Jag såg dagens ljus en septembernatt -86. Kanske är det därför min favorit årstid är hösten? :-) Mitt allra största intresse i livet är hundar. Det jag tycker är allra roligast är apportering och jaktträning. Ibland undrar jag varför jag tycker att det är så förskräckligt roligt eftersom jag inte jagar och erfarenheten från praktisk jakt är inte heller särskilt stor. (Önskan om att oftare vara på praktisk jakt är dock större :-) Jag tror att Lokes entusiasm vad gäller apportering smittat av sig på mig och därför gillar jag det  lika mycket som han gör.

Till vardags läser jag femte terminen på Luleå Tekniska Universitet. Om allt går som det är tänkt är jag färdig lärare om cirka ett år. Då är jag utbildad jag förskollärare. Än så länge har jag inte bestämt mig om jag ska läsa ytterligare ett år för att få behörighet för grundskolans tidigare år också. Det är typiskt mig att vela över beslut - att kunna bestämma sig hör inte till mina starka sidor. Mitt sjärntecken är våg och det sägs att de som är födda i detta stjärntecken dras med den typen av bekymmer. 

Solstrimmans Arctic Vanillacake och jag roar oss medan
   hennes matte tar igen sig i blåbärsriset under ett  träningspass i skogen :-)

Inför debuten i öppenklass på B-prov.
Foto: Lotta Moberg

Djur är något som alltid intresserat mig. Om jag hade möjlighet skulle jag gärna vilja ha en häst, en katt och fler hundar. Det vore perfekt att alltid kunna ha tre hundar - en golden, en labrador och en flat :-) Kanske kommer den drömmen någon gång att kunna gå i uppfyllelse. De tre retrieverraserna tilltalar mig på olika sätt väldigt mycket.

Även om jag alltid drömt om en egen hund hade jag aldrig föreställt mig att hundarna skulle påverka mitt liv på det sätt det gjort. Det känns som att jag inte kan föreställa mig ett liv utan att ha hund. Att det just blev en retriever var för att min mamma (på den tiden bodde jag fortfarande hemma) ville ha en labrador. Jag minns inte varför, men hundtankarna resulterade ändå i en Golden - underbara Loke. Man kan beskriva Lokes ungdom med ett ord: VILD. Ett par år senare hämtade vi hem Zigge från Solstrimmans stjärnkull. Han kändes ungefär så, som en stjärna. Den valpen testade nämligen aldrig gränserna.    

Annars uppskattar jag goda middagar, att umgås med vänner och att ta sköna promenader med hundarna. Även om apporteringen är största passionen inom hundvärlden så uppskattar jag också att t ex besöka utställningar och träna lydnad. Viltspår är något som jag borde prioritera högre eftersom att Zigge gillar att spåra.  

Tyvärr är vintern ganska lång i Haparanda och det gör ju att vi inte har möjlighet att träna på barmark året runt. Fördelen med den långa vintern är enligt mig att det passar bra att mysa i mörkret. Även om jag gillar att ha många bollar i luften så älskar jag känslan av att ha tiden att ta det lugnt. Ibland känns det som att jag är björn som gått i ide.