Agilityekipaget

Föraren
Jag skulle kunna beskriva den optimala agilityföraren som en snabb sprinter med muskulös kropp som snabbt kan röra sig på banan och som har en lika snabb hund. Jag tänker inte göra det för så ser inte verkligheten ut och det är inte snabbhet som är det viktigaste i agility. Nu tycker du väl att jag bara pratar strunt - det är ju hundens tid som räknas och då måste man ju springa fort! Jovisst, men man måste framför allt få hunden att göra rätt - och i hög hastighet. För detta krävs andra egenskaper än en fantastisk löpteknik hos ägaren, även om det så klart underlättar att kunna springa fort.

Förkunskaper
För att bli framgångsrik inom vilken hundsport man än väljer måste man i grund och botten ha vissa kunskaper om hur hundar fungerar. Man måste kunna förstå varför en hund skäller i en viss situation och veta om det är ett överslagsskall, ett rädsleskall, vaktskall eller bara ett rastypiskt jaktskall. Vissa skall är bra i agilityn (som t ex jaktskallen) men ett frustrationsskall som kommer av en överslagshandling är inte bra alls då det inkräktar på hundens förmåga att ta till sig agilityn. Om hunden går undan från ett hinder betyder det inte alltid att den bestämmer själv, det kan också vara så att den är rädd. Var denna rädsla kommer ifrån är inte heller det självklart - det kan bero på hindret men även på andra faktorer.

Annat som är bra är att känna till saker om hur hunden rör sig. Olika hundar rör sig på olika sätt. Just vad gäller hoppteknik, steglängd och liknande kan man ha fördel av att känna till eller skaffa sig en uppfattning om. Det är inte rättvist mot min labrador att få honom att hoppa lika vigt som en bordercollie. Han är nämligen inte likadant byggd.

Kondition och löpteknik
För att underlätta för dig själv måste du vara i kondition. Det bli man genom regelbunden träning. Det är alltså ganska viktigt att man på något sätt håller sig i form. Själv skulle jag över min döda kropp börja jogga men jag har hittat andra sätt som är ganska lätta. Jag bor i Stockholmsregionen och det innebär att man måste promenera en del. Det gör jag av naturen väldigt fort. Vidare väljer jag alltid att gå i backig terräng när jag promenerar med hundarna. Ett annat sätt är att ta trapporna i stället för hissen - nä nu överdriver jag... men jag springer faktiskt alltid uppför rulltrappan på väg till jobbet! Löpteknik är en sak man kan lära sig. Mitt tips är att försöka hyra in en elitidrottsman till klubben som berättar hur man kan arbeta med kroppen för att få bättre löpsteg. Det gör väldigt stor skillnad - tro mig för jag har prövat.

Om man inte kan springa fort måste man kompensera det. Det finns folk som tävlar agility med benprotes eller klumpfot, som är blinda eller döva ända upp i klass III. Kan de så kan du!

Analytisk förmåga
Hur snabb du än är kommer du aldrig att vinna ett agilitylopp om du inte lär dig att analysera. Det är nog det som gör att jag uppskattar sporten så mycket - man måste nämligen hela tiden fundera och tänka igenom hur man ska göra för att kunna få hunden runt banan. Ska jag börja sakta in - ska jag göra ett framförbyte eller ett bakombyte eller ska jag satsa på en tempoväxling; när ska jag göra detta och framför allt: var kommer hunden att befinna sig när jag står här? För att kunna räkna ut den optimala handlingen måste du kunna tänka i kausala förhållanden - alltså orsak och verkan. Om jag gör X händer Y alltså måste jag göra Z för att få T. Låter det krångligt? Det är just detta som gör agility så svårt och roligt på samma gång. Fantasi och kreativitet är förutsättningar för att du ska kunna bygga kombinationer på just det som du behöver träna på.

Inspiration
Agility kan man inte läsa sig till. Man måste gå kurser och helst för så många olika personer som möjligt men kanske inte samtidigt. När instruktören på klubben inte kan hjälpa dig längre bör du söka dig utanför - kanske hyra in någon duktig tävlande till klubben som kan hjälpa er där ni har kört fast. Ett annat sätt är att skaffa sig kontakter på tävlingsbanorna och börja träna med folk från andra närliggande klubbar. Man kanske kan starta med utbytesträningar, gå kurser ihop eller... låt fantasin flöda! Men tro inte att du kan ta dig till toppen utan hjälp. Agility är en social sport som kräver samarbete.

Hunden
Det är inte alla hundar som kan bli optimala agilityhundar, men alla hundar kan lära sig att ha kul på banan. En bra agilityhund är lagom stor i sin storleksklass. Den ska vara lätt byggd, ha fysisk styrka för att klara av att vända på en femöring i full fart och ha mycket lust för arbete. Kamplust, jaktlust och en bra stresshanterare är egenskaper en bra agilityhund behöver. Om man tänker på detta är det kanske inte så konstigt att de vanligaste raserna är bordercollie, australian shepherd, sheltie, belgiska vallhundar, pyreneisk vallhund, borderterrier, pudel, pumi och papillon.

När du tränar din hund måste du utgå ifrån vad ni har för förutsättningar och sätta målet därefter. Andra saker som spelar in är hur gammal hunden är när du börjar med den - är den ung och stark har du självklart större möjligheter att nå toppen än om den är några år gammal när du börjar. Det tar nämligen många år att utbilda en agilityhund. Många börjar med en hund som kanske inte har de bästa förutsättningarna men som ändå ger en blodad tand. Nästa gång man köper hund tänker man igenom hundköpet lite annorlunda och skaffar sig en hund som har bättre förutsättningar för sporten.