|
En etsning kommer till.
Ur en kopparplåt klipps med plåtsax en bit av önskad storlek och dess kanter putsas.
Den värms på en värmeplatta över gaslågor och under tiden placerar
etsaren en klick svart koppartrycksfärg på en glattslipad sandstensplatta,
han droppar på olja och bearbetar färgen med en stålspackel.
När plåten blivit tillräckligt varm får den en avgnidning med sprit
för att avlägsna den olja som plåten svettats ut.
Plåten täcks sedan med en etsgrund av vax och asfalt.
En skinnklädd "dabb", som ser ut som en nåldyna, används när man
utjämnar grunden. Den får inte bli för tjock så att nålen sen plöjer
för breda fåror i den, inte heller för tunn så att syran biter igenom.
När grundningen är klar skall plåten sotas med hjälp av vaxljus så att
man lättare ser vilka streck nålen gjort i grunden.
Nu är plåten färdig för teckningen.
Nålen måste vara lagom vass och lagom trubbig. Etsaren ritar kanske 50 000
kanske ännu fler små streck i ytan med bestämd hand, varken för hårt eller
för lätt. Också i ljusa partier måste syran kunna tränga igenom grunden.
När teckningen är färdig lyser linjerna i guldgult på vaxhinnans svarta grund.
Plåtens baksida och kanter fernissas med asfaltfernissa för att skydda dessa
delar mot syran. Etsaren blandar så salpetersyra och vatten i en stor flat
porslinsskål.
Innan han sänker ner plåten i badet offras ett häftstift som
"släcker" syran så den inte blir för aggressiv mot kopparplåten.
När plåten sänks ner uppstår blåsor i nålens spår och man måste då stryka bort
dem med en fjäder för att de inte skall spräcka linjekanterna.
Efter någon minut känner etsaren med en spetsig nål mot plåtytan i de ljusaste
partiernas linjer. Om en fördjupning uppstått där är det dags att ta upp
plåten ur syrabadet, skölja den med vatten och torka den mellan ett par ark
läskpapper.
Så fernissar han de delar av teckningen där de ljusaste partierna skall finnas.
Han doppar plåten i badet och penslar sedan över de näst ljusaste partierna och
fortsätter så tills de mörkaste partierna bitits av syran.
En trasa doppas i bensol varmed fernissa och etsgrund avlägsnas.
Har syran varit för varm och frätt för djupt?
har den bitit hål i grunden?
Om man är nöjd med plåtens utseende är det nu dags för det första provtrycket.
Man lägger en klick trycksvärta på plåten, jämnar ut den med en gummivals
och gnider in färgen med fingrarna i de djupaste linjerna.
Plåten rentorkas på ytan med en tarlatantrasa och all tryckfärg skall nu
vara samlad i de etsade partierna. Ett pappersark fuktas med en svamp och
papperets yta luckras upp med en styv borste varpå luddet avlägsnas med en mjuk
borste.
Plåten värms igen och "draggas" med en mjuk lapp av gasbinda vilket ger större
mjukhet och djupare svärta åt linjerna. Så gnids plåtkanterna rena med en trasa
som doppats i pulvriserad krita. Plåt och papper läggs tillrätta mellan tryck-
pressens filtar.
Det stora ögonblicket är inne - duger det?
Kanske är bakgrunden för svagt etsad: den kan då förstärkas genom en förnyad
bitning. Plåten rengörs då helt och hållet med bensol och värms tillsammans med
en gammal plåt. På den gamla läggs ett stycke etsgrund, dabben doppas däri och
etsaren börjar försiktigt lägga en ny grund på den etsade plåten.
Ingenting av grunden får nu tränga ner i de etsade linjerna eftersom syran måste
nå ner i alla de linjer som behöver etsas om.
Fernissa läggs på de partier som
inte skall ändras och proceduren börjar om...
D.A. ur Konstvärlden 1941
|
