|
|
Bror
Marklunds åsikt var att varje människa har något drag
av gycklarens karaktär och han själv delade gycklarens egenskaper.
Bror M har fastslagit att gycklarna representerade olika företeelser
i samhället;samtidigt som han noga undviker att definiera vilka företeelser
som menas avslöjar han att han skickat ut gycklarna för att
säga något i hans ställe.
I
Bror Marklunds arbetsbok beskriver han sitt arbetssätt när han
arbetar, och på alla sidor i boken nämns gycklarmotivet när
han experimenterar fram sina verk.
Boken
kan betraktas som en konstnärlig dagbok.
Arbetsboken visar åtskilliga sidor där gycklarna består
av huvud och händer, ofta fastsatta på en stolpliknande
kropp.
Men huvudet bär alltid den typiska mössan med tofsen.
Med sina gycklare visar Marklund på:snedfördelningen av resurser,
som resulterar i att det föds våld, oförmåga att
sätta sig in i varandras situation. Marklund använder sig av
bildmaterial som visar på taggighet,
monotoni, kontaktlöshet osv. med
sina gycklare.
Gycklaren är av tradition den enda som ostraffat brukar få
kritisera personer, som till följd av sin ställning är
oåtkomliga för vanliga människor.
Marklund kände för de svaga och utsatta i samhället och
där ville han visa på hur ett samhälle kunde vara om man
tänkte på individens behov och önskningar istället
för abstrakta verbala tillhyggen som exempelvis "bruttonationalprodukt".
Men
gycklarnas uppgift är också att underhålla. Han är
akrobat, sagoberättare, musiker och mycket annat.
Cirkus Franconi var en stor fransk cirkus under 1800-talet. Namnet upptogs
av Frans Lindberg som gjorde sin version till en av landets mest folkkära
cirkusar och då främst i Norrland. Marklunds cirkusintresse
har även tagit sig till personliga uttryck;Tillsammans med kamrater
ordnade han i sin barndom cirkusföreställningar i vedboden någongång
på 1920-talet uppe i Boden där han bodde från 1919 till
1927.
Musikinstrument och sång var (är) viktigt medium för gycklarna.
Tillbaka
|
|
