
Efter att vi hade haft boxern RICKI i 10 år. Så skaffade vi våran första WELSH SPRINGER SPANIEL.
Redan medan RICKI levde bestämde vi att det skulle bli en annan ras. Tänkte först på Mellan pudel. Men blev avråd
Då började vi tänka på Cavalier King Charles Spaniel och bestämde oss för den rasen. RICKIS död kom mycket fortare än,
vad vi hade väntat oss. När han fyllde 10 år, var hon fortfarande väldigt pigg. Men sedan inträffade något tragist.
RICKI blev stucken av en massa jordgetingar, när vi var ute och plockade blåbär. Antagligen stack han ner näsan i
deras bo. Han var mycket för att sticka ner näsan i alla möjliga håll. RICKIS hjärta tog stryck av sticken.
Vi fick medicin, men det hjälpte inte. RICKI dog på kvällen den 31/8 1976 ute, i kanten av von Bahrska häcken.
Jag ville ha en ny hund direkt. Så på förmiddagen den 1/9 ringde jag, till en uppfödaren, som skulle ha Cavalier valpar, jag hade då frågat
henne om hon hade, Welsh Cavalier King Charles Spaniel valpar. Hon svarade ja. Vi åkte ut på kvällen för att titta på valparna.
När vi kom fram så stod det en bil på deras garageinfart. Med en lapp på rutan
WELSH SPRINGER SPANIEL VALPAR TILL SALU. Jag sade till Lennart. Det är fel ras. Så vi blev lite tveksamma.
Anita såg tydligen inifrån, att vi såg undrande ut. För hon öppnade dörren och frågade, vad vi undrade över.
Hon tyckte vi skulle komma in och titta i allafall. Och det vet ju alla,
tittar man på valpar, då är man ju såld. Det var ju åxo så bedårande fina valpar.
Jag hade aldrig sett en WELSH SPRINGER SPANIEL tidigare, varken som vuxen eller valp. Annat än i hundböcker
Vi slog till och köpte "NICKE", KEEPSAKE ADONIS som var hans namn i stamtavlan. Han var född 4/6 1976. Han kom till oss 1/9 1976
Så WELSH SPRINGER SPANIELN kom till oss av en slump. Det har vi ju aldrig ångrat, som Ni kanske förstår.
Det roliga var att när jag var ute med NICKE.
Så frågade folk om det var en WELSH SPRINGER SPANIEL och vad jag hade köpt den. Det var en som hade sökt väldigt efter en WELSH SPRINGER SPANIEL.
Dom var ju inte så vanliga 1976. Första WELSH SPRINGER SPANIELN kom ju till Sverige 1963 eller om det var 1964.
NICKES farmorsfarfar och farmorsfarsmor var hundar som blev importerade då. Sedan kom NICKES farmorsfar och farmorsmor åxo hit till Sverige
På mammans sida fanns åxo hundar från dom först importerade
På båtsemestern 1977 så var det en flicka som frågade vad NICKE kom ifrån. Hon köpte sedan en
WELSH SPRINGER SPANIEL av Anita.
Så har det fortsatt under alla åren. Att folk beundrar mina hundar. När jag var ute med WILLY och RASMUS tillsammans.
Då blev folk väldigt förtjusta, när dom såg två likadana hundar och undrade vad dom kom ifrån för Kennel.
Även sedan RASMUS blev ensam, fick vi den frågan. Från Kennel Don´s i Uppsala och Knutby, svarar jag.
Så Annica och Karin har fått några valpköpare genom oss.
NICKE var en väldigt trevlig bekanskap. Lydig, snäll, lugn, glad, tyckte väldigt mycket om människor.
Var snäll mot andra hundar. Både hanar och tikar. NICKE var helt döv, det sista året. Men det var inget problem
När vi efter 14 år p.g.a sjukdom, måste ta farväl av honom. Det var den 31/8 1990. Då var valet enkelt, de måste bli en till
WELSH SPRINGER SPANIEL.

Efter vad vi tyckte lång väntan 1/2 års, kom han då äntligen till oss



LINUS, DON´S DOSTOJEVSKII, kom till oss, i mars 1994. Han var född 23/1
Den korta tid vi fick tillsammans med LINUS, har jag bara ljusa minnen från. WILLY och LINUS gick väldigt bra tillsammans.



"RASMUS" SU(u)Ch DON´S DYED-IN-THE-WOOL var våran 4:e WELSH SPRINGER SPANIEL, han kom till oss den 26/11 1994. Han var 8 månader. RASMUS var åxo en livmoderimport
RASMUS var en väldigt snäll och trevlig hund med väldigt glatt temperament.
Snäll både mot människor och djur. Han var väldigt vild som ung. Med ålderns rätt blev han lite lugnare,
han var 14 år och 5 månader, när han fick sluta sina dagar, in i det sista var han väldigt glad, älskade att gå omkring och pipa med sina
mjukisdjur. Han fick den första när han var nästan 12 år. Vi tyckte det var väldig fart på honom trots sin ålder. Han älskade, att gå och
nosa efter tjejer som luktade gott. Han hörde lite sämre när han blev äldre, men han blev inte riktigt döv. Alla våra hundar har gått bra
med katterna som har bott och bor här med dom.
RASMUS blev ensam kvar när vi med sorg i hjärtat måste ta bort WILLY, den 16/1 2004. Lite drygt 13 år gammal
RASMUS trivdes väldigt bra med att vara ensam hund. Han hade ju dom tre katterna. Nu fick han ju ha oss för sig själv. Katterna kände han igen avundsjuka mot. Trots att RASMUS kom väldigt bra
överrens med WILLY, så saknade han honom aldrig. Han letade aldrig efter WILLY, när vi kom tillbaka hem utan honom
RASMUS var ju med till Djursjukhuset och väntade i bilen utanför, när WILLY fick sluta sitt liv. Likadant när vi
var dit med FRASSE. Men honom saknade RASMUS han letade i hela lägenhet efter honom, när vi kom hem
RASMUS fick sluta sitt liv den 27 augusti 2008
Det har bott en WELSH SPRINGER SPANIEL till här hos oss. RASMUS mamma BERADENE THE TAWNY OWL "LULU" bodde här nov.dec-1994.
Medan Annica/Karin sökte efter någon som kunde ta hand om henne. Vi ville inte ha en tik. Blir för jobbigt när hon
löper. När det finns en hane i huset. Vi tycker det skulle bli jobbigt både för hanhunden och oss.
Det var jag som ordnade ett hem åt henne. Hos en väldigt snäll och trevlig familj.
Så Lulu fick det bra, så länge hon levde. Lulu var en mycket snäll och trevlig hund.
Hon gick nästan jämt lös. Hon höll noga reda på den som var ute med henne.
Hon dog 2000, 12 år gammal.

"JOHAN" DON´S CARL-JOHAN heter var senaste WELSH SPRINGER SPANIEL. Han flyttade in till oss den 14 september 2008 som den 5:e i ordningen.
JOHAN är allt vad man kan önska sig av en hund. Han kommer bra överrens med våra tre katter. Det gjorde han ända från början.
Kalle, han intresserar sig inte alls för JOHAN. Så tappade han förstås åxo intresset för Kalle. Simba och Zorro var väl lite mera
intressanta. Zorro höll sig borta, nästan hela första dagen. Men när han visades sig på kvällen, då burrade han upp sig, til dubbel storlek.
Det tyckte JOHAN såg lite farligt ut, så han gick undan. Simba han höll sig framme, men varje gång, som JOHAN visade sig för honom.
Då stirrade han på JOHAN och det tyckte inte han om. Tittade åt ett annat håll. Men det tog bra någon dag, så var allihopa kompisar.
Simba brukar t.o.m leka med JOHAN. Lek är det väl direkt inte, Simba visar för JOHAN, att han tycker dom skall leka. Med att gå emot honom.
När han kommer närmare, då hoppar JOHAN baklänges, när Simba går tillbaka, så följer JOHAN efter, då hoppar Simba fram en bit, JOHAN hoppar
tillbaka. Så håller dom på en stund. Simba ledsnar och lägger sig ned.
Ute brukar han gå lös rätt mycket. Han är väldigt försiktig, när det gäller, andra hundar. Många blev han bekant med fort och dom leker
han för fullt med welshen Felix, som förövrigt kommer från Kennel Don´s, är JOHANS bästa kompis. Felix blir så hemst glad, när han ser JOHAN.
Men hundar som, han inte är så mycket bekant med. Avvaktar han hur den skall göra. Är det så, att hunden morrar åt JOHAN, då hoppar han
baklänges.
SÄLLSKAP:
Som sällskap har våra hundar varit mycket trevliga, alltid villiga till promenader och annat. Lugna och snälla hemma
Tycker jättemycket om att åka bil.
Mellan åren 1977-2006, var vi segelbåtsägare. Under båtsäsongen, var vi mycket ute med den. Nicke, Willy, Linus och Rasmus fick då var skeppshundar.
Spana efter änder, var en trevlig sysselsättning.
Två gånger har vi fångat RASMUS var halvvägs överbord från sittbrunnen, bara för att han skulle ha tag på änder. Det hände när han var yngre. Med åldern blev han lugnare
Hundarna hade vi alltid bundna. Dom hade en sele+lina, som var fast satt inne i båten

NICKE var 2 år när vi började segla. Våran första båt, var en STOR-TRISS. Som trots namnet, var liten. Vi åkte inte så långt med den. Det var lite trångt om utrymme
Så efter att ha varit ute med den i två somrar.


WILLY var 5 månader när han började vara med. Sista semester som vi låg ute med båten var 1992.
LINUS 4 månader när han fick börja följa med.

RASMUS började segellivet när han var 1 år och 2 månader. Linus fick bara se Ekoln. Samma sak med RASMUS.
Alla Welsharna har verkligen tyckt och tycker om båtlivet.
Vi har sålt våran Maxi 68, så JOHAN blir aldrig någon skeppshund
LYDNAD:
Vi har gått lydnadskurser på SHK med fyra av våra WELSH SPRINGER SPANIELS med bra resultat
NICKE blev 3:a i Nybörjarkursen, som Lydnadsklass I, hette på hans tid
Hans platsläggning under marsch var fantastisk att se. Han fick t.o.m applåder av publiken
När han skulle lära sig stå, från sittande. Då gick det trögt. Till att börja med. Varje gång husse sa
stå. Så skruvade han ner baken ändå mer. Men tillslut så reste han sig. Poletten hade ramlat ner
Vi tänkte gå en Fortsättningskurs, Lydnadsklass II, med NICKE. Men första kvällen, vi var där blev han så illa biten av en annan hund, så vi slutade.
Vi vågade helt enkelt inte fortsätta. På Djursjukhuset, sa dom, att vi hade haft tur i oturen. Det var nära att NICKES testiklar hade blivit avbitna.
Dom höll på med honom i 3 timmar. Den andra hunden hoppade på NICKE bakifrån
Instruktörerna på klubben ville inte, att vi skulle sluta. Ringde hem flera gånger för att övertala oss att komma tillbaka. Dom ansåg att NICKE skulle
bli en bra Lydnadshund. Dom ville väl ha någon som kunde tävla för klubben
WILLY blev 2:a i Lydnadsklass I med 161 poäng. 3:a i Lydnadsklass II. Att vi inte fortsatte, när
WILLY var så duktig. Berodde på att han inte ville lära sig apportera. Lydnadsklass III innehåller mycket apportering
En fågelhund som inte ville apportera. Skall på kommando, gick inte heller så bra. Han ville helt enkelt inte.
WILLY skällde normalt väldigt lite. Instruktören frågade om han överhuvud tagit kunde skälla.
Han sa, jag vet inte om jag har hört honom skälla. Annars klarade han av alla momenten väldigt bra.
RASMUS gick först en Unghundskurs sedan Lydnadsklass I. Han blev godkänd i båda.Vi gick sedan två kurser i Lydnadsklass II
LINUS gick en Grundkurs och blev godkänd
Hur vi skall göra med JOHAN vet vi inte, troligen försöker vi själva. Vi har ju lärt oss, hur det skall gå till, efter alla kurser
UTSTÄLLNING:

Vi har deltagit på WSSK:S CLUB SHOW 20 gånger. Första gången var med NICKE i Tranås 1979, Rasbo utanför Uppsala 1982 han fick 1:a CK-klass,
I Örebro 1983 blev han 3:a i veterankonkurrens. 1988 i Uppsala blev han BIS-vet.-3.
1990 var han med på Lida 14 år gammal.
WILLY deltog 7 gånger, han placering alla gånger utom en. Han blev BIS-valp 2 i Hjo 1991, från Valpklass II, bilden ovan är därifrån. Foto: Lena Sandberg-Rösiö.
4:a Bästa hane 1992 i Törekulla från Unghundskonkurrens klass.Han var där med Karin/Annica


RASMUS var med 10 gånger. Han blev 3:a Öppen klass med CK på Gålö 1999.
3:a Seniorkonkurrens klass med HP i Motala 2001. 2:a Seniorkonkurrens klass med HP. 5:a Bästa Hane i Avesta 2001.
1:a Seniorkonkurrens klass med HP. BIS-veteran. 3:a Bästa Hane i Tångahed 2003. Han var där med Tina.
1:a veterankonkurrens klass. BIS-vet.-2 på Gålö 2004. 3:a Veterankonkurrens klass i Fiskeboda 2005.
3:a Veterankonkurrens klass i Ängsjö 2007
När vi var med på Club Show 1997 vid Nääs Slott. Samåkte vi 15 personer och 20 hundar i en orkesterbuss som kördes av Henrik. Det var bl.a jag och Lennart,
Annica, Karin, Ola, Jens
WSSK:S OPEN SHOW har vi varit med 4 gånger med WILLY och RASMUS.
WILLY blev BIS-2 i Bromma 1996.
NÅGRA RESULTAT FRÅN SKK OCH SSRK UTSTÄLLNINGAR
NICKE var fullcertad, tog sitt 3:dje Cert 5 år gammal 1981. NICKE fick några CK. 1 gång BIR o. 1 gång BIM. När han var 12 år gammal, Blev han 5:a Bästa Hane, samt BIR-veteran.
Tidgare hade han bliv BIR-vet. 4 ggr.och BIM-vet. 2ggr

WILLY var också fullcertad, tog sitt 3:dje cert när han var 2 år och 5 månader på Skokloster 1993, visad av Margareta Edman, bilden ovan. Alla tre certerna kom
på utställningar efter varann. WILLY fick många CK, samt Bästa Hanhundsplac. Han blev BIM 1 gång. BIR-veteran 1 gång, samt fyra BIM-veteran
WILLY fick sluta sin utställningskarriär i maj 2000. 1 sept. måste hans vänstra öga opereras bort p.g.a Glaukom. Han klarade sig bra med ett öga
RASMUS var Svensk Utställningschampion (SU(u)Ch) efter att ha tagit sitt 3:dje cert från Veteranklassen, när han var 8 år i Sollentuna, på en STOKK utställning.
RASMUS började sin utställnings karriär med, att bli BIS-valp, 2 gånger. Den ena gången bland 100 st valpar, av olika raser. Han bodde då hos Margitha Nordqvist.
Han blev BIM en gång. BIR-veteran.14 gånger med CK el HP. Han blev 8 ggr BIS-veteran.-placerad.(2 ggr 4:a, 6:a ggr.5:a).BIM-veteran.5 ggr. alla med CK el.HP.
Drygt 12 år gammal gjorde han om samma bedrift som NICKE d.v.s han fick CK och placerad 5:a i Bästa hanhundsklassen.
LINUS var med på Ultuna en SSRK/Ö utställning och blev BIS-valp 2.
Slutligen kan jag nämna att vi har deltagit på Skoklosterutställningen varje år sedan 1977.(2007 flyttades den utställningen till Almare Stäket)
Det var första gången som SSRK/Ö anordnade utställning på Skokloster
NICKE var med 14 ggr. Sista gången han var med. Var han 14 år. Vi var med 6 ggr med WILLY
6 ggr. m.WILLY och RASMUS. Så har vi varit med 5 ggr. med bara RASMUS
JOHAN har varit med på tre stycken utställningar, då med Kennel Don´s som ägare. Hans första utställning var i maj 2008 i Södertälje en SSRK/Ö utställning
han var då lite drygt 6 månader. Resultatet blev BIR-valp med HP valpklass II samt BIS-4 valp. Visad av Annica Högström.
Nästa var i Österbybruk åxo i maj 2008, där blev han BIM-valp med HP, valpklass II. Denna gång åxo visad av Annica.
På WSSK:s Club Show i Gränna, augusti 2008 nästan 9 månader gammal. Blev han BIS-1 valpklass II då visad av Lena Sandberg-Rösiö

RASMUS KARRIÄR SOM UTSTÄLLNINGSHUND
Jag skriver om RASMUS karriär. Bara för, att jag tycker, att hans karriär, är den mest spännande av våra
WELSH SPRINGER SPANIEL
RASMUS älskade när han fick uppträda i ringarna. Karin sa, en gång, att han är som tåget.
En gång, så kastade han sig på fötterna på domaren. Mia bad om ursäkt, men hon, det var en kvinnlig domare. Tyckte det
var bara trevligt....(Lite om Nickes och Willys karriär, finns under Utställning- Nicke, Rasmus och Willy)
RASMUS började sin utställnings karriär. Med att bli BIS-valp 2 gånger. En gång var det 100 st valpar med på utställningen och RASMUS vann.
Då bodde han hos Margitha Nordqvist, som har lärt RASMUS hur man skall sköta sig på en utställning.
Med åren blev det blivit lite olika resultat både bra och mindre bra. När han gick i juniorklassen fick han två stycken HP.
En utställning i Unghunds klassen blev det en 1:a men inget HP.
När han kom in i öppen klass, då blev det några 2:or. Dom kom sig av, att domarna tyckte RASMUS var för liten. Welshen
var ju mycket större, än vad RASMUS är. Nickes pappa och en bror var t.ex. 52 cm. Kritiken var annars jättefin.
I augusti 1997 fick han sitt FÖRSTA CERTIFIKAT och blev 1:a BÄSTA HANE samt BIM. Den domaren tittade inte så mycket på hans storlek.
Utan bedömde honom efter hans fina proportioner. Efter det så halkade han tillbaka till ett par 2:or igen.
Men från januari 1999 blev det bara 1:or. Sista gången han gick i öppna klassen innan han blev veteran,
fick han sitt ANDRA CERTIFIKAT och blev 2:a i Bästa hanhundsklassen.
Efter det så började han sin karriär i veteranklassen. Nu hade domarna fått order om, att bevaka Welsh Springer Spaniels storlek.
Dom ville inte,att dom skulle bli stora igen. Så RASMUS storlek var bra. Han har jämt fått väldigt fina kritiker, för sitt utseende.
samt sina fina proportioner och framför allt sitt härliga temperament. På hans första utställning blev han 1:a i veterankonkurrens klass med CK samt BIM-veteran.
Dom två kommande utställningarna blev han åxo 1:a veterankonkurrens klassen med HP, han blev BIM-veteran båda
gångerna. På den första av dom utställningarna, fick jag se i utställningskatalogen, att det stod ett C framför RASMUS namn.
Som betydde, att han kunde bli Svensk Utställnings champion (SU(u)Ch) om han tog ett certifikat till. Det hade jag inte alls tänkt på.
Men då vaknade jag till och funderade på om det skulle kunna gå. Tina som hade visat RASMUS åt oss, från maj 1996 blev åxo ivrig.
Så hon tog med sig RASMUS på några utställningar. Två gånger nosade han på Certifikatet. Han var en hund ifrån, att få det.
Men fick nöja sig med CK. En gång blev han iaf BIR-veteran samt BIS-5 veteran i finalen. Det var ju ett jättebra resultat. När han missade certet.
Men på nästa utställning som Tina tog med sig RASMUS till fick han sitt efterlängtade CERTIFIKAT och blev där med, SVENSK UTSTÄLLNINGS CHAMPION (SU(u)Ch).
Så när Tina sa, påt igen, när han missade förut. Gav frukt. Det var i Sollentuna (STOKK, hade sin utställning där den 31/3 - 2002). Annica & Karin som var med på denna utställning
blev ju förstås väldigt glada. Dom tyckte det var deras roligaste CHAMPIONAT p. g. a. att RASMUS måste ta ett cert., för att bli det.
Att han var 8 år gjorde ju inte saken sämre. Andra hundar i deras uppfödning, blev ju det genom att ta CK. Efter som dom var så att säga fullcertade.
Vi är väldigt tacksamma mot Tina som ställde upp och åkte med RASMUS.
Så håll ut alla Ni som jagar det sista certet. För eller senare, så kommer det.
Nu kan man säga att RASMUS utställningskarriär tog en riktig fart. Det blev många fina resultat sedan dess.
Han har fått CK eller HP och fått placeringar i Bästa Hanhundsklassen. Han har även blivit BIM. -veteran 5 ggr. och BIR. -veteran 9 gånger.
När han har blivit BIR -veteran, har han även blivit placerad i BIS-veteran i finaler. 2 gånger BIS-4 veteran och 4 gånger BIS-5 veteran.
På hans senaste utställning i Almare Stäket fick han återigen ett CK, sedan blev han BIS-5 veteran. Då var han drygt 13 år gammal.
När han var drygt 12 fick han åxo en BIS-veteran placering i Skokloster 2006, så fick han CK. CK fick han åxo i
Österbybruk i juni 2006. Då blev han även 5:a i Bästa Hanhundsklassen.
På utställningar från augusti 2004 var Mia Hansson, hans handler



RASMUS var även utställt på WSSK:s utställningar.
När han gick i seniorklassen på deras utställning 2003, blev han BIS-veteran med Tina som handler. Bilden ovan, är därifrån. Hon hade RASMUS med sig till den här utställningen.
Vi hade under tiden hand om två av hennes hundar. Det blev åxo en 3:a Bästa Hanhundsplacering. Det var på de årets Club Show i Tångahed.
2002 fick han åxo en Bästa hanhundsplats, då som 5:a, på Club Show i Avesta visad av Emma.
I augusti 2004 blev han 1:a veterankonkurrens klass samt BIS-2 veteran, det var på Gålö. Då var det Mia, som var hans handler
På Club Show i Ängsjö 2007 blev han 3:a i veterankonkurrens klassen. Och med en jättefin kritik. Han var ju nästan 13 ½ år.
Kritiken finns att läsa under Utställningsresultat för RASMUS. Visad återigen av Mia.
VETERINÄRRESULTAT
NICKE. Höfter: Utan anmärkning Ögon: Utan anmärkning. Höjd 49 cm vikt c:a 22 kg. Han var frisk och pigg, hela sitt
liv. Veterinärena beundrade honom för hans fina fysik och psyke. Hans hjärta
och lungor fungerade utmärkt. Men sista månaden, fick han ont i nacken.
Efter en gammal skada på två halskotor. Så han blev stel och skrek. Kunde vara dålig några dagar. Sedan var han bra några
dagar. Så höll det på. Tillslut måste han få sluta sitt liv.
WILLY Hade höftledsfel 1-2. Han blev aldrig ögonlyst. Höjd 47 1/2 cm vikt 20-21 kg. När han var 7 år hördes
det blåsljud på hjärtat. Men det hade han inga problem med. När han var nästan 10 år visade det sig att han hade ärftlig Glaukom. Se under:Operation, WILLY
LINUS Han hade gravt höftledsfel, som upptäktes vid en förhandsröntgen, när han
var 8 månader. Han röntgades bara för att han såg så svag ut över höftpartiet.
När det visades att Linus, hade ont av sitt höftledsfel. Så fick han sluta sina dag
vid 9 månaders ålder.
RASMUS Höfter: Utan anmärkning. Ögon: Utan anmärkning. Han vart ögonlyst.1995,2000,2003. Kommentar. Väldigt vackra och fina ögon. Höjd 45 cm. Vikt c:a 19.5 kg, fram
till ungefär 14 års ålder, därefter väger han c:a 18.7 kg
RASMUS var en frisk och pigg, liten krabat. Vi lät göra hälsokontroll varje år på RASMUS. Oktober 2006. Då togs blodprover som skulle ge
besked om hur levern och njurarna mådde. Så tog dom urinprov. Alla proverna var väldigt bra, dom hittade inga fel. Så lysnade dom på hjärtat och lungorna, som
båda var helt perfekta. Undersökte prostatan och analsäckarna. Inga fel där heller. Så med facit i hand, så var RASMUS helt frisk. Vad kan man mera önska sig.
Av en hund som skulle fylla 13 år i mars 2007.
När RASMUS var 13 1/2 år, var han fortfarande väldigt frisk
Tillslut tog ändå åldern ut sin rätt. När han var 14 år och 5 månader, blev han sjuk. Så sjuk så det inte gick, att göra något. Därför bestämde vi, på inrådan av
veterinären på Djursjukhuset som ligger i Ultuna, strax utanför Uppsala centrum. Att han skulle få sluta sina dagar. Han fick då den avgörande sprutan,
den 27 augusti 2008. Sorgen efter honom blev förstås väldigt stor.
RASMUS SOM AVELSHUND (BÅDE MED SORG OCH GLÄDJE)
Han var den ända av våra hundar som gick i avel


Bilderna ovan föreställer Rasmus valpar. Översta bilden är tagen i november, när valparna var ungefär 4 veckor
Den undre är tagen i december, valparna börjar bli 8 veckor
RASMUS fick sin första parning på hösten 2000. Men tiken gick tom. Då hette det, att det kunde vara RASMUS fel. Så jag lätt spermaundersöka honom. Det visade sig, att han hade
helt perfekta spermier. Kvalitén var 100%. Fanns inte det minsta fel på dom.
Så när tiken löpte nästa gång. så gjordes parningen om. Med samma resultat. Det var
tredje gången tiken gick tom. Det var tänkt att han skulle para en annan tik på sommaren
2001, men när tiken löpte. Då hade inte ägaren tid, att komma hit. Hon skulle komma ända från Finland. Så hon använde en hane som hon själv var uppfödare till.
I augusti 2002 parade han Evita. Det var den snabbaste parning Annica hade varit med om. När vi kom hem till Annica. Så släppte hon
ut Evita. RASMUS gick fram till henne. Sedan gick han och satt sig i bilen. Jag han tänka, vad nu då? Men efter bara några sekunder så
var han framme hos Evita igen. Och besteg henne direkt. Med hängning som följd. Så hela parningen var gjord på ungefär en kvart.
Valparna föddes den 11/10-2002, hos Kennel Don´s.
Mamman hette som jag skrev tidigare "Evita" SU(u)Ch,NUCH Don´s Noblesse, (nu är hon tråkigt nog död.
En valp låg Evita ihjäl när den var 3 dagar gammal. En av dom andra valparna var väldigt liten. Hon måste avlivas i mars 2003 p.g.a. en missbildning.
Urinledarna var inte riktigt anslutna till njurarna. S.k. Ektopisk uretär. En icke ärflig missbildning. Enlig veterinär Hoppe.
I januari 2003 fick han besök av en tik. Den parningen lyckades inte alls. Antagligen fel tid.
I mars 2003 parade han en annan tik, som troligtvis blev med (många) valpar. Hon hade vid sin första valpning fått, 9 st valpar. När hon
blev parad igen, efter aborten, så blev det åxo 9 st valpar. Så jag tror, att det var en tik som födde många valpar, vid sina valpningar.
Därav min misstanke om, att det var många den gången RASMUS hade parat henne. Och ägaren lätt göra en abort
på henne, efter drygt 3 veckor. Bara för att valpen med defekta urinledare togs bort.
Något som jag hade väldigt svårt, att acceptera. Och har det fortfarande. Lär nog aldrig komma över det.
Det var ju så onödigt. När det inte var ärftligt fel som valpen hade.
RASMUS barn är väldigt fina, tycker iaf en stolt "farmor". En är en väldigt duktig jakthund. "Wilma" Don´s Ever And Anon". Hon är ute med sin husse och jagar.
Hon har aldrig gjort något jaktprov. Utan hon används bara i riktiga jaktsammanhand.
En tik, har deltagit på utställningar och fått CK när hon var valp blev hon BIS-valp 4.
Senaste utställningen hon deltog i blev hon 4:a i öppen konkurrens klass med CK av 16 st. Hon heter "Donna" Ever So Noblesse.
En av hanhundarna, har varit utställd en gång. Han blev 1:a ungh.klass och 2:a ungh.konk.klass. Don´s Entertainer
TVÅ GÅNGER BLEV WILLY OCH RASMUS OSAMS.
Första gången om husse. Andra gången om en tom matskål.
RASMUS tycker att platsen bredvid husse, när han sitter och tittar på TV. Den platsen är hans. Det tycker iaf RASMUS. Så nu gör han som han vill med den.
Vill han ligga där så gör han det. Vill han inte så är det ju helt OK att låta bli. Men när WILLY fanns, då var det ju in viss konkurrens om platsen.
För det mesta så brydde sig inte WILLY om platsen. Men ibland försökte han komma dit när RASMUS hade lämnat platsen. Det är så har vi
märkt nu, att han inte vill ligga där hela tiden. Utan vill flytta på sig. Men som sagt, det gick inte alltid när WILLY fanns. En gång när
RASMUS hade lämnat platsen. Då gick WILLY dit och tänkte väl lägga sig där. Men WILLY han inte, för RASMUS var snabbt tillbaka.
För att inta sin plats. Men den gången ville inte WILLY flytta på sig. Och RASMUS ville inte ge sig. Så då blev det bråk. Kanske inte så
allvarligt, men ändå. Husse var ju tvungen att säga ifrån åt dom. Sluta bråka. Vad är det för liv när man skall se på TV”. Då gick
WILLY därifrån. Så RASMUS fick tillbaka sin plats.
Andra gången dom bråkade var det om WILLYS tomma matskål. Han hade precis ätit upp sin mat. Och som vanligt gick RASMUS dit, för
att se om det fanns något kvar. Det brukar han ju jämt göra. Men den här gången som jag berättar om så gick det inte, för honom att
komma fram. Utan WILLY sa ifrån åt honom. (WILLY som inte alls var så intresserad av mat.) Då gav sig RASMUS på WILLY, så vi fick
medla igen. Så våldsamt blev det ju inte, den här gången heller. Men man noterar det ju, bara för att det inte hände något, mellan dom
två annars.
SEGEL SEMESTRAR


Jag måste berätta när LINUS (Hund) skrämde WILLY så han nästan inte tordes hoppa ner i sittbrunnen på båten.
En gång när WILLY hoppade ner så råkade han hoppa på LINUS(Hund). Som blev så arg och röt i åt WILLY. Efter det så gick det flera gånger, som inte WILLY hoppade ner i båten
förrän han var säker på att LINUS(Hund)hade flyttat sig. Man går ju över fördäcket och sedan stiger man ner i sittbrunnen.
Eller som i hundarnas fall hoppar. Det var ju då det hände.
En annan gång när WILLY och LINUS (Hund) hade varit i land för kiss och bajs runda Och vi skulle åka ut igen. Lelle lyfte som vanligt ombord
hundarna. Men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag brukade ju ta emot dom i sittbrunnen när dom skulle hoppa ner. Men jag missade
med något ögonblick. Stod med ryggen vänd åt hunden. Då hörde jag ett plums. LINUS (Hund)hade ramlat i sjön. Kopplet fastnade i något på
båten. Så han kunde inte simma iväg. Men han kom helt och hållet ner i sjön. Det var bara att lyfta upp en genomblöt hund.