VÅRA BORTGÅNGNA VÄNNER


PIA - Korthårig normal stor TAX/ Svart med röda tecken
4 juli 1958 - ? 1968

PIA...Var min(Gun) allra första hund.
Jag var då 19 år. Pia var född den 4 juli 1958 i Roslags-Näsby. Mina föräldrar åkte och hämtade hem henne den 25/9 1958. Dom fick åka, därför att jag arbetade. Jag bodde hemma hos mina föräldrar. Hon skulle vara min hund. Men hon blev mera som min mammas. Taxar blir gärna en enmanshund. Men jag hade henne mycket med mig ut. Varje dag tog vi promenader. Så hade jag henne med mig ut på cykelturer. Hon satt i en korg på styret. Min kompis som hade en schäfer var ofta med oss ut. När jag gifte mig och flyttade hemifrån så blev hon kvar hos min mamma och pappa. När hon var 10 år så måste hon avlivas p.g.a livmoderinflammation.




PRIMA - korthårig normal stor TAX
(Lennart kommer inte ihåg, när Prima var född och när hon dog)

PRIMA... Var Lennarts första hund
Han köpte, när han bodde hemma hos sina föräldrar. Hon var en röd korthårig tax, Hon blev kvar hemma hos Lelle föräldrar, när han flyttade hemifrån. PRIMA blev bara 7 år. Hon fick åxo livmoderinflammation. Hon dog hemma på natten, innan Lelles föräldrar skulle åka med henne till Strömsholm för operation. Djursjukhuset i Ultuna fanns inte då.




RICKI - BOXER
14 augusti 1966 - 31 augusti 1976

RICKI var född i Skyttorp den 14/8 1966
Vi hämtade hem honom i slutet på oktober Han var en glad och trevlig hund Snäll mot alla människor barn som vuxna Lite sur på andra hanhundar. Aldrig, att han försökte bita dom eller så. Utan han hade ett eget sätt, att sätta skräck i dom. Han lyckades få omkull dom, sedan satt han sig på dom. En boxer som bodde här på området, blev helt skräckslagen, så fort han fick se RICKI, om så bara på håll, då gnällde han. RICKI lyckades få omkullen Newfoundlandshund och sätta sig på, sedan började han leta, efter vilken sort det var, en tik eller hane. Han dog efter att han blev stucken av en massa jordgetingar när vi var och plockade blåbär Vi gick till veterinären och fick medicin, som ej han börja verka. RICKI fick en hjärtattack på kvällen den 31/8 1976




KEEPSAKE ADONIS - WELSH SPRINGER SPANIEL. "NICKE"
4 juli 1976 - 23 augusti 1990

e. Huzza´s Ulysses u. Hubbestad´s W. Campari.
NICKE föddes i Rasbo några mil öster om Uppsala den 4/6 1976
Vi köpte honom 1/9 1976, av Anita Larshagen, Kennel Keepsake i Rasbo, öster om Uppsala
Höfter: Utan anmärkning Ögon: Utan anmärkning. Höjd 49 1/2 cm vikt 22 kg.
Han var en mycket glad, snäll och lydig hund. Var med på utställningar och gick i Lydnadskurs. När NICKE var 2 år, köpte vi en segelbåt så han fick följa med ut och segla. På semestrarna låg vi ut med båten några veckor, han trivdes bra med det.
NICKE var lite över 14 år, när han blev sjuk, så vi måste avliva honom den 23/8 1990
Läs mer om NICKE under Welsh Springer Spaniel som familjehund





LINUS - HUSKATT
augusti 1983 - oktober 1992
Svart med en liten vit fläck på bröst

LINUS kom från Eriksberg Han var född i mitten på augusti 1983
LINUS var en mycket trevlig katt, med lite små egenheter. T.ex när någon borrade i huset. Då hoppade han på NICKE. Trots att han kunde ligga och sova. Då blev förstås Nicke arg. Jag (Gun) fick inte heller skratta. Då hoppade han på mig. LINUS var skeppskatt under några båtsemestrar, mellan 1984-1992. Det gick väldigt bra, att ha honom med på båten. Han slutade vara rumsren och inget hjälpte, hormonbehandlingar m.m.
Till slut måste vi avliva honom i oktober 1992.




DON´S DOSTOJEVSKIJ - WELSH SPRINGER SPANIEL. "LINUS"
23 januari 1994 - 3 november 1994

e. Haregate Wild Sage u. Topjoy´s Gypsy Gold.
LINUS kom från Kennel Don´s. Han föddes 23/1 1994
Vi köpte honom 31/3 1994 Han var väldigt trevlig. Vi han ställa ut honom en gång då blev han BIS valp II från valpklass 2. LINUS gick en grundkurs i lydnad som han klarade bra. Men han började bli dålig i bakstället Han blev förhandsröntgad i oktober 1994, och de vissade sig att han hade HD 3 på båda höfterna. Efter samråd med uppfödarna, fick han somna in den 3/11 1994. Tråkigt!
Läs mera om LINUS under Welsh Springer Spaniel som familjehund




OKEECHOBEE´S WILD THING - NORSK SKOGKATT. "TARZAN"
16 juli 2001 - 25 augusti 2003

TARZAN var född den 16/7 2001
Han kom hit med sin uppfödare från Örbyhus den 13/12 2001. Han var liten vid födelsen. När han var 5 mån. vägde han bara 1 kg och fortsatte att vara liten hela sitt liv. Vid 2 års ålder, vägde han bar 3 kg. Som är mycket lite för en Norsk Skogkatt, vet vi nu efteråt. Han var sjuk (vet inte om han var det från början) vid undersökning på djursjukhuset i augusti 2003, bestämdes det att han skulle avlivas, det gjordes den 25/8 2003




DON´S DESPERATE DAN - WELSH SPRINGER SPANIEL. "WILLY"
4 december 1990 - 16 januari 2004

e. GBSHCH Fiveacres Firecrest u. Topjoys Gypsy Gold
född 4/12 1990
Höfter: 1+2 Ögon: Vart aldrig ögonlyst.
Höjd: 47 1/2 cm vikt: 20-21 kg
WILLYS far var en engelshund, han hade aldrig varit i Sverige. WILLY kom till oss den 2/2 1991, efter 1/2 års väntan. Efter sedan NICKE hade gått bort kontaktade jag Annica Högström och ville köpa en valp, Hon hade inga för tillfället, utan hade planer på att importera, en tik med valpar i magen, från England. En s.k livmoderimport. WILLY var en mycket lugn, snäll och trevlig hund Tyckte om människor stora som små. Väldigt snäll mot andra hundar med andra ord en väldigt fin sällskapshund. Gillade att vara med ute och segla, som han fick börja med när han var 5 månader. WILLY var mycket intresserad, av att titta efter om det skulle ramla ner någon fågel. När dom hade segeltävlingar på Ekoln. När vi var ute med båten eller låg i hamnen. Och dom sköt skott vid starter och målgång. Det hända att han satt och tittade ut över sjön flera timmar
WILLY avlivades den 16 januari 2004 därför att han var obotligt sjuk. Det var väldigt jobbigt. WILLY var ju så speciel. En hund som honom får man bara en gång.
Läs mera om WILLY under Welsh Springer Spaniel som familjehund

FRASSE. HUSKATT
24 juli 1992 - 11 juni 2004

FRASSE föddes i Björk Västeråker i Uppland den 24 juli 1992. Vi hämtade honom i början av oktober. FRASSE var hela sitt liv väldigt skygg för främmande människor. Han verkade ofta vara orolig och vissa perioder kissade han på alla möjliga ställen i vår lägenhet, för att markera sitt revir tror vi.
Till slut blev också våra sängar hans mål. Detta gjorde att vi bestämde oss för att avliva honom 11 juni 2004.

FARMARLIGAN´S CHANCELLOR - NORSK SKOGKATT. "FINDUS"
10 maj 2003 - 26 april 2007

FINDUS föddes i Uppsala den 10 maj 2003.
Vi köpte honom av Victoria Hedblom den 25/8 2003. FINDUS var van vid hundar. Uppfödaren hade två stycken. Det visade sig vara en väldig fördel, han var aldrig rädd för Rasmus. Trots att RASMUS var väldigt påträngande på honom. Han gick och höll nosen över ryggen på FINDUS. Det höll han väl på med ett par veckor. Det gjorde, tror vi iaf, att FINDUS tyckte väldigt mycket om RASMUS. När RASMUS hade varit ute och kom hem, då skulle alltid FINDUS hälsa på honom Utom dom sista tre månaderna. När han som vi tror började bli dålig. Dagen efter när FINDUS hade kommit hit. Började han gå och låta. Vi trodde att han längtade efter sin mamma och syskon. Men Victoria sa, att han vill prata med oss. Han hade gjort likadant hemma hos henne. Svara honom då blir han glad sa, Victoria. Så vi har gått här och prata med FINDUS. Det slutade han åxo med. Han älskade att bli klappat på magen. När han låg och man kom fram till honom, vände han alltid upp magen och ville bli klappat. Det tog åxo slut. När vi skaffade SIMBA då blev FINDUS väldigt glad över att få en lekkamrat. I början låsades han ramla omkull, när SIMBA hoppade på honom. Det såg så roligt ut. En liten kattunge som får omkull, en som är mycket större. Dom körde en heldel kattrace så att mattorna flög omkring. Men efter hand som SIMBA växte blev dom mera jämstarka. När han började minska i vikt. Då blev vi lite oroliga. Han gick ner ett helt kilo mellan dec.-2006-jan.-2007 På en månad alltså. Vi sökte på Djursjukhuset, dom tog prover på lever och njurar och dom var bra. Men dom sa, om han minskade mera i vikt. Så skulle vi komma tillbaka. Och det blev så. Ett ultraljud gjordes. Dom hittade en lymfknuta i buken, som var sväld. Dom tog prov, det kunde ev. vara cancer men det var det inte. Jag blev glad för det men så kommer veteriären med nästa kalldusch. Det kan vara en annan allvarlig sjukdom, som det inte finns något bot för. Men för att vara säkra togs ett prov. Under tiden vi väntade på provsvaret ungeför 9 dagar, blev FINDUS sämre. Han ville bara sova. Åt knappt något. När vi äntligen fick svar på provet, visade det väldigt dåliga värden. Något som skulle lika på högst 8 var 44 på FINDUS. Det tyde på att han hade den där allvarliga och obotliga sjukdomen. FIP vi hade aldrig hört talas om den. Vi bestämde att vi skulle låta honom få somna in dagen efter, som vi hade fått det tråkiga beskedet. FINDUS hade minskat ytterligare i vikt. När vi tog bort honom hade han gått ner till 4.75 kg.
FINDUS fick somna in den 26/4 2007, på Djursjukhuset här i Uppsala. Det var väldigt jobbigt, att behöva ta farväl av en sån underbar liten katt. Som dessutom var så ung.







SU(u)Ch DON´S DYED-IN-THE-WOOL - WELSH SPRINGER SPANIEL "RASMUS"
20 mars 1994 -27 augusti 2008

e. GBSHCH Ferndel Stroller u. Beradene The Tawny Owl. född 20/3 1994 på Kennel Don´s, i Jumkil. Kenneln finns numera i Uppsala, Knutby och Knivsta. Höfter: U.A....Ögon: U.A
Han var c:a 45-46 cm hög och vägde omkring 19.5 kg. På slutet gick han ner till 18 kg
RASMUS var en livmoderimport precis som WILLY, RASMUS pappa bodde i England, har aldrig varit i Sverige. RASMUS kom hit till oss den 26/11 1994 då var han 8 månader. Innan han kom till oss bodde han hos Margitha Nordqvist i Jämtland. Han ägdes av sin uppfödare Annica. Hit kom han efter det att vi måste avliva LINUS (hund). Han blev en väldigt trevlig bekantskap. Alltid glad och pigg med ett härligt temperament. Trivdes bra med WILLY samt våra katter. Om WILLY var lugn, så var RASMUS hans raka motsats. Väldigt kvick och vild. Med åren blev han förstås lugnar. Vi gick i lydnadskurser med honom. Han blev Svensk Utställningschampion (SU(u)Ch) vid 8 års ålder. När han fick sitt tredje cert. Han fick alltid fina kritiker för sin kvalité. Han var väldigt proptionellig. Och visade alltid ett härligt temperament inför domarna. Han älskade att få showa omkring i ringen. RASMUS fick sluta sina dagar på Djursjukhuset i Uppsala den 27 augusti 2008.
RASMUS som hela sitt liv, var väldigt frisk. Nästan aldrig sjuk. Dålig i magen blev han några gånger, p.g.a att han inte kunde låta bli, att äta något olämpligt ute. T.ex hundbajs. Blev i mitten på augusti 2008, väldigt dålig. Bl.a ramlade han omkull, när han reste sig, efter sedan hade gjort gräsänglar. Han tyckte väldigt mycket om, att rulla sig. Så vi åkte till Djursjukhuset i Ultuna, som ligger lite utan för Uppsalas centrum. Efter en del undersökningar, med röntgen av lungorna och ultraljud på hjärtet. Hittade dom en förträngning i lungorna som gjorde, att hjärta hade haft väldigt jobbigt, att få ner blodet i lungarna för, att syressättas och därför hade byggt på sig för, att öka sin kapacitet. Trots det så blev det för dåligt med blod, ner till lungorna. Så RASMUS orkade inte leva som vanligt längre. Obduktionen av RASMUS, visade på många ärrbildningar i lungorna, som dom inte riktigt vet vad det kommer av. Dom brukar se det på äldre hundar. Det fanns alltså ingen tumör. Men ärrbildningen och hjärtas påbyggnad gjorde, att det blev svårt för RASMUS. Så slut resultatet, var det ända rätta. Jag frågade om det ena felet kunde orsaka det andra. Om det var fel på hjärtat eller lungorna, menar jag. Det hörde ihop, sa hon. Det kommer samtidigt. Så var hans njurfuktion lite nersatt, men inget allvarligt. Utan kan vara rätt så normalt, på en hund i RASMUS ålder. Däremot, fanns det inget fel på prostatan eller urinblåsan, som kunde tala om varför han inte kunde hålla sig ibland
Saknaden efter honom blev enorm. Rasmus var en sådan härlig hund, att äga.
Läs mera om RASMUS, under Welsh Springer Spaniel som familjehund




KALLE, HUSKATT
28 maj 1990-16 mars 2009

Föddes i Stenhagen den 28 maj 1990.

Han kom till oss i augusti 1990. Vi tyckte att våran första katt LINUS behövde sällskap. Han blev så glad när grannes katt kom in till oss, via balkongen. När hon sedan försvann, då verkade LINUS inte så glad. Så vi bestämde oss för att skaffa en till katt. Och det gick väldigt bra.
KALLE skulle ha fyllt 19 år i maj 2009, han överlevde några kompisar. LINUS försvann i oktober 1992, då kom FRASSE. Sedan har ju både TARZAN och FINDUS funnit här
KALLE fick sällskap av SIMBA och ZORRO. Fast han kallade dom väl inte för sällskap Han gillade inte, när dom försökte leka med honom. Dom var väl alldeles för hårt hända mot honom. KALLE gillade alltid, när han fick följa med ut på gården, vår, sommar och höst. Jag hade honom i koppel.
Den 16/3 2009 tog KALLES långa liv slut. Han avlivades då på Djursjukhuset här i Uppsala. Han hade blivit väldigt mager. Drack mycket vatten, som helst skulle vara nytt. Som skulle kunna bero på dåliga njurar. Någon diabetes hade han inte. Han fick åxo något fel på ögonen, pupilerna syndes helt. Men han hade god aptit, ända tills någon dag, innan vi tog bort honom. Visst känns det konstigt, att KALLE försvann, vi hade ju haft honom så många år

SE U(u)Ch DON´S CARL-JOHAN.......WELSH SPRINGER SPANIEL, "JOHAN"
11 november 2007 - 1 april 2010

e. SE U(u)Ch Don´s Paparazzi u. Rolyart´s Energize Me. född den 11 november 2007, på Kennel Don´s. Höfter: HD grad A, Ögon: UA. Han var 46 cm hög och vägde 19.3 kg. JOHAN kom till oss den 14 september 2008, då var han 10 månader, ungefär tre veckor efter RASMUS död. Då var han förhandsröntgad på höfterna. Vi och uppfödarna, hade tidigare kommit överrens om, att dom skulle låta förhandsröntga hunden, som vi skulle ha, efter RASMUS. Så vi skulle slippa få en hund med, gravt höftledfel, som Linus. Det var tänkt, att JOHAN aldrig skulle säljas, därför var han kvar på kenneln. Vi köpte honom med delägarskap på avel- och utställningsrätt. Det var vi som stod som ägare. JOHAN trivdes väldigt bra hos oss, från första början. Han och katterna gick bra ihop. En trevligare hund än JOHAN kunde vi inte ha fått. Han var väldigt tystlåten av sig, använda krafter för, att skälla. Det verkade helt onödigt. I det fallet var han väldigt lika, WILLY han skällde inte heller mycket. Inte heller NICKE, låg åt det skälliga hållet. Men jag undrar om inte, JOHAN har varit den som skällt minst. RASMUS blandar jag inte in i detta sammanhang. För han kunde använda sin sköna stämma, när han tyckte det passade. Att JOHAN sedan undvek alla hundar, som lätt åt honom, på något sätt, t.ex morrade, när han försökte hälsa. Var ju bara bra. Han hoppade baklänges, en hel meter om det skulle behövas. Man kunde inte vara nog försiktigt tycktes han tänka.

JOHANS sjukdomssymtom och varför han måste dö
Den 1 april 2010. Måste vi ta farväl av våran dröm-kille JOHAN. Han blev bara 2 år och 5 månader Det var en konstig sjukdom, som tog hans liv. Skall försöka berätta lite om vad som hände. JOHAN började bli väldigt konstig, först trodde vi, det berodde på tjejer. För han kom hem en dag och försökte våldta Simba, det har han ju försökt med förut. Därför trodde vi, att orsaken var densamma. Så började han gå lite planlöst omkring, ställde sig i ett hörn och bökade. Det blev bättre, han verkade bli sig lik igen. En vecka innan han fick somna in, satt det gång med full kraft, han blev väldigt annorlunda. Han började plötsligt äta bra. Försökte t.o.m sno mat för CJ, så hon måste morra åt honom. Han ville ogärna gå ut, verkade nästan rädd för det. När han kom ut, då ville han bara gå till bilen. Han rymde dit, engång åxo. Slutade vifta på svansen, hade den hängande nedåt. Maten kom ibland upp, utan förvarning. Så då trodde vi förstås, att han hade ont i magen. Och gav honom lite som skulle vara bra, för sur-mage. Sedan började symdomen krypa bakåt, han ville ogärna kissa. Och när han gjorde det, så satt han ner, som en tik. Kissade bara en gång fast dom var ute länge. CJ satt sig flera gånger. Det var ju inte så man vet, att det skall vara. Trodde att han kanske hade fått urinvägsinfektion, så vi beställde tid på djursjukhuset åt honom. Där kunde dom inte hitta något fel, alla prov som dom tog var bra. Dom röntgade försäkerhet skulle magen och strupen, eftersom maten, hade åkt upp, som den gjorde. Allt var okey. Frågetecknen hopade sig. Feber hade han ju åxo, 40 grader som mest. Vi åkte hem, igen, men den tanken, att han kanske hade någon infektion som inte visade sig i proverna och som skulle gå över. Han började kissa inne. JOHAN blev förstås inte bättre, bara sämre. Han bara vankade fram och tillbaka i hela våran lägenhet, natt och som dag. Natten till måndagen den 29 mars var den värsta natten, han gick och gick, om ha låg ned en liten stund, så gnällde han, rätt så högt åxo. Gick bara rakt på allt. Steg i korgen där, CJ låg. Det blev ju förstås inte uppskattat. På måndag morgon åkte vi iväg till djursjukhuset igen. Dom bestämme, att han skulle läggas in. Nya prover togs, som inte gav något svar. En neorolog undersökte honom och kom fram till, att problemet satt i stora hjärnan. Men att det inte skulle vara någon tumör, utan kanske någon infektion. Dom ville ta ett ryggmärgsprov, för att vara lite mera säkra....Och där tyvärr, så hittade dom svaret. Cancer-celler. Cancer i stora hjärnan. Inte konstigt, att våra rara lilla goa kille, kände sig så dålig. Nu har han iaf inte ont längre. Den 23 maj 2010, fick vi veta obduktions-resultatet. Det dom har kommit fram till var, att det inte fanns någon cancertumör. Utan hela JOHANS hjärna var full med inflammationer. Han hade HJÄRNINFLAMMATION + HJÄRNHINNEINFLAMMATION OCH INFLAMMATION I RYGGMÄRGEN, EFTER HELA RYGGRADEN. När inflammationen är så där kraftig, som i JOHANS fall. Så ser prover, på ryggmärgen, ut som det skulle finnas cancer någonstans. Allt det ihop gjorde, att avlivning var det ända rätta. JOHAN har aldrig blivit helt återställd. Med kortisonbehandling kunde han kanske ha fått en månad till, att leva. Hur den månaden hade blivit, det vet man ju inte. Men jag tror inte han hade visat sitt, rätta jag något mera. På djursjukhuset undrade dom om JOHAN hade varit utomlands eller i kontakt med någon, som hade varit det. Utomlands hade han inte varit. I kontakt med någon hund som hade varit det. Vet jag inte. Kanske, man vet ju inte. vad hundar som förs in i landet, efter sedan dom har varit gatuhundar i något land för med sig. Sorgen efter honom, går ej att uttrycka i varken ord eller skrift. Läs mera om JOHAN, under Welsh Springer Spaniel som familjehund

S*REDBANK'S LAST OF MOHICAN'S "Simba"
4 April 2004 - 28 Februari 2019

Simba var en kastrerad hankatt av rasen norsk skokatt. Han var innekatt men var ofta ute på husets loftgång och även på vår balkong (kattlucka). Han var mycket trevlig till sättet men skygg för främande. Det sista halvåret slutade han att vara rumsren, kissade på de flesta ytor som han tyckte passade och bajsade varsomhelst på golvet. Sin dödsdom undertecknade han med att kissa i min säng. Vi saknar honom, det var ju inte hans mening att förstöra något för oss. Hoppas han kom till en katthimmel.