
1 SEPTEMBER 1976 FLYTTADE VÅRAN FÖRSTA WELSH SPRINGER SPANIEL, IN HÄR HOS OSS
Efter att vi hade haft boxern RICKI i 10 år. Så skaffade vi våran första WELSH SPRINGER SPANIEL.
Redan medan RICKI levde bestämde vi att det skulle bli en annan ras. Tänkte först på Mellan pudel. Men blev avråd
Då började vi tänka på Cavalier King Charles Spaniel och bestämde oss för den rasen. RICKIS död kom mycket fortare än,
vad vi hade väntat oss. När han fyllde 10 år, var hon fortfarande väldigt pigg. Men sedan inträffade något tragist.
RICKI blev stucken av en massa jordgetingar, när vi var ute och plockade blåbär. Antagligen stack han ner näsan i
deras bo. Han var mycket för att sticka ner näsan i alla möjliga håll. RICKIS hjärta tog stryck av sticken.
Vi fick medicin, men det hjälpte inte. RICKI dog på kvällen den 31/8 1976 ute, i kanten av von Bahrska häcken.
Jag ville ha en ny hund direkt. Så på förmiddagen den 1/9 ringde jag, till en uppfödaren, som skulle ha Cavalier valpar, jag hade då frågat
henne om hon hade, Welsh Cavalier King Charles Spaniel valpar. Hon svarade ja. Vi åkte ut på kvällen för att titta på valparna.
När vi kom fram så stod det en bil på deras garageinfart. Med en lapp på rutan
NICKE var en väldigt trevlig bekanskap. Lydig, snäll, lugn, glad, tyckte väldigt mycket om människor.
Var snäll mot andra hundar. Både hanar och tikar. NICKE var helt döv, det sista året. Men det var inget problem
När vi efter 14 år p.g.a sjukdom, måste ta farväl av honom. Det var den 31/8 1990.
Bestämde vi, att det måste finnas en hund här hemma hos oss







RASMUS blev ju, ensam kvar när vi med sorg i hjärtat måste ta bort WILLY, den 16/1 2004. Lite drygt 13 år gammal
RASMUS trivdes väldigt bra med att vara ensam hund. Han hade ju dom tre katterna (nu är dom två). Nu fick han ju ha oss för sig själv. Katterna kände han igen avundsjuka mot.
Trots att RASMUS kom väldigt bra överrens med WILLY, så saknade han honom aldrig. Han letade aldrig efter WILLY, när vi kom tillbaka hem utan honom
RASMUS var ju med till Djursjukhuset och väntade i bilen utanför, när WILLY fick sluta sitt liv. Likadant när vi
var dit med FRASSE. Men honom saknade RASMUS han letade i hela lägenhet efter honom, när vi kom hem
RASMUS fick sluta sitt liv den 27 augusti 2008

Det har bott en WELSH SPRINGER SPANIEL till här hos oss. RASMUS mamma BERADENE THE TAWNY OWL "LULU" bodde här nov.dec-1994.
Medan Annica/Karin sökte efter någon som kunde ta hand om henne. Vi ville inte ha en tik. Blir för jobbigt när hon
löper. När det finns en hane i huset. Vi tycker det skulle bli jobbigt både för hanhunden och oss.
Det var jag som ordnade ett hem åt henne. Hos en väldigt snäll och trevlig familj.
Så LULU fick det bra, så länge hon levde. LULU var en mycket snäll och trevlig hund.
Hon gick nästan jämt lös. Hon höll noga reda på den som var ute med henne.
Hon dog 2000, 12 år gammal.
Vi har en extra hund här. Den 28 december 2008, kom JOHANS mamma hit, hon skulle bo här över helgerna. Men när dom var slut, fanns hon fortfarande kvar här. Nu vet vi inte hur
länge hon kommer, att stanna här. Hennes namn är "CJ" hon kommer från USA och heter i stamtavlan. ROLYART´S ENERGIZE ME... CJ är en mycket trevlig liten tik.
Hennes största intresse är mat och promenader, samt att leka med sin son, JOHAN. Som alla våra welshar, så gillar hon bilåkning
I slut av april 2009, började CJ löpa. Så hon fick åka hem till kenneln. Vi vill inte ha någon löptik här ihop med JOHAN. Hon var kvar där i drygt tre veckor. Hon kom tillbaka, den 23 maj 2009.
Då var hon parad. Det kom 3 st valpar den 10 juli 2009. Dom föddes hemma hos Annica. Allt gick bra.
När valparna var c:a 7 veckor, kom CJ tillbaka till oss...JOHAN verkar tycka det är trevlig, att ha sin mamma här. CJ hon trivs, det ser man på henne.
SÄLLSKAP:
Som sällskap har våra hundar varit mycket trevliga, alltid villiga till promenader och annat. Lugna och snälla hemma
Tycker jättemycket om att åka bil.
Mellan åren 1977-2006, var vi segelbåtsägare. Under båtsäsongen, var vi mycket ute med den. NICKE, WILLY, LINUS och RASMUS fick då var skeppshundar.
Spana efter änder, var en trevlig sysselsättning.
Två gånger har vi fångat RASMUS var halvvägs överbord från sittbrunnen, bara för att han skulle ha tag på änder. Det hände när han var yngre. Med åldern blev han lugnare
Hundarna hade vi alltid bundna. Dom hade en sele+lina, som var fast satt inne i båten
Av förklarliga själ, så blir inte JOHAN, någon skeppshund. Vi sålde båten på våren 2007.

NICKE var 2 år när vi började segla. Våran första båt, var en STOR-TRISS. Som trots namnet, var liten. Vi åkte inte så långt med den. Det var lite trångt om utrymme
Så efter att ha varit ute med den i två somrar.


WILLY var 5 månader när han började vara med. Sista semester som vi låg ute med båten var 1992.
LINUS 4 månader när han fick börja följa med.

RASMUS började segellivet när han var 1 år och 2 månader. LINUS fick bara se Ekoln. Samma sak med RASMUS.
Alla Welsharna har verkligen tyckt och tycker om båtlivet.
Vi har sålt våran Maxi 68, så JOHAN blir som jag skrev ovanför, inte någon skeppshund
LYDNAD:
Vi har gått lydnadskurser på SHK med fyra av våra WELSH SPRINGER SPANIELS med bra resultat
NICKE blev 3:a i Nybörjarkursen, som Lydnadsklass I, hette på hans tid
Hans platsläggning under marsch var fantastisk att se. Han fick t.o.m applåder av publiken
När han skulle lära sig stå, från sittande. Då gick det trögt. Till att börja med. Varje gång husse sa
stå. Så skruvade han ner baken ändå mer. Men tillslut så reste han sig. Poletten hade ramlat ner
Vi tänkte gå en Fortsättningskurs, Lydnadsklass II, med NICKE. Men första kvällen, vi var där blev han så illa biten av en annan hund, så vi slutade.
Vi vågade helt enkelt inte fortsätta. På Djursjukhuset, sa dom, att vi hade haft tur i oturen. Det var nära att NICKES testiklar hade blivit avbitna.
Dom höll på med honom i 3 timmar. Den andra hunden hoppade på NICKE bakifrån
Instruktörerna på klubben ville inte, att vi skulle sluta. Ringde hem flera gånger för att övertala oss att komma tillbaka. Dom ansåg att NICKE skulle
bli en bra Lydnadshund. Dom ville väl ha någon som kunde tävla för klubben
WILLY blev 2:a i Lydnadsklass I med 161 poäng. 3:a i Lydnadsklass II. Att vi inte fortsatte, när
WILLY var så duktig. Berodde på att han inte ville lära sig apportera. Lydnadsklass III innehåller mycket apportering
En fågelhund som inte ville apportera. Skall på kommando, gick inte heller så bra. Han ville helt enkelt inte.
WILLY skällde normalt väldigt lite. Instruktören frågade om han överhuvud tagit kunde skälla.
Han sa, jag vet inte om jag har hört honom skälla. Annars klarade han av alla momenten väldigt bra.
RASMUS gick först en Unghundskurs sedan Lydnadsklass I. Han blev godkänd i båda.Vi gick sedan två kurser i Lydnadsklass II
LINUS gick en Grundkurs och blev godkänd
Hur vi skall göra med JOHAN vet vi inte, troligen försöker vi själva. Vi har ju lärt oss, hur det skall gå till, efter alla kurser
UTSTÄLLNING:
Att vi började med utställningar, var väl mera, av en slump. Ingen av våra tidigare hundar var utställda. Anita ville ha NICKE med i sin uppfödargrupp. Vi ställde upp på det.
Och på den vägen är det.
NICKES, WILLYS OCH RASMUS utställnings bana, finns att läsa om, under UTSTÄLLNINGAR....NICKE, WILLY OCH RASMUS
Här kommer det bara så lite grann om JOHAN och hans karriär. JOHANS resultat och kritiker finns under UTSTÄLLNINGAR....JOHAN
Mera om NICKES, RASMUS OCH WILLYS utställningar finns under UTSTÄLLNINGAR, Nicke, Rasmus och Willy




VETERINÄRRESULTAT
NICKE. Höfter: Utan anmärkning Ögon: Utan anmärkning. Höjd 49 cm vikt c:a 22 kg. Han var frisk och pigg, hela sitt
liv. Veterinärena beundrade honom för hans fina fysik och psyke. Hans hjärta
och lungor fungerade utmärkt. Men sista månaden, fick han ont i nacken.
Efter en gammal skada på två halskotor. Så han blev stel och skrek. Kunde vara dålig några dagar. Sedan var han bra några
dagar. Så höll det på. Tillslut måste han få sluta sitt liv.
WILLY Hade höftledsfel 1-2. Han blev aldrig ögonlyst. Höjd 47 1/2 cm vikt 20-21 kg. När han var 7 år hördes
det blåsljud på hjärtat. Men det hade han inga problem med. När han var nästan 10 år visade det sig att han hade ärftlig Glaukom. Se under:Operation, WILLY
LINUS Han hade gravt höftledsfel, som upptäktes vid en förhandsröntgen, när han
var 8 månader. Han röntgades bara för att han såg så svag ut över höftpartiet.
När det visades att Linus, hade ont av sitt höftledsfel. Så fick han sluta sina dag
vid 9 månaders ålder.
RASMUS Höfter: Utan anmärkning. Ögon: Utan anmärkning. Han vart ögonlyst.1995,2000,2003. Kommentar. Väldigt vackra och fina ögon. Höjd 45 cm. Vikt c:a 19.5 kg. Vid sin
död, aug.-2008 vägde han 18 kg.
RASMUS var en frisk och pigg, liten krabat. Vi lät göra hälsokontroll varje år på RASMUS. Oktober 2006. Då togs blodprover som skulle ge
besked om hur levern och njurarna mådde. Så tog dom urinprov. Alla proverna var väldigt bra, dom hittade inga fel. Så lysnade dom på hjärtat och lungorna, som
båda var helt perfekta. Undersökte prostatan och analsäckarna. Inga fel där heller. Så med facit i hand, så var RASMUS helt frisk. Vad kan man mera önska sig.
Av en hund som skulle fylla 13 år i mars 2007.
När RASMUS var 13 1/2 år, var han fortfarande väldigt frisk
Tillslut tog ändå åldern ut sin rätt. När han var 14 år och 5 månader, blev han sjuk. Så sjuk så det inte gick, att göra något. Därför bestämde vi, på inrådan av
veterinären på Djursjukhuset som ligger i Ultuna, strax utanför Uppsala centrum. Att han skulle få sluta sina dagar. Han fick då den avgörande sprutan,
den 27 augusti 2008. Sorgen efter honom blev förstås väldigt stor.
JOHAN. Höfter: HD grad A. Han blev röntgad den 27/12-2008, på Knivsta Veterinärpraktik. Ögon: Utan anmärkning. Han ögonlystes på Djursjukhuset i Ultuna, den 14/5-2009, av ögonspec. Eva Hertil.
Hon tyckte, JOHAN hade så fina ögon. Riktiga welsh-ögon, sa hon. Höjd c:a 47 cm.
RASMUS SOM AVELSHUND (BÅDE MED SORG OCH GLÄDJE)
Han var den, ända av våra tidigare hundar, som användes i avel. (Hur det blir med JOHAN vet vi inte än. Hoppas kan man ju alltid göra)


Bilderna ovan föreställer RASMUS valpar. Översta bilden är tagen i november, när valparna var ungefär 4 veckor
Den undre är tagen i december, valparna börjar bli 8 veckor
RASMUS fick sin första parning på hösten 2000. Men tiken gick tom. Då hette det, att det kunde vara RASMUS fel. Så jag lätt spermaundersöka honom. Det visade sig, att han hade
helt perfekta spermier. Kvalitén var 100%. Fanns inte det minsta fel på dom.
Så när tiken löpte nästa gång. så gjordes parningen om. Med samma resultat. Det var
tredje gången tiken gick tom. Det var tänkt att han skulle para en annan tik på sommaren
2001, men när tiken löpte. Då hade inte ägaren tid, att komma hit. Hon skulle komma ända från Finland. Så hon använde en hane som hon själv var uppfödare till.
I augusti 2002 parade han Evita. Det var den snabbaste parning Annica hade varit med om. När vi kom hem till Annica. Så släppte hon
ut Evita. RASMUS gick fram till henne. Sedan gick han och satt sig i bilen. Jag han tänka, vad nu då? Men efter bara några sekunder så
var han framme hos Evita igen. Och besteg henne direkt. Med hängning som följd. Så hela parningen var gjord på ungefär en kvart.
Valparna föddes den 11/10-2002, hos Kennel Don´s.
Mamman hette som jag skrev tidigare "Evita" SU(u)Ch,NUCH Don´s Noblesse, (nu är hon tråkigt nog död.
En valp låg Evita ihjäl när den var 3 dagar gammal. En av dom andra valparna var väldigt liten. Hon måste avlivas i mars 2003 p.g.a. en missbildning.
Urinledarna var inte riktigt anslutna till njurarna. S.k. Ektopisk uretär. En icke ärflig missbildning. Enlig veterinär Hoppe.
I januari 2003 fick han besök av en tik. Den parningen lyckades inte alls. Antagligen fel tid.
I mars 2003 parade han en annan tik, som troligtvis blev med (många) valpar. Hon hade vid sin första valpning fått, 9 st valpar. När hon
blev parad igen, efter aborten, så blev det åxo 9 st valpar. Så jag tror, att det var en tik som födde många valpar, vid sina valpningar.
Därav min misstanke om, att det var många den gången RASMUS hade parat henne. Och ägaren lätt göra en abort
på henne, efter drygt 3 veckor. Bara för att valpen med defekta urinledare togs bort.
Något som jag hade väldigt svårt, att acceptera. Och har det fortfarande. Lär nog aldrig komma över det.
Det var ju så onödigt. När det inte var ärftligt fel som valpen hade.
RASMUS barn är väldigt fina, tycker iaf en stolt "farmor". En är en väldigt duktig jakthund. "Wilma" Don´s Ever And Anon". Hon är ute med sin husse och jagar.
Hon har aldrig gjort något jaktprov. Utan hon används bara i riktiga jaktsammanhand.
En tik, har deltagit på utställningar och fått CK när hon var valp blev hon BIS-valp 4.
Senaste utställningen hon deltog i blev hon 4:a i öppen konkurrens klass med CK av 16 st. Hon heter "Donna" Ever So Noblesse.
En av hanhundarna, har varit utställd en gång. Han blev 1:a ungh.klass och 2:a ungh.konk.klass. Don´s Entertainer
SEGEL SEMESTRAR


Jag måste berätta när LINUS (Hund) skrämde WILLY så han nästan inte tordes hoppa ner i sittbrunnen på båten.
En gång när WILLY hoppade ner så råkade han hoppa på LINUS(Hund). Som blev så arg och röt i åt WILLY. Efter det så gick det flera gånger, som inte WILLY hoppade ner i båten
förrän han var säker på att LINUS(Hund)hade flyttat sig. Man går ju över fördäcket och sedan stiger man ner i sittbrunnen.
Eller som i hundarnas fall hoppar. Det var ju då det hände.
En annan gång när WILLY och LINUS (Hund) hade varit i land för kiss och bajs runda Och vi skulle åka ut igen. Lelle lyfte som vanligt ombord
hundarna. Men jag vet inte riktigt vad som hände. Jag brukade ju ta emot dom i sittbrunnen när dom skulle hoppa ner. Men jag missade
med något ögonblick. Stod med ryggen vänd åt hunden. Då hörde jag ett plums. LINUS (Hund)hade ramlat i sjön. Kopplet fastnade i något på
båten. Så han kunde inte simma iväg. Men han kom helt och hållet ner i sjön. Det var bara att lyfta upp en genomblöt hund.
JOHAN kommer aldrig ut på någon segelsemester. Av den anledningen, att vi inte längre har någon båt. Som jag skrev om tidigare