMUS kom, så tog han hemma alla bollarna, som han hittade. Men det blev slut med det. När WILLY kom ut ur snåret med bollen, då passade RASMUS på honom hela tiden. Vid första bästa tillfälle, tog han bollen från WILLY. Sedan bar han iväg med den. Men rätt som det var så släppte han bollen. Såg inte WILLY det. Så blev bollen borta. Försvann den inte vid första tillfället, så gjorde den det sedan, när WILLY slutade att ta tillbaka bollen. Så det slutade med att RASMUS slarvade bort bollen. Så ingen följde med oss hem. Däremot följde en del pinnar eller stora grenar med. Men ingen fick ta in den, så den blev liggande utanför dörren. När dom gick ut nästa gång, så fick pinnen följa med. Ibland kom samma pinne tillbaka, eller så blev det en ny.
Apropå det där med bollar. Det var en boll, som liknade i basket boll. Fast mycket mindre. Den blev WILLY riktigt förtjust i när han hittade den. Den låg inte i något hallonsnår, utan bara rakt framför WILLY, när han kom och gick. Den höll han noga reda på under resten av promenaden. RASMUS fick absolut inte ta den ifrån honom. Men när vi kom upp på loftgången, då släppte WILLY bollen av någon anledning. Och vips så tog RASMUS den och bett sönder den. Jag tyckte då, att bollen inte var mycket, att ha kvar. Så jag tog upp den. Det gillade inte WILLY och av någon anledning, så trodde han att RASMUS hade den kvar Och ville ha tillbaka den av honom. Men RASMUS hade ju ingen boll, som han kunde lämna tillbaka. Så WILLY tittade ogillande på RASMUS. Det tyckte jag var väldigt intressant, därför att WILLY brukade inte bry sig så mycket om vad RASMUS hade för sig.

TVÅ GÅNGER BLEV WILLY OCH RASMUS OSAMS.
Första gången om husse. Andra gången om en tom matskål.
RASMUS tyckte att platsen bredvid husse, när han sitter och tittar på TV, var hans. För det mesta så brydde sig inte WILLY om platsen. Men ibland försökte han komma dit när RASMUS hade lämnat platsen. Det var så, att RASMUS inte vill ligga där hela tiden. Utan vill flytta på sig. Som han gjorde, när han blev ensam. Men som sagt, det gick inte alltid när WILLY fanns. En gång när RASMUS hade lämnat platsen. Då gick WILLY dit och tänkte, lägga sig. Men WILLY han inte, för RASMUS var snabbt tillbaka. För att inta sin plats. Men den gången ville inte WILLY flytta på sig. Och RASMUS ville inte ge sig. Så då blev det bråk. Kanske inte så allvarligt, men ändå. Husse var ju tvungen att säga ifrån åt dom. Sluta bråka. Vad är det för liv när man skall se på TV”. Då gick WILLY därifrån. Så RASMUS fick tillbaka sin plats.
Andra gången dom bråkade var det om WILLYS tomma matskål. Han hade precis ätit upp sin mat. Och som vanligt gick RASMUS dit, för att se om det fanns något kvar. Det brukade han alltid göra. Men en gång, gick det inte, för honom, att komma fram. Utan WILLY sa ifrån åt honom.(WILLY som inte alls var så intresserad av mat.) Då gav sig RASMUS på WILLY, så vi fick medla igen. Så våldsamt blev det ju inte, den här gången heller. Men man noterar det ju, bara för att det inte hände något, mellan dom två annars.

RASMUS och WILLY SOM HARJÄGARE
Det har jagads än och annan hare, här i von Bahrska häcken. Då blir man ju lite rädd att dom skulle, springa ut på någon trafikerad gata. Det är ju gator på varsin kort sida av häcken. Men som tur är så har dom hejdat sig. Vi stod ju och ropade på dom, så tillslut så gav dom upp. NICKE jagade ju åxo hare i häcken. WILLY och RASMUS sprang ju iväg samtidigt. RASMUS var inte lika tuff som WILLY. Han vände alltid tillbaka först. Vilka äventyr dom än gav sig ut på.
HARUNGEN
Jag var som vanligt ute med WILLY och RASMUS vi gick i von Bahrska häcken. Rätt som det var, så blev RASMUS väldigt intresserad, av någonting bakom ett tall. Jag hörde, att det lätt. När jag tittade närmare, så såg jag något som satt intill tallen. Usch tänkte jag, en mus. Då skuttade den iväg. Jag såg då att det var en harunge. Den försvann bakom en annan tall. Troligtvis så satt den sig där. I väntan på sin mamma. Jag och hundarna gick snabbt därifrån. Det var RASMUS närkontakt med hare.
HARJAKTEN FORTSÄTTER
JOHAN och hans mamma, är åxo väldigt intresserade av harar. Nu är det dåligt om dom i von Bahrska häcken. Men ute på gärdet mot Gamlis, finns dom.
Det där om, att det skulle vara dåligt med harar i von Bahrska häcken, vet jag inte, riktigt om det stämmer. Nu har JOHAN och CJ, sätt harar både där och inne på vårat bostadsområde.

SORKJAKT
Det är åxo något som JOHAN och hans mamma CJ gillar skarpt. Bilden är ju ett bevis på det

MJUKISDJUR I KANTEN AV VON BAHRSKA HÄCKEN
Måste berätta, när det låg ett mjukisdjur här i skogskanten. Det är några år sedan. Jag kom och gick med RASMUS och WILLY. RASMUS fick syn på mjukisdjuren, han tyckte visst den såg lite läskig ut. Han hoppade iaf högt och åt sidan. Då fick WILLY se leksaken, gick fram för att nosa på den. Då blev RASMUS rädd igen och hoppade baklängs. Såg ut som han tänkte, hur törs Du. WILLY tog med sig leksaken. Lag den på gräsmattan, då vågade sig RASMUS fram.

WILLY SOM REKLAMHUND

Upsala Nya Tidning, där jag arbetade. Skulle göra ett utskick om, att ta med sig UNT till landet. Jag fick en förfrågan om. Det skulle kunna gå, att använda WILLY om han skulle vilja hålla en tidningen i munnen. Det trodde jag, att han skulle göra. För han gillade, att bära saker. Så WILLY fick följa med mig till jobbet en dag. Och UNT:s fotograf Bengt Backström, tog en hel rulle bilder på honom. Jag har satt in en av dom bilderna, här ovanför.

STORA GRENAR OCH EN KVAST
RASMUS gillade att bära omkring stora grenar, som han hittade här i von Bahrska häcken. Det hände att han försökte gå igenom ett par träd som stod för nära varann. Han kom så klart inte igenom. Utan fick backa. Han hittade en gång en kvasta utan pinnen. Än sån där kvast som påskkäringarna har. Den sprang han omkring med. Rätt som det var så slog han till WILLY i backen med kvasten, Det tyckte så klart inte WILLY om. En annan gång slog han till honom med ett vedträd. Då blev WILLY åxo arg. I sin ungdom var han väldigt vild. Han var faktist rätt gammal, innan han lugnade ner sig

ANDJAKTEN
En gång när vi gick på bryggan, på väg ut till båten. Så fick RASMUS nyss om att det var en and under bryggan. Anden blev rädd och började simma ut.
Då fick RASMUS tag i några fjädrar, när anden snattrande småsprang iväg på vatten, då stod RASMUS där med 5 st fjädrar i munnen, som han måste spotta ut.

FÅGELUNGEN
RASMUS svalde en död fågelunge, här i von Bahrska häcken. Husse såg hur han tog fågelungen. Sa åt honom att släppa, men det gjorde han inte. När husse skulle ta av honom den. Så svalde han den. När han kom hem, lag vi lite salt under tungan på honom. (Det rådet hade vi fått från Djursjukhuset, när NICKE hade svalt en tygbit). Efter en stund började han må illa. När han sedan kräktes, då kom fågelungen upp. RASMUS kändes sig väl lite dåligt ett tag efter. Men det gick snart över.

FÅGELBEN
JOHAN Åkte på samma behandling, som Nicke och Rasmus, efter sedan han hade ätit fågelben. När Lelle var ute med honom och hans mamma CJ, som bor hos oss, för tillfället. Då hittade CJ något på marken, Lelle lyckades få henne till sig. Och gjorde ett byte, mellan en Frolic och hennes fynd. Men innan hon kunde ta, Frolicen, så slängde hon iväg, det hon hade. JOHAN fick tag i det, före Lelle. Men han såg, att det var ett fågelben. JOHAN han stack iväg med sitt fynd. Döv blev han åxo. Så det tog ett tag innan Lelle fick av honom benet. Då hade han tuggat i sig av det. Alla vet ju, att fågelben inte är bra. Så när dom kom hem och Lelle berättade, vad JOHAN hade gjort. Så fick han smaka på samma behandling som dom andra två. Lelle tog salt på en kaffesked och tänkte hälla ned det i halsen på JOHAN. Men han började slicka i sig saltet själv. Vi väntade, men ingenting hände. Så han fick lite salt till, nu direkt ned i halsen. Då kom reaktionen, han började må illa. Och kräktes upp mat och ben. Det var tur, för det fanns flera vassa bitar och en benknosa, bland det som kom upp.

SNABB
RASMUS var väldigt snabb när han var yngre, väldigt långt upp i åldern var han det. Ingen annan hund hade en chans när RASMUS satt igång. Möjligen någon större hund. Jag kommer ihåg när jag var ute med både WILLY och RASMUS och dom hade en boll som dom lekte med. När man kastade iväg den. Då var det alltid RASMUS som han fram först och ta bollen. Det hände åxo, att han inte såg när jag kastade bollen. Han höll väl på och nosade efter annat. Först när WILLY började springa, märkte han det. Då satt han fart efter. Han kom även då först fram. Så WILLY sprang alldeles i onödan. Var det någon eller några andra hundar med och lekte. RASMUS var först framme även då.

NÄR RASMUS FICK DÅLIGT SAMVETE
RASMUS var väldigt matfrisk av sig. Vi måste hålla igen lite. Annars skulle han snart se ut som en “julgris”. Men när han har börjat äta, då vill han gärna ha mera. När han inte får det. Då försöker han sno åt sig av katternas mat. Vi säger då ifrån. Då går han och försöker äta det som katterna redan har ätit. En gång när han hade fått nej till att äta kattmaten. Då mylde han iväg, ditt där vi har katternas sandlåda står.. Jag smög mig efter, för han kunde inte se mig, det var en vägg emellan. Så jag står där i bakhåll. När jag ser att han sticker in huvudet i lådan (det är en låda med tak) Då säger jag. Vad gör Du? RASMUS blir så rädd. Skriker till, drar åt sig huvudet och hoppar baklänges. Då märker man att han är väldigt medveten om att han inte får göra så där. Och att hans dåliga samvete tittar fram.

Något annat som åxo hade med RASMUS intresse för mat. Var när han stal en skiva entrecoté som låg på diskbänken. Han hoppade upp och tog ned plastpåsen som innehöll två skivor. Han lyckades få ur den ena skivan. Lelle kom på honom när han hade ätit upp halva. Så man fick verkligen tänka sig för när man lägger fram mat, som vi skall äta. Det hjälper inte, att han blev äldre. Längtan efter, att få någoting att äta var väldigt stor.

NÄR WILLY KOM BORT
Lelle var ute med hundarna på Gränby gärdet, där träffade dom på några kompisar. Både till hundarna och Lelle. Hundarna lekte och dom 2-benta stod och pratade. Då det plötsligt kommer fram en tjej. Hon frågar om det var någon, av dom. Som saknade sin hund. Det visade sig, att det var Lelle. WILLY var borta. Tjejen sa, då till honom, att det var en likdan som RASMUS. Som smet in genom dörren, när hon skulle gå ut. Hon talade om i vilket hus det var. Så Lelle kunde gå dit och hämta WILLY. Tänk om inte tjejen, hade sagt något. För hon gick faktist en omväg för att fråga. Hur skulle Lelle ha hittat WILLY annars. Det finns ju många hus. Och många trappuppgångar. Och förresten, hur skulle han kunnat veta, att det var just i ett hus, som han hade gått in. Anledningen till WILLYS försvinnande var en löptik, som bodde i huset där WILLY hade gått in.

LYDNADSTÄVLING MED WILLY
Det som jag skall berätta om, hände på en lydnadstävling i Lydnadsklass II. Det var sex hundar som skulle sitta i grupp. WILLY var än av dom. Hundarna blev satta på plats. Ägarna gick därifrån. Plötsligt så reste sig än av hundarna och sprang åt sidan. Med påföljd att en till åxo reste sig. Tillslut var det bara WILLY kvar. Han satt som han skulle. Då plötsligt fick han en av dom andra hundarna på ryggen. WILLY reste sig inte för det. Men när hunden inte ville sluta, att hänga på WILLYS rygg, då reste sig även han. Och sprang fram till Lelle. Alla tyckte han hade varit så duktig. Det blev ingen omsittning, utan alla dom andra hundarna fick nollor.
WILLY fick 9 poäng. Vi var väldigt stolta över honom.

LYDNADSKURS MED WILLY
WILLY var väldigt rolig ibland när han gick på lydnadskurser. Han ville så gärna göra rätt. Men ibland fick han för sig att han hade missat något. Jag kommer ihåg, när dom skulle stå under marsch. Rätt som det var så stannade WILLY. Han trodde att han hade missat något. Lelle fortsatte att gå och WILLY stod kvar. Då sa, tävlingsledaren till Lelle. Du skall ha hunden med dig åxo. Då först upptäckte Lelle att han hade gått ensam över planen. Det hände flera gånger. Antagligen fick WILLY för sig att han inte hade hört kommandot. En gång när dom körde plats på avstånd. Hunden skulle då sättas och föraren gick därifrån och ställde sig en bit framför hunden. Sedan skulle dom säga plats. Och hunden skulle lägga sig. WILLY han satt där borta och rätt som det var så låg han. Utan att husse hade ropat något. Han trodde väl att han hade suttit och sovit. Det gjorde han åxo om flera gånger

WILLY kunde han köra hela lydnadsprogrammet bara för att få godis, när vi var ute på promenad. Hjälpte inte det så stannade han bara. Och satt kvar tills man kom tillbaka och gav honom godis. Det har RASMUS åxo gjort. Det ser så roligt ut.

NAPPAR och KOTTAR
Ett av WILLYS stora intresse var, att samla på nappar. Han höll på med det hela sitt liv. Så fort han hittade en napp. Så tog han upp den. Och bar den i munnen. I början höll han den som på bilden ovan. Men senare, så bara han dom inne i munnen. Det finns ju många tappade nappar. Så han fick ihop en rejäl samling. För han tog alltid hem dom. Jag måste kasta bort dom, när dom blev förmånga
Ett annat trevligt samlar objekt var kottar. Det finns mycket av dom här i von Bahrska häcken. Både tall- och grankottar. Dom bara han åxo inne i munnen. Och lämnade av dom hemma. Men det blev aldrig någon samling, för kottarna kastade vi, efterhand som dom kom hem
RASMUS däremot var aldrig intresserad av varken kottar eller nappar. För honom gällde och gäller pinnar, av olika storlekar. Det har jag väl berättat om tidigare. Stora grenar är åxo trevliga.

HÄNDELSER SOM INTRÄFFAT SEDAN RASMUS BLEV ÄLDRE:
RASMUS HAR TVÅ HUSSAR
Jag måste berätta om när RASMUS trodde, att husse fanns i två exemplar. Han låg som vanligt inne i hobbyrummet med husse. När det började bli dags för utgång. Så gick husse ut från rummet, RASMUS märkte inget för han sov. Det verkar som han har börjat höra lite sämre. Förut när husse reste sig från stolen. Då vaknade han direkt. Nu kan han fortsätta sova. Husse gick ut i hallen och började klä på sig ytterkläderna. Fortfarande ingen reaktion från RASMUS. När Lennart var färdigklädd. Gick han och ställde sig i dörren till hobbyrummet. Då vaknade RASMUS. Först så stirrade han på sin husse i dörren. Sedan vred han på huvudet och glodde på den tomma stolen. Sedan på husse igen. Tillslut så stod det klart för honom, att han hade inte hade två hussar. För den husse han har, satt inte på stolen utan stod i dörren. Då reste han sig och följde med husse ut ur rummet. Fick på sig sin sele. Sedan gick dom ut.

Vid andra tillfället verkade han höra hur bra som helst. Han lade t.ex. märke till om jag (hans matte) börjar klä på mig. För jag tänker gå ut. Då komma han direkt. När han hörde, att jag stökar omkring. Men han kanske inte sover då?

MJUKISDJUR:
RASMUS var aldrig intresserad av leksaker för hundar. Nu menar jag inte bollar, för sådana tyckte han om. Utan leksaker som piper och är gjorda av latex eller vinyl. Jag fick före jul 2005. Reda på att det fanns mjukisleksaker som var väldigt tåliga och som pep. Det var några hundar som hade hemsidor, som jag brukade följa. Som det stod, att dom älskade sina mjukisdjur. Bl. a Higgins. Så jag beställde en bläckfisk från Bamse Bollar. Som RASMUS fick i julklapp. Han blev väldigt glad åt den. Men först förstod han inte riktigt hur han skulle få den, att låta. Han hörde ju, att den kunde pip, när vi gjorde det. Sedan försökte han själv. Tillslut så fick han kläm på hur det skulle gå till. Sedan gick han omkring och pep med bläckfisken. Efter det, så fick han många mjukisdjur. Han blev så glad, när han fick ett nytt, trots att han hade många.
Den nya bar han omkring med ofta. Och vill ta med den ut. Men det fick han aldrig.
Han brukade ha den med sig till ytterdörren. När man tog av honom leksaken och slänger in den i lägenheten Då sprang han in och hämtar den och försökte igen få med sig den ut. När man sedan kastar in den igen. Måste man fort sätta på RASMUS selen. Annars sprang han in igen.

INTRESSE FÖR MAT:
Som jag nämde tidigare, så var RASMUS intresse för mat väldigt stort. Vi brukar säga, att han skulle se ut som en "julgris" om han fick äta som han vill. Så vi fick alltid se till, att han inte åt, allt för mycket. Men i förra veckan, läst i april 2008. Så hände något som aldrig har hänt förrut. RASMUS föråt sig. Vi har alltid haft maten i fodertunnor, både till hundarna och katterna. Och det har ju gått bra, ända tills nu. En natt, så lyckades RASMUS få upp locket på en av tunnorna, som det egentligen var tänkt för kattmat. Det är katter utanpå burken. Jag vet inte om locket var dåligt dit satt. I vilket fall som helst, så åt han ur burken. Lite senare samma natt, behövde han gå ut. Sprang runt och gnällde och flämtade. Han går ju aldrig in och väcker oss direkt Utan husse vaknade ändå. Och gick ut med honom. Han gjorde en rejäl hög...Fram på morgonsidan, när det iaf var dags, att stiga upp. Då var han orolig igen. Så husse han knappt få på sig kläderna. RASMUS gjorde flera stora högar. Vi visste inte då vad som hade hänt. Utan jag ställde ner mat till honom som vanligt. Och han åt det. Sedan efter någon timme behövde han ut igen. Flämtade väldigt. Husse kom in och sa, att han hade bajsat rejält igen. Efter det så kom vi på vad som hade hänt. Husse gick in i hobbyrummet och fick se, att locket på tunnan var av. Men han visste inte hur mycket det hade varit i tunnan. Så jag gick in och tittade. Det var en gropp i maten som man kunde se. Sedan vet jag inte om han hade ätit mera än det som gjorde gropen. Vi brukar väga djuren en gång i veckan. Så det var dags för det. När vi vägde RASMUS vägde han 20.1 kg. Veckan innan var det 19 kg. Så jag sa, att det måste bero på maten. Så trots att han hade bajsat så mycket, så hade han tydligen mera mat kvar. Han började åxo kräkas på eftermiddagen. Så någon mera mat fick han inte den dagen. Dagen efter var vi inte riktigt säkra på om han var bra. Han hade inte bajsat så mycket på morgonen. Så jag gav honom kyckling med ris. Det fick han upp...Men efter det, så började han visa tecken på, att allt snart var över. Så ytterligare nästa dag. Var han sitt vanliga friska jag igen. Vi vägde honom igen. Och då vägde han 19.2 kg, alltså normalt. Vid senaste invägning, en vecka senare, vägde han 18.5 kg.

KYCKLINGFILÉ
Man skulle kunna tycka, att en lite äldre hund, som RASMUS skulle ha slutat med, att göra tokigheter. Men inte. När det gäller, att komma åt mat. Då spelar det visst ingen roll, hur gammal han blir. Jag nämnde tidigare, att han stal en bit entrecoté. Som han tänkte sätta i sig. Nu sist, då stal han en kycklingfilé. Jag höll på, att laga till många filér på samma gång. För att sedan frysa. För ett ögonblick, lämnade jag filérna, ensamma på diskbänken. Tror Ni inte, att RASMUS hoppade upp och tog en. Han aldrig börja äta. För jag kom på honom direkt.

Hittills har det ju mest handlad om RASMUS OCH WILLY, måste väl skriva om JOHAN åxo

KATTJAKT
Trots att det finns två stycken katter, hemma här hos oss. Så är intresset väldigt stort för katter, som finns ute. Våra katter är inte så hemst intressanta, kanske lite förstora. När dom strycker sig på JOHAN ser han mest besvärad ut. Katterna ute har väl ställt till en del bekymmer för Lelle, när han är ute med JOHAN, han har ju sin mamma CJ här åxo, hon hjälper så gärna till om hon kan. Men hon brukar vara lättare, att få tag i. Det är knappt Lelle vågar ha JOHAN lös, det dyker nästa alltid upp någon katt. En gång, lyckades han jaga upp en katt i ett träd, ställde sig, sedan nedanför. Lelle fick tag i CJ och gick iväg. JOHAN märkte tillslut, att han var ensam. Och började leta efter dom andra. Sprang fram emot dom, men när Lelle tänkte fånga honom, då stack han iväg. Tillbaka till trädet. För då visste han ju var husse var någonstans, ända tills han tappade bort honom igen. Kom då åter tillbaka, men inte heller då lyckades Lelle fånga honom. Han är ju så otroligt snabb. Tillslut så måste husse hämta honom vid trädet. Några gånger, har husse, fått tag i nackskinet, när JOHAN har försökt sticka iväg, in bland buskar. In på folks altaner och trädgård, for han åxo iväg. Så som sagt, nu går han mest i koppel, får bara vara lös, där det finns inhägnader.

HARAR
Harar är åxo ett av JOHANS stora intressen. CJ:s med för den delen. Det springer en hel del harar omkring, där vi bor. Faktist har det hänt, att det har varit någon hare inne på våran gård. En gång, när JOHAN, CJ och husse, var på väg hem, då sprang det en hare framför dom. Stannade, liksom för, att vänta in dom. Stack iväg igen o.s.v. Tillslut så svängde den in på gången, där vårat hus ligger. Vilken lycka tyckte förstås JOHAN och CJ, men dom missade ju förstås, det tillfället åxo

Ett tag så var JOHAN väldigt intresserad av fåglar i buskarna. Han stack in huvudet i nästan varje buske, åtminstone i dom han hörde fågel kvitter från. Men Katter och Harar, har blivit intressantare, sedan han upptäckte, att någon sådan åxo, kan sitta och trycka i någon buske. Några katter är väldigt tuffa och fräser åt honom, då passar han sig.
Visst märks det, att man har fått en ungdom i huset.

KNÄHUNDEN
JOHAN, tycker väldigt mycket om, att sitta i husses knä, på kvällarna. När vi sitter och tittar på TV. Sitta, vet inte riktigt om jag kan kalla det för sitta. Han ligger, på rygg. Vill åxo, att husse skall klia på honom. Tillslut så kan han somna i husses knä.

GAMLA TRASIGA ANKHUVUDET
Köpte ett mjukis-ankhuvud, med pip, åt RASMUS. Som JOHAN, har gjort till sin favoritleksak. Ankhuvud, är väl syn, att kalla det för. Har ingen näbb och är allmänt tillfuffsad, men vad gör det JOHAN älskar det ändå. Det är nästan det ända han bryr sig om. CJ och han brukar ha dragkamp, om det huvud. Det finns ju många mjukisdjur som skulle vara lämpligare till det
Men icke. Dom drar i varsin kant på det där s.k huvudet. Dom t.o.m lyckas dra varann. Dom lyckas faktist dra varann, rätt så lång bit. Plötsligt så skall husse åxo vara med i leken. JOHAN kommer fram och trycker ankhuvudet mot husses ben.

Det kommer mera så småningom