Startsidan
Om
oss
Hundarna
Om rasen
Valpar
Kontakt
Gästbok
Om rasen
HEMLAND:
England
Ursprungsland Tibet.
BAKGRUND:
Shih tzu är en av de fyra raser, som räknar Tibet som sitt ursprungsland. Rasen
härstammar från de apsos, som sändes från Tibet till Kina som högt skattade
gåvor till det kejserliga hovet. Man kan på goda grunder förmoda att dessa små
hundar, om än till ytterlighet vaktade och skyddade, förmådde beblanda sig med
Kinas egen tempelhund, pekingesen.
Tibets småhundar används huvudsakligen som andebesvärjare och som lyckobringande
talismaner, men också till mera prosaiska ändamål som att vara en del i
begravningscermonierna. Shih tzun utvecklades under århundraden i Tibet och Kina
och "upptäcktes" för västvärlden så sent som 1930, då den första importen av
rasen skedde från Peking till England. Ungefär samtidigt kom rasen till
Skandinavien.
Shih tzun skall vara en sunt byggd liten hund, stark, spånstig och rörlig
(enligt den ursprungliga rasbeskrivningen skall den röra sig som en simmande
guldfisk!). Den skall ha en riklig och funktionsduglig päls, som kan skydda mot
smuts och våta. Shih tzu är en morsk, älskvärd ras med ett mycket gott
självförtroende.
HELHETSINTRYCK:
Shih tzun är en kraftigt byggd hund, rikligt bepälsad med avgjort stolt hållning
och med ett krysantemumliknande ansikte. Den är intelligent, livlig och vaken,
vänlig och självständig.
HUVUD:
Huvudet skall vara brett och runt, med ögonen placerade långt ifrån varandra.
Det skall ha långt hår fallande ner över ögonen och med välutvecklad mustasch
och rikligt kindskägg. På nosen skall håret växa uppåt och ge huvudet ett
krysantemumliknande utseende. Nospartiet skall vara av god bredd, kort och
fyrkantigt, med horisontell eller något uppåtriktad, behårad nosrygg, som inte
får vara rynkig. Nosen skall vara ungefär 2,5 cm från nosspetsen till det
markerade stopet. Nosspegeln skall vara svart men mörkt leverfärgad på
leverfärgade hundar eller hundar med leverfärgade tecken. Nosspegelns översida
skall ligga i linje med nedre ögonranden.
Sluttande nosrygg liksom trånga näsborrar är absolut inte önskvärt.
Pigmenteringen på nospartiet skall vara så jämn som möjligt.
ÖGON:
Ögonen skall vara väl åtskilda, stora, mörka och runda men inte utstående samt
ge ett varmt uttryck. På leverfärgade hundar eller hundar med leverfärgade
tecken är ljusare ögon tillåtna. Ögonvitorna får inte synas.
ÖRON:
Öronen skall vara stora och långa, samt bäras hängande, ansatta något nedanför
hjässans högsta punkt och så rikligt hårklädda att de ser ut att blanda sig med
håret på halsen.
BETT:
Bred käke, med ett lätt underbett eller tångbett.
Läpparna väl tillslutna.
HALS:
Halsen skall vara välproportionerad och vackert välvd, av tillräcklig längd för
att bära huvudet stolt.
KROPP:
Avståndet mellan manken och svansroten skall vara större än mankhöjden.
Bröstkorgen bred och djup.
Strama, väl tillbakalagda skuldror. Rak rygg.
FRAM- OCH BAKBEN:
Frambenen skall vara korta med god benstomme och ha väl utvecklade muskulatur.
De skall var så raka som möjligt med hänsyn till den breda och väl nedsänkta
bröstkorgen.
Bakbenen skall vara korta med god benstomme och ha väl utvecklad muskulatur. De
skall bakifrån sett vara parallella. Låren skall vara rundade och muskulösa.
Genom sin hårrikedom verkar benen kraftiga.
TASSAR:
Tassarna skall vara runda och fasta med tjocka trampdynor. De skall tack vare
hårrikedom verka stora.
SVANS:
Svansen skall vara högt ansatt, glatt buren i en båge över ryggen samt rikligt
hårbeklädd. Den skall bäras i ungefärlig jämnhöjd med huvudet för att ge en
balanserad överlinje.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara stolta och flytande. Frambenen skall sträckas väl framåt.
Bakbenen skall ha ett kraftigt påskjut, varvid hela trampdynan skall synas.
PÄLS:
Pälsen skall vara lång och tät med god underull. Den får vara lätt vågig men
inte lockig. Håret på huvudet bör sättas upp i en tofs.
FÄRG:
Alla färger tillåtna. Hos flerfärgade hundar är vit bläs i pannan och vit
svansspets mycket önskvärd.
MANKHÖJD:
Mankhöjden får ej överstiga 26,7 cm.
VIKT:
Idealvikt 4,5- 7,3 kg (4,5- 8,1 tillåtet). Typ och raskaraktär är av största
betydelse och får under inga omständigheter offras för enbart storlek.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållanden till
hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.