-Här får vi anlägga en paradbalkong...

...och mönstrar än en gång mina trupper av ALU-arbetare med AMS-blåa mössor, dömda till samhällstjänst med svartvitrandiga mössor, en brokig skara frivilliga, däribland invandrarföreningarna, hemvärnet och hembygdsföreningens samlade medlemmar med valfri klädsel anförda av ordföranden med flagga. I frontlinjen på en läktare ses representanter för entrepenadföretagen, grusbolaget och de övriga sponsorerna. Längs allén till vänster ser jag hur kommunfullmäktiges tre för dagen hyrda svarta limousiner, förargligt försenade, kommer forsande så att singlet sprutar ut och ploppar ner i forelldammarna....

Jag håller ett kort kärvt tal där jag erinrar om dagens historiska betydelse och de uppoffringar som måste göras, men framhåller att de kommer att te sig små i jämförelse med till exempel Versailles anläggande där man grävande i träskmarker och mygghål gladeligen offrade tusentals människoliv...

Tveksamma, av arbetshandskar dämpade applåder, enstaka hurrarop, de inbjudna potentaterna formerar sig förväntansfullt vid östra flygeln. Sekreteraren böjer sig framåt och är tydligt besvärad av singel i skon...

Jag gör en lätt solfjädersformad handrörelse med mitt pekspö - arbetet är igång!