Bokrecension

Fotboll förklarar världen - en (o)sannolik teori om globaliseringen
Av Franklin Foer

och

Vm-boken
Av Jesper Högström
Publicerad i Katrineholms-Kuriren 2006-06-xx

Kanske är det ofrånkomligt. Kanske är det naivt och bakåtsträvande att hoppas på något annat. Ändå får jag en sur känsla i halsen av upptakten inför fotbolls-VM. Det som ska bli tusentals minuter underhållande uppvisning av världens största sport behandlas i offentligheten som en vulgär "fotbollsfest", ett kalas för de egentligen ointresserade som är ute efter stämning och chauvinistisk 94-nostalgi, en kommersiell sviktbräda som kan användas för att sälja allt från gödsel till Coca-cola.
Den marknadsekonomiska logiken förstår jag, även om jag hatar vad den gör med sporten, hur den exploaterar fans och småklubbar på de rika och storas
bekostnad. Däremot har jag lite svårt att förstå den svenska nationella yra som blossar upp.
Kanske bottnar den i vårt inneboende självförakt. Kanske i vår vilja att vara lite kontinentala och öppna, titta på matcher tillsammans, känna och leva ut. Men det blir bara påklistrat när berusade tribaltatueringar ska åka runt Härnösand i en kolonn av Fiat Puntos, vifta med flaggor och tuta när Sverige har vunnit en match.
Det är ingen naturlig impuls. Det är ett uttryck för behovet att vara som de andra.
Jag hoppas slippa plattityder och dumma föreställningar den här sommaren.
Fotbollen är inte en överstegsfint eller Zlatan som bollar med ett tuggummi.
Fotboll är inte en ursäkt för att dricka öl och vråla.
Den bästa fotbollsmatchen är inte den med flest mål.

Supportrar i krig
Fotbollen är mycket mer än så. Den har en genuin förmåga att sätta känslor i gungning, knyta starka band och sympatier och styra krafter långt häftigare än de som möts på fotbollsplanen. Resultatet av masshysterin är inte alltid positivt.
I sin Fotboll förklarar världen sätter amerikanen Franklin Foer fotbollen i perspektiv. Det är allvarsamt och intressant. Foer berättar bland annat historien bakom motsättningarna mellan Celtic och Rangers i Skottland, hur de kopplas till den irländska frihetskampen och de gamla religiösa konflikterna.
Han reser till Belgrad och länkar samman inbördeskriget i Jugoslavien med storklubben Röda Stjärnan och visar hur de serbiska huliganerna genom sin disciplin och våldskult blev utmärkta soldater i krigsförbrytaren Arkans armé.
I Barcelona beskriver han hur kampen för ett självständigt Katalonien och motstånd mot centralmakten i Madrid kanaliserats genom fotbollsklubben FC Barcelona, särskilt under Franco's tid som diktator. Franco var en stor Real Madrid-supporter, vilket gav en extra dimension till drabbningarna lagen emellan. Läktarna på Camp Nou var länge den enda platsen den katalanska självkänslan kunde odlas och avskyn för regimen uttryckas.
Foer kopplar stilfullt och initerat fotbollen till pampar, huliganer, islam, nationalism och krig. Hans betraktande av den till stora delar europeiska fotbollsvärlden blir stundtals lite amerikanskt storögt, men hans rörande identifikation med Barcelona visar också att gränserna för klubbtillhörighet är på väg att suddas ut i en global värld.

Om fotboll på planen
I VM-boken gör Jesper Högström, duktig skribent på tidningen Offside, sitt bästa för att väva in VM-turneringarna i tiden. Som under turneringen 1938, i skuggan av det kommande kriget, när fem spelare från det till Stortyskland nyligen anslutna Österrike paraderar in i den tyska startelvan och Hitlerhälsar publiken på Parc de Princes i Paris.
Till största delen är dock VM-boken en återgivning av vad som hände på planerna. Bra perspektiv för oss som inte var med, kul uppfriskande av minnet för dem som var det. Gunnar Persson bidrar med fin statistik för kalenderbitare.
Båda böckerna är ett bra sätt att vidga sitt fotbollskunnande, få historik och ett sammanhang som gör matchupplevelsen djupare. Att läsa dem är också ett sätt att distansera sig från Coca-colas obehagliga fotbollsfest och hitta den verkliga VM-känslan nu när turneringen drar igång.
Men visst, tar Sverige medalj ska jag också tuta med bilen. Promise.

Niclas Vent