"PR" SE U(u)Ch DON´S PUBLIC RELATION

7:an av rasen WELSH SPRINGER SPANIEL, heter så. Han kom hit, med Annica & Philip, dagen före julafton 2010. Han ägs av Annica. Men i utställningssammanhang, står hon och jag som ägare. PR är kullbror till BONO. Han trivs väldigt bra hos oss.Han och BONO, har mycket kul tillsammans

SÄLLSKAP:

Som sällskap har våra hundar varit mycket trevliga, alltid villiga till promenader och annat. Lugna och snälla hemma. Tycker jättemycket om att åka bil. Mellan åren 1977-2006, var vi segelbåtsägare. Under båtsäsongen, var vi mycket ute med den. NICKE, WILLY, LINUS och RASMUS fick då var skeppshundar. Spana efter änder, var en trevlig sysselsättning. Två gånger har vi fångat RASMUS var halvvägs överbord från sittbrunnen, bara för att han skulle ha tag på änder. Det hände när han var yngre. Med åldern blev han lugnare Hundarna hade vi alltid bundna. Dom hade en sele+lina, som var fast satt inne i båten. JOHAN blev aldrig någon skeppshund. Inte heller BONO &PR, blir det

NICKE var 2 år när vi började segla. Våran första båt, var en STOR-TRISS. Som trots namnet, var liten. Vi åkte inte så långt med den. Det var lite trångt om utrymme. Så efter att ha varit ute med den i två somrar.

Skaffade vi en större segelbåt. Det blev en MAXI 68.

Då började vi åka längre, vi brukade tillbringa 4 veckor av semester ute med båten, mellan 1980-1992. Sommaren 1982 hade vi tagit ut 8 veckors semester. Då seglade vi runt i Stockholms södra skärgård i 6 veckor. Det var där vi brukade hålla till. Ett år åkte vi ner till S:t Annas skärgård. Som ligger nedanför Norrköping. Sista åren vi var ute, var vi bara i Mälaren. På äldre dagar, gjorde vi bara dagsturer på Ekoln, som ligger söder om Uppsala

WILLY var 5 månader när han började vara med. Sista semester som vi låg ute med båten var 1992. LINUS var 4 månader när han blev "skeppshund".

---

RASMUS började segellivet när han var 1 år och 2 månader. LINUS och RASMUS, fick bara se Ekoln. NICKE, WILLY, LINUS och RASMUS, älskade båtlivet.

KURSER

LYDNAD:

Vi har gått lydnadskurser på SHK med fyra av våra WELSH SPRINGER SPANIELS med bra resultat
NICKE blev 3:a i Nybörjarkursen, som Lydnadsklass I, hette på hans tid. Hans platsläggning under marsch var fantastisk att se. Han fick t.o.m applåder av publiken. När han skulle lära sig stå, från sittande. Då gick det trögt. Till att börja med. Varje gång husse, sa stå. Så skruvade han ner baken ändå mer. Men tillslut så reste han sig. Poletten hade ramlat ner. Vi tänkte gå en Fortsättningskurs, Lydnadsklass II, med NICKE. Men första kvällen, vi var där blev han så illa biten av en annan hund, så vi slutade. Vi vågade helt enkelt inte fortsätta. På Djursjukhuset, sa dom, att vi hade haft tur i oturen. Det var nära att NICKES testiklar hade blivit avbitna. Dom höll på med honom i 3 timmar. Den andra hunden hoppade på NICKE bakifrån. Instruktörerna på klubben ville inte, att vi skulle sluta. Ringde hem flera gånger för att övertala oss att komma tillbaka. Dom ansåg att NICKE skulle bli en bra Lydnadshund. Dom ville väl ha någon som kunde tävla för klubben

WILLY blev 2:a i Lydnadsklass I med 161 poäng. 3:a i Lydnadsklass II. Att vi inte fortsatte, när WILLY var så duktig. Berodde på att han inte ville lära sig apportera. Lydnadsklass III innehåller mycket apportering. En fågelhund som inte ville apportera. Skall på kommando, gick inte heller så bra. Han ville helt enkelt inte. WILLY skällde normalt väldigt lite. Instruktören frågade om han överhuvud tagit kunde skälla. Han sa, jag vet inte om jag har hört honom skälla. Annars klarade han av alla momenten väldigt bra.
RASMUS gick först en Unghundskurs sedan Lydnadsklass I. Han blev godkänd i båda.Vi gick sedan två kurser i Lydnadsklass II
LINUS gick en Grundkurs och blev godkänd
JOHAN gick aldrig någon lydnadskurs. Däremot så gick han en viltspårskurs, som han klarade riktigt bra. Bono har gått en Slyngelkurs. PR han får lära sig lyda ändå.

VILTSPÅR

JOHAN, var den ända av våra WELSHAR, som fick prova på, VILTSPÅR. Lelle och han gick en kurs, hösten 2009. Det gick riktigt bra för JOHAN och hans husse. Det var meningen, att dom skulle gå en kurs, på våren 2010.

SLYNGELKURS

BONO gick på våren 2011, en slyngelkurs. På kursen sköte han sig väldigt bra. Men jag vet inte om det har gjort så mycket nytt efteråt.Kanske lite grann. Meningen var är husse skulle få lära sig, ett och annat. Så att han sedan kunde lära PR, vad som gäller. Visst är dom båda lydiga när dom vill, men dom kan åxo bli döva när dom inte vill

UTSTÄLLNING:

Att vi började med utställningar, var väl mera, av en slump. Ingen av våra tidigare hundar var utställda. Anita ville ha NICKE med i sin uppfödargrupp. Vi ställde upp på det. Och på den vägen är det.
PR & BONO, har varit utställda några gånger. Bäst går det för PR, han blev BIR och fick sitt första cert i Vallentuna, maj 2011. Han fick åxo Cacib. Gränna i juni 2011, blev han BIM och fick sitt andra cert. På Svenska Hundmässan i december 2011, fick han CK. Det var bara två stycken hanar, som inte var champions som fick CK. Domaren delade bara ut 6 st CK till 19 st hanar. BONO han har fått två Very Good. P.g.a, att han har ett par tänder, mitt fram i överkäken, som är för små. Som bidrar till, att han har fått tångbett, på dom fyra tänderna mitt fram. Enligt veterinärerna, kan man inte kalla det för bettfel. Men säg det till domarna. Förövrigt har han jättefint saxbett. Så troligtvis, så blir han inte utställd något mera. Tråkigt, för BONO är lika fin som sin kullbror PR
NICKES, WILLYS, RASMUS och JOHANS utställnings bana, finns att läsa om, under UTSTÄLLNINGAR....NICKE, WILLY, RASMUS OCH JOHAN

AVELSHUNDAR

RASMUS var den, ända av våra tidigare hundar, som användes i avel

Bilderna ovan föreställer RASMUS valpar. Översta bilden är tagen i november, när valparna var ungefär 4 veckor
Den undre är tagen i december, valparna börjar bli 8 veckor

RASMUS fick sin första parning på hösten 2000. Men tiken gick tom. Då hette det, att det kunde vara RASMUS fel. Så jag lätt spermaundersöka honom. Det visade sig, att han hade helt perfekta spermier. Kvalitén var 100%. Fanns inte det minsta fel på dom. Så när tiken löpte nästa gång. så gjordes parningen om. Med samma resultat. Det var tredje gången tiken gick tom. Det var tänkt att han skulle para en annan tik på sommaren 2001, men när tiken löpte. Då hade inte ägaren tid, att komma hit. Hon skulle komma ända från Finland. Så hon använde en hane som hon själv var uppfödare till.I augusti 2002 parade han Evita. Det var den snabbaste parning Annica hade varit med om. När vi kom hem till Annica. Så släppte hon ut Evita. RASMUS gick fram till henne. Sedan gick han och satt sig i bilen. Jag han tänka, vad nu då? Men efter bara några sekunder så var han framme hos Evita igen. Och besteg henne direkt. Med hängning som följd. Så hela parningen var gjord på ungefär en kvart. Valparna föddes den 11/10-2002, hos Kennel Don´s. Mamman hette som jag skrev tidigare "Evita" SU(u)Ch,NUCH Don´s Noblesse.

---

PR har blivit använd. Han har 28 st valpar. Första kullen 7st, föddes på Kennel Pelydryn. Mamman heter Pelydryn´s Donna. Den andra kullen, också 7 st föddes på Kennel Funbone´s. Mamman heter Don´s Fashionista. PR blev parad omkring julen 2011, med Don´s Texas. Hon födde den 22 februari 2012, 5 st hanar och 2 tikar. Den 23 mars 2012, föddes på Kennel Twinkle, 4 st hanar och 3 st tikar. Mamman till valparna heter Lilly. Påskhelgen 2012, blev PR parad igen. Denna gång med CJ(Johans mamma) Om det blir några valpar får vi veta i början på juni. Får återkomma då

---

SEGEL SEMESTRAR

NICKE var med oss på våra segel semestrar från 1977-1989. Han trivdes bra med det. Från semestern 1984 hade han sällskap av katten LINUS.

Det gick väldigt bra, ända till NICKE blev döv. Semester 1989 då vågade han inte lika inne i båten på natten . När det var mörkt, då visste han inte var LINUS (Katt) var, när han inte hörde honom. LINUS (Katt) hoppade gärna på folk och fä.Bara för att han tyckte det var roligt. Det visste NICKE. Han hade ju själv blivit påhoppad av honom. Bl.a när någon borrade i huset. Så vi lätt NICKE sova ute i sittbrunnen, under bomtältet. Dörren till båten var stängd. Så LINUS (Katt) kunde inte komma åt honom. På morgonsidan en dag så vaknade Lelle av att NICKE sprang över däcket, jag hade öronproppar så därför hörde jag honom inte. Utan jag vaknade först när Lelle höll på att klä på sig. När jag frågade varför? Då sa han att NICKE hade rymt. Han hoppade nämligen iland. Trots att han alltid fick hjälp av Lelle.Men nu gick det väldigt bra, att ta sig iland själv. Han hade fått nyss om en löptid på ön. När Lelle hade klätt på sig så gick han iland. Men mötes på bryggan av NICKE. Han hade kommit tillbaka själv. För det första hörde han inte. För det andra, var det ju flera båtar i gästhamnen. Som säkert folk hade vaknat i. Om vi hade börjat skrika. Ön var ju inte så stor, så vi hade säkert hittat honom. Men man får vara beredd på lite av varje när man har hund.
En annan gång när WILLY och LINUS (Hund) hade varit i land för kiss och bajs runda Och vi skulle åka ut igen. Lelle lyfte som vanligt ombord hundarna. Men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag brukade ju ta emot dom i sittbrunnen när dom skulle hoppa ner. Men jag missade med något ögonblick. Stod med ryggen vänd åt hunden. Då hörde jag ett plums. LINUS (Hund)hade ramlat i sjön. Kopplet fastnade i något på båten. Så han kunde inte simma iväg. Men han kom helt och hållet ner i sjön. Det var bara att lyfta upp en genomblöt hund.

---

På bilden. Willy t.v och Rasmus t.h

RASMUS OCH WILLY.

Med änder, bollar och röjning i hallonsnåret

RASMUS var jämt en glad och trevlig hund, med ett härligt temperament. Det hände en hel del roliga saker med RASMUS. Hallonsnåren som finns i von Bahrska häcken. Behövde gallras tyckte RASMUS Han började med att bita av en kvist, så lekte han ett ögonblick med den, så gick han tillbaka och bett av en ny, så höll han på tills det bara återstod små stumpar av hela busken
WILLY var väldigt duktig på att hitta tennisbollar, som hade hamnat i ett annat av hallonsnåren, bredvid tennisplanen. Det var i stor sett omöjligt, för en människa att hitta bollen. Men WILLY kunde. Innan RASMUS kom, så tog han hemma alla bollarna. Men sedan RASMUS kom så kom inga bollar hem. Så fort WILLY släppte bollen, så tog RASMUS och bar iväg med den. Men rätt som det var så släppte han bollen. Såg inte WILLY det. Så blev bollen borta. Bära på pinnar gillade RASMUS, väldigt mycket.

Två gånger blev WILLY och RASMUS, osams.

RASMUS tyckte att platsen bredvid husse, när han sitter och tittar på TV, var hans. För det mesta så brydde sig inte WILLY om platsen. Men en gång så försökte han, när RASMUS gick iväg. Gick WILLY dit och tänkte, lägga sig. Men WILLY han inte, för RASMUS var snabbt tillbaka. För att inta sin plats. Men den gången ville inte WILLY flytta på sig. Och RASMUS ville inte ge sig.Så då blev det bråk. Inte så allvarigt. Men husse var tvungen att säga ifrån. "Sluta bråka. Vad är det för liv när man skall se på TV”. Då gick WILLY därifrån. Så RASMUS fick tillbaka sin plats.Andra gången dom bråkade var det om WILLYS tomma matskål. Han hade precis ätit upp sin mat. Och som vanligt gick RASMUS dit, för att se om det fanns något kvar. Det brukade han alltid göra. Men en gång, gick det inte, för honom, att komma fram. Utan WILLY sa ifrån åt honom. (WILLY som inte alls var så intresserad av mat.) Då gav sig RASMUS på WILLY, så vi fick medla igen. Så våldsamt blev det ju inte, den här gången heller. Men man noterar det ju, bara för att det inte hände något, mellan dom två annars.

---

Fortsätt läsa