American Akita

Utseende
En American Akita skall vara storväxt, kraftigt byggd, välbalanserad, mycket massa och mycket kraftig benstomme. Särdrag för rasen är det breda huvudet som skall bilda en trubbig trekant och ha djupt nosparti, tämligen små ögon och upprättstående öron som skall luta framåt nästan i linje med nacken. Huvudet skall vara massivt men i proportion till kroppen. Det skall inte uppvisa rynkor då hunden är i vila. Rasen skall vara mycket ståtlig, med anspråkslös värdighet och robust kroppsbyggnad.

Kamikazi's Remington, BIR på Westminster 2005

Det finns olika hårlag men det är bara ett som är godkänt enligt rasstandarden och det är den korthåriga. Färgen kan vara vilken som helst, tex. röd, fawn, vit o svart, även skäck ("pinto") eller brindle. Färgerna skall vara lysande och klara och tecken skall vara väl balanserande. Färgerna kan förekomma med eller utan mask eller bläs. Skäck skall ha vit grundfärg med stora jämnt placerade fläckar som täcker huvudet och mer än tredjedel av kroppen. Underullen kan ha annan färg än täckhåren.

Storlek
Höjd hanar: 66-71 cm
Höjd tikar: 61-66 cm
Vikt: 35-55 kg

 Temperament
Am. Akita är en lugn och stabil ras, det är inte mycket som imponerar dem. De blir mycket starkt fästa vid familj och vänner men är tämligen ointresserade av främmande. Det är en "tyst" ras, de skäller inte gärna i onödan. Deras vaktinstinkt är stor och bör ej tränas upp. Jaktinstinkten är också stor och man måste träna mycket för att kunna ha en Am. Akita lösa i skog och mark.

Många Am. Akita har svårt att träffa nya hundar av sitt eget kön, såväl hanar som tikar. Det är sällan en Am. Akita startar ett slagsmål men blir de det minsta utmanade är de snabba på att svara. Värt att nämna är också Am. Akitans goda minne, de glömmer aldrig en oförrätt och kan vänta hur länge som helst på ett bra tillfälle att få ge igen.
Hundar av motsatt kön kan dock vara intressanta att leka med, tänk på att en Am. Akita har ett tufft och hårdhänt leksätt, mycket tackling, brottning och gnag på ben!

 Hälsoproblem
Som hos alla storvuxna raser förekommer HD och AD hos Am. Akita, dock inte i någon högre utsträckning men det är ändå viktigt att titta på när man ska köpa sin hund. Vissa hudsjukdomar och eksem kan också ses hos rasen emellanåt, men överlag så är Am. Akita fortfarande en frisk ras.

 Levnadsbehov
Som vuxen kräver Am. Akita medelmåttigt med motion. Ordentliga långpromenader samt cykelpromenader att variera med är bra. Somliga Am. Akita tycker om att bada och då är simning utmärkt motion på sommaren liksom tolkning efter hund är roligt på vintern, om man har tillgång till snö förstås.

 Aktivering
Som alla andra hundar mår en Am. Akita bäst av att få använda hjärnan. Rasen kräver normal aktivering och är något av en allroundhund. Det är en ras som kräver mycket motivation i träningen och lätt kan bli uttråkade. Det går utmärkt att tävla med en Am. Akita i både lydnad och agility men man får ingenting gratis, tålamod och uppfinningsrikedom är ett måste!
 

Spår och sök är annars lämpade grenar för Am. Akita då de har en mycket bra näsa och är man intresserad av tjänstehundar så finns det flera exempel på Am. Akita som utmärkta bevakningshundar.
Att dra pulka eller gå med klövjeväskor passar en ras av denna storlek men de är snarare uthålliga än snabba.
Är man intresserad av jakt så så kan man använda Am. Akita som stötande hund och som en utomordentlig eftersökshund.

Pälsskötsel
Pälsen är inte jättekrävande men det underlättar om man borstar igenom den då och då så den inte tovar ihop sig allt för mycket.

 Ursprung
Am. Akita härstammar från den japanska rasen Akita men skiljer sig ganska mycket.

Under andra världskriget användes hundpälsar till milliterbeklädnad. Polisen beordrade  infångande och konfiskering av alla hundar utom de schäfrar som användes för millitära ändamål. Några entusiaster försökte kringgå orden genom att korsa sina hundar med schäfrar. När andra världskriget var över hade antalet akitor minskat drastiskt och fanns i tre distinkta typer: matagiakita, kamphundsakita och schäferakita. Detta skapade mycket förvirrade situation för rasen.

Under återuppbyggnadsprocessen av raserna akitor efter kriget upplevde hunden konqo-qo från dewva-linjen tillfällig men väldigt popularitet. Många akitor från dewva-linjen som visade drag av mastiff- och schäferpåverkan, fördes med till USA av hemvändande militärer. Akitorna från dewva-linjen var intelligenta, anpassningsbara och de fascinerade uppfödare i USA. Linjen utvecklades av allt fler uppfödare och fick en stor uppvisning i popularitet. Amerikanska Akita klubben grundades 1956 och Amerikanska kennelklubben (AKC) accepterade rasen 1972. Vid denna tid punkt hade dock AKC och JKC (den japanska kennelklubben) ömsesidiga överkommelser för att erkänna varandras stamtavlor och därför stängdes dörren för nya blodslinjer från Japan. Av denna orsak skilde sig akitorna i USA avsevärt från dem i Japan, ursprungslandet. De utvecklades som en egen ras i USA men särdrag av typ som var oförändrade sedan 1955. Detta står i skarp kontrast till den japanska typen som var en korsning med matagiakita i syfte att återställa ursprungliga rasen.

Mtjoy's Shadesofwynter Komaru, BIM på Westminster 2005 

Allvarliga Fel

·     Lättbyggd

·     Klen benstomme

 Diskvalificerande Fel

·     Dåligt pigmenterad nostryffel eller total pigment förlust på nostryffel hos individer andra än vita

·     Tippade, hängande eller vikta öron

·     Under- eller överbett

·     Svans i form av skära eller ej ringlad svans

·     Hanhundar under 63,5 cm , Tikar under 58,5