Header image
Home @About@ Discography MusicGallery Guestbook Contact Me

The Diamonds 1963
The Diamonds 1963
Första spelningen med The Diamonds
Första spelningen med The Diamonds
The Diamonds 1963 Tidningsklipp
The Diamonds 1963 Tidningsklipp om Måndagskvittret i Gävle
The Diamonds 1964
The Diamonds 1964
The Diamonds 1965
The Diamonds 1965
My first Les Paul Standard
Min första Les Paul Standard
Squier
Squier
Hanks first strat
Hank Marvins första Strata
Bruce Welsh och jag
Bruce Welsh och jag
Shadowmania
Shadowmania
Shadowmania
Shadowmania

 

Det är inte lätt att kortfattat resumera 43 år i musiklivet, men det var en gång en liten ljushårig 12 årig kille som hade en klasskompis som hette Benny. Hemma hos honom lyssnade jag på en gul single med grön logga. Många kan nog gissa att det var FBI med The Shadows. Hans Brorsa hade flera gitarrer hemma och Benny hade lärt sig några ackord. Benny tog ackorden och jag drog med plektrume över strängarna och härliga toner uppstod;) Jag var hookad.

Gick hem och började bearbeta morsan med köp av gitarr och efter mycket lång bearbetning väntade ett paket på sängen efter skolan. Gitarren och stärkarn var inte mycket att skryta med, man fick in hela handen mellan strängarna och halsen;) och stärkarn var på hela 5w.

Efter några trevande månader började valkarna träda fram och ackord och toner började få ett sammanhang. Nu startade The Diamonds. Fingals Konditori blev knytpunkten. Där i källaren dunkades det ganska friskt och gruppen började ta form. Sven-Olov Lindberg på bas, hans föräldrar ska ha en stor eloge för all uppställning. Benny Björk, sång, kompgitarr, Hans Jäderqvist trummor. Premiären var på en allsångs kväll i kanalparken Sandviken. Jag var så nervös, att när programledaren frågade vad bandet hette, så svarade jag Carl-Roland Billner. Alla gapflabbade, utom jag som inte fattade nått;) Spelningen gick i alla fall bra, för spelningar började ramla in.

64 slutade Hans Jäderqvist och ersattes av Marianne Sjöberg. Samma år var vi med i Året Runts popbands tävling och kom tvåa i finalen på Skansen. Anders "Henkan" Henriksson var snabbast att vilja har våra signaturer för ett skivkontrakt. Simon Brehm var 10 min för sen. Skivan släpptes aldrig, mycket på grund av att Marianne tyvärr ville börja spela med ett etablerat dansband. Men inspelningen finns att lyssna på.

Vi hade under den här perioden ganska bra med jobb, men några pengar tjänade man inte. Men vi fick spela på några kultställen som Nalen, Soundside, Farsta ungdomsgård,osv.

1965 slog vi ihop påsarna med 2 Finlandsbröder och blev The Outlaws. Ett spännande äventyr i Finland väntade. Dom två bröderna hade god kontakt med en bokare i Finland och strax före midsommar drog vi iväg i en gammal skåpbil som var bra mycket mindre än en folka buss. Men trots det fick vi plats med full orkester utrustning, en slaf längst bak och fem man, ganska stor kontrast till dagens turnéverktyg. När vi var framme i Jacobsstad fick vi ingen kontakt med bokaren, han var bortblåst. Inga spelningar inga pengar kvar, härligt tänkte vi.......:( På en pub, som hette Rex dränkte vi våra sorger med en sista hopskrapad mark. Efter en stund kom 2 tjejer fram och frågade om det var våran orkesterbuss som stod utanför.Vi berättade om vårt prikära läge och dom tyckte synd om oss. Dom försvann men kom tillbaka en timme senare med en påse full med pengar, som dom samlat ihop. Dessutom fick vi bo i en av tjejernas pappas sommarstuga. Inte nog med det, samma tjejs pappa var chef för Radio Wasa och fixade en liveinspelning.Bingo!!! allt började röra på sig, spelningarna kom som på löpande band.

Det var meningen vi skulle stanna cirka 2 veckor, men blev kvar 5 veckor. Midsommarafton tältade vi vid en jättefin sjö. En dag som man aldrig glömmer, på grund av att på morgonen vi vaknade fick vi reda på att en kille hade hängt sig i ett träd strax ovanför vårat tält. En hemsk känsla för en femtonåring. Men alla härliga minnen tar ut dom dåliga. Vid finalkvällen på Folkparken i Jacobsstad var det fullt och fansen skrek som värsta Beatles gala Ett minne för livet! The Outlaws upplöstes efter nått år och jag lade gitarren på hyllan ett tag.

Nu började diskjockey karriären. Började på kul på skoldanser och dyligt.men efter att ha vunnit en uttagning i Diskjockey SM fick jag fast erbjudande i Falun.

1968 gjorde jag lumpen som telegrafist. Didadidatit.

Här kunde min musikaliska bana slutat, om jag inte av en slump träffat Urban Hansson på en lunch 1973.Han var etablerad musiker(bl.a.The Gimmicks) och producent i Sthlm, men gammal Sandvikare på tillfälligt besök.

Eftersom vi spelade samtidigt under sextiotalet visste han att jag hade gjort några tappra försök till att skriva eget material. Han undrade om jag fortfarande höll på och skrev. Nu ljög jag lite och sa att jag hade en del i byrålådan. Spela in nått och skicka ner, man vet aldrig sa han. Hmm... nu var man ju tvungen att koka ihop nått. Jobbade ganska flitigt i min lilla etta med låtar och texter och spelade sedan in några på tejp och skickade ner till Urban.

Jag hade faktiskt inga större förhoppningar, för jag tyckte det lät skräp. Men som tur var hade andra högre tankar om mej. En ny karusell började snurra. Skivbolaget drog igång en på den tiden hyfsad kampanj med reklam T-shirt, demosingle och en liten folder om mej. Snygg och prydlig förpackning. Inslussad bakvägen på Folkparkernas forum i Sthlm och TV framträdande i Halv 7.

En veckas intensiv inspelning på KMH studion gick alldeles för fort.Kul, kul kul.

Men man gjorde ett par missar tycker jag: man döpte om titeln Struntlåten till En Glad Trall och dessutom LP-titeln. Något töntigt enligt mej. Man glömde dessutom markera vilka spår som skulle testas till Svenktoppen, som var väldigt viktig under den här tiden. Man valde automatiskt första spår på varje sida om inget annat önskemål fanns. En glad trall testades aldrig, utan två spår som var helt fel för Svensktoppen.

Nu vill jag inte påstå att den gjort bättre ifrån sig, men man vet aldrig;) En smittsam låt enligt  många.

Gjorde 1974 en folkparksturné i ett paket kallat Debutanterna (Mycket fantasifullt). Bestående av Maritza Horn, Siw Petterson och mej. Inte mycket till show, utan bara ett snabbt avlösande mellan våra nummer.

Hade en del spelningar ensam och vickade i en del dansband i Norge.

1975 såg jag en annons om att gruppen Landslaget sökte en ny gitarrist/sångare på Dike Musik i Sthlm. Gjorde ett jamsession och under en spelning långt uppe Nord Norge fick jag beskedet att jag fick platsen.

Landslaget stod högt i kurs hos mej med en blandning av pop och folkmusik och med mycket bra stämmsång. Jag har alltid gillat grupper med bra stämsång.

En kul grej var att strax innan vi skulle börja med nästa LP ringde våran producent Bengt Palmers och frågade om jag kunde komma ner till EMI studion och göra några stämsångs pålägg till Harpos nya singel. Det var naturligtvis för att testa hur jag funkade i studio, men ett roligt minne.

Har haft många härliga turnéer med Landslaget från 75-79.Framför allt folkparksturnéerna, som nu tyvärr är ett minne blott. Värst var nog när vi hade tre gig samma dag. Det var ganska vanligt med pilkasting för bokningsplanen, så först Västerås kl.13.,sedan snabb förflyttning till  Södertälje.16.00 sedan flyg till Åre för kvällsgig 21.00 Puuugh!!! Men allt funkade.

På den här tiden var vi priviligerade med 2 härliga Roddar, som både körde och fixade upp och nerpackning. Så var man svettig berodde det nog på nått annat:)1977 fick vi med låten Sommar'n 65 i melodifestivalen och kom 3:a. Forbes med Beatles vann överlägset. Men vi vet ju hur det gick. Inget ont om Forbes som var mycket kompetenta musiker. Men att tävla i England med en låt som heter Beatles borde vara döfött;)

1979 splittrades Landslaget och jag anslöt mej till Lasse Lindbom Band. Lasse Lindbom var den drivande kraften i Landslaget och skrev det mesta materialet. In kom också en gammal kompis från Sandviken, Ingemar Dunker, som har ett otroligt sväng i vad än han spelar. I början slog han av ett helt sågverk av stockar på ett gigg. Men det blev ett otroligt ös.

1981 gjorde jag ett försök att starta ett eget band. Hade bra musiker på gång, ett namn som kanske känns igen är Robert Wells som plockades direkt från Ackis. Han var väldigt driven redan då, men det här var hans första band som fick namnet Moulin Rouge. Vi spelade in en demo med 6 låtar, men längre än så kom det inte.

Nu la jag av med min proffsbana och tog ett jobb på Förstärkardoktorn i Sthlm. Fick mitt första barn och blev lite Svensson.

Jag har under alla resterande år nästan alltid jobbat med nån typ av anknytning till musik, men under åren 85-96 spelades det väldigt sällan förutom det året vi satt ihop The Diamonds för en sextiotalsafton i Gävle folkpark.

1997 tyckte jag det var dags att prova om jag fortfarande kunde få fingrar och hals att fungera, så jag började spela ensam med hemmagjorda bakgrunder. Samtidigt kom mitt gamla intresse av instrumentalmusik tillbaka.

The Shadows var mina första idoler. Hank B. Marvin hade ett magiskt ljud som är väldigt svårt att återskapa.

Var över till England och Shadowmania 2001. Där finns dom verkliga fansen.

Dom sista fem åren har jag ägnat en hel del tid till just Shads-soundet.

Vem vet, det kanske blir ett nytt band. Kommer under alla förhållanden aldrig lägga ifrån mej gitarren så länge fingrarna finns kvar.

Jag vill avsluta med att varmt tacka alla inblandade i min musikaliska resa.

Twangelang!  Roland


Min första utrustning
Min första rigg
The Diamonds 1963
The Diamonds 1963
The Diamonds Nalen 1964
The Diamonds Nalen 1964
Spelning på flak
Spelning på flak
SkivOmslag: En Glad Trall
SkivOmslag: En Glad Trall
RolandBillner Tidningsklipp1973
Tidningsklipp om Folkparksforum

Landslaget idolkort
Landslaget Medlodifestivalen 1978
Landslaget Medlodifestivalen 1978
På turné med Landslaget
På turné med Landslaget


Sidan uppdaterad 31 dec 2005
Home @About@ Discography Music Gallery Guestbook Contact Me