<< Tillbaka till www.jonasmattsson.se
......................................

SYNTAXUPPRORET
(Publicerad i Tidskriften RUM #6/2009)

......................................

I juni samlas Jean Nouvel, Bjarke Ingels och andra tungviktare i Stockholm för att diskutera hur färgglada streck ska kunna rädda våra städer. Inför 7th International Space Syntax Symposium undersöker vi hur en analys hämtad från språkvetenskapen kom att bli stadsplaneringens mirakelmedicin.

......................................

– Vi ser oss inte som modern utan som barnmorskan. Vi försöker alltid hitta sätt att outsourca kreativiteten. I stället för att ta designbesluten själva baserar vi dem på olika slags information, säger Bjarke Ingels på en telefonlinje från Danmark.
Den 8 juni är han i Stockholm för att tillsammans med Jean Nouvel och Norman Fosters kompanjon Spencer de Grey debattera hur ny teknik bokstavligt talat ska kunna rädda arkitekturen ur 1900-talets återvändsgränder.
Då är det nämligen dags för 7th International Space Syntax Symposium, en rätt så akademisk tillställning om en metod som i linje med Bjarke Ingels strävan går ut på att låta mätbara data hjälpa till i den kreativa processen. Som få andra forskningsprodukter har den slagit rot hos såväl framåtblickande arkitekter som politiker världen över.

I korthet går space syntax ut på att kunna förutse arkitekturens sociala effekter genom att analysera hur gator och platser koppas samman. Redan på planeringsstadiet kan man då avgöra var folklivet kommer att frodas och var ödsligheten kommer att bre ut sig. Space syntax-anhängarna vill inte bara befria oss från det godtycke som ligger bakom alla de figuranter som befolkar arkitektkontorens presentationsskisser. De säger sig även kunna bespara oss allt från felplacerade butikslokaler till otrygga boendemiljöer.
Lägg därtill en grafisk presentationsmodell som minsta dagisbarn kan förstå. På kartor och ritningar markerar röd färg folkliv medan blått markerar avskildhet. Dessutom kallas det röda ”integrerat” och det blå ”segregerat”. Bingo! Där bockades de två översta punkterna på stadsbyggnadskontorens dagordningar av.

Bland alla pågående projekt där metoden används kan nämnas Herzog & de Meurons planerade tillbyggnad av Tate Modern i London, den nya stadsplanen i Saudiarabiens andra stad Jeddah eller varför inte ombyggnaden av Västra City i Stockholm, där Rosenbergs arkitekter har samarbetat med företaget Spacescape som startades av arkitekten Lars Marcus för snart tio år sedan.
Lars Marcus är också den som introducerade space syntax i Sverige. Efter att han skrivit klart sin avhandling Architectural knowledge and urban form år 2000, dröjde det inte länge innan han drog igång Spacescape för att tillämpa teorierna i praktiken. En genomgång av projektlistan på företagets webbplats visar att Stockholm är den kommun i Sverige som ivrigast har tagit space syntax till sitt hjärta.
På väggen hos Spacescape hänger huvudstadens översiktsplan från 1999 bredvid det samrådsunderlag till ny översiktsplan som togs fram i höstas.
– Den där visar att vi har spelat roll, säger Lars Marcus självsäkert när vi ses.
Han förklarar hur den gamla planen delar upp staden efter bebyggelsetyper, vilket enligt honom bland annat konserverar dagens uppdelning mellan boende och arbetsplatser.
Han jämför med den kommande översiktsplanen. Den ligger i linje med space syntax-metodens fokus på hur staden skapas genom gatunät snarare än genom den enskilda utformningen av platser och byggnader.
– Vad jag kan göra på den enskilda platsen beror på hur den är relaterad till staden i övrigt. Så tänkte man inte förut. Man tog en sak i taget och lade till, och så undrar man varför det inte blev bra, säger han.
– Det är ett superparadigmskifte, säger Lars Marcus kompanjon Alexander Ståhle och berättar att de på stadens uppdrag precis har avslutat studien Tätare Stockholm. Där pekar de på hur man kan öka tillgänglighetet till grönområden och andra attraktioner samtidigt som man bygger tätare.
Om översiktsplanen för Stockholm genomgår ett skifte just nu är det inget mot vad som har skett i Storbritannien. 2004 fick landet ett nytt nationellt planeringssystem.
– Det ligger väldigt nära space syntax. Tidigare var vi något nytt och konstigt. Nu står vi för det normala, säger Tim Stonor som driver företaget Space Syntax Ltd i London och samarbetar med arkitekter som Jean Nouvel, Zaha Hadid, Herzog & de Meuron och Norman Foster.
Liksom Spacescape är en utväxt av forskningsmiljön på KTH är Space Syntax Ltd en kommersiell spegling av den institution på University College of London där teorierna har sin vagga.

Jag ringer upp Bill Hillier som är chef för Space Syntax Laboratory vid universitetet i London. Han förklarar hur fröet till space syntax såddes när han såg de bostadsområden som växte fram i London under 1960-talet.
– Det såg ut som storartad arkitektur, men när jag gick in i områdena kände jag direkt att det här är fel. Det är inte så här städer borde vara. Jag ville förstå varför det vi byggde då inte fungerade, säger han.
De områden Bill Hillier studerade var Storbritanniens motsvarighet till det svenska miljonprogrammet. Liksom här i Sverige bildade många av nybyggena slutna fickor fyllda med återvändsgränder i stället för att kopplas samman med flödet i omgivande stadsdelar.
– Vi upptäckte att om du skapade platser som inte används av vanliga människor tas de över av missbrukare eller vandaliseras. Man hade helt enkelt misslyckats med att organisera staden på ett sätt som stödde vanliga människors levnadsmönster, säger han och förklarar hur empiriska studier ledde fram till space syntax.
Namnet skvallrar om metodens rötter i den akademiska scen som även födde arkitekturteorier som ”pattern language”, vars tydligaste spår syns i datorspelet Sims, och ”shape grammar”, en modulbaserad dröm om hur arkitekturen skulle kunna rationaliseras som aldrig har fått samma fäste i praktiken som space syntax.

De invändningar som har gjorts mot metoden har framför allt handlat om att den skulle vara alltför förenklad. Genom att fokusera på hur gator och platser knyter an till varandra negligerar man alla de övriga faktorer som påverkar hur en miljö fungerar och utvecklas, menar kritikerna. Men allteftersom den tekniska utvecklingen har gjort det lättare att koppla ihop den rumsliga analysen med sociala och ekonomiska uppgifter, som åldersstruktur, kriminalitet eller vilka butiker som finns i ett visst område, har invändningarna glesnat.
Av de arkitekter som RUM har talat med är det faktiskt ingen som har uttalat någon grundläggande kritik mot metoden. Vad många däremot har framhållit är att den måste ses som ett bland flera stöd i det kreativa arbetet.
Men Gert Wingårdhs kommentar här intill att ”om det är sant eller inte vet jag inte” är svårare att komma undan. Space syntax-entreprenörernas löften låter onekligen lockande. Men vad vet vi egentligen om hur väl medicinen fungerar i praktiken?
– Vi har omkring 120 projekt per år och det är bara ett fåtal som har blivit avslutade, konstaterar Tim Stonor på Space Syntax Ltd innan han tar upp det kanske mest omtalade space syntax-projektet. Trafalgar Squares nya utformning, signerad Norman Foster, stod klar år 2003 och bekräftar integrationsanalysens visioner med en 13-faldig ökning av människoflödet.

Förklaringen till att det finns få space syntax-tillämpningar som går att utvärdera är helt enkelt att stadsplanering som det oftast handlar om är en oerhört långsam process. I Sverige nämner Owe Swanson på White arkitekter Norra Station som var ett av de första projekten där han använde en space syntax-analys.
– Det tar sin tid. Det har hållit på i sex, sju år och det är fortfarande i sin linda, säger han.
White har mellan tio och tolv pågående samarbeten med Spacescape och Owe Swanson har själv följt Lars Marcus arbete sedan slutet av 80-talet. Det gör honom till en av space syntax mest mångåriga anhängare i Sverige. Spacescape har till och med sitt kontor i Whites hus vid Skanstull i Stockholm.
– I och med hållbart stadsbyggande kommer det att behövas mer av faktisk kunskap. Vi kommer inte bara kunna leverera saker som ser bra ut, vi behöver också belägga att det faktiskt är bra, säger Owe Swanson.
Spacescape är inne på samma spår. De ser sig till och med som ”det första forsknings- eller kunskapsbaserade arkitektkontoret”.
– Man kan faktiskt tänka att det här är början på en förändring av själva arkitektkompetensen. Den kreativa dimensionen får inte försvinna, men den måste baseras på saklig grund. Jag tror att de som förmår göra det finns kvar om tjugo år och de som inte gör det har försvunnit, säger Lars Marcus.

Åter till Bjarke Ingels.
När New York Times arkitekturkritiker Nicolai Ouroussoff recenserade de fem finalisterna i Slussentävlingen osade det space syntax i beskrivningen av BIG:s ”rörliga, integrerade relationer mellan arkitektur, landskap och offentlig infrastruktur”.
Själv ser Bjarke Ingels stora likheter mellan BIG:s process och Spacescapes analyser under arbetet med hans Slussenförslag. De två kontoren har även samarbetat inför ombyggnaden av Odenplan i Stockholm.
– Vi är kritiska till den traditionella bilden av arkitekten som någon som äter middag, dricker rött vin och gör en skiss på en servett. Sedan ska en massa människor leva med den idén! I stället tror vi på att låta varje lösning vara svaret på väldigt specifika parametrar. Det kan vara hur solen förflyttar sig eller hur människor rör sig. Vi ägnar oss åt att upptäcka i stället för att uppfinna. Vi ser det som en frihet från att uppfinna allting själv. Det är väldigt kreativt att upptäcka, säger Bjarke Ingels innan han beskriver BIG:s arbetsmodell.
– Vi arbetar med en rad olika medier: teckningar, modeller, 3d-modeller, film och space syntax. Sedan tar du feedbacken från space syntax och börjar om med teckningen. I varje steg upptäcker du nya saker tills du är färdig.
För Bjarke Ingels är space syntax helt enkelt en del i hans korståg för det något svåröversatta ”engineering without engines”, ett uttryck som han använder i sin polemik mot modernismens bild av bostaden som en maskin.
– För varje problem som dök upp skapade du en maskin. För att få ljus skapade du lampor, för att få värme skapades centralvärme, för att få det svalt luftkonditionering. Resultatet blev tråkiga lådor som ser likadana ut i hela världen – international style.
– Vad vi försöker göra med space syntax är ”engineering without engines”. Vi använder helt enkelt ny teknik för att göra oss av med maskinerna.
Jonas Mattsson


Competitive Edge in Architecture
Den 8 juni kan du höra Jean Nouvel, Bjarke Ingels, Spencer de Grey från Foster + Partners, Bill Hillier, Tim Stonor och Alexander Ståhle diskutera hur space syntax och andra nya metoder kan föra arkitektyrket och stadsplaneringen framåt. Det sker på seminariet Competitive Edge in Architecture som inleder 7th International Space Syntax Symposium som pågår i Stockholm den 8-11 juni: www.sss7.org

5 röster om space syntax

Spencer de Grey
Foster + Partners
– Om den modernistiska arkitekturens fokus ofta upptogs av massproduktion, industrialisering och kraften hos objektet i rummet, har space syntax hjälpt till att återuppväcka ett intresse för människor, platser och stadens grundläggande DNA.
– Första gången vi arbetade med space syntax var i King’s Cross-projektet i London 1987. Sedan dess har vi samarbetat med Space Syntax Ltd vid ett flertal tillfällen, till exempel i arbetet med Millennium Bridge och Trafalgar Square.

Mia Hägg
Habiter Autrement
– Arkitektur- och stadsbyggnadsfrågor handlar i dag alldeles för mycket om yta, design, bild och form. Space syntax-analyser gör det möjligt att i stället fokusera på väsentliga samband och interaktioner mellan rum och människa i våra städer och byggnader. Det är positivt att metoden är välutvecklad i Sverige.
– Jag har nyligen arbetat med tre stadsbyggnadsprojekt i Stockholm: Årstafältet, Slussen och nu senast Järvafältet. I samtliga projekt har vi arbetat med att förstärka befintliga stråk och identifiera möjliga kopplingar i staden genom noggrann rumsintegrationsanalys. Space syntax-metoden erbjuder ett konkret redskap för att analysera hur rumsliga strukturer påverkar människors rörelser och förflyttningar.

Johan Nyrén
Nyréns arkitektkontor
– Första gången vi använde space syntax var i Slussenprojektet i Stockholm för några år sedan. Analyser och överväganden i tidiga skeden handlar om att hantera och värdera svårmätbara mjuka värden. Dessa ställs då ofta mot mer tydligt mätbara värden. I regel innebär det att det som är mätbart, kvantifierbart eller kan ställas upp i en tabell får för hög vikt. Här har space syntax en styrka eftersom det är ett system som både ger grafiska bilder och mätvärden. Detta ger också en bättre möjlighet till en mer konstruktiv kommunikation med beslutsfattare.

Gert Wingårdh
Wingårdh arkitektkontor
– Vi höll på med det rätt mycket i Kymlinge intill Kista i norra Stockholm. Flera arkitektkontor undersökte hur man kunde utveckla en ny stadsdel. Där använde vi space syntax. Det kändes som att man fick en argumentation. Det blev rött på de ställen man vill ha rött och blått på de ställen där vi ville ha blått. Men om det är sant eller inte vet jag inte.

Ingela Lindh
Stadsbyggnadsdirektör i Stockholm 2000-2009, nu vd för Stockholmshem
– I Stockholm, har vi haft en tradition av att planera i grannskap, enligt abc-tanken med centrum i mitten och bostäder runtomkring. Mycket har hamnat i den strukturen. Men i den översiktsplan som vi har jobbat med nu har vi pratat med om vikten av samband i staden, om hur stadens bebyggelse och funktioner hänger samman. Space syntax har varit ett väldigt bra redskap för att titta på den typen av frågor, både på den större övergripande nivån men även i mindre skala som Sergels torg och i de olika Slussenförslagen.
– En stad handlar förvisso om byggnader men lika mycket om de offentliga rummen och hur de hänger ihop. Bor du på Södermalm upplever du att du har ett större närområde än om du till exempel bor i en traditionellt planerad förort där du kanske mest rör dig fram och tillbaka till tunnelbanan. Detta är något som vi har jobbat med i översiktsplanen och då är det space syntax vi har arbetat med.
– Den här tankegången har funnits på stadsbyggnadskontoret i tio års tid. Flera har agerat i den här diskussionen om hur staden kan förnyas. Där har Lars Marcus och Alexander Ståhle varit viktiga aktörer, likväl som till exempel Färgfabriken.

Jonas Mattsson
jonas@jonasmattsson.se

......................................
<< Tillbaka till www.jonasmattsson.se
......................................