Loke

Seasprite Taste of Spirit

Född 2001-01-29

Mor:  SU(u)CH Reedbank Bonaparte

Far: Cassmick Exguisite Taste of Gold

Jaktprov: 1:a ökl (B-prov) Protokoll

Utställning: 1:2 jaktklass

Loke på rasdata

Loke är en Golden Retriever-hane född i januari 2001. Loke älskar att sitta i famnen, pussar på kommando och blir överlycklig av ordet "ska" :-) Likaså är bilåkning populärt, apportering (etta på hans topplista) och att mysa i soffan är också härligt för honom.

Loke är en kille med mycket arbetsvilja och han har en egen vilja som kan vara väldigt stark ibland.

Han är min första hund och vi hämtade honom en varm dag i mitten på juli sommaren -01  lyckan för mig var total! Att det skulle bli en retriever var självklart. Valet av ras föll sig naturligt då en av mina barndomsvänners mamma hade en trevlig goldentik som jag brukade låna som promenadkompis. Loke var en sex månaders omplaceringshund som inte hade trivts i sitt första hem. Jag minns såväl första mötet med honom hos Kennel Seasprite i Järvsö - Eva och Henry släppte ut honom på gården då vi kom före de själva kom ut. Han var superglad över att träffa oss och visade redan då hans stora glädje över människor. Ganska fort bestämde vi oss för att ta med honom. Inte kan man påstå att han var särskilt söt, han liknade mest en halvvuxen kalv. Men vad gjorde väl det....?

Vi började på genast på agilitykurs eftersom att Loke skulle bli min agilityhund. Vi var även flitiga deltagare på lydnadskurserna i stan, dock med väldigt blandade resultat.

Loke hade inte haft den bästa starten i livet då han var omplacerad. En grön 14-årig hundägare och en testande unghund var nog inte den bästa kombinationen just då kan jag tänka såhär i efterhand. Ibland kom vi hem alldeles leriga och blöta båda två efter brottningsmatcherna runt kvarteret. Det krävdes blod, svett och tårar för att uppfostra Loke.... vi kämpade på vidare med lydnadskurser och vi tränade lydnad åtskilliga timmar ensamma. Utställningar åkte vi också på men dessa kan man inte direkt likna med succe - snarare katastrof! Jag förstod inte hur man kan få hunden att stå stilla sådär som alla andra? Agility fortsatte vi att kämpa med men det stressade honom bara ännu mer (han gick lätt upp i stress). Loke gillade att hoppa över hindren men hade inte koncentration att t ex gå slalom.

Loke med trut augusti -07
 

September -05

   sm

Men så var vi och trimmade honom inför en utställning hos Ingrid Grundström. Hon introducerade dummyn - den skulle man visst ha för att lära sin retriever att komma med saker. Samma dag var jag och inhandlade en sådan grön tygpåse. Först då började Lokes arbetsvilja bli till något mera positivt. Vad är egentligen inte självklarare än att en retriever gillar att apportera? Dock hade jag ingen aning om hur denna skulle användas, mer än att hunden skulle hämta den.

Sommaren 2004 började vi träna hos Solstrimman (tack!) och då fick jag börja lära mig hur Loke skulle tränas. Jag insåg fort att det här verkligen var Lokes grej - i mina ögon var han en naturbegåvning. Äntligen slapp vi vara sämst på en kurs! Visst var han uppe i varv medan de andra arbetade vilket resulterade i en del stress. Jag blev såld på jaktträning, det var hur kul som helst för oss båda! Man kunde riktigt se hur nöjd Loke var då vi kom hem från träningarna. Att börja träna en vuxen hund var inte det lättaste - han behövde vänjas vid skott, träna stadga, lära sig gå fot i skogen och att sitta tyst och lugn medans andra hundar jobbar m m. Vi bestämde oss i alla fall för att nästa sommar starta på jaktprov. Men äsch....! I juli året efter hade jag smärre panik eftersom att han hade inte riktigt den viltvanan som krävdes. Hur skulle det nu bli? Vi (jag) som så gärna ville ut på prov.

Tur det finns hjälpsamma och snälla människor. Efter tips, råd och träning började viltvanan eftersom komma och då anmälde vi oss. Jag kände mig inte direkt säker men vågade ändå anmäla till vårt första jaktprov. En lååång bilresa ner till Sundsvall gav ett 3:e pris i nybörjarklass. Loke var inte inte helt spontan på viltet men gjorde ett fint jobb i övrigt.
Det kändes skönt att jaktprovsdebuten var avklarad och jag fick roligt nog se att han tyckte det var riktigt kul. En annan oro jag hade, att han inte skulle sitta på skott, var helt obefogad. Jag var väldigt nöjd med att gå till pris. Med facit i hand borde vi tränat ännu mer med fåglarna - en vuxen hund som aldrig varit i kontakt med vilt måste nog få vana och få tid att mogna. 
 

Loke nytrimmad inför Open Show i Kalix sommaren -07

Oj, vad jag såg fram emot jaktproven sommaren -06. Nu började vi känna oss varmare i kläderna och visst gav ju träningen resultat. I september klaffade det mesta på provet i Piteå och Loke tog efter tre starter i nybörjarklass efterlängtade 1:an! Nu väntade träning inför öppenklass. Jag tyckte att det skulle bli kul med fler utmaningen men nog kändes det som att jag utvecklat hans självständiga förmåga väl mycket i och med att vi tränat mycket självständiga sök. (Dessutom är Loke naturligt en ganska självständig kille som jag senare insett inte behöver speciellt mycket träning av sådan typ.) Jag förberedde mig i alla fall på mycket linjetags- och dirigeringsträning och hela vintern, våren och sommaren ägnade vi åt detta. Att lyda pipans signaler var också något som behövde förbättras. Vi började hösten -06 att satsa stenhårt på den typen av träning.

Höstens jaktprov gick över all förväntan. Jag hade svårt att lägga något konkret mål inför öppenklass eftersom att jag som nybörjare hade svårt att bedöma kunskapsnivån i den klassen i förhållande till Lokes färdigheter. Målet blev i alla fall till slut att våga starta och det vågade vi två gånger. Vi åkte långt, ändå ner till Järvsö för detta (roligt nog är också Loke född i Järvsö). Det var dubbelprov och lördagens prov började med en dubbelmarkering på vatten och redan här blåste jag tyvärr "sönder" Loke. Jag virrade till det, skickade honom fel i vind och Loke tappade förtroende för mig och allt blev vimsigt. En sak var jag nöjd med och det var att Loke inte knallade - vilket jag oroat mig för..... Loke är het, men nu fick jag se att han är fast i skott i öppenklass också. Vi hade turen på lördagen att gå i par med jaktprovsdomaren Reine Hansson och han hjälpte mig inför söndagens prov (plus att jag fick hjälp av Lokes uppfödare också) och gav många värdefulla råd. På söndagen gick det bättre för oss. När vi hade fixat dirigeringarna hade jag redan nått mitt mål. All vår ihärdiga träning hade gett resultat! I slutet av provet var, enligt många åskådare, ett tungt och stort sök. Hundarna var tvungna att simma över en kanal för att få vittring av de vilt som låg längst ut. Det var en fin känsla att få avsluta provet med att bara stå och se på min härliga arbetsmaskin som jobbar så bra fast det går tungt. Faktiskt gick det så bra att priset blev en 1:a! Jag var helt otroligt glad över första pris på vår andra start i öppenklass. Vi som inte ens hade tränat släpspår....! Vilken känsla när Loke kom med kaninen. :-D

Nu ångrade jag mig att jag inte anmält Loke till fler prov denna höst men nästa års projekt får bli att försöka fixa andra 1:an. Jag brukar vara ganska blygsam med mål men nu har jag ju fått det dokumenterat att Loke platsar i öppenklass bara matte också gör det ;-). Vi ska försöka lära oss ännu mer så att han (och jag) kan bli ännu säkrare på momenten, t ex vattendirigering hann vi bara träna en månad före proven men det verkar som att Loke kan lära sig saker ganska snabbt, så länge det gäller apportering, i alla fall. :-) Sen har vi ju det här med att gå fot på prov som inte är någon enkel match för oss.

Jag vill också nämna att på fredagen före dubbelproven i Järvsö gjorde vi debut på jakt på en åker. Loke och hans syster Bella fick apportera på varsin sida av åkern. Loke fick apportera ett 15 tal fåglar som både var skammade och döda. Han han var lugn i passiviteten, markerade de fåglar han hade möjlighet att markera (vi satt i en hallonbuske och hade delvis skymd sikt), lät sig villigt dirigeras och de fåglar han fick söka letade han snabbt upp. Det var stort för mig att få skicka honom på nyskjutna fåglar och sedan få se att han fungerade i den situationen. Jag kommer efter denna erfarenhet aldrig mer ifrågasätta varför man ska träna så mycket dirigeringar och linjetag för det var verkligen användbart när det skulle gå fort :-) Visst finns det betydligt svårare situationer under jaktliga förhållanden än vad vi har upplevt, men det lilla jag hunnit se av honom under praktisk jakt är i alla fall roligt att veta.

Det finns inte mycket i livet som gör mig så glad som att få träna tillsammans med Loke. Han är så tacksam över all sorts apporteringsträning och tröttnar aldrig på sin mattes tjatiga linjetags- och dirigeringsövningar. Bara han får hämta dummyn är allt frid och fröjd.
 

Jag hoppas att han ska få vara frisk och få leva ett långt liv. Han är min bästa kompis och jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom, min  virriga, underbara, arbetsglada, lyckliga hund!      

Träning sommaren -06

 

Sjöfågeljakt hösten -05 som mest innebar stadgeträning. Loke fick i alla fall
provkänna en nyskjuten and. Det var en mörk och kall men otroligt spännande augustikväll.