Dimmor, Giusti Upplaga åt Klippans konstförening 2004
230 ex. Papper: Daumier 225g
Tryckeri Viking, Malmö
Trycket kan man se här

Dimmor, Giusti har tillkommit genom en datortillverkad dubbelexponering av den italienska trädgården Giardino Giusti i Verona och olika foton av en rad ask-träd i dimma som växer längs en gärdsgård vid Broröds gård utanför Klippan. Bildidén har blivit oljemålning och funnits som olika digitala versioner i 5-6 år och har väntat på detta tillfälle att få blomma ut. Just denna version som gick i tryck arbetade jag fram under ett par veckor nu i höst. Jag kan vrida och vända länge på mina gamla diabilder och med nyare material från klassiska trädgårdar och leta efter den rätta ideala grönskan som passar den rätta färgskalan. Varje trädgård, de foton som den ger, har ofta en dragning åt en viss färg. Giusti-materialet drar alltid åt rött - lila. Trädgården och brorödsträdens bladruskor är i efterhand tillrättalagda i dator för att bilda en enhet, ett ideallandskap med det för min konst karakteristiska "hålet i rummet".

Giardino Giusti: Grundad någon gång kring 1565-1580 av hertig Agostino Giusti.

Trädgården, nu i välskött 1700-talsstil, berömd redan av Goethe, ligger mitt i Verona och är en fantastisk upplevelse. Från den centrala turistdelen av stan följer man skyltar till den lite dammiga och alldagliga gatan Via Giardino Giusti. På nr 2 går man in i en port.

Så öppnar sig den magifika trädgården med buxbomsparterrer, fontäner och cypressallé. Den klättrar uppåt i en en allt brantare konkav backe mot en tätnande skog. Instinktivt följer man gångarna mot berget, vänder sig hela tiden om och får ständigt nya vyer i luftperspektiv ner mot parterren. I ett annex ligger en balettskola. Har man tur kan sköna toner från någon italiensk opera sväva i luften som filmmusik i en oförglömlig promenad.

Backen övergår på den ena sidan av trädgården till ett bråddjupt stup. Här finns en klipphåla och utsiktspunkt utformad som en jättelik mascaron, ofta avbildad i litteraturen. Den uthuggna grinande masken lär ha tillverkats för att spruta eld vid någon fest. Utsikten är enastående. Man ser Verona och anar Mantua och alper i fjärran.

Båda gångerna jag var där, 1990 och 1997 kring midsommar, befolkades trädgården av sköna, strikt klädda glada brudpar och deras fotografer. Man fick hela tiden undvika olika stigar för att inte fastna i bakgrunden av någon bröllopsbild. Vid ett av mina besök var luften full av vita flygande poppelfrön, de samma flyger omkring i startscenerna i Fellinis "Amacord" och ger en yr och glad stämning.

Man har bråttom uppför backen, väl uppe kan man gå i flera trädgårdsrum med urgamla stora buxbomsbullar som liknar de i Vrams Gunnarstorp, men man ser man inte till något "trädgårdens sköte", det finns ingen urkälla, ingen mittaxel och rinnande vattenfåra som i Villa Lante. Trädgårdens originalritningar är förlorade och mycket har gjorts om med tiden. Man besöker inte denna trädgård för att se vattenspel. I Giusti-trädgården finns inte några detaljerade utsirade stenornament, flotta trappor, etc. Man går mest direkt på marken. Kvalitén ligger i stället i perspektiven uppifrån berget, den yppiga högvuxna parterrens mjuka åkning ner mot husets stora odekorerade fasad, raderna av spikraka cypresser. Skulpturerna är också ovanligt uttrycksfulla och av hög kvalité. De står ofta på fundament dolda av buxbom så att tung sten tycks sväva fritt ovanpå det gröna.

Om ni kommer dit, glöm inte att gå på tvären! Det finns saker man lätt missar.
Ett trädgårdsmysterium ( guider ser man inga att fråga. Engelska är det i vilket fall ingen som hört talas om här. ) är statyn man ska banka på. Den står något tiotal meter från entrén men är inte nämnd i någon av mina böcker. På ett fundament står en illa medfaren kalkstensstaty föreställande en segt springande figur som håller ett veckat tygknyte i famnen. Kan det vara en flaska som sticker upp genom tyget? Stilen liknar inte de övriga i parken, den är klumpigare, statyn är degig och halvfärdig. På fundamentet är en träklubba fastlänkad. Uppenbarligen är det meningen att besökaren i stället för att som brukligt nöta ner någon helgonstatys fot med kyssar eller kasta några lira i en brunn, här i stället ska dunka till statyn så att den ytterligare eroderas. Ger det tur? Min pojke provade 1997. På fundamentet står:
HELPIDIL ( kanske HELP DIL eller HELPHIDIL)
IPHIDIL ( Fido=trofast, Trofasthet?)
D SERVILIO ( DE SERVILIO ? ) ( jag trofast tjäna? )
PAR LA CIDO
med stora valhänt karvade och uråldriga gammalromerska bokstavstyper. Knäck den koden den som kan. Man får väl skicka e-post till Verona och fråga.

Per Jadéus nov 2004

<<<<<< Index, Meny