I norra Italien rasar det
första världskriget sedan många år som en blodig kamp
mellan italienska och österrikiska styrkor. I den italienska armén
deltar även en ung amerikansk frivillig vid namn Frederic Henry med
ansvar för en grupp krigströtta ambulansförare. I den begsby
där han är förlagd lär han snart känna den engelska
sjuksköterska Catherine Barkley och inom kort inleder de en hektisk
romans i skuggan av ett krig som ingen längre tror på. Under
ett italienskt framryckningsförsök nära Isonzo såras
amerikanen av en österrikisk granat och blir förflyttad till ett
sjukhus i Milano dit även Catherine söker sig. Men medan deras
kärlek växer sig allt starkare, förmörkas deras stunder
tillsammans i vetskap om att Frederic så snart konvalenscensen är
över måste återvända till den norditalienska fronten.
Omdöme:
Det här är förmodligen
den mest självbiografiska av Hemingways romaner. Han tjänstgjorde
själv som frivillig ambulansförare vid den italienska fronten
under första världskrigets slutskede och sårades i juli
1918 vid Fossalta di Piave arton år gammal. I Farväl till
vapnen pendlar prosan mellan ömsint romantik och osentimental krigsrealism,
med en alltid lika förtätad dialog. Det är en stor roman
om krigets meningslöshet men också en rörande kärlekshistoria
som visar hur lyckan och olyckan följer sin egen obegripliga logik.