WELSH SPRINGER SPANIEL SOM FAMILJEHUND

1 september 1976, flyttade våran första WELSH SPRINGER SPANIEL, in här hos oss

Efter att vi hade haft boxern RICKI i 10 år. Så skaffade vi våran första WELSH SPRINGER SPANIEL.
Redan medan RICKI levde bestämde vi att det skulle bli en annan ras. Tänkte först på Mellan pudel. Men blev avråd
Då började vi tänka på Cavalier King Charles Spaniel och bestämde oss för den rasen. RICKIS död kom mycket fortare än, vad vi hade väntat oss. När han fyllde 10 år, var hon fortfarande väldigt pigg. Men sedan inträffade något tragist. RICKI blev stucken av en massa jordgetingar, när vi var ute och plockade blåbär. Antagligen stack han ner näsan i deras bo. Han var mycket för att sticka ner näsan i alla möjliga håll. RICKIS hjärta tog stryck av sticken. Vi fick medicin, men det hjälpte inte. RICKI dog på kvällen den 31/8 1976 ute, i kanten av von Bahrska häcken.
Jag ville ha en ny hund direkt. Så på förmiddagen den 1/9 ringde jag, till en uppfödaren, som skulle ha Cavalier valpar, jag hade då frågat henne om hon hade, Welsh Cavalier King Charles Spaniel valpar. Hon svarade ja. Vi åkte ut på kvällen för att titta på valparna.
När vi kom fram så stod det en bil på deras garageinfart. Med en lapp på rutan
WELSH SPRINGER SPANIEL VALPAR TILL SALU. Jag sade till Lennart. Det är fel ras. Så vi blev lite tveksamma.
Anita såg tydligen inifrån, att vi såg undrande ut. För hon öppnade dörren och frågade, vad vi undrade över.
Hon tyckte vi skulle komma in och titta i allafall. Och det vet ju alla, tittar man på valpar, då är man ju såld. Det var ju åxo så bedårande fina valpar.
Jag hade aldrig sett en WELSH SPRINGER SPANIEL tidigare, varken som vuxen eller valp. Annat än i hundböcker
Vi slog till och köpte "NICKE", KEEPSAKE ADONIS som var hans namn i stamtavlan. Han var född 4/6 1976. Han kom till oss 1/9 1976
Så WELSH SPRINGER SPANIELN kom till oss av en slump. Det har vi ju aldrig ångrat, som Ni kanske förstår.
Det roliga var att när jag var ute med NICKE.
Så frågade folk om det var en WELSH SPRINGER SPANIEL och vad jag hade köpt den. Det var en som hade sökt väldigt efter en WELSH SPRINGER SPANIEL.
Dom var ju inte så vanliga 1976. Första WELSH SPRINGER SPANIELN kom ju till Sverige 1963 eller om det var 1964.
NICKES farmorsfarfar och farmorsfarsmor var hundar som blev importerade då. Sedan kom NICKES farmorsfar och farmorsmor åxo hit till Sverige På mammans sida fanns åxo hundar från dom först importerade
På båtsemestern 1977 så var det en flicka som frågade vad NICKE kom ifrån. Hon köpte sedan en
WELSH SPRINGER SPANIEL av Anita.
Så har det fortsatt under alla åren. Att folk beundrar mina hundar. När jag var ute med WILLY och RASMUS tillsammans.
Då blev folk väldigt förtjusta, när dom såg två likadana hundar och undrade vad dom kom ifrån för Kennel.
Även sedan RASMUS blev ensam, fick vi den frågan. Från Kennel Don´s i Uppsala och Knutby, svarar jag. Så Annica och Karin har fått några valpköpare genom oss.

NICKE var en väldigt trevlig bekanskap. Lydig, snäll, lugn, glad, tyckte väldigt mycket om människor.
Var snäll mot andra hundar. Både hanar och tikar. NICKE var helt döv, det sista året. Men det var inget problem
När vi efter 14 år p.g.a sjukdom, måste ta farväl av honom. Det var den 31/8 1990. Då var valet enkelt, de måste bli en till
WELSH SPRINGER SPANIEL.

Efter vad vi tyckte lång väntan 1/2 års, kom han då äntligen till oss

DON´S DESPERATE DAN "WILLY" det var den 2/2 1991, han skulle bli 2 månader den 4/2
Den långa väntan berodde på att Annica inte hade några valpar, när vi efter NICKES död, kontaktade henne. Och vi ville köpa valp av henne. Hon sa att hon skulle importera än tik, med valpar i magen från England. Så WILLY var en livmoderimport. Väntan på honom blev mycket spännande. Först skulle ju WINCY, som WILLYS mamma hette, börja löpa. När hon tillslut gjorde det, så blev det parning. Som uppfödare i England hjälpte till med. Annica skulle åka och hämta hem henne i november. Men först gjordes ultraljud, för att se om det fanns några valpar i magen. Och det gjorde det. Annica åkte då som planerat till England och hämtade WINCY. Vi var sedan hem till Annica och hälsade på WINCY. Hon var en väldigt trevlig tik. Lugn och fin, trots det hon hade varit med om. Jag menar resan hem till Annica. Hon skulle valpa i början på december. Nu blev den stora frågan den, fanns det någon hanvalp åt oss där inne. Den 5 december fick jag det glädjande beskedet av Annica, att WINCY hade nedkommit med 6 st valpar det var 4 st hanar och 2 st tikar. Hurra WILLY var född. Hans namn hade jag redan bestämt. Det fick jag genom att jag tyckte mycket om Willy Strid i Hem till byn. Vem som var WILLY visste vi inte. Inte Annica heller. Hon skulle ha några dagar på sig och komma på det. När valparna var 4 veckor, då frågade Annica om vi ville dela avels- och utställningsrätt med henne, då skulle vi få den mest lovande valpen. Vi gick med på det. Först nu visste vi vem som var WILLY. En månad senare hämtade vi hem honom. Och den långa och spännande väntan var över. När han var lite drygt ett år blev han HD-röntgat. Tyvärr så hade han höftledsfel. Så det blev aldrig någon delning, utan WILLY blev bara våran hund. WILLY var en härlig hund, trevlig som NICKE, ja, nästan trevligare, fast på ett annat sett. Väldigt snäll och lugnt hund. WILLY var en hund som man bara får en gång.
Uppfödarna Annica/Karin sa, WILLY var så otroligt snäll. Väldigt roligt att höra. Härligt temperament det hade både NICKE och WILLY.
WILLY var tryggt 3 år, vi bestämde, efter förfrågan av Annica/Karin, att vi skulle ha en WELSH SPRINGER SPANIEL till.

LINUS, DON´S DOSTOJEVSKII, kom till oss, i mars 1994. Han var född 23/1
Den korta tid vi fick tillsammans med LINUS, har jag bara ljusa minnen från. WILLY och LINUS gick väldigt bra tillsammans.

LINUS var bara 9 månader när vi måste avliva honom p.g.a gravt höftledsfel. Det var den 3/11 1994.
Det var något som vi kom överrens med uppfödarna om. Genom att vi hade och har en väldigt bra kontakt med
Annica & Karin på Kennel Don´s. Vi har fått mycket stöd och hjälp av dom. Karin var så snäll och åkte med LINUS till veterinären, när han skulle få sluta sina dagar. Det var vi och är väldigt tacksamma för.
Det är ju väldigt jobbigt, när man måste ta farväl av sin kära vän. När det gällde än så ung hund, blev det ju ändå jobbigare.
Annica & Karin, på Kennel Don´s är uppfödare som vi verkligen, kan rekommendera.

"RASMUS" SU(u)Ch DON´S DYED-IN-THE-WOOL var våran 4:e WELSH SPRINGER SPANIEL, han kom till oss den 26/11 1994. Han var 8 månader. RASMUS var åxo en livmoderimport RASMUS var en väldigt snäll och trevlig hund med väldigt glatt temperament. Snäll både mot människor och djur. Han var väldigt vild som ung. Med ålderns rätt blev han lite lugnare, han var 14 år och 5 månader, när han fick sluta sina dagar, in i det sista var han väldigt glad, älskade att gå omkring och pipa med sina mjukisdjur. Han fick den första när han var nästan 12 år. Vi tyckte det var väldig fart på honom trots sin ålder. Han älskade, att gå och nosa efter tjejer som luktade gott. Han hörde lite sämre när han blev äldre, men han blev inte riktigt döv. Alla våra hundar har gått bra med katterna som har bott och bor här med dom.

RASMUS blev ensam kvar när vi med sorg i hjärtat måste ta bort WILLY, den 16/1 2004. Lite drygt 13 år gammal
RASMUS trivdes väldigt bra med att vara ensam hund. Han hade ju dom tre katterna. Nu fick han ju ha oss för sig själv. Katterna kände han igen avundsjuka mot. Trots att RASMUS kom väldigt bra överrens med WILLY, så saknade han honom aldrig. Han letade aldrig efter WILLY, när vi kom tillbaka hem utan honom RASMUS var ju med till Djursjukhuset och väntade i bilen utanför, när WILLY fick sluta sitt liv. Likadant när vi var dit med FRASSE. Men honom saknade RASMUS han letade i hela lägenhet efter honom, när vi kom hem
RASMUS fick sluta sitt liv den 27 augusti 2008

Det har bott en WELSH SPRINGER SPANIEL till här hos oss. RASMUS mamma BERADENE THE TAWNY OWL "LULU" bodde här nov.dec-1994. Medan Annica/Karin sökte efter någon som kunde ta hand om henne. Vi ville inte ha en tik. Blir för jobbigt när hon löper. När det finns en hane i huset. Vi tycker det skulle bli jobbigt både för hanhunden och oss.
Det var jag som ordnade ett hem åt henne. Hos en väldigt snäll och trevlig familj.
Så Lulu fick det bra, så länge hon levde. Lulu var en mycket snäll och trevlig hund.
Hon gick nästan jämt lös. Hon höll noga reda på den som var ute med henne.
Hon dog 2000, 12 år gammal.

"JOHAN" DON´S CARL-JOHAN heter var senaste WELSH SPRINGER SPANIEL. Han flyttade in till oss den 14 september 2008 som den 5:e i ordningen. JOHAN är allt vad man kan önska sig av en hund. Han kommer bra överrens med våra tre katter. Det gjorde han ända från början. Kalle, han intresserar sig inte alls för JOHAN. Så tappade han förstås åxo intresset för Kalle. Simba och Zorro var väl lite mera intressanta. Zorro höll sig borta, nästan hela första dagen. Men när han visades sig på kvällen, då burrade han upp sig, til dubbel storlek. Det tyckte JOHAN såg lite farligt ut, så han gick undan. Simba han höll sig framme, men varje gång, som JOHAN visade sig för honom. Då stirrade han på JOHAN och det tyckte inte han om. Tittade åt ett annat håll. Men det tog bra någon dag, så var allihopa kompisar. Simba brukar t.o.m leka med JOHAN. Lek är det väl direkt inte, Simba visar för JOHAN, att han tycker dom skall leka. Med att gå emot honom. När han kommer närmare, då hoppar JOHAN baklänges, när Simba går tillbaka, så följer JOHAN efter, då hoppar Simba fram en bit, JOHAN hoppar tillbaka. Så håller dom på en stund. Simba ledsnar och lägger sig ned. Ute brukar han gå lös rätt mycket. Han är väldigt försiktig, när det gäller, andra hundar. Många blev han bekant med fort och dom leker han för fullt med welshen Felix, som förövrigt kommer från Kennel Don´s, är JOHANS bästa kompis. Felix blir så hemst glad, när han ser JOHAN. Men hundar som, han inte är så mycket bekant med. Avvaktar han hur den skall göra. Är det så, att hunden morrar åt JOHAN, då hoppar han baklänges.

SÄLLSKAP:
Som sällskap har våra hundar varit mycket trevliga, alltid villiga till promenader och annat. Lugna och snälla hemma Tycker jättemycket om att åka bil.
Mellan åren 1977-2006, var vi segelbåtsägare. Under båtsäsongen, var vi mycket ute med den. Nicke, Willy, Linus och Rasmus fick då var skeppshundar.
Spana efter änder, var en trevlig sysselsättning.
Två gånger har vi fångat RASMUS var halvvägs överbord från sittbrunnen, bara för att han skulle ha tag på änder. Det hände när han var yngre. Med åldern blev han lugnare
Hundarna hade vi alltid bundna. Dom hade en sele+lina, som var fast satt inne i båten

NICKE var 2 år när vi började segla. Våran första båt, var en STOR-TRISS. Som trots namnet, var liten. Vi åkte inte så långt med den. Det var lite trångt om utrymme
Så efter att ha varit ute med den i två somrar.

Skaffade vi en större segelbåt. Det blev en MAXI 68.

Då började vi åka längre, vi brukade tillbringa 4 veckor av semester ute med båten, mellan 1980-1992. Sommaren 1982 hade vi tagit ut 8 veckors semester. Då seglade vi runt i Stockholms södra skärgård i 6 veckor. Det var där vi brukade hålla till. Ett år åkte vi ner till S:t Annas skärgård. Som ligger nedanför Norrköping.
Sista åren vi var ute, var vi bara i Mälaren. På äldre dagar, gjorde vi bara dagsturer på Ekoln, som ligger söder om Uppsala

WILLY var 5 månader när han började vara med. Sista semester som vi låg ute med båten var 1992.

LINUS 4 månader när han fick börja följa med.

RASMUS började segellivet när han var 1 år och 2 månader. Linus fick bara se Ekoln. Samma sak med RASMUS.
Alla Welsharna har verkligen tyckt och tycker om båtlivet.
Vi har sålt våran Maxi 68, så JOHAN blir aldrig någon skeppshund

LYDNAD:
Vi har gått lydnadskurser på SHK med fyra av våra WELSH SPRINGER SPANIELS med bra resultat

NICKE blev 3:a i Nybörjarkursen, som Lydnadsklass I, hette på hans tid
Hans platsläggning under marsch var fantastisk att se. Han fick t.o.m applåder av publiken
När han skulle lära sig stå, från sittande. Då gick det trögt. Till att börja med. Varje gång husse sa stå. Så skruvade han ner baken ändå mer. Men tillslut så reste han sig. Poletten hade ramlat ner
Vi tänkte gå en Fortsättningskurs, Lydnadsklass II, med NICKE. Men första kvällen, vi var där blev han så illa biten av en annan hund, så vi slutade. Vi vågade helt enkelt inte fortsätta. På Djursjukhuset, sa dom, att vi hade haft tur i oturen. Det var nära att NICKES testiklar hade blivit avbitna. Dom höll på med honom i 3 timmar. Den andra hunden hoppade på NICKE bakifrån
Instruktörerna på klubben ville inte, att vi skulle sluta. Ringde hem flera gånger för att övertala oss att komma tillbaka. Dom ansåg att NICKE skulle bli en bra Lydnadshund. Dom ville väl ha någon som kunde tävla för klubben

WILLY blev 2:a i Lydnadsklass I med 161 poäng. 3:a i Lydnadsklass II. Att vi inte fortsatte, när WILLY var så duktig. Berodde på att han inte ville lära sig apportera. Lydnadsklass III innehåller mycket apportering
En fågelhund som inte ville apportera. Skall på kommando, gick inte heller så bra. Han ville helt enkelt inte.
WILLY skällde normalt väldigt lite. Instruktören frågade om han överhuvud tagit kunde skälla.
Han sa, jag vet inte om jag har hört honom skälla. Annars klarade han av alla momenten väldigt bra.

RASMUS gick först en Unghundskurs sedan Lydnadsklass I. Han blev godkänd i båda.Vi gick sedan två kurser i Lydnadsklass II

LINUS gick en Grundkurs och blev godkänd
Hur vi skall göra med JOHAN vet vi inte, troligen försöker vi själva. Vi har ju lärt oss, hur det skall gå till, efter alla kurser

UTSTÄLLNING:

NICKE blev våran första hund som vi ställde ut. Att vi kom att syssla med utställning. Var mera av en slump. Vi halkade som man säger in på ett bananskal. Vi hade ju inte ställt ut varken PIA, PRIMA eller RICKI. NICKES uppfödare ville ha en uppfödargrupp. Och undrade om vi ville ställa ut NICKE. Annars måste hon låta en syster till NICKE som bodde i Göteborg, åka ända hit. Det fanns ju bara 6 st valpar. Och dom andra fem bodde i Uppsalas närhet. Utställningen skulle vara på Skokloster. Våran första Skokloster utställning i maj 1977. Det gick väl lite si och så på den utställningen. Men det kom att gå bättre. Så fick blodad tand som det heter

Vi har deltagit på WSSK:S CLUB SHOW 20 gånger. Första gången var med NICKE i Tranås 1979, Rasbo utanför Uppsala 1982 han fick 1:a CK-klass, I Örebro 1983 blev han 3:a i veterankonkurrens. 1988 i Uppsala blev han BIS-vet.-3.
1990 var han med på Lida 14 år gammal.

WILLY deltog 7 gånger, han placering alla gånger utom en. Han blev BIS-valp 2 i Hjo 1991, från Valpklass II, bilden ovan är därifrån. Foto: Lena Sandberg-Rösiö.
4:a Bästa hane 1992 i Törekulla från Unghundskonkurrens klass.Han var där med Karin/Annica

BIS-vet.-2. 1998 i Motala från Seniorkonkurrens klass. Bilden här ovanför.

RASMUS var med 10 gånger. Han blev 3:a Öppen klass med CK på Gålö 1999.
3:a Seniorkonkurrens klass med HP i Motala 2001. 2:a Seniorkonkurrens klass med HP. 5:a Bästa Hane i Avesta 2001.
1:a Seniorkonkurrens klass med HP. BIS-veteran. 3:a Bästa Hane i Tångahed 2003. Han var där med Tina.
1:a veterankonkurrens klass. BIS-vet.-2 på Gålö 2004. 3:a Veterankonkurrens klass i Fiskeboda 2005.
3:a Veterankonkurrens klass i Ängsjö 2007
När vi var med på Club Show 1997 vid Nääs Slott. Samåkte vi 15 personer och 20 hundar i en orkesterbuss som kördes av Henrik. Det var bl.a jag och Lennart, Annica, Karin, Ola, Jens

WSSK:S OPEN SHOW har vi varit med 4 gånger med WILLY och RASMUS.
WILLY blev BIS-2 i Bromma 1996.

NÅGRA RESULTAT FRÅN SKK OCH SSRK UTSTÄLLNINGAR
NICKE var fullcertad, tog sitt 3:dje Cert 5 år gammal 1981. NICKE fick några CK. 1 gång BIR o. 1 gång BIM. När han var 12 år gammal, Blev han 5:a Bästa Hane, samt BIR-veteran. Tidgare hade han bliv BIR-vet. 4 ggr.och BIM-vet. 2ggr

WILLY var också fullcertad, tog sitt 3:dje cert när han var 2 år och 5 månader på Skokloster 1993, visad av Margareta Edman, bilden ovan. Alla tre certerna kom på utställningar efter varann. WILLY fick många CK, samt Bästa Hanhundsplac. Han blev BIM 1 gång. BIR-veteran 1 gång, samt fyra BIM-veteran
WILLY fick sluta sin utställningskarriär i maj 2000. 1 sept. måste hans vänstra öga opereras bort p.g.a Glaukom. Han klarade sig bra med ett öga

RASMUS var Svensk Utställningschampion (SU(u)Ch) efter att ha tagit sitt 3:dje cert från Veteranklassen, när han var 8 år i Sollentuna, på en STOKK utställning.
RASMUS började sin utställnings karriär med, att bli BIS-valp, 2 gånger. Den ena gången bland 100 st valpar, av olika raser. Han bodde då hos Margitha Nordqvist.
Han blev BIM en gång. BIR-veteran.14 gånger med CK el HP. Han blev 8 ggr BIS-veteran.-placerad.(2 ggr 4:a, 6:a ggr.5:a).BIM-veteran.5 ggr. alla med CK el.HP. Drygt 12 år gammal gjorde han om samma bedrift som NICKE d.v.s han fick CK och placerad 5:a i Bästa hanhundsklassen.

LINUS var med på Ultuna en SSRK/Ö utställning och blev BIS-valp 2.
Slutligen kan jag nämna att vi har deltagit på Skoklosterutställningen varje år sedan 1977.(2007 flyttades den utställningen till Almare Stäket) Det var första gången som SSRK/Ö anordnade utställning på Skokloster
NICKE var med 14 ggr. Sista gången han var med. Var han 14 år. Vi var med 6 ggr med WILLY
6 ggr. m.WILLY och RASMUS. Så har vi varit med 5 ggr. med bara RASMUS
JOHAN har varit med på tre stycken utställningar, då med Kennel Don´s som ägare. Hans första utställning var i maj 2008 i Södertälje en SSRK/Ö utställning
han var då lite drygt 6 månader. Resultatet blev BIR-valp med HP valpklass II samt BIS-4 valp. Visad av Annica Högström.
Nästa var i Österbybruk åxo i maj 2008, där blev han BIM-valp med HP, valpklass II. Denna gång åxo visad av Annica.
På WSSK:s Club Show i Gränna, augusti 2008 nästan 9 månader gammal. Blev han BIS-1 valpklass II då visad av Lena Sandberg-Rösiö

RASMUS KARRIÄR SOM UTSTÄLLNINGSHUND
Jag skriver om RASMUS karriär. Bara för, att jag tycker, att hans karriär, är den mest spännande av våra
WELSH SPRINGER SPANIEL
RASMUS älskade när han fick uppträda i ringarna. Karin sa, en gång, att han är som tåget. En gång, så kastade han sig på fötterna på domaren. Mia bad om ursäkt, men hon, det var en kvinnlig domare. Tyckte det var bara trevligt....(Lite om Nickes och Willys karriär, finns under Utställning- Nicke, Rasmus och Willy)
RASMUS började sin utställnings karriär. Med att bli BIS-valp 2 gånger. En gång var det 100 st valpar med på utställningen och RASMUS vann. Då bodde han hos Margitha Nordqvist, som har lärt RASMUS hur man skall sköta sig på en utställning. Med åren blev det blivit lite olika resultat både bra och mindre bra. När han gick i juniorklassen fick han två stycken HP. En utställning i Unghunds klassen blev det en 1:a men inget HP.
När han kom in i öppen klass, då blev det några 2:or. Dom kom sig av, att domarna tyckte RASMUS var för liten. Welshen var ju mycket större, än vad RASMUS är. Nickes pappa och en bror var t.ex. 52 cm. Kritiken var annars jättefin. I augusti 1997 fick han sitt FÖRSTA CERTIFIKAT och blev 1:a BÄSTA HANE samt BIM. Den domaren tittade inte så mycket på hans storlek. Utan bedömde honom efter hans fina proportioner. Efter det så halkade han tillbaka till ett par 2:or igen. Men från januari 1999 blev det bara 1:or. Sista gången han gick i öppna klassen innan han blev veteran, fick han sitt ANDRA CERTIFIKAT och blev 2:a i Bästa hanhundsklassen.
Efter det så började han sin karriär i veteranklassen. Nu hade domarna fått order om, att bevaka Welsh Springer Spaniels storlek. Dom ville inte,att dom skulle bli stora igen. Så RASMUS storlek var bra. Han har jämt fått väldigt fina kritiker, för sitt utseende. samt sina fina proportioner och framför allt sitt härliga temperament. På hans första utställning blev han 1:a i veterankonkurrens klass med CK samt BIM-veteran. Dom två kommande utställningarna blev han åxo 1:a veterankonkurrens klassen med HP, han blev BIM-veteran båda gångerna. På den första av dom utställningarna, fick jag se i utställningskatalogen, att det stod ett C framför RASMUS namn. Som betydde, att han kunde bli Svensk Utställnings champion (SU(u)Ch) om han tog ett certifikat till. Det hade jag inte alls tänkt på. Men då vaknade jag till och funderade på om det skulle kunna gå. Tina som hade visat RASMUS åt oss, från maj 1996 blev åxo ivrig. Så hon tog med sig RASMUS på några utställningar. Två gånger nosade han på Certifikatet. Han var en hund ifrån, att få det. Men fick nöja sig med CK. En gång blev han iaf BIR-veteran samt BIS-5 veteran i finalen. Det var ju ett jättebra resultat. När han missade certet.

Men på nästa utställning som Tina tog med sig RASMUS till fick han sitt efterlängtade CERTIFIKAT och blev där med, SVENSK UTSTÄLLNINGS CHAMPION (SU(u)Ch).
Så när Tina sa, påt igen, när han missade förut. Gav frukt. Det var i Sollentuna (STOKK, hade sin utställning där den 31/3 - 2002). Annica & Karin som var med på denna utställning blev ju förstås väldigt glada. Dom tyckte det var deras roligaste CHAMPIONAT p. g. a. att RASMUS måste ta ett cert., för att bli det. Att han var 8 år gjorde ju inte saken sämre. Andra hundar i deras uppfödning, blev ju det genom att ta CK. Efter som dom var så att säga fullcertade. Vi är väldigt tacksamma mot Tina som ställde upp och åkte med RASMUS.
Så håll ut alla Ni som jagar det sista certet. För eller senare, så kommer det. Nu kan man säga att RASMUS utställningskarriär tog en riktig fart. Det blev många fina resultat sedan dess. Han har fått CK eller HP och fått placeringar i Bästa Hanhundsklassen. Han har även blivit BIM. -veteran 5 ggr. och BIR. -veteran 9 gånger.
När han har blivit BIR -veteran, har han även blivit placerad i BIS-veteran i finaler. 2 gånger BIS-4 veteran och 4 gånger BIS-5 veteran. På hans senaste utställning i Almare Stäket fick han återigen ett CK, sedan blev han BIS-5 veteran. Då var han drygt 13 år gammal. När han var drygt 12 fick han åxo en BIS-veteran placering i Skokloster 2006, så fick han CK. CK fick han åxo i Österbybruk i juni 2006. Då blev han även 5:a i Bästa Hanhundsklassen.
På utställningar från augusti 2004 var Mia Hansson, hans handler

RASMUS ställdes ut i Södertälje på en SSRK/Ö utställningen i maj 2008, Rasmus var då över 14 år. Han blev BIR-veteran med HP samt BIS-5 veteran. Han fick en väldigt fin kritik. Domaren applåderade åt honom. Det gjorde sedan alla domare, som satt vid finalringen. Alla tyckte han var så fin och rörde sig jättebra. Mia Hansson var återigen hans handler. (Bild ovan är därifrån. Fotograf var Karins man Janne)
RASMUS blev återigen BIR-veteran med HP samt BIS-5 veteran på Högbo Bruk, utanför Sandviken, den 27/7-2008. En en gång blev domaren riktigt förtjust i honom, han fick väldigt fin kritik, så sade hon, att det är härligt, att få se en så pigg och glad 14 åring. Finaldomaren blev åxo väldigt förtjust i honom. Hon som talade i högtalaren vid finalen sa, att ryktet hade nått henne, att RASMUS är över 14 år. Hon tyckte, att dom som satt och tittade skulle applådera.
Karin som är en av hans uppfödare sa, att RASMUS var den ända hunden, (hittills) som håller en sådan hög kvalité, när han är så pass gammal.
Utställningen i Högbo, blev RASMUS sista utställning. Två veckor efter denna utställning, visade han, att allt inte stod rätt till med honom. Vi tog honom till Djursjukhuset. Där dom efter röntgen av lungorna och ultraljud på hjärtat. Kunde konstater, att RASMUS var väldigt dålig. Hans hjärta och lungor var inte bra. Så RASMUS fick efter ett par veckors försök med medicinering, sluta sina dagar
Bilden under är ifrån RASMUS sista utställning i Högbo. Handler Mia Hansson.

RASMUS var även utställt på WSSK:s utställningar. När han gick i seniorklassen på deras utställning 2003, blev han BIS-veteran med Tina som handler. Bilden ovan, är därifrån. Hon hade RASMUS med sig till den här utställningen. Vi hade under tiden hand om två av hennes hundar. Det blev åxo en 3:a Bästa Hanhundsplacering. Det var på de årets Club Show i Tångahed.
2002 fick han åxo en Bästa hanhundsplats, då som 5:a, på Club Show i Avesta visad av Emma.
I augusti 2004 blev han 1:a veterankonkurrens klass samt BIS-2 veteran, det var på Gålö. Då var det Mia, som var hans handler
På Club Show i Ängsjö 2007 blev han 3:a i veterankonkurrens klassen. Och med en jättefin kritik. Han var ju nästan 13 ½ år.
Kritiken finns att läsa under Utställningsresultat för RASMUS. Visad återigen av Mia.

VETERINÄRRESULTAT
NICKE. Höfter: Utan anmärkning Ögon: Utan anmärkning. Höjd 49 cm vikt c:a 22 kg. Han var frisk och pigg, hela sitt liv. Veterinärena beundrade honom för hans fina fysik och psyke. Hans hjärta och lungor fungerade utmärkt. Men sista månaden, fick han ont i nacken. Efter en gammal skada på två halskotor. Så han blev stel och skrek. Kunde vara dålig några dagar. Sedan var han bra några dagar. Så höll det på. Tillslut måste han få sluta sitt liv.

WILLY Hade höftledsfel 1-2. Han blev aldrig ögonlyst. Höjd 47 1/2 cm vikt 20-21 kg. När han var 7 år hördes det blåsljud på hjärtat. Men det hade han inga problem med. När han var nästan 10 år visade det sig att han hade ärftlig Glaukom. Se under:Operation, WILLY

LINUS Han hade gravt höftledsfel, som upptäktes vid en förhandsröntgen, när han var 8 månader. Han röntgades bara för att han såg så svag ut över höftpartiet. När det visades att Linus, hade ont av sitt höftledsfel. Så fick han sluta sina dag vid 9 månaders ålder.

RASMUS Höfter: Utan anmärkning. Ögon: Utan anmärkning. Han vart ögonlyst.1995,2000,2003. Kommentar. Väldigt vackra och fina ögon. Höjd 45 cm. Vikt c:a 19.5 kg, fram till ungefär 14 års ålder, därefter väger han c:a 18.7 kg
RASMUS var en frisk och pigg, liten krabat. Vi lät göra hälsokontroll varje år på RASMUS. Oktober 2006. Då togs blodprover som skulle ge besked om hur levern och njurarna mådde. Så tog dom urinprov. Alla proverna var väldigt bra, dom hittade inga fel. Så lysnade dom på hjärtat och lungorna, som båda var helt perfekta. Undersökte prostatan och analsäckarna. Inga fel där heller. Så med facit i hand, så var RASMUS helt frisk. Vad kan man mera önska sig. Av en hund som skulle fylla 13 år i mars 2007.
När RASMUS var 13 1/2 år, var han fortfarande väldigt frisk
Tillslut tog ändå åldern ut sin rätt. När han var 14 år och 5 månader, blev han sjuk. Så sjuk så det inte gick, att göra något. Därför bestämde vi, på inrådan av veterinären på Djursjukhuset som ligger i Ultuna, strax utanför Uppsala centrum. Att han skulle få sluta sina dagar. Han fick då den avgörande sprutan, den 27 augusti 2008. Sorgen efter honom blev förstås väldigt stor.

RASMUS SOM AVELSHUND (BÅDE MED SORG OCH GLÄDJE)
Han var den ända av våra hundar som gick i avel

Bilderna ovan föreställer Rasmus valpar. Översta bilden är tagen i november, när valparna var ungefär 4 veckor
Den undre är tagen i december, valparna börjar bli 8 veckor
RASMUS fick sin första parning på hösten 2000. Men tiken gick tom. Då hette det, att det kunde vara RASMUS fel. Så jag lätt spermaundersöka honom. Det visade sig, att han hade helt perfekta spermier. Kvalitén var 100%. Fanns inte det minsta fel på dom. Så när tiken löpte nästa gång. så gjordes parningen om. Med samma resultat. Det var tredje gången tiken gick tom. Det var tänkt att han skulle para en annan tik på sommaren 2001, men när tiken löpte. Då hade inte ägaren tid, att komma hit. Hon skulle komma ända från Finland. Så hon använde en hane som hon själv var uppfödare till. I augusti 2002 parade han Evita. Det var den snabbaste parning Annica hade varit med om. När vi kom hem till Annica. Så släppte hon ut Evita. RASMUS gick fram till henne. Sedan gick han och satt sig i bilen. Jag han tänka, vad nu då? Men efter bara några sekunder så var han framme hos Evita igen. Och besteg henne direkt. Med hängning som följd. Så hela parningen var gjord på ungefär en kvart. Valparna föddes den 11/10-2002, hos Kennel Don´s.
Mamman hette som jag skrev tidigare "Evita" SU(u)Ch,NUCH Don´s Noblesse, (nu är hon tråkigt nog död.
En valp låg Evita ihjäl när den var 3 dagar gammal. En av dom andra valparna var väldigt liten. Hon måste avlivas i mars 2003 p.g.a. en missbildning. Urinledarna var inte riktigt anslutna till njurarna. S.k. Ektopisk uretär. En icke ärflig missbildning. Enlig veterinär Hoppe.
I januari 2003 fick han besök av en tik. Den parningen lyckades inte alls. Antagligen fel tid. I mars 2003 parade han en annan tik, som troligtvis blev med (många) valpar. Hon hade vid sin första valpning fått, 9 st valpar. När hon blev parad igen, efter aborten, så blev det åxo 9 st valpar. Så jag tror, att det var en tik som födde många valpar, vid sina valpningar. Därav min misstanke om, att det var många den gången RASMUS hade parat henne. Och ägaren lätt göra en abort på henne, efter drygt 3 veckor. Bara för att valpen med defekta urinledare togs bort. Något som jag hade väldigt svårt, att acceptera. Och har det fortfarande. Lär nog aldrig komma över det. Det var ju så onödigt. När det inte var ärftligt fel som valpen hade. RASMUS barn är väldigt fina, tycker iaf en stolt "farmor". En är en väldigt duktig jakthund. "Wilma" Don´s Ever And Anon". Hon är ute med sin husse och jagar. Hon har aldrig gjort något jaktprov. Utan hon används bara i riktiga jaktsammanhand. En tik, har deltagit på utställningar och fått CK när hon var valp blev hon BIS-valp 4. Senaste utställningen hon deltog i blev hon 4:a i öppen konkurrens klass med CK av 16 st. Hon heter "Donna" Ever So Noblesse. En av hanhundarna, har varit utställd en gång. Han blev 1:a ungh.klass och 2:a ungh.konk.klass. Don´s Entertainer

TVÅ GÅNGER BLEV WILLY OCH RASMUS OSAMS.
Första gången om husse. Andra gången om en tom matskål.
RASMUS tycker att platsen bredvid husse, när han sitter och tittar på TV. Den platsen är hans. Det tycker iaf RASMUS. Så nu gör han som han vill med den. Vill han ligga där så gör han det. Vill han inte så är det ju helt OK att låta bli. Men när WILLY fanns, då var det ju in viss konkurrens om platsen. För det mesta så brydde sig inte WILLY om platsen. Men ibland försökte han komma dit när RASMUS hade lämnat platsen. Det är så har vi märkt nu, att han inte vill ligga där hela tiden. Utan vill flytta på sig. Men som sagt, det gick inte alltid när WILLY fanns. En gång när RASMUS hade lämnat platsen. Då gick WILLY dit och tänkte väl lägga sig där. Men WILLY han inte, för RASMUS var snabbt tillbaka. För att inta sin plats. Men den gången ville inte WILLY flytta på sig. Och RASMUS ville inte ge sig. Så då blev det bråk. Kanske inte så allvarligt, men ändå. Husse var ju tvungen att säga ifrån åt dom. Sluta bråka. Vad är det för liv när man skall se på TV”. Då gick WILLY därifrån. Så RASMUS fick tillbaka sin plats.
Andra gången dom bråkade var det om WILLYS tomma matskål. Han hade precis ätit upp sin mat. Och som vanligt gick RASMUS dit, för att se om det fanns något kvar. Det brukar han ju jämt göra. Men den här gången som jag berättar om så gick det inte, för honom att komma fram. Utan WILLY sa ifrån åt honom. (WILLY som inte alls var så intresserad av mat.) Då gav sig RASMUS på WILLY, så vi fick medla igen. Så våldsamt blev det ju inte, den här gången heller. Men man noterar det ju, bara för att det inte hände något, mellan dom två annars.

SEGEL SEMESTRAR

NICKE var med oss på våra segel semestrar från 1977-1989. Han trivdes bra med det. Från semestern 1984 hade han sällskap av katten LINUS.

Det gick väldigt bra, ända till NICKE blev döv. Semester 1989 då vågade han inte lika inne i båten på natten . När det var mörkt, då visste han inte var LINUS (Katt) var, när han inte hörde honom. LINUS (Katt) hoppade gärna på folk och fä. Bara för att han tyckte det var roligt. Det visste NICKE. Han hade ju själv blivit påhoppad av honom. Bl.a när någon borrade i huset. Så vi lätt NICKE sova ute i sittbrunnen, under bomtältet. Dörren till båten var stängd. Så LINUS (Katt) kunde inte komma åt honom. På morgonsidan en dag så vaknade Lelle av att NICKE sprang över däcket, jag hade öronproppar så därför hörde jag honom inte. Utan jag vaknade först när Lelle höll på att klä på sig. När jag frågade varför? Då sa han att NICKE hade rymt. Han hoppade nämligen iland. Trots att han alltid fick hjälp av Lelle. Men nu gick det väldigt bra, att ta sig iland själv. Han hade fått nyss om en löptid på ön. När Lelle hade klätt på sig så gick han iland. Men mötes på bryggan av NICKE. Han hade kommit tillbaka själv. För det första hörde han inte. För det andra, var det ju flera båtar i gästhamnen. Som säkert folk hade vaknat i. Om vi hade börjat skrika. Ön var ju inte så stor, så vi hade säkert hittat honom. Men man får vara beredd på lite av varje när man har hund.

Jag måste berätta när LINUS (Hund) skrämde WILLY så han nästan inte tordes hoppa ner i sittbrunnen på båten. En gång när WILLY hoppade ner så råkade han hoppa på LINUS(Hund). Som blev så arg och röt i åt WILLY. Efter det så gick det flera gånger, som inte WILLY hoppade ner i båten förrän han var säker på att LINUS(Hund)hade flyttat sig. Man går ju över fördäcket och sedan stiger man ner i sittbrunnen. Eller som i hundarnas fall hoppar. Det var ju då det hände.

En annan gång när WILLY och LINUS (Hund) hade varit i land för kiss och bajs runda Och vi skulle åka ut igen. Lelle lyfte som vanligt ombord hundarna. Men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag brukade ju ta emot dom i sittbrunnen när dom skulle hoppa ner. Men jag missade med något ögonblick. Stod med ryggen vänd åt hunden. Då hörde jag ett plums. LINUS (Hund)hade ramlat i sjön. Kopplet fastnade i något på båten. Så han kunde inte simma iväg. Men han kom helt och hållet ner i sjön. Det var bara att lyfta upp en genomblöt hund.

Fortsätt läsa