Schäfer 

Utseende Schäfern är snygg, välproportionelig och väldigt stark. Pälsen är oftast svart med brungula tecken, grå eller helt svart, men det förekommer även blå, lever och vit, men dessa färger anses vara ett fel enligt de flesta standards. Vit är inte en acceptabel färg för schäfern, men vit schäfer har blivit godkänd som en egen ras och heter Vit herdehund. Nosen skall alltid vara svart, det förekommer även blå och leverfärgad men det är inte godkänt. Huvudet skall vara proportionerligt till kroppen och pannan skall vara lite konvex. Den har ett starkt saxbett, öronen är vida vid basen, spetsiga, upprättstående och vänta framåt. Ögonen är mandelformade, mörka , med ett livligt och intelligent uttryck. Det finns olika hårlag men det är bara en som är godkänt enligt rasstandarden och det är den korthåriga. Storlek Höjd hanar: 60-65 cm Höjd tikar: 55-60 cm Vikt: 25-40 kg  Temperament Eftersom den ofta används som arbetshund så ska schäfern vara orädd, villig, alert, modig, glad, lydig and villig att lära. De är kända för deras enorma lojalitet och mod. De är lugnt självsäkra, men inte fientliga. Allvarlig och nästan mänsklig i sin intelligens. De har en hög inlärnings förmåga. Schäfern älskar att vara nära sin familj, men det är väldigt misstänksamma mot främlingar. Denna rasen behöver sina människor och bör inte bli lämnad ensam långa perioder. Schäfern har en väldigt stark skyddsinstinkt, så de behöver mycket socialisering som små för att inte övervakta när de är vuxna. Aggressivitet och attacker på människor beror till stor del på dålig avel och uppfostran. En bra avlad, socialiserad och tränad hund går för det mesta bra med andra husdjur och jättebra med barnen i familjen. Det måste bli lydnadstränade med en fast hand redan från små. Det är väldigt viktigt att du köper din schäfer från en bra uppfödare som ser till rasens bästa. Kolla på din valps linjer ordenligt innan du köper den. För att bli lycklig behöver schäfern en uppgift i livet. Rasen är så intelligent och lär sig så fort att den har blivit använd som vallhund, vakthund, i polisarbete, som ledarhund, i sök och räddningsarbeten och inom militären. Schäfern visar också framfötterna i många andra hundaktiviteter så inom skyddsarbete, spårning, lydnad, agility, flyball och utställning. Den fina näsan kan nosa fram droger och inkräktare, hitta minor innan de detonerar och mycket mer. Schäfern är även en populär familjehund.  Hälsoproblem Dålig avel har lett till ärftliga sjukdomar så som höft- och armbågsdysplasi (därför måste man vara mycket noga med att båda föräldrarna har blivit röntgade), blod sjukdomar, matsmältningsproblem, kroniska eksem, epilepsi, dvärgväxt och allergier. Men får de vara friska så lever de i ungefär 13 år.  Levnadsbehov Schäfern har det helt okej i en lägenhet så länge den bli ordenligt motionerad och aktiverad. De är ganska inaktiva inomhus så de behöver komma ut och röra på sig. Det optimala för en schäfer är två timmars motion om dagen.  Aktivering Schäfern älskar energiska aktiviteter, helst i kombination med någon slags träning, eftersom de är så intelligenta så kräver de en bra utmaning. Tänker man inte träna med sin hund så ska man inte skaffa en schäfer.

Pälsskötsel Den här rasen fäller lite hår hela tiden och två gånger om året fäller de jättemycket! En snabb daglig borstning är en bra idé om man inte tycker om att ha hår inomhus. De ska inte badas ofta, bara en eller två gånger om året.  Ursprung Man använde väldigt olika vallhundar från Wurtemberg, Thurginia, och Bavaria, det resulterade i att von Stephanitz  och andra hängivna uppfödare producerade en svarande, lydig och snygg Schäfer. I april 1899 registrerade kapt. Max von Stephanitz en hund som hette Horan som den första schäfern. Fram till 1915 accepterades alla hårtyper. I de flesta land idag får man bara visa den korthåriga varianten på utställning. När det gäller bruksarbete så fungerar den långhåriga lika bra som den korthåriga.  Allvarliga Fel Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna. Felaktiga öron; för lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron. Betydande pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet). Tandfel: alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel.  Diskvalificerande Fel Karaktärsfel, bitska och nervösa hundar. Monorchider och kryptorchider liksom hundar med tydligt förkrympta testiklar. Hundar med betydande öronfel resp. svansfel. Hundar med missbildningar. Hundar med tandfel gällande avsaknad av:          en P 3 och ytterligare en tand          eller en hörntand          eller en P 4          eller en M 1 resp. M 2          eller sammanlagt tre tänder eller fler Hundar med bettfel:           Överbett på 2 mm eller mer           Underbett           Tångbett i hela främre käken Hundar vars storlek avviker mer än 1 cm uppåt eller nedåt från tillåten mankhöjd. Albinos. Vit päls (också med mörka ögon och klor). Långhårspäls (långt, mjukt icke tätt åtliggande päls med underull, behäng på öron och ben, yviga byxor och buskig svans med behäng nedtill). Långhår (långt, mjukt täckhår utan underull oftast med mittbena på ryggen, behäng vid öronen, på benen och svansen)