På bilden är NICKE snart ett år, bilden är tagen i maj 1977

WELSH SPRINGER SPANIEL SOM FAMILJEHUND

1 SEPTEMBER 1976 FLYTTADE VÅRAN FÖRSTA WELSH SPRINGER SPANIEL, IN HÄR HOS OSS

Efter att vi hade haft boxern RICKI i 10 år. Så skaffade vi våran första WELSH SPRINGER SPANIEL.
Redan medan RICKI levde bestämde vi att det skulle bli en annan ras. Tänkte först på Mellan pudel. Men blev avråd
Då började vi tänka på Cavalier King Charles Spaniel och bestämde oss för den rasen. RICKIS död kom mycket fortare än, vad vi hade väntat oss. När han fyllde 10 år, var hon fortfarande väldigt pigg. Men sedan inträffade något tragist. RICKI blev stucken av en massa jordgetingar, när vi var ute och plockade blåbär. Antagligen stack han ner näsan i deras bo. Han var mycket för att sticka ner näsan i alla möjliga håll. RICKIS hjärta tog stryck av sticken. Vi fick medicin, men det hjälpte inte. RICKI dog på kvällen den 31/8 1976 ute, i kanten av von Bahrska häcken.
Jag ville ha en ny hund direkt. Så på förmiddagen den 1/9 ringde jag, till en uppfödaren, som skulle ha Cavalier valpar, jag hade då frågat henne om hon hade, Welsh Cavalier King Charles Spaniel valpar. Hon svarade ja. Vi åkte ut på kvällen för att titta på valparna.
När vi kom fram så stod det en bil på deras garageinfart. Med en lapp på rutan

WELSH SPRINGER SPANIEL VALPAR till salu.

Jag sade till Lennart. Det är fel ras. Så vi blev lite tveksamma.
Anita såg tydligen inifrån, att vi såg undrande ut. För hon öppnade dörren och frågade, vad vi undrade över.
Hon tyckte vi skulle komma in och titta i allafall. Och det vet ju alla, tittar man på valpar, då är man ju såld. Det var ju åxo så bedårande fina valpar.
Jag hade aldrig sett en WELSH SPRINGER SPANIEL tidigare, varken som vuxen eller valp. Annat än i hundböcker
Vi slog till och köpte

"NICKE", KEEPSAKE ADONIS.

Han var född 4/6 1976. Han kom till oss 1/9 1976
Så WELSH SPRINGER SPANIELN kom till oss av en slump. Det har vi ju aldrig ångrat, som Ni kanske förstår.
Efter som "JOHAN", DON´S CARL-JOHAN. är våran 5:e WELSH SPRINGER SPANIEL
Det roliga var att när jag var ute med NICKE.
Så frågade folk om det var en WELSH SPRINGER SPANIEL och vad jag hade köpt den.
Det var en som hade sökt väldigt efter en WELSH SPRINGER SPANIEL.
Dom var ju inte så vanliga 1976. Första WELSH SPRINGER SPANIELN kom ju till Sverige 1963 eller om det var 1964.
NICKES farmorsfarfar och farmorsfarsmor var hundar som blev importerade då. Sedan kom NICKES farmorsfar och farmorsmor åxo hit till Sverige På mammans sida fanns åxo hundar från dom först importerade
På båtsemestern 1977 så var det en flicka som frågade vad NICKE kom ifrån. Hon köpte sedan en
WELSH SPRINGER SPANIEL av Anita.
Så har det fortsatt under alla åren. Att folk beundrar mina hundar. När jag var ute med WILLY och RASMUS tillsammans.
Då blev folk väldigt förtjusta, när dom såg två likadana hundar och undrade vad dom kom ifrån för Kennel.
Även sedan RASMUS blev ensam, fick vi den frågan. Från Kennel Don´s i Uppsala och Knutby, svarar jag. Folk undrar ju fortfarande, när dom ser JOHAN och CJ. Så Annica och Karin har fått några valpköpare genom oss. Kenneln har fått ytterligare än delägare. Lena som bor i Knivsta.

NICKE var en väldigt trevlig bekanskap. Lydig, snäll, lugn, glad, tyckte väldigt mycket om människor.
Var snäll mot andra hundar. Både hanar och tikar. NICKE var helt döv, det sista året. Men det var inget problem
När vi efter 14 år p.g.a sjukdom, måste ta farväl av honom. Det var den 31/8 1990.
Bestämde vi, att det måste finnas en hund här hemma hos oss

Valet av hundras var enkelt, de måste bli en till
WELSH SPRINGER SPANIEL.
Efter vad vi tyckte lång väntan, 1/2 års, kom han då äntligen till oss

"WILLY", DON´S DESPERATE DAN.

det var den 2/2 1991, han skulle bli 2 månader den 4/2
Den långa väntan berodde på att Annica inte hade några valpar, när vi efter NICKES död, kontaktade henne. Och vi ville köpa valp av henne. Vi hade blivit lite bekant med henne. Hon sa att hon skulle importera än tik, med valpar i magen från England. Så WILLY var en livmoderimport. Väntan på honom blev mycket spännande. Först skulle ju WINCY, som WILLYS mamma hette, börja löpa. När hon tillslut gjorde det, så blev det parning. Som uppfödare i England hjälpte till med. Annica skulle åka och hämta hem henne i november. Men först gjordes ultraljud, för att se om det fanns några valpar i magen. Och det gjorde det. Annica åkte då som planerat till England och hämtade WINCY. Vi var sedan hem till Annica och hälsade på WINCY. Hon var en väldigt trevlig tik. Lugn och fin, trots det hon hade varit med om. Jag menar resan hem till Annica. Hon skulle valpa i början på december. Nu blev den stora frågan den, fanns det någon hanvalp åt oss där inne. Den 5 december fick jag det glädjande beskedet av Annica, att WINCY hade nedkommit med 6 st valpar det var 4 st hanar och 2 st tikar. Hurra WILLY var född. Hans namn hade jag redan bestämt. Det fick jag genom att jag tyckte mycket om Willy Strid i Hem till byn. Vem som var WILLY visste vi inte. Inte Annica heller. Hon skulle ha några dagar på sig och komma på det. När valparna var 4 veckor, då frågade Annica om vi ville dela avels- och utställningsrätt med henne, då skulle vi få den mest lovande valpen. Vi gick med på det. Först nu visste vi vem som var WILLY. En månad senare hämtade vi hem honom. Och den långa och spännande väntan var över. När han var lite drygt ett år blev han HD-röntgat. Tyvärr så hade han höftledsfel. Så det blev aldrig någon delning, utan WILLY blev bara våran hund. WILLY var en härlig hund, trevlig som NICKE, ja, nästan trevligare, fast på ett annat sett. Väldigt snäll och lugnt hund. WILLY var en hund som man bara får en gång.
Uppfödarna Annica/Karin sa, WILLY var så otroligt snäll. Väldigt roligt att höra. Härligt temperament det hade både NICKE och WILLY.
WILLY var tryggt 3 år, vi bestämde, efter förfrågan av Annica/Karin, att vi skulle ha en WELSH SPRINGER SPANIEL till.

LINUS, DON´S DOSTOJEVSKII.

kom till oss, i mars 1994. Han var född 23/1
Den korta tid vi fick tillsammans med LINUS, har jag bara ljusa minnen från. WILLY och LINUS gick väldigt bra tillsammans.

LINUS var bara 9 månader när vi måste avliva honom p.g.a gravt höftledsfel. Det var den 3/11 1994.
Det var något som vi kom överrens med uppfödarna om. Genom att vi hade och har en väldigt bra kontakt med
Annica & Karin på Kennel Don´s. Vi har fått mycket stöd och hjälp av dom. Karin var så snäll och åkte med LINUS till veterinären, när han skulle få sluta sina dagar. Det var vi och är väldigt tacksamma för.
Det är ju väldigt jobbigt, när man måste ta farväl av sin kära vän. När det gällde än så ung hund, blev det ju ändå jobbigare.
Annica, Karin och Lena, på Kennel Don´s är uppfödare som vi verkligen, kan rekommendera.

Bilden är tagen strax, efter RASMUS hade kommit till oss, då var han 8 månader.

Här har RASMUS blivit 1 år och är på sin första utställning, mars 1995. Efter sedan han hade kommit till oss

"RASMUS", SU(u)Ch DON´S DYED-IN-THE-WOOL.

var våran 4:e WELSH SPRINGER SPANIEL. Han kom till oss den 26/11 1994. Som en "ersättare" för Linus. Han var då 8 månader. Bättre ersättare har vi ju inte kunnat få. RASMUS var åxo en livmoderimport RASMUS var en väldigt snäll och trevlig hund med väldigt glatt temperament. Snäll både mot människor och djur. Kastade sig gärna på fötterna, när han ville hälsa på någon. Han var väldigt vild som ung. Med ålderns rätt blev han lite lugnare, han var 14 år och 5 månader, när han efter ett långt och friskt liv, fick sluta sina dagar, in i det sista var han väldigt glad, älskade att gå omkring och pipa med sina mjukisdjur. Han fick den första när han var nästan 12 år. Vi tyckte det var väldig fart på honom trots hans ålder. Han älskade, att gå och nosa efter tjejer som luktade gott. Han hörde lite sämre när han blev äldre, men han blev inte riktigt döv. Alla våra hundar har gått bra med katterna som har bott och bor här med dom.

RASMUS blev ju, ensam kvar när vi med sorg i hjärtat måste ta bort WILLY, den 16/1 2004. Lite drygt 13 år gammal
RASMUS trivdes väldigt bra med att vara ensam hund. Han hade ju dom tre katterna (nu är dom två). Nu fick han ju ha oss för sig själv. Katterna kände han igen avundsjuka mot. Trots att RASMUS kom väldigt bra överrens med WILLY, så saknade han honom aldrig. Han letade aldrig efter WILLY, när vi kom tillbaka hem utan honom RASMUS var ju med till Djursjukhuset och väntade i bilen utanför, när WILLY fick sluta sitt liv. Likadant när vi var dit med FRASSE. Men honom saknade RASMUS han letade i hela lägenhet efter honom, när vi kom hem
RASMUS fick sluta sitt liv den 27 augusti 2008

"JOHAN", DON´S CARL-JOHAN.

heter våran nuvarande WELSH SPRINGER SPANIEL. Han flyttade in till oss den 14 september 2008 som den 5:e i ordningen. JOHAN är allt vad man kan önska sig av en hund. Han kommer bra överrens med våra två Norska Skogkatter, Simba & Zorro. Det gjorde han ända från början. Kalle, våran gamla huskatt, tittade knappast på JOHAN, nu finns inte Kalle, längre bland oss. SIMBA och ZORRO blev väl lite mera intresserade, när dom väl kom över, att det hade kommit, en ny kompis. ZORRO höll sig borta, nästan hela första dagen. Först på kvällen visade han sig, då burrade han upp sig, till dubbel storlek. Det tyckte JOHAN såg lite farligt ut, så han gick undan. SIMBA han höll sig framme, men varje gång, som JOHAN visade sig för honom. Då stirrade han på JOHAN och det tyckte inte han om. Tittade åt ett annat håll. Men det tog bra någon dag, så var dom kompisar. Simba brukar t.o.m leka med JOHAN. Lek är det väl direkt inte. SIMBA visar för JOHAN. Med att gå emot honom. Men när han kommer närmare, då hoppar JOHAN baklänges, när SIMBA går tillbaka, så följer JOHAN efter, då hoppar SIMBA fram en bit, JOHAN hoppar tillbaka. Så håller dom på en stund. Simba ledsnar och lägger sig ned. Ute brukar han gå lös rätt mycket. Han är väldigt försiktig, när det gäller, andra hundar. Många blev han bekant med fort. Dom leker och har väldigt roligt. Welshen Felix, som förövrigt kommer från Kennel Don´s, är JOHANS bästa kompis. Felix blir så hemst glad, när han ser JOHAN. Men hundar, som han inte är bekant med. Undrar han, hur dom skall göra. Är det så, att hunden morrar åt JOHAN, då hoppar han baklänges.

Det har bott en WELSH SPRINGER SPANIEL till här hos oss. RASMUS mamma BERADENE THE TAWNY OWL "LULU" bodde här nov.dec-1994. Medan Annica/Karin sökte efter någon som kunde ta hand om henne. Vi ville inte ha en tik. Blir för jobbigt när hon löper. När det finns en hane i huset. Vi tycker det skulle bli jobbigt både för hanhunden och oss.
Det var jag som ordnade ett hem åt henne. Hos en väldigt snäll och trevlig familj.
Så LULU fick det bra, så länge hon levde. LULU var en mycket snäll och trevlig hund.
Hon gick nästan jämt lös. Hon höll noga reda på den som var ute med henne.
Hon dog 2000, 12 år gammal.

Vi har en extra hund här. Den 28 december 2008, kom JOHANS mamma hit, hon skulle bo här över helgerna. Men när dom var slut, fanns hon fortfarande kvar här. Nu vet vi inte hur länge hon kommer, att stanna här. Hennes namn är "CJ" hon kommer från USA och heter i stamtavlan. ROLYART´S ENERGIZE ME... CJ är en mycket trevlig liten tik. Hennes största intresse är mat och promenader, samt att leka med sin son, JOHAN. Som alla våra welshar, så gillar hon bilåkning
I slut av april 2009, började CJ löpa. Så hon fick åka hem till kenneln. Vi vill inte ha någon löptik här ihop med JOHAN. Hon var kvar där i drygt tre veckor. Hon kom tillbaka, den 23 maj 2009. Då var hon parad. Det kom 3 st valpar den 10 juli 2009. Dom föddes hemma hos Annica. Allt gick bra.
När valparna var c:a 7 veckor, kom CJ tillbaka till oss...JOHAN verkar tycka det är trevlig, att ha sin mamma här. CJ hon trivs, det ser man på henne.

SÄLLSKAP:
Som sällskap har våra hundar varit mycket trevliga, alltid villiga till promenader och annat. Lugna och snälla hemma Tycker jättemycket om att åka bil.
Mellan åren 1977-2006, var vi segelbåtsägare. Under båtsäsongen, var vi mycket ute med den. NICKE, WILLY, LINUS och RASMUS fick då var skeppshundar.
Spana efter änder, var en trevlig sysselsättning.
Två gånger har vi fångat RASMUS var halvvägs överbord från sittbrunnen, bara för att han skulle ha tag på änder. Det hände när han var yngre. Med åldern blev han lugnare
Hundarna hade vi alltid bundna. Dom hade en sele+lina, som var fast satt inne i båten
Av förklarliga själ, så blir inte JOHAN, någon skeppshund. Vi sålde båten på våren 2007.

NICKE var 2 år när vi började segla. Våran första båt, var en STOR-TRISS. Som trots namnet, var liten. Vi åkte inte så långt med den. Det var lite trångt om utrymme
Så efter att ha varit ute med den i två somrar.

Skaffade vi en större segelbåt. Det blev en MAXI 68.

Då började vi åka längre, vi brukade tillbringa 4 veckor av semester ute med båten, mellan 1980-1992. Sommaren 1982 hade vi tagit ut 8 veckors semester. Då seglade vi runt i Stockholms södra skärgård i 6 veckor. Det var där vi brukade hålla till. Ett år åkte vi ner till S:t Annas skärgård. Som ligger nedanför Norrköping.
Sista åren vi var ute, var vi bara i Mälaren. På äldre dagar, gjorde vi bara dagsturer på Ekoln, som ligger söder om Uppsala

WILLY var 5 månader när han började vara med. Sista semester som vi låg ute med båten var 1992.

LINUS 4 månader när han fick börja följa med.

RASMUS började segellivet när han var 1 år och 2 månader. LINUS fick bara se Ekoln. Samma sak med RASMUS.
Alla Welsharna har verkligen tyckt och tycker om båtlivet.
Vi har sålt våran Maxi 68, så JOHAN blir som jag skrev ovanför, inte någon skeppshund

LYDNAD:
Vi har gått lydnadskurser på SHK med fyra av våra WELSH SPRINGER SPANIELS med bra resultat

NICKE blev 3:a i Nybörjarkursen, som Lydnadsklass I, hette på hans tid
Hans platsläggning under marsch var fantastisk att se. Han fick t.o.m applåder av publiken
När han skulle lära sig stå, från sittande. Då gick det trögt. Till att börja med. Varje gång husse sa stå. Så skruvade han ner baken ändå mer. Men tillslut så reste han sig. Poletten hade ramlat ner
Vi tänkte gå en Fortsättningskurs, Lydnadsklass II, med NICKE. Men första kvällen, vi var där blev han så illa biten av en annan hund, så vi slutade. Vi vågade helt enkelt inte fortsätta. På Djursjukhuset, sa dom, att vi hade haft tur i oturen. Det var nära att NICKES testiklar hade blivit avbitna. Dom höll på med honom i 3 timmar. Den andra hunden hoppade på NICKE bakifrån
Instruktörerna på klubben ville inte, att vi skulle sluta. Ringde hem flera gånger för att övertala oss att komma tillbaka. Dom ansåg att NICKE skulle bli en bra Lydnadshund. Dom ville väl ha någon som kunde tävla för klubben

WILLY blev 2:a i Lydnadsklass I med 161 poäng. 3:a i Lydnadsklass II. Att vi inte fortsatte, när WILLY var så duktig. Berodde på att han inte ville lära sig apportera. Lydnadsklass III innehåller mycket apportering
En fågelhund som inte ville apportera. Skall på kommando, gick inte heller så bra. Han ville helt enkelt inte.
WILLY skällde normalt väldigt lite. Instruktören frågade om han överhuvud tagit kunde skälla.
Han sa, jag vet inte om jag har hört honom skälla. Annars klarade han av alla momenten väldigt bra.

RASMUS gick först en Unghundskurs sedan Lydnadsklass I. Han blev godkänd i båda.Vi gick sedan två kurser i Lydnadsklass II

LINUS gick en Grundkurs och blev godkänd
Hur vi skall göra med JOHAN vet vi inte, troligen försöker vi själva. Vi har ju lärt oss, hur det skall gå till, efter alla kurser

UTSTÄLLNING:
Att vi började med utställningar, var väl mera, av en slump. Ingen av våra tidigare hundar var utställda. Anita ville ha NICKE med i sin uppfödargrupp. Vi ställde upp på det. Och på den vägen är det.
NICKES, WILLYS OCH RASMUS utställnings bana, finns att läsa om, under UTSTÄLLNINGAR....NICKE, WILLY OCH RASMUS
Här kommer det bara så lite grann om JOHAN och hans karriär. JOHANS resultat och kritiker finns under UTSTÄLLNINGAR....JOHAN

Mera om NICKES, RASMUS OCH WILLYS utställningar finns under UTSTÄLLNINGAR, Nicke, Rasmus och Willy

JOHAN hade varit med på tre stycken utställningar, innan han kom till oss. Hans första utställning var i maj 2008 i Södertälje en SSRK/Ö utställning
han var då lite drygt 6 månader. Resultatet blev BIR-valp med HP valpklass II samt BIS-4 valp. Visad av Annica.
Nästa var i Österbybruk åxo i maj 2008, där blev han BIM-valp med HP, valpklass II. Denna gång åxo visad av Annica.
På WSSK:s Club Show i Gränna, augusti 2008 nästan 9 månader gammal. Blev han BIS-1 valpklass II då visad av Lena

JOHAN ställdes ut på Strömsholm den 25 januari 2009. Det var första gången, sedan han flyttade hem till oss. Han skötte sig jättebra, var så duktig i ringen
Resultatet blev 1:a juniorklass, 2:a juniorkonkurrens klass med HP. Han visades av Mia.

Nästa utställning var i Högbo ridhus, den 22 mars 2009. Denna gång visades han av Annica i unghundsklassen. Han fick 1:a i kvalité samt 1:a i unghunds konkurrens med CK
i Bästa hanhundsklassen visades han av Lena, där placerade han sig som 4:a och fick sitt första CERTIFIKAT. Domare var Marjo Jaakkola, Kennel Benton, från Finland.
Bilden nedan, visar när JOHAN hade fått sitt CERTIFIKAT
Foto: Karin

JOHAN:s 3:dje utställning, räknat från det han kom till oss. Var i Kista den 12 april 2009. Då blev resultatet 1:a i kvalité, 2:a i unghunds konkurrens med HP. Visad av Mia

Nu har JOHAN, varit på sin 4:de utställning, det var i Almare Stäket den 24 maj 2009. Där blev resultatet 1:a i kvalité, 2:a i unghundskonkurrens med CK, 4:a BHKL. Visad av Annica, och i Bästa Hanhundsklassen av Lena. JOHAN höll nästan på, att ta sitt 2:a cert. Tom, en hund från Kennel Don´s var i vägen. Däremot så slog JOHAN, sin pappa SU(u)Ch Don´s Paparazzi "Prince". Som inte kom med till Bästa Hanhundsklassen. Däremot hade han sin farbror Don´s Postman "Louis", tätt i hällarna
Bilden nedan är från utställning på Almare Stäket. Fotot är taget av Cia Lindroth, en väldigt duktigt foto-tjej

Den 26 juli 2009 ställdes JOHAN ut igen. Denna gång på Högbo Bruk, utanför Sandviken. Det gick riktigt bra för honom. Domaren Ann Carlström, tyckte mycket om honom. Hans härliga temperment gillade hon skarpt. Det var Mia som visade honom igen. Resultat blev 1:a unghundskvalité klass, 1:a unghunds konkurrens klass med CK, samt 3:a i Bästa Hanhundsklass. Och det bästa av allt, han fick sitt 2:a CERTIFIKAT. Bilden nedanför är från Högbo utställningen. Vi har ingen bättre bild, den här gången.

JOHAN, var med på WSSK:s Club Show i Skövde den 8 augusti 2009. Han åkte ditt med Annica. Vi var inte med. Det gick väldigt bra för honom. Han vann Unghundsklassen hanar, med HP, visad av Annica. Sedan blev han BIS-2 unghund i finalen, där han visades av Lena. Hans halvsyster Colette, blev BIS-Unghund.
Bilden här under är ifrån Únghundsfinalen.

På min 70-årsdag den 22 augusti 2009, ställde vi ut JOHAN i Södertälje. Han placerade som 3:a i unghundskonkurrensen och fick HP. Jag blev åxo uppvaktad med tårta och present.
Dagen efter ställde vi ut JOHAN på Vallentuna Flygfält. Där blev han placerad som 4:a i unghundskunkurrensen med HP

VETERINÄRRESULTAT
NICKE. Höfter: Utan anmärkning Ögon: Utan anmärkning. Höjd 49 cm vikt c:a 22 kg. Han var frisk och pigg, hela sitt liv. Veterinärena beundrade honom för hans fina fysik och psyke. Hans hjärta och lungor fungerade utmärkt. Men sista månaden, fick han ont i nacken. Efter en gammal skada på två halskotor. Så han blev stel och skrek. Kunde vara dålig några dagar. Sedan var han bra några dagar. Så höll det på. Tillslut måste han få sluta sitt liv.

WILLY Hade höftledsfel 1-2. Han blev aldrig ögonlyst. Höjd 47 1/2 cm vikt 20-21 kg. När han var 7 år hördes det blåsljud på hjärtat. Men det hade han inga problem med. När han var nästan 10 år visade det sig att han hade ärftlig Glaukom. Se under:Operation, WILLY

LINUS Han hade gravt höftledsfel, som upptäktes vid en förhandsröntgen, när han var 8 månader. Han röntgades bara för att han såg så svag ut över höftpartiet. När det visades att Linus, hade ont av sitt höftledsfel. Så fick han sluta sina dag vid 9 månaders ålder.

RASMUS Höfter: Utan anmärkning. Ögon: Utan anmärkning. Han vart ögonlyst.1995,2000,2003. Kommentar. Väldigt vackra och fina ögon. Höjd 45 cm. Vikt c:a 19.5 kg. Vid sin död, aug.-2008 vägde han 18 kg.
RASMUS var en frisk och pigg, liten krabat. Vi lät göra hälsokontroll varje år på RASMUS. Oktober 2006. Då togs blodprover som skulle ge besked om hur levern och njurarna mådde. Så tog dom urinprov. Alla proverna var väldigt bra, dom hittade inga fel. Så lysnade dom på hjärtat och lungorna, som båda var helt perfekta. Undersökte prostatan och analsäckarna. Inga fel där heller. Så med facit i hand, så var RASMUS helt frisk. Vad kan man mera önska sig. Av en hund som skulle fylla 13 år i mars 2007.
När RASMUS var 13 1/2 år, var han fortfarande väldigt frisk
Tillslut tog ändå åldern ut sin rätt. När han var 14 år och 5 månader, blev han sjuk. Så sjuk så det inte gick, att göra något. Därför bestämde vi, på inrådan av veterinären på Djursjukhuset som ligger i Ultuna, strax utanför Uppsala centrum. Att han skulle få sluta sina dagar. Han fick då den avgörande sprutan, den 27 augusti 2008. Sorgen efter honom blev förstås väldigt stor.

JOHAN. Höfter: HD grad A. Han blev röntgad den 27/12-2008, på Knivsta Veterinärpraktik. Ögon: Utan anmärkning. Han ögonlystes på Djursjukhuset i Ultuna, den 14/5-2009, av ögonspec. Eva Hertil. Hon tyckte, JOHAN hade så fina ögon. Riktiga welsh-ögon, sa hon. Höjd c:a 47 cm.

RASMUS SOM AVELSHUND (BÅDE MED SORG OCH GLÄDJE)
Han var den, ända av våra tidigare hundar, som användes i avel. (Hur det blir med JOHAN vet vi inte än. Hoppas kan man ju alltid göra)

Bilderna ovan föreställer RASMUS valpar. Översta bilden är tagen i november, när valparna var ungefär 4 veckor
Den undre är tagen i december, valparna börjar bli 8 veckor
RASMUS fick sin första parning på hösten 2000. Men tiken gick tom. Då hette det, att det kunde vara RASMUS fel. Så jag lätt spermaundersöka honom. Det visade sig, att han hade helt perfekta spermier. Kvalitén var 100%. Fanns inte det minsta fel på dom. Så när tiken löpte nästa gång. så gjordes parningen om. Med samma resultat. Det var tredje gången tiken gick tom. Det var tänkt att han skulle para en annan tik på sommaren 2001, men när tiken löpte. Då hade inte ägaren tid, att komma hit. Hon skulle komma ända från Finland. Så hon använde en hane som hon själv var uppfödare till. I augusti 2002 parade han Evita. Det var den snabbaste parning Annica hade varit med om. När vi kom hem till Annica. Så släppte hon ut Evita. RASMUS gick fram till henne. Sedan gick han och satt sig i bilen. Jag han tänka, vad nu då? Men efter bara några sekunder så var han framme hos Evita igen. Och besteg henne direkt. Med hängning som följd. Så hela parningen var gjord på ungefär en kvart. Valparna föddes den 11/10-2002, hos Kennel Don´s.
Mamman hette som jag skrev tidigare "Evita" SU(u)Ch,NUCH Don´s Noblesse, (nu är hon tråkigt nog död.
En valp låg Evita ihjäl när den var 3 dagar gammal. En av dom andra valparna var väldigt liten. Hon måste avlivas i mars 2003 p.g.a. en missbildning. Urinledarna var inte riktigt anslutna till njurarna. S.k. Ektopisk uretär. En icke ärflig missbildning. Enlig veterinär Hoppe.
I januari 2003 fick han besök av en tik. Den parningen lyckades inte alls. Antagligen fel tid. I mars 2003 parade han en annan tik, som troligtvis blev med (många) valpar. Hon hade vid sin första valpning fått, 9 st valpar. När hon blev parad igen, efter aborten, så blev det åxo 9 st valpar. Så jag tror, att det var en tik som födde många valpar, vid sina valpningar. Därav min misstanke om, att det var många den gången RASMUS hade parat henne. Och ägaren lätt göra en abort på henne, efter drygt 3 veckor. Bara för att valpen med defekta urinledare togs bort. Något som jag hade väldigt svårt, att acceptera. Och har det fortfarande. Lär nog aldrig komma över det. Det var ju så onödigt. När det inte var ärftligt fel som valpen hade. RASMUS barn är väldigt fina, tycker iaf en stolt "farmor". En är en väldigt duktig jakthund. "Wilma" Don´s Ever And Anon". Hon är ute med sin husse och jagar. Hon har aldrig gjort något jaktprov. Utan hon används bara i riktiga jaktsammanhand. En tik, har deltagit på utställningar och fått CK när hon var valp blev hon BIS-valp 4. Senaste utställningen hon deltog i blev hon 4:a i öppen konkurrens klass med CK av 16 st. Hon heter "Donna" Ever So Noblesse. En av hanhundarna, har varit utställd en gång. Han blev 1:a ungh.klass och 2:a ungh.konk.klass. Don´s Entertainer

APROPÅ AVELSHUND, så hoppas vi nu på, att JOHAN blir använd i aveln. Han är höftledsröntgad med HD grad A, som resultat. Ögonlyst, utan anmärkning

SEGEL SEMESTRAR

NICKE var med oss på våra segel semestrar från 1977-1989. Han trivdes bra med det. Från semestern 1984 hade han sällskap av katten LINUS.

Det gick väldigt bra, ända till NICKE blev döv. Semester 1989 då vågade han inte lika inne i båten på natten . När det var mörkt, då visste han inte var LINUS (Katt) var, när han inte hörde honom. LINUS (Katt) hoppade gärna på folk och fä. Bara för att han tyckte det var roligt. Det visste NICKE. Han hade ju själv blivit påhoppad av honom. Bl.a när någon borrade i huset. Så vi lätt NICKE sova ute i sittbrunnen, under bomtältet. Dörren till båten var stängd. Så LINUS (Katt) kunde inte komma åt honom. På morgonsidan en dag så vaknade Lelle av att NICKE sprang över däcket, jag hade öronproppar så därför hörde jag honom inte. Utan jag vaknade först när Lelle höll på att klä på sig. När jag frågade varför? Då sa han att NICKE hade rymt. Han hoppade nämligen iland. Trots att han alltid fick hjälp av Lelle. Men nu gick det väldigt bra, att ta sig iland själv. Han hade fått nyss om en löptid på ön. När Lelle hade klätt på sig så gick han iland. Men mötes på bryggan av NICKE. Han hade kommit tillbaka själv. För det första hörde han inte. För det andra, var det ju flera båtar i gästhamnen. Som säkert folk hade vaknat i. Om vi hade börjat skrika. Ön var ju inte så stor, så vi hade säkert hittat honom. Men man får vara beredd på lite av varje när man har hund.

Jag måste berätta när LINUS (Hund) skrämde WILLY så han nästan inte tordes hoppa ner i sittbrunnen på båten. En gång när WILLY hoppade ner så råkade han hoppa på LINUS(Hund). Som blev så arg och röt i åt WILLY. Efter det så gick det flera gånger, som inte WILLY hoppade ner i båten förrän han var säker på att LINUS(Hund)hade flyttat sig. Man går ju över fördäcket och sedan stiger man ner i sittbrunnen. Eller som i hundarnas fall hoppar. Det var ju då det hände.

En annan gång när WILLY och LINUS (Hund) hade varit i land för kiss och bajs runda Och vi skulle åka ut igen. Lelle lyfte som vanligt ombord hundarna. Men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag brukade ju ta emot dom i sittbrunnen när dom skulle hoppa ner. Men jag missade med något ögonblick. Stod med ryggen vänd åt hunden. Då hörde jag ett plums. LINUS (Hund)hade ramlat i sjön. Kopplet fastnade i något på båten. Så han kunde inte simma iväg. Men han kom helt och hållet ner i sjön. Det var bara att lyfta upp en genomblöt hund.

JOHAN kommer aldrig ut på någon segelsemester. Av den anledningen, att vi inte längre har någon båt. Som jag skrev om tidigare

Fortsätt läsa