Hembygdsvårdaren

Hembygdsfilmer    Ängsvård    Byggnadsvård    Strandskydd   

Sommaren 1935 arrangerade man en påkostad hembygdsfest på idrottsplatsen i Ljugarn med musik av I 18:s musikkår och sångkör med 50 personer. Annonskostnaden steg till 111 kronor men publiken var olyckligtvis mera intresserad av de tre basarer som hölls i grannsocknarna, så det ekonomiska utbytet blev lika med noll. I själva verket gjordes en förlust på 165 kronor, som ordföranden fick förskottera.

Sitt upptagningsområde hade AHF i Ardre, Alskog och Garda och här anordnades de närmaste åren föredrag och fester, som efterhand uppskattades mer av publiken än den första i Ljugarn. Föredragshållare var John Nihlén, amanuens David Gadd, fil kand Gunnar Jonsson från Fornsalen, t o m landshövdingskan Gertrud Rodhe.

Föreningen fick 20 kronor i bidrag från landstinget och för de pengarna startade man studiecirklar i gutamål och i fotografisk bildkomposition.
Förutom detta bidrag och med hjälp av insamlade medel fick man pengar genom att ta 50 öre i medlemsavgift per år, 1937 dock höjd till en krona. Den som ville bli ständig medlem fick betala 10 kronor. Det gjorde t ex apotekaren i Visby, Ada Block.
Man lyckades skrapa ihop de 200 kr som behövdes för att tillsammans med Samfundet publicera en naturvårdsbroschyr som delades ut gratis. Det var "Gotländska naturskyddsproblem"av Lorentz Bolin och Valton Johansson och den trycktes i 1400 ex. år 1937.

Föreningen var ivrigt sysselsatt med olika uppgifter:
Ljugarns Hemänge bevarades åt eftervärlden i stället för att bebyggas och almallén i Ardre som hotats av ny vägdragning fick fortleva tack vare de energiska medlemmarna i AHF. Man arrangerade föreläsningskvällar med ämnen som "Gotländskt vardagsliv för 200 år sedan","Dagligt liv i Ardre för 2000 år sedan" och "Gotländsk byggnadskultur"

De inventerade socknens fornminnen och utlyste pristävling i skolan om bästa hembygdsskildring.
Man försökte övertala lärarna i Alskog, Garda, Lye att undervisa i hembygdsrelaterade ämnen: fiskarnas yrkesord på gutamål, linberedning, tjärbränning, ljusstöpning och liknande, men protokollföraren konstaterar lakoniskt:"..inget synligt resultat uppnåddes.."

Hembygdsfilmer

En färd genom Ardre filmades sommaren 1937.

En filmrulle för provtagning köptes för 15:40 varav styrelsen betalade 6 kr och föreningen resten. Det gick åt 9 st filmrullar totalt så DA fick lov att satsa 50 kronor själv.

Gotländskt arbetsliv från 1938 skildrar vårarbetet med töining (tunet lagas), fagning i Liste strandängar, sådd - Emil Ahlqvist sår korn vid Bringsarve - och malning i Hammars vattenkvarn. Här DA:s scenario:

VHS-kopian som kan lånas i Stadsbiblioteket kallas "Arbetsliv i Ardre" och innehåller laggkärlstillverkning och fiske utanför Vitvär i st f fagningen i Listänget och Hammarskvarnen.

Den nybildade filmsektionen inom AHF bestod utom David av bröderna Alf och Gunnar Olsson och de filmade "AHF:s sommarrevy" 1938, en s k journalfilm som skulle lätta upp föreställnings-programmet när man turnerade på Gotland med filmerna.

2008 uppdrog Alf Olssons son Lars Olsson och Ardre hembygdsförening åt Leif Dahlberg att göra en överföring till DVD-format av de nämnda tre filmerna med kommentar av Evald Lindby och med ljudillustrationer. Skivan kan beställas hos Ardre Hembygdsförening (kassör Arne Nilsson 0498-49 60 16) och kostar 250 kr.

Gustaf Larsson skrev manus till två filmer: en som filmades 1938 kallas i AHF:s protokollsbok för "Kring en gotländsk strandgård" där gården var Hammars i Norrlanda.
Bibliotekets VHS-version har döpts till "Norrlanda 1".
Gustaf Larsson skrev i en tidningsartikel (odaterat urklipp) att han ville föreviga den s k länningdagen, en tradition som inte längre var så vanlig. Filmen bekostades av Norrlanda fornstuga och AHF gemensamt.
Länningdagen var den dag då strandbönderna utförde ett dagsverke åt markägaren - Hammarsbonden - som tack för att han upplät sin mark vid sjön till fisket. Dagsverket bestod i slåtter på Hammarsänget.

Den andra film han skrev manus till var "Gothembygd och gothembor" som filmades 1939 och i VHS-versionen kallas "Norrlanda 2".

Gothemsfilmen spelas in 1939.
David filmar säljägare Gahnström som lagar sina nät vid Agbod. Foto: Gustaf Larsson.

Föreningen fick bidrag från Samfundet för hembygdsvård för att bygga upp ett bildarkiv. Man for runt på cykel med lådkamera och förevigade de gamla traditionellt byggda gotlands-gårdarna men man filmade också. I november 1939 visas "Vackra gårdar och nya hus".

Dessförinnan filmades i augusti 1939 på uppdrag av Nordiska muséet "Täckating vid Petsarve i Eke" utförd av fåröbor.
För att agtäcknigsproceduren skulle bli riktigt återgiven i filmen tillfrågades Alfred Edle och Herbert Gustafsson om tillvägagångssätt och terminologi. Deras svar kan läsas här som pdf-fil.
Man beställde på den tiden de texter som lades in mellan de olika avsnitten i filmen.
Här visas en kopia av beställningen till filmen från Eke, varje ord kostade 15 öre!.

Av protokollen framgår också att "Linodling i Gammelgarn" visas för Visbypressen 1 nov 1940. I maj 1941 tigger man pengar av de ständiga ledamöterna i AHF för att kunna filma "Strömmingsfisket vid Vitvär"

På Erik W Ohlssons initiativ har filmerna kopierats och räddats till eftervärlden. Originalen förvaras på landsarkivet och en del kopior kan lånas från länsbiblioteket Sök på Gunnar Olssons filmsamling.

John Nihlén (1901 - 1983) hade kommit till Gotland på 20-talet för att göra utgrävningar, bl a på Stora Torget i Visby 1924-1926 och han disputerade 1927 på "Gotlands stenålders-boplatser".

Hembygdsrörelsens riksorgan var Samfundet för hembygdsvård där John Nihlèn blev sekreterare 1936 och redaktör för dess tidskrift Bygd och natur. Han var en inspirerande och karismatisk person med stor förmåga att entusiasmera och var en drivande kraft inom svensk hembygdsrörelse till 1969.
Det var på hans initiativ som alla öns hembygdsföreningar kallades till sammanträde den 7 juni 1936 för att dryfta frågen om ett gotländskt hembygdsförbund. På grund av att Gotlands Fornvänner motsatte sig ett förbund där denna förening ej hade ledningen gick den planen i stöpet. I stället bildades förbundet på Fornvännernas kallelse och initiativ något senare. Förbundet levde under några år ett tynande liv och dess arbete inskränktes huvudsakligen till att "sammanträda då och då för att avslå AHF:s motioner".

Källor: AHF:s verksamhetsberättelse 1934-1944. och sammanträdesprotokollen.

Gotlands Hembygdsförbund reorganiserades, troligen 1940, på initiativ av Arne Lindström, Arvid Ohlsson, Gunnar Svahnström och DA, kanske var de fler som opponerade sig mot de stelnade former som förbundet fastnat i. Man saknade ett aktivt engagemang i dagens problemställningar. David Ahlqvist blev nu förbundets ordförande.

DA skriver i artikeln "Minnen från Gotlands Hembygdsförbunds verksamhet 1935-1969"
i Från Gutabygd 1979 om den förändrade synen på hembygdsvård:

"Man fick så småningom klart för sig att hembygden inte bara var de dödas utan framför allt de levandes bygd, att man borde vårda naturen och dess skönhetsvärden och tillvarataga det vackra och stilfulla i bondearkitekturen och andra värdefulla delar av vårt byggnadsarv. Hembygden - det var inte bara medeltidsruinen eller kämpagraven, det var också boträdet på gården, det var den gamla landsvägen som löpte på ancylusvallen, änget och de klappade askarna, den agbeväxta myren och träskets vattenspegel. Allt detta var utsatt för ett dödligt hot, inte minst genom jordbrukets rationalisering och en oskön, stillös bebyggelse som spriddes över landsbygden från stad och samhällen, den intensiva motortrafiken, som medförde en mängd störande anläggningar liksom den alltmera ökande turismen, som utsatte även avsides ligande områden för vandalism och trist sommarnöjesbebyggelse." (sid. 9)

De områden som nu (1940) blev centrala i Förbundets verksamhet var: ängsvård, byggnadsvård och strandskydd.

Ängsvård

Talare var bl a landshövding Erik Nylander, fil. dr. John Nihlén och professor Lars-Gunnar Romell. Romell höll ett inledande föredrag om "Ungdomen och Gotlands ansikte", där han beskrev ängets och myrarnas betydelse för det gotländska jordbruket i äldre tid och dagens situation.
Året innan hade han med Hembygdsförbundets stöd givit ut en 42-sidig skrift med titeln "Gotlandsänget och dess framtid" i 1700 ex som delats ut till ängsvårdare och ungdomsorganisationer.
Vid den efterföljande diskussionen den 24 oktober lades flera förslag fram som sen verkställdes av hembygdsförbundet där DA då var ordförande.
Länsjägmästare Ragnar Melin föreslog belöning i form av pokal.
Den formgavs sedan av DA och blåstes i Orrefors i 34 exemplar och han ritade också ett diplom för god ängsvård.
Bertil Nyström skulpterade den lilla statyetten "Fagningsblommor" och dessa belöningar började delas ut 1944.
1963 skänkte DA plåten med etsningen "Efter slåtterölet" till Ängskommittén.

     

Gotlands Allehandas redaktör Arthur Nilsson föreslog samarbete med Liljewalchska skogsfonden och DA skrev tillsammans med Gunnar Svahnström som var förbundets sekreterare en ansökan om bidrag som beviljades. Skogsfonden skänkte 2000:-/år till belöningar och hederstecken åt förtjänta ängsvårdare och 1500:-/år till inventering av ängen.

Nu (nov 1943) bildades Gotländska Ängskommittén, vars ordförande landshövding Eric Nylander blev. I Liljewalchska skogsfonden var Ragnar Melin VD och han blev fondens representant i kommittén tillsammans med Arvid Gardell medan DA, stiftsjägmästare Nils Ekberg och hypotekskamrer Arne Lindström representerade förbundet.

Romells förslag på mötet 24 okt att skolbarn skulle få lov från skolan för att delta i fagningen har idag förverkligats och Ängskommittén har placerat ut räfsor på skolorna. Slåttern utförs nu mestadels med maskiner och för att underlätta klappningen har man med ideella medel skaffat en israelisk apelsinplockningshissmaskin (!) som används i Skogsvårdsstyrelsens regi.
Årligen gör AMS röjningsarbeten i ängen.

Läs mer om det idérika arbete som Ängskommittén utfört i Från Gutabygd 1984, artikeln "Gotländska Ängskommittén 40 år" av Erik W Ohlsson och Gösta Johansson
samt framför allt i Erik W Ohlssons innehållsrika bok "Det gotländska änget" utg 2006.

Byggnadsvård

Till sin hjälp i propagandan för en traditionell och landskapsanpassad bebyggelse hade DA de dokumentärfilmer och foton han tagit , t ex "Vackra gårdar och nya hus" med både uppmuntrande och avskräckande exempel.
De visades vid de otaliga föredrag han höll överallt på ön.

1967 håller DA ett föredrag där han angriper "uppsnyggningen" på Klinten i Visby:
"Man tar upp små nya fönster, med imiterad blyinfattning. Man gör nya dörrar med rutade speglar som fernissas i mörkbrunt eller snickerifabriksdörrar i karosseripanel. Man gör små koketta arrangemang, säter upp antika lyktor och svartlackerade, oerhört konstnärligt smidda järngrindar med vikingaskepp. Man bygger murar av huggen kalksten. Man sätter in trefacksfönster. Man kletar rödbruna plattor kring dörrfodren. Man stryker upp de gamla murarna i vinkel, planar och slätar tills huset liknar en pappkartong. Man målar väggarna i grågrönt, gråblått, oxblodfärg, ärtgrönt och beige. Kort sagt, man snyggar till..." (Casserstedt: Klinten i Visby, s.24)

Hans tal refererades ofta i gotlandstidningarna och själv skrev han också artiklar som visade på den gotländska byggnadstraditionens särart.
Här följer ett urval årsboks- och tidskriftsartiklar:

"Den gotländska bygdearkitekturens förfall", Fyren 1935:1
"Allmogearkitekturen på Gotland. En konstnärs syn på dess stil och skönhet",
Tidskrift för hembygdsvård 1936:4, s.199-202
"Ängshävd och byggnadsvård. Glimtar från det gotländska hembygdsarbetet",
Bygd och Natur 1943, s. 150-151
"Gotländsk bondearkitektur", Svenska hem i ord och bilder 1945, s.159, 180.
"Gotländska väderkvarnar", Sv. turistför. årsskrift 1966, s. 220-225
"Byggnadsminnesvård", Från Gutabygd 1989, s.113-125

I Från Gutabygd 1992 berättar K H Bergström om sin insats under perioden 1949-52. På en förfrågan från DA och Arne Lindström förklarade han sig villig att bistå med hjälp och stöd i byggnadsfrågor. Både nybyggnads- och ombyggnadsritningar efterfrågades.
Han omnämner sitt samarbete med DA:
"För varje byggnad vi arbetade med erinrar jag mig de samtal som förekom med David Ahlqvist. Att minnas därvid är hans finstämda känsla för gotlandsbyggnadernas proportioner och deras harmoni i landskapet, framvuxna ur generationers anpassning till bygd och natur, nära jord och hav. Ingen kunde heller som David förmedla kunskaper om detta."
"Byggnadsrådgivning för 40 år sedan", s.91-100

1952 bildades 13 kommuner av Gotlands 92 socknar. Ljugarns kommun ville bygga en fritidsby vid Vitvärs fiskeläge och K H Bergström fick i uppdrag att skissa på den. Det gjorde han också i nära samarbete med DA. 1955 stod fritidsbyns ca 20 stugor färdiga för uthyrning.

Firman Gotlandshus i Källunge tillverkade monteringsfärdiga hus.
Dess VD, ingenjör E. Svaton, berättar i en intervju i Gotlands Allehanda 20 nov 1946 att man tack vare David Ahlqvists råd och anvisningar fått fram typer som kan anses passa in i den gotländska landsbygdsmiljön. Under 1946 sålde man ca 50 hus i olika storlekar.

Byggnadsvården innebar också att efterkrigstidens ödegårdar måste räddas, i värsta fall genom att säljas till fastlänningar. Problemet vid försäljning till sommarboende blev ofta att uthusen inte restaurerades och gårdens enhet splittrades. I den mån man kunde hjälpte Hembygdsförbundet då till med förmånliga lån eller ideell arbetskraft.
Förbundet räddade - och räddar fortfarande - också många agtak och väderkvarnar.

Strandskydd

Här några exempel på insatser som DA gjorde för naturens bevarande:

Högklintsområdet hotades vid 40-talets mitt av bebyggelse som om den kommit till stånd hade förstört Gotlands ståtligaste kustparti. En delegation med landshövding, länsantikvarie, länsarkitekt, överlantmätare och DA besökte platsen och efter förhandlingar med markägaren beslutades att ingen bebyggelse skulle ske.
Grogarnsberget i Östergarn hotades samtidigt av total förstörelse eftersom vissa tomtägare tänkte sälja sin mark till kalkstensbrott men också det kunde avstyras p g av Hembygdsförbundets inköp.

Övriga aktiviteter

Om du vill komplettera texten
skriv till webbredaktören
Lena Axelsson