Bokrecension

Mörkret vid slutet av Federal Way
Publicerad i Katrineholms-Kuriren 2006-03-25

Well
Matthew McIntosh
Forum

Kommer du undan med att gilla Bruce Springsteens ångestfyllda arbetarklassepos och samtidigt framstå som någorlunda intellektuell väntar en litterär hjälte på att bli upptäckt av dig: Matthew McIntosh.

När McIntoshs debutbok Well ska lanseras försöker någon på hans förlag jämföra honom med Bruce Springsteen. Kommersiellt logiskt, men faktiskt
även innehållsmässigt helt rätt. Well skulle kunna vara den litterära verkligheten bakom alla Springsteens skildringar av den nedtryckta småstadsmänniskans desperation och tomhet.

Well utspelar sig i den lilla staden Federal Way i närheten av Seattle, långt upp i nordvästra USA. McIntoshs version av Springsteens Asbury
Park.
Boken är uppbyggd av korta historier. Små noveller som ger inblickar i många människors liv.
Det människorna har gemensamt är att de på något vis är förlorare. De har tryckts ner både av världen runt dem och sig själva. De har inte kapacitet att vare sig formulera sina verkliga problem eller se lösningarna på dem.
De slår frenetiskt och med djuriskt ursinne ständigt åt fel håll för att undkomma de ständigt krympande rum de har fångats i.

McIntosh är en smart och inspirerad skribent, skicklig på att fånga sina karaktärers tankar i flykten. Att formulera dem i skrift kräver en stor människokännedom och en stor självinsikt. Det går inte att berätta historierna som McIntosh har gjort om man inte också hämtar inspiration från sina egna mest förbjudna tankar.
Faktum är att vi alla har delar av några av karaktärerna i oss, bara vi vågar gräva tillräckligt djupt. Att läsa McIntosh kan vara en hjälp i att
uppmärksamma sin egen svartaste sida och komma på hur man ska hantera den.
Det är, mycket på grund av just detta, en stundtals obehaglig upplevelse att ta sig igenom all denna samlade ångest och frustration. Resan McIntosh
bjuder oss på går genom vårt samhälles dolda mörker, genom det innersta svarta i själarna hos konsumtionssamhällets offer.

Här finns en gammal misslyckad boxare som känner hur hans hjärna sakta bryts ner och förmultnar. En kvinna som dövar sin ångest över ett trasigt äktenskap på löpbandet. En ung pojke från ett sargat hem som förföljer en kvinnlig skolkamrat, men som inte förstår vad han gör fel. En man som inte
passar i den moderna mallen och aldrig får göra karriär.

"Varför förändras alltid allting till det sämre? Blev det någonsin bättre för någon? Bortsett från dem som vann på lotto då. Vad hände om han inte klarade av det nya jobbet? Vad hände om han gjorde bort sig? Skulle de flytta ner honom till lagret igen? Eller skulle de bara be honom dra? Det var inte det att han var lat, men han var egentligen inte bra på någonting.
Det hade han aldrig varit. Vad skulle Angela säga om han fick sparken?
Fasen också. Han skulle inte ha tagit jobbet. Han skulle ha stannat på lagret och hållit käften."

Slutligen om likheten mellan McIntosh och Springsteen: de är också väldigt överens i sin könsdramaturgi. Det är mannen som är subjektet. Kvinnor förekommer, är till och med viktiga, men nästan uteslutande som föremål för
mannens brusande känslor. Åtrå, hat, förödmjukelse, kärlek.

Och om du fortfarande inte är övertygad om dessa amerikanska manliga mäns gemensamma nämnare räcker det med att kasta ett öga på författarporträttet
längst bak i boken. Stoppa in den bilden på omslaget till Springsteens Darkness on the edge of town och du skulle aldrig märka skillnaden. Om man
bortser från Springsteens penetrerande sängkammarblick.

Man skulle till och med kunna ge Well en alternativ titel. Darkness on the edge of Federal Way är ett val så gott som något.

Niclas Vent