Konsulten och bonden

Ett stort tack till Johan Tretter och Lorraine "Lorpan" Björlin!

En bonde står och passar en stor flock med får som betar på fjället.
Då kommer det plötsligt en splitter ny BMW 7-serie på vägen nedanför.
En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, Ray Ban solglasögon och YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:

– Du! Om jag kan räkna ut hur många får du har på bete, kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:

– Det är OK för mig!

Killen kör fram BMWn till bonden och tar fram en Dell Notebook som han öppnar på motorhuven.
Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA-sida på Internet.
Han kontaktar ett GPS satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan Nasa satellit vilken scannerbetesområdet med en ultra högupplösningskamera.

Så öppnar han den digitala bilden i Adobe Photoshop och exporterar den till ett annat ställe på Internet: Image Processing Facillity i Hamburg.
Inom några sekunder får han ett e-postsvar i retur i sin PalmPilote, där står det:

"Picture processed and data stored".

Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Excel dokument med flera hundra avancerade formler.
När detta är gjort kör han all data genom e-posten till en Xircom och på ett ögonblick får han respons.
Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors 4-färgs rapport på sin Miniaty Hitech HPCoulor LaserJet och kastar ett öga på den sista sidan:

– Du har exakt 1586 djur säger han.

– Det stämmer, säger bonden så du kan ta med ett av fåren.
Så tittar han på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han jobbar hårt med att få ner i bagageluckan på BMW:n.

Då säger bonden:

– Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med kan jag då få tillbaka fåret?

Killen tänker en stund på detta och säger att det är OK.

– Du är konsult, säger bonden.

– Det stämmer, säger killen! Hur kunde du veta det?

– Det var inga problem.
Du kom hit utan att någon bett dig, så skulle du ha betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ens har ställt!
Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar!
Så är du snäll och öppnar bagageluckan och ger tillbaka min hund.

Fest i Finland

Ett stort tack till Lorraine "Lorpan" Björlin!

Kalle och Pekka var gamla polare. Säkert ända sedan vinterkrigets dagar.
Kalle bodde i Haparanda medan Pekka bodde i finska Torneå. Bara tvärs över älven.
Med andra ord, inte många hundra meter ifrån varandra.

En fredag eftermiddag efter jobbet fick Kalle för sig att han skulle cykla över bron till Torneå och titta till hur Pekka hade det. Det var ett tag sedan de träffats.

Framme vid Pekkas bostad i ett flervåningshus såg Kalle en herrans massa cyklar parkerade utanför huset. Från Pekkas lägenhet dånade det ut äkta finsk jenkka, schottis, tango och humpamusik. Kalle gick trapporna upp och ringde på hos Pekka.
Pekka öppnade dörren med en fet cigarr i munnen och en grogg i vardera handen:

– Seeeena, Kalle! Kåm in! Ja' fylle' år ida', sade Pekka.

Kalle gick in och hamnade direkt in i Pekkas födelsedagsfest.
Där blev han sedan kvar både lördagen och söndagen, alltmedan de finska klassiska musiklåtarna dånade ut i trapphuset och ut över nejden.

Fram emot söndagkväll fick Kalle panik när han insåg att han imorgonbitti, måndag morgon, skulle vara på sitt arbete i Haparanda. Han fann sig nödsakad att avbryta festen och cykla hemåt.

Veckan gick och när nästa fredag eftermiddag kom och Kalle avslutade sitt arbete, cyklade han hem och åt middag.
Därefter tog han cykeln igen för att fara över till Pekka och tacka honom för den frikostiga fest han bjöds på hela förra helgen.
Framme vid Pekkas hus stod det fortfarande kvar samma mängd cyklar som förra fredagen.
Samma finska musik dånade ute i trapphuset.

Kalle ringde på dörren.
Pekka öppnade med en fet cigarr i munnen och en grogg i vardera handen:

– Seeeena Kalle! Ha' du vari' ute å pissa'?

Lille Ahmed

Lille Ahmed kom fram till skolfröken en dag:
– Fröken, jag skulle vilja bli svensk.
– Visst, sa fröken. Från och med idag heter du Kalle Svensson.

När Kalle kommer hem berättar han stolt för sina föräldrar att han minsann heter Kalle Svensson och nu är svensk.
Då ger hans farsa honom en rejäl käftsmäll, och likaså gör hans mor.

Nästa dag i skolan frågar fröken hur det känns att vara svensk.
– Jo, sa Kalle. Jag hann inte mer än komma hem så fick jag stryk av två invandrare!

Andjakt

En stockholmare som precis fått sin jaktlicens var i Skåne för att jaga and och hade blivit tilldelad ett jaktområde bredvid en gård mitt på slätten.
Utanför gården stod en bonde och tittade intresserat på.

Plötsligt kom några änder flygande och stockholmaren lyckades träffa en av dem.
Nu hände det sig så att den landade på bondens mark, precis utanför jaktområdet.

Stockholmaren rusade snabbt dit för att plocka upp anden, men bonden var redan där och sa:
– Anden landade på min mark, och då är den min.

Stockholmaren började argumentera, men bonden stod på sig och sa:
– Kan vi inte komma överens får vi göra upp med en koddaspark.

Stockholmaren frågade vad det är för något?

– Det går till så att vi ställer oss mittemot varandra.
Sedan sparkar jag dig allt vad jag kan i skrevet, och sedan gör du likadant på mig.
Den som skriker minst får fågeln.

Stockholmaren var tveksam, men ville gärna ha anden, så han gick med på förslaget.
Skåningen rättade till trätofflorna och drog sedan till det värsta han kunde.
Stockholmaren sjönk ihop men sa inte ett ord.
Efter ett par minuter hade han rest sig och ställt sig beredd.

Då sa bonden:
– Jag har tänkt på saken. Du kan ta anden.

Evigt liv

Ett stort tack till Lollo!

Domaren tittar strängt på den anklagade och säger:
– Ni är åtalad för att ha sålt piller som garanterar evigt liv.
Har ni blivit straffad tidigare?
– Ja, herr domare, fyra gånger! 1792, 1821, 1896 och 1952!

Fotografi av bror min

Ett stort tack till Lorraine "Lorpan" Björlin!

Bonden Oskar åkte till Oxsäljamarken i Filipstad och gick där omkring och strosade.
Efter en stund kom han fram till ett loppmarknadsstånd som var fullt med grejer.
Mitt på bordet låg det en spegel.
Bonden Oskar hade aldrig i hela sitt 60-åriga liv sett en spegel, så han frågade försäljaren vad det var för något.

Försäljaren skojade till det lite och sa:
– Ser du inte det, det är ju ett fotografi av bror din!

Oskar tog upp spegeln, tittade i den och utbrast:
– Ja, titta det är ju brorsan! Den måste jag ha.

Sagt och gjort, han köpte "fotografiet" och körde sen hem med sin lilla häst.
När han kom hem frågade frun om han hade hittat nåt på marknaden.
– Ja, sa Oskar, kan du tänka dig, jag hittade ett fotografi av bror min!

– Nämen, få se, sa frun.

Hon vecklade upp paketet, tittade i spegeln, sen började hon gapflabba.

– Vad fasen skrattar du åt, frågade Oskar?

– Men herregud, sa frun, du har ju blitt lurad.
Det här är ju int´ bror din, det här är ju ett gammalt luder från Lesjöfors!

Den nyutexaminerade advokaten

Ett stort tack till Figge!

Den nyutexaminerade advokaten hade inrett sitt kontor mycket elegant, och bland det flottaste var guldtelefonen.
Den första besökaren anmälde sig och för att imponera lät advokaten honom vänta en kvart.
Just när mannen steg in genom dörren avslutade advokaten ett telefonsamtal:
– Okay, då är överenskommelsen klar och mitt arvode blir 10.000 kronor!

Advokaten lade på luren, vände sig till besökaren och sade överlägset:
– Jaha, och vad vill ni, då?

– Jag är från Televerket och skall koppla in telefonen.

En enkel match

Ett stort tack till Figge!

På grund av den dåliga samhällsekonomin hade flera doktorer blivit arbetslösa.
På avdelningen för tillfälliga jobb på arbetsförmedlingen står en doktor och diskuterar med sin handläggare.
– Det finns ett målnings och tapetserarjobb på Grevgatan, skulle det kunna vara något för dig?

– Jag tar det, sade doktorn.

En vecka senare blev läkaren nedkallad till arbetsförmedlingen.
Han blev orolig och undrade om man varit missnöjda med hans arbete.

– Nej då, svarade handläggaren.
Men man undrar hur du fick tillträde till lägenheten eftersom man glömde att lämna nyckeln till grannen?

– Enkelt, jag använde brevlådan, sade läkaren.

– Öppnade du dörren genom brevlådan, undrade arbetsförmedlaren?

– Nej, jag gjorde jobbet genom brevlådan!

– Hur kunde du göra det?

– Äsch, det var en enkel match. Har man arbetat som gynekolog i 10 år så har man!

Den illvillige mannen

En man ringer ett advokatkontor och säger:
– Jag vill prata med min advokat.
– Han är inte här, svarar receptionisten.
Jag är ledsen att behöva berätta det här, men han dog i förra veckan.

Nästa dag ringer mannen igen och frågar samma sak.
Receptionisten svarar:
– Jag berättade ju i går att han dog förra veckan.

Även nästa dag upprepas proceduren. Mannen ringer och ber att få prata med sin advokat.
Den här gången blir receptionisten något upprörd och säger:
– Jag har ju redan sagt att han dog i förra veckan.
Varför fortsätter du att ringa hit varje dag?

– För att det värmer så gott i hjärtat varje gång jag hör det.

Sista dagen i skolan

Det var sista dagen för förskolärarinnan innan hon skulle flytta och börja jobba på en annan skola. Föräldrarna som verkligen gillade lärarinnan hade bestämt att hon skulle få presenter från sina elever.

Blomhandlarens son ger henne ett paket.
Hon skakar lite, lyfter det upp och ner som för att känna vikten och säger:
– Jag kan nästan garanterat gissa vad detta är ... blommor!
– Det stämmer, svarade pojken. Men hur visste du det?
– Bara en ren gissning, svarar lärarinnan.

Nästa elev som gav henne en present var dottern till godisaffärens ägare.
Hon skakar lite, lyfter det lite upp och ner som för att känna vikten och säger:
– Jag kan nästan garanterat gissa vad detta är ... en låda med godis!
– Det stämmer, svarade pojken. Men hur visste du det?
– Bara en ren gissning, svarar lärarinnan.

Nästa gåva var från vinhandlarens son. Hon skakar paketet lite, lyfter det upp och ner som för att känna vikten men märker då att det läcker. Hon tar en liten droppe med sitt finger och smakar på det.
– Är det vin, frågar hon?
– Nej, svarar pojken.
Lärarinnan vrider och vänder på paketet lite till, och smakar på ytterligare en droppe av läckaget.
– Är det champagne, frågar hon?
– Nej, svarar pojken.
Lärarinnan säger:
– Jag ger upp, vad är det?
Pojken svarar:
– En valp!