Agilityträning - bra att veta innan du går ut på plan

Olika hundar
Med hundar är det alltid olika. Det finns hundar som har jättemycket kamplust och jaktlust. Med sådana hundar är det alltid lättare att träna agility, lydnad och freestyle. De vill nämligen alltid jobba för en belöning. I agilityn är det jaktlusten och kamplusten man måste kunna spela på. Om man inte har det hos hunden kan det vara svårt att få den att springa tillräckligt fort. Det kan också vara så att den nosar alldeles för mycket eller inte vill göra något alls. Då kan man försöka med andra sätt, t ex att låta den jobba för mat. Godis kan fungera mycket bra, man kan t ex lära hunden att en viss godisskål alltid innehåller godis. Om hunden inte heller tycker om mat blir det ännu svårare att träna.

Om du vill prova med agility är det bästa att ta till att jobba med hundens kamplust. Det är den effektivaste belöningen - om hunden gillar att kampa. Det bygger nämligen på samarbete. Kamp är det enklaste sättet att få hunden att springa fortare. Kampleken drar nämligen upp hunden lite i varv och får den att "tända till". En hund som är lite övertänd kan avreagera sig på kampen. Vidare har en hund som kampar med sin ägare ingen chans att springa och ta hinder på egen hand. En kamplek styrs alltid av dig som förare. Det är du som bestämmer när ni börjar och när ni slutar leka. Kamplek går ut på att ni har en sak som ni har dragkamp om och hundar kan gilla att dra i allt möjligt - gamla avklippta byxben, boll med ett snöre i eller en repknut. 

Det går att lära hundar att kampa - det är bara olika svårt. Jag fick t ex lära Kotten steg för steg att hålla emot för att han skulle tycka det är roligt. För att hitta den grejen DIN hund gillar bäst måste du prova dig fram. På många terrier är det t ex väldigt effektivt att låta dem leka med en rådjurklöv eller ett grävlingsskinn.

Samarbete
Agility kan aldrig vara självbelönande. Med det menas att hunden aldrig ska se ett hinder som en belönig utan den ska ta alla hinder i samarbete med sin förare som i stället leder till belöningen. Hundar tycker ofta att det är roligt att springa i tunnlar och balansera på balansen, men det får aldrig bli ett självändamål. Då är risken att man får en hund som tar sina egna vägar på banan och kommer när den har rusat klart. 

Innan du börjar med agility är det viktigt att du har en ordentlig lydnad på din hund. Hunden blir inte lydig av att träna agility. Däremot kan ni hitta en sport där ert samarbete är fulländat! Hunden måste kunna sitta kvar, komma på inkallning och ha kontakt med dig. Det finns miljoner sätt att lära hunden detta.Alla hundar kan inte behandlas likt utan varje förhållningssätt måste anpassas till individen. Man måste inte bråka om allt, men vissa strider är nödvändiga. Ett sådant exempel är om hunden sticker fram till en annan hund när ni tränar. Då måste du tala om att det är fel men också vara snabb med belöningen när hunden följer dig på banan igen. 

Om det blir fel
"Säg aldrig nej på agilitybanan" är en grundläggande regel man får höra på sin första kurs (förhoppningsvis). Det är helt sant i 99% av fallen. Det är aldrig hundens fel om den tar fel hinder. Greg Derrets devis "Great dog shame about the handler" stämmer bra in. Blir det fel hinder, kasta belöningen till hunden och gör om och var tydligare nästa gång. Gör heller aldrig övningen svårare för den färska hunden än att den lyckas. Om hunden däremot är direkt olydig mot era grundläggande regler (skäller på andra hundar, kommer inte på inkallning eller vägrar gå fot) är dock agilitybanan inget undantag. Samma regler gäller där som överallt annars.

När det blir rätt
Det sämsta man kan göra som förare är att belöna fel för hundar kan snabbt ta till sig att den gjorde fel då, trots att du var jättenöjd. Var noga med dina belöningar så att du tajmar dem rätt och ger dem i rätt ögonblick. Ge hunden jättemycket beröm när den gör rätt. Bry dig inte om vem som ser eller hör på - hundar behöver bli tilltalade på hundars vis eftersom de inte är människor. Ge hunden lek så fort den är duktig och visa den hur nöjd du är över dess prestation. Gör heller inte om en lyckad övning - hunden kan tro att den gjorde fel eftersom ni gör om och prövar då andra vägar. Om dessa är fel blir hunden frustrerad över att den inte får sin belöning. 

Klicker & Target
Många som tränar agility tränar med en klicker. Det är en liten plastbit med en metallbit i som ger ifrån sig ett klickande ljud när man trycker på den. Klickern är jättebra till mycket och inte lika bra till annat. Själv tränar jag uteslutande med klicker vad gäller kontaktfält, slalom och inlärning av hinder. Man måste inte göra det för att bli framgångsrik. Om man vill veta mer om klickerträning och agility rekommenderar jag Camilla & Gudrun Brundins bok Klickerträning för agilityhundar (2005). Se hemsidan www.byrackarns.com. För annan klickerträning se www.klickerklok.se eller www.canis.se. 

Target är en liten platta som hunden ska trampa på. Det kan också vara så att hunden ska dutta med nosen på den eller en pinne den ska sätta nosen på. Target är effektivt till mycket. Det kan vara lätt för hunden att förstå hur den ska sätta tassarna på kontaktfältet eller att den ska springa till ett bestämt mål på en raksträcka. Target är lätt att lära hunden. Hundar är ofta nyfikna av sig och närmar sig saken man vill ha som target. Snabbt klick - godis så upprepar hunden sannolikt beteendet.

Titta på din egen hund!
Det är lätt att titta på vad andra lyckas med när man håller på med agility. Det är nog det sämsta man kan göra. I agility är det du och din hunds resa som räknas. Hundarna måste tränas individuellt och alla råkar ut för olika typer av problem. Det är inte tävlingsresultaten som räknas - det är resan dit som är grejen. Med en svår hund tar det längre tid att klättra i klasserna men man har med en svår hund lyckats skaffa sig mycket bättre kunskaper om agility än om man har en lättare hund som inte hittar på så mycket bus på banan. Rivningar är ett sådant exempel. En del hundar är mycket rädda att slå i tassarna och lyfter därför alltid högt i hoppen oavsett hur föraren beter sig. Andra hundar är mer måna om att vara föraren till lags och bryr sig inte om smärta i det läget.