Upsala Nya Tidning, där jag arbetade. Tänke gör göra ett utskick. Om att ta med sig UNT till landet. Jag fick förfrågan om. Det skulle kunna gå, att använda WILLY om han skulle vilja hålla en tidningen i munnen. Det trodde jag, att han skulle göra. För han gillade, att bära saker. Så WILLY fick följa med mig till jobbet en dag. Och UNT:s fotograf Bengt Backström, tog en hel rulle bilder på honom. Jag har satt in en av dom bilderna, här ovanför.

Stor gren och kvast

Som jag skev tidigare, så gillade RASMUS at bära på grenar och kvistar. En annan gång slog han till WILLY, med ett vedträd, som han hade hittat. Då blev WILLY arg. En gång hittade han, en kvasta utan pinnen. Än sån där kvast som påskkäringarna har på alla bilder. Han omkring med den. Rätt som det var så slog han till WILLY i backen med kvasten, Det tyckte så klart inte WILLY om. Bära på grenar, det gillar BONO åxo, han har ibland en samlig här utanför. Han är en riktig sakletare, det var JOHAN åxo

Andjakten

En gång när vi gick på bryggan, på väg ut till båten. Så fick RASMUS nyss om att det var en and under bryggan. Anden blev rädd och började simma ut. Då fick RASMUS tag i några fjädrar, när anden snattrande småsprang iväg på vatten, då stod RASMUS där med 5 st fjädrar i munnen, som han måste spotta ut.

Fågelungen

RASMUS svalde en död fågelunge, här i von Bahrska häcken. Husse såg när han tog ungen, sade åt honom, att släppa, men det gjorde han inte. När husse skulle ta av honom den. Så svalde han. När han kom hem, blev det lite salt under tunga. (Det rådet hade vi fått från Djursjukhuset, när NICKE hade svalt en tygbit). Efter en stund började han må illa. När han sedan kräktes, då kom fågelungen upp. RASMUS kändes sig väl lite dåligt ett tag efter. Men det gick snart över.
BONO och PR, har delat på en fågelunge. När dom kom tillbaka till husse, så hade dom en var sin del av en fågelunge.Dom svalde aldrig, utan husse, kunde ta ifrån dom delarna. Sedan skämdes han för, att han hade släppt dom lösa. Han trodde inte fåglarna hade några ungar längre, för det var i slutet på augusti

Fågelben

JOHAN Åkte på samma behandling, som Nicke och Rasmus, efter sedan han hade ätit fågelben. JOHAN hittade benen, som någon slarvig människa hade kastat ifrån sig. JOHAN han stack iväg med sitt fynd. Döv blev han åxo. Så det tog ett tag innan Lelle fick av honom benet. Då hade han tuggat i sig av det. Alla vet ju, att fågelben inte är bra. Så när dom kom hem och Lelle berättade,vad JOHAN hade gjort. Så fick han smaka på samma behandling som dom andra två. Lelle tog lite salt och tänkte lägga det, under tungan på JOHAN. Men han började slicka i sig saltet själv. Vi väntade, men ingenting hände. Så han fick lite salt till, nu bakom under tungan. Då kom reaktionen, han började må illa. Och kräktes upp mat och ben. Det var tur, för det fanns flera vassa bitar och en benknosa, bland det som kom upp

RASMUS fick dåligt samvete

RASMUS var väldigt matfrisk av sig. Vi måste hålla igen lite. Annars skulle han snart se ut som en “julgris”. Men när han har börjat äta, då vill han gärna ha mera. När han inte får det. Då försöker han sno åt sig av katternas mat. Vi säger då ifrån. Då går han och försöker äta det som katterna redan har ätit. En gång när han hade fått nej till att äta kattmaten. Då mylde han iväg, ditt där vi har katternas sandlåda står.. Jag smög mig efter, för han kunde inte se mig, det var en vägg emellan. Så jag står där i bakhåll. När jag ser att han sticker in huvudet i lådan (det är en låda med tak) Då säger jag. Vad gör Du? RASMUS blir så rädd. Skriker till, drar åt sig huvudet och hoppar baklänges. Då märker man att han är väldigt medveten om att han inte får göra så där. Och att hans dåliga samvete tittar fram. Något annat som åxo hade med RASMUS intresse för mat. Var när han stal en skiva entrecoté som låg på diskbänken. Han hoppade upp och tog ned plastpåsen som innehöll två skivor. Han lyckades få ur den ena skivan. Lelle kom på honom när han hade ätit upp halva. Så man fick verkligen tänka sig för när man lägger fram mat, som vi skall äta. Det hjälper inte, att han blev äldre. Längtan efter, att få någoting att äta var väldigt stor.

Lydnadstävlingar och kurs med, WILLY

Det som jag skall berätta om, hände på en lydnadstävling i Lydnadsklass II. Det var sex hundar som skulle sitta i grupp. WILLY var än av dom. Hundarna blev satta på plats. Ägarna gick därifrån. Plötsligt så reste sig än av hundarna och sprang åt sidan. Med påföljd att en till åxo reste sig. Tillslut var det bara WILLY kvar. Han satt som han skulle. Då plötsligt fick han en av dom andra hundarna på ryggen. WILLY reste sig inte för det. Men när hunden inte ville sluta, att hänga på WILLYS rygg, då reste sigäven han. Och sprang fram till Lelle. Alla tyckte han hade varit så duktig. Det blev ingen omsittning, utan alla dom andra hundarna fick nollor. WILLY fick 9 poäng. Vi var väldigt stolta över honom.
WILLY var väldigt rolig ibland när han gick på lydnadskurser. Han ville så gärna göra rätt. Men ibland fick han för sig att han hade missat något. Jag kommer ihåg, när dom skulle stå under marsch. Rätt som det var så stannade WILLY. Han trodde att han hade missat något. Lelle fortsatte att gå och WILLY stod kvar. Då sa, tävlingsledaren till Lelle. Du skall ha hunden med dig åxo. Då först upptäckte Lelle att han hade gått ensam över planen. Det hände flera gånger. Antagligen fick WILLY för sig att han inte hade hört kommandot. En gång när dom körde plats på avstånd. Hunden skulle då sättas och föraren gick därifrån och ställde sig en bit framför hunden. Sedan skulle dom säga plats. Och hunden skulle lägga sig. WILLY han satt där borta och rätt som det var så låg han. Utan att husse hade ropat något. Han trodde väl att han hade suttit och sovit. Det gjorde han åxo om flera gånger
WILLY kunde han köra hela lydnadsprogrammet bara för att få godis, när vi var ute på promenad. Hjälpte inte det så stannade han bara. Och satt kvar tills man kom tillbaka och gav honom godis. Det har RASMUS åxo gjort. Det ser så roligt ut. Försökte ibland på våra promisar, att träna lite lydnad. Med en hund i taget. Det gick aldrig om båda var lösa, för då hade jag två stycken som gick fot bredvid mig

Nappar och kottar

WILLYS stora intresse var, att samla på nappar. Han höll på med det hela sitt liv. Så fort han hittade en napp. Så tog han upp den. Och bar den i munnen. I början höll han den som på bilden ovan. Men senare, så bara han dom inne i munnen. Det finns ju många tappade nappar. Så han fick ihop en rejäl samling. För han tog alltid hem dom. Jag måste kasta bort dom, när dom blev förmånga. Ett annat samlar objekt var kottar. Det finns mycket av dom här i von Bahrska häcken. Både tall- och grankottar. Dom bara han åxo inne i munnen. Och lämnade av dom hemma. Men det blev aldrig någon samling, för kottarna kastade vi, efterhand som dom kom hem. RASMUS däremot var aldrig intresserad av varken kottar eller nappar. För honom gällde och gäller pinnar, av olika storlekar. Det har jag väl berättat om tidigare. Stora grenar är åxo trevliga.
JOHAN, är en sakletar. Han kan bära på gamla hanskar, pet-flaskor m.m. Allt finns det något, folk kastar ju så mycket

---

MJUKISDJUR:

RASMUS intresserad av leksaker för hundar, var liten. Inte bollar, för sådana tyckte han om. Leksaker som piper och är gjorda av latex eller vinyl, gäller det. Före jul 2005. Fick jag reda på, att det fanns mjukisleksaker som var väldigt tåliga och som pep. På några hemsidor, om hundar. Stod det, att dom älskade sina mjukisdjur. Bl. a Higgins. Så jag beställde, en bläckfisk från Bamse Bollar. Som RASMUS fick i julklapp. Han blev väldigt glad åt den. Men först förstod han inte riktigt hur han skulle få den, att låta. Han hörde ju, att den kunde pip, när vi gjorde det. Sedan försökte han själv. Tillslut så fick han kläm på hur det skulle gå till. Sedan gick han omkring och pep, med sin bläckfisk. Efter det, så fick han flera, mjukisdjur. Han blev så glad, när han fick ett nytt, trots att han hade många. Den nya bar han omkring med ofta. Och vill ta med den ut. Men det fick han aldrig.Han brukade ha den med sig till ytterdörren. När man tog av honom leksaken och slänger in den i lägenheten Då sprang han in och hämtar den och försökte igen få med sig den ut. När man sedan kastar in den igen. Måste man fort sätta på RASMUS selen. Annars sprang han in igen. Han fick en bläckfisk med långa armar. Då blev det lite problem, han snubblade på den. Men han försökte iaf.
Mjukisdjuren, är nu till glädje för BONO & PR, dom tycker väldigt mycket om dessa leksaker. JOHAN gillade dom åxo

---

Intresse för mat.

Som jag nämde tidigare, så var RASMUS intresse för mat väldigt stort. Vi brukar säga, han skulle ha, sett ut som en "julgris" om han fått äta som han ville. Så vi fick alltid se till, att han inte åt, allt för mycket. Men i förra veckan, läst i april 2008. Så hände något som aldrig har hänt förrut. RASMUS föråt sig. Vi har alltid haft maten i fodertunnor, både till hundarna och katterna. Och det har ju gått bra, ända tills nu. En natt, så lyckades RASMUS få upp locket på en av tunnorna, som det egentligen var tänkt för kattmat. Det är katter utanpå burken. Jag vet inte om locket var dåligt dit satt. I vilket fall som helst, så åt han ur burken. Lite senare samma natt, behövde han gå ut. Sprang runt och gnällde och flämtade. Han går ju aldrig in och väcker oss direkt Utan husse vaknade ändå. Och gick ut med honom. Han gjorde en rejäl hög...Fram på morgonsidan, när det iaf var dags, att stiga upp. Då var han orolig igen. Så husse han knappt få på sig kläderna. RASMUS gjorde flera stora högar. Vi visste inte då vad som hade hänt. Utan jag ställde ner mat till honom som vanligt. Och han åt det. Sedan efter någon timme behövde han ut igen. Flämtade väldigt. Husse kom in och sa, att han hade bajsat rejält igen. Efter det så kom vi på vad som hade hänt. Husse gick in i hobbyrummet och fick se, att locket på tunnan var av. Men han visste inte hur mycket det hade varit i tunnan. Så jag gick in och tittade. Det var en gropp i maten som man kunde se. Sedan vet jag inte om han hade ätit mera än det som gjorde gropen. Vi brukar väga djuren en gång i veckan. Så det var dags för det. När vi vägde RASMUS vägde han 20.1 kg. Veckan innan var det 19 kg. Så jag sa, att det måste bero på maten. Så trots att han hade bajsat så mycket, så hade han tydligen meramat kvar. Han började åxo kräkas på eftermiddagen. Så någon mera mat fick han inte den dagen. Dagen efter var vi inte riktigt säkra på om han var bra. Han hade inte bajsat så mycket på morgonen. Så jag gav honom kyckling med ris. Det fick han upp...Men efter det, så började han visa tecken på, att allt snart var över. Så ytterligare nästa dag. Var han sitt vanliga friska jag igen. Vi vägde honom igen. Och då vägde han 19.2 kg, alltså normalt. Vid senaste invägning, en vecka senare, vägde han 18.5 kg.

---

Knähund

JOHAN, tyckte väldigt mycket om, att sitta i husses knä, på kvällarna. När vi sitter och tittar på TV. Sitta, vet inte riktigt om jag skall, kalla det för sitta. Han låg, på rygg. Vill åxo, att husse skall klia på honom. Tillslut så somnade han i husses knä.
BONO brukar åxo vilja sitta i husses knä ibland. Men han somnar aldrig.

Det kommer mera så småningom