021122

Sura gyamla motorer ochy ny tekynyik (och tryasigyt tyangenytyboyrd)
**
Dety här skriveryiety skuylle egyentyyyligyen handla om myin gyamla myotorcykeyl soym är litye ledsen yochy svårtstyarytyad nyäry dety är kallty ochy dne hyary lämnatys ensam i någyra dagyary. Om ändå min Yyamahya kunde varya lika vyilliygy soymy yyyyyyy-nay på detyta tanygyentyyyybord. Äschyyy! Nuy gyåry jyag ypå tangyeyntybordsjakty i skyåpen!

Åh! Äntligen! Som om vi inte har haft nog med strul på våra datorer så går ramlar Y-tangenten av Kåres tangentbord och det hakar upp sig på Y när man trycker ner lite andra tangenter. I bland är det bra att ha ett välutrustat teknikskåp :-) Så ja. Tillbaka till ämnet.


Gamla maskiner lever sitt eget lilla liv och kräver både omsorg, underhåll och skruvmejsel för att spinna i gång. Min lilla fröken Yamaha blir sur om jag inte tagit den på tur på en vecka, då behöver den tid för att övertalas till att spinna i gång. Man behöver ge den lite choke, lite gas, några snälla ord, lite väntan, ett nytt försök att tända, lite mera tid, vagga runt soppan i tanken, två djupa andetag och några snälla ord innan man kan höra de första gnistorna försöka dra runt maskineriet. Det brukar gå på några minuter men man får inte ha för bråttom, då ger batteriet upp.

Är det blött och kallt ute kan den också vara lite grinig, men det är fortfarande hanterbart. Det är kanske mer likt mitt eget humör när jag förlorar i spel, det är grinigt men går snabbt över.

Kombinationer av ovanstående är inte att leka med, tro mig. Då är lilla pärlan en långsint och sur kärring med dålig ork!
Jag skulle pärlan på en sista tur till Nacka här i oktober och då var hon inte att leka med. Sur, ilsk och orkeslös. Jag hann höra ett första försök till tändning innan batteriet tog slut. Jag svor åt damen Yamaha och flirtade sedan med Kåre. Lite morgonmotion har aldrig skadat? Klart vi (Kåre) kan springa i gång gamla gumman... trodde vi ja. Den här gången var det en riktig surkärring som satte sig bestämt på baken och vägrade starta.

Unge herr Kawasaki (Kåres ungtjur) var pigg och redo och startade glatt på första försöket. Ung, pigg, villig och viril. Sura fröken Yamaha fick stanna hemma (så går det när man krånglar) och pigge herr Kawasaki fick sig en utflykt i kylan till Nacka.


Några dagar senare är vi utrustade med startkablar och tänkte oss att om fröken Yamaha fick smaka lite på kraften i herr Kawasaki så skulle det nog tända till.... Trodde vi ja! Unge herr Kawasaki är väl skyddad och för att komma åt den inre energin måste man leka mekanisk kirurg och demontera så väl säte, tank och luftfilter! Modern teknik, bwah! Vid besök på Statoil tvärs över gatan kan vi konstatera att de varken säljer batteriladdare eller har någon att låna ut. Moderna bensinmackar, bwah! Fast det är väl så att alla numer ska ha så pass moderna fordon att det krävs specialverkstäder för att komma åt batteri och andra ädlare delar, och på bensinmacken är det lättare att ladda kylskåpet än batteriet.

Hur det gick? Jo vi fick tillslut tag på en liten MC laddare som kunde ge frökens batteri den stimulans som krävdes för att få motorn att spinna i gång. Nu är hon förvisad till vintergaraget för att tänka över sina synder under ett lakan. Nån gång fram i april ska hon få en spa-liknande behandling med både laddning, tvätt, polering och smörjning. Mer om det när det närmar sig.

Back