Bokhylllan - Recension: Boken om Blanche och Marie

Enquist, Per Olov

Boken om Blanche och Marie

Originalets titel: Boken om Blanche och Marie (2004)

Norstedts (2004)

Inb. 258 s.

Översättning:

ISBN 91-1-301360-2

Betyg:

År 1878 blir den unga kvinnan Blanche Wittman inlagd på det illa beryktade sjukhuset Salpêtrière i Paris med diagnosen hysteri. Hon behandlas av sjukhusets chef, den berömde professor J M Charcot, en person som förevisar hennes hysteriska anfall offentligt och med vilken hon senare inleder en nära förbindelse. När Charcot dör får Blanche arbete som laboratorieassistent hos Marie Curie. Arbetet omfattar framställning av radium, men riskerna är vid denna tidpunkt okända och de båda kvinnorna blir snart strålskadade. Efter att Blanche tvingats amputera vänster arm och båda sina ben, betraktar hon omvärlden liggande i en trälåda med hjul hemma hos Marie och börjar skriva en bok om den kärlek som sägs övervinna allt.

Omdöme:

P O Enquist landar med denna roman åter i det gränsland mellan fantasi och verklighet som blivit hans främsta kännetecken. Som så ofta är det ett verk baserat på historiska personer där man som läsare aldrig med säkerhet vet var verkligheten tar slut och dikten tar vid. Förutom Blanche och Marie fokuserar berättelsen på deras respektive älskare Charcot och Langevin, med Blanche som den centralgestalt kring vilken romanen kretsar. Stilen är sakligt konstaterande samtidigt som den är vacker och uttrycksfull, vilket är precis det man förväntar sig av Enquist. Det kan kanske även sägas gälla romanen som helhet: den blir till precis det man förväntat sig, varken mer eller mindre.

2004-10-04

Enquist, Per Olov
Boken om Blanche och Marie

Originalets titel: Boken om Blanche och Marie (2004)
Norstedts (2004)
Inb. 258 s.
Översättning:
ISBN 91-1-301360-2

Betyg:




År 1878 blir den unga kvinnan Blanche Wittman inlagd på det illa beryktade sjukhuset Salpêtrière i Paris med diagnosen hysteri. Hon behandlas av sjukhusets chef, den berömde professor J M Charcot, en person som förevisar hennes hysteriska anfall offentligt och med vilken hon senare inleder en nära förbindelse. När Charcot dör får Blanche arbete som laboratorieassistent hos Marie Curie. Arbetet omfattar framställning av radium, men riskerna är vid denna tidpunkt okända och de båda kvinnorna blir snart strålskadade. Efter att Blanche tvingats amputera vänster arm och båda sina ben, betraktar hon omvärlden liggande i en trälåda med hjul hemma hos Marie och börjar skriva en bok om den kärlek som sägs övervinna allt.

Omdöme:

P O Enquist landar med denna roman åter i det gränsland mellan fantasi och verklighet som blivit hans främsta kännetecken. Som så ofta är det ett verk baserat på historiska personer där man som läsare aldrig med säkerhet vet var verkligheten tar slut och dikten tar vid. Förutom Blanche och Marie fokuserar berättelsen på deras respektive älskare Charcot och Langevin, med Blanche som den centralgestalt kring vilken romanen kretsar. Stilen är sakligt konstaterande samtidigt som den är vacker och uttrycksfull, vilket är precis det man förväntar sig av Enquist. Det kan kanske även sägas gälla romanen som helhet: den blir till precis det man förväntat sig, varken mer eller mindre.