Blandat innehåll som uppdateras när lusten faller på.
Välj bland rubrikerna här nedan eller scrolla ner.
För att komma tillbaka till menyn kan du dubbelklicka någonstans på sidan.
(Givetvis då inte på länkar).
Detta funkar på alla sidor på denna sajt.

Med vänliga hälsningar Pippi pelikan

09-01-11 - Nu är de stora helgerna över
09-02-14 - Valentine's Day
09-02-20 - Carl Jan JulGran Qvist
09-04-20 - Nu har vi vår i luften, flickor
09-05-17 - Kongrattjulejschens Norvei
09-05-31 - Klassträff, konsert och resa
09-06-23 - Tillbaka från Fig Tree Bay
09-06-29 - Klassträffen avklarad
09-07-25 - Partykväll, Lilla Bratts-ön och gig
09-07-31 - Lilla Brattön
09-08-04 - Vilken stämning, vilken publik och vilket väder!
09-08-10 - Simon sjunger Tingeling
09-09-17 - I see DUMB people
09-10-10 - Paul Anka, ingen dumsnut
09-10-27 - Roast på Berns
09-10-31 - Frölunda – Skellefteå 5-2
09-11-02 - Missade uppkörningen

(09-01-11)

Också ett sätt att diska...

Vi börjar med julafton som höll på att sluta med en mindre katastrof. Vi fick nämligen en vattenläcka i köket då packningen till ett rör sprack.
Medan Monika och hennes mamma stod i köket och fixade julmaten så sipprade vattnet så sakteligen ut över golvet. Monika gick ut i vardagsrummet och pyntade medan hennes mamma stod kvar bland kastrullerna. Då Monika återvände till köket fick hon syn på vad som hänt och ropade till sin mamma som inte hade känt hur strumbyxorna hade sugit upp litervis med vatten. Efter att ha legat på alla fyra och torkat vatten en stund så skulle jag försökta att laga röret, vilket då sprack ännu mer och jag fick göra om samma procedur igen. Packningen var totalkvaddad så det blev förbjudet att använda vattnet i köket, vilket innebar att vi fick diska i badrummet.

Nu är packningen bytt då vi hittade samma format på Rörshoppen på Hisingen, men det tog några dagar då de butiker vi först fick rekommenderade var stängda. En mycket trevlig affär som jag varmt rekommenderar.

Nyårsafton var mycket trevlig då vi var hemma hos vänner i Änggården, vilka har två döttrar som Simon kommer väldigt bra överens med. Men jag hade ju jobbat samma dag och vaknat av en ilsken alarmsignal vid 05.15, vilket kan få den kaxigaste att börja gråta. Det blev knytkalas och vi åt och drack gott till strax efter tolvslaget, då det var dags att åka hem för några timmars sömn inför nästa dags arbetspass.

I onsdags fick jag känningar av att något var på gång i min kropp. Med ömmande skalle, kraftig luftrörshosta, feber och ett illamående som gav noll i matlust så stack jag till vårdcentralen och fick göra några tester. Virus konstaterade det ena provet medan det andra skickades vidare för observation. Och jag som skulle fylla år två dagar senare..??

Jag provade ju i år att skippa influensavaccinet, och inte trodde jag väl att det skulle göra en så stor skillnad direkt?? Först sjuk i tre veckors tid från det att vi åkte till Budapest i början på december, och nu det här två veckor senare..??
Tre dagar efter mig så blev Simon dålig.

Vad beträffar julklappar och presenter så är vi mycket nöjda och tacksamma för dessa. Familjens julklapp blev ju resan till Ungern, ny soffgrupp och ny dator.
I födelsedagspresent fick jag konsertbiljetter och pengar som skall gå till ny sånganläggning i bandet. Simon var också supernöjd för Spider-man påslakanset, Spider-man pyamas, biljetter till Melodifestivalen, diverse spel till Wii och lite annat smått och gott. Det vi båda har använt mest hittills av alla paket är nog Guitar Hero World Tour som Simon fick av oss i julklapp. Lille Sajmon Dajmond har redan bevisat att musikalitet ligger i generna. 100% och 88 streaks på trummorna.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-02-14)

Alla hjärtans dag blev alldeles lysande då dagen var ägnad vår största kärlek, nämligen Simon, denna underbara lilla människa. Att vår son har blivit så underbart smart, vacker, full av humor och kvicktänkt kan vi bara tacka gudarna för.

Vi började dagen med en lugn och stilla frukost vid 10.00 och efter att ha slappat igenom morgonen så tog hela familjen en promenad till golfbanan för en tänkt lunch. Tyvärr så var restaurangen stängd, men då solen lyste så vackert så var det bara en fröjd att få ta denna promenad och att få lyssna på Simons sköna kommentarer vägen bort mot The Hills.

På vägen hem bestämde vi oss för att göra ett besök på Sjöbaren i Haga. Vi fick bord, men det var fullbokat senare på kvällen, så vi satte oss och beställde två fiskgratäng till oss samt färsk Tagliolini med heta marinerade skaldjur till Simon. Han njöt av maten och hur hans goda skratt och dråpliga kommentarer fick oss och våra bordsgrannar att flabba gott. Då vi var klara så gick Simon bort till servitrisen och berättade att det smakade väldigt gott alltihop. Tacka kocken så mycket!

Väl hemma berättar Monika att hon gärna vill se Melodi-festivalen och jag kände ungefär samma glädje för det som att gå upp klockan 05.15 imorgon söndag för att jobba. Troligen så tittar jag på skiten? Jag är väl med tills Simon skall sova vid 9, nattar honom och njuter av hur mysigt vi har haft det idag, för att sedan fortsätta med uppdateringar till hemsidan, då jag bland annat fått många roliga historier som jag och ni kan ha glädje av. Hoppas er dag har varit till belåtenhet!

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-02-20)

Let's Dance är absolut inget program jag brukar titta på men förra helgen blev det av.
Trots allt så lyckades jag med bedriften att fixa två favoriter, eller rättare sagt tre.
Utan inbördes ordning tänkte jag nu delge er dessa:

Vad beträffar dansen så är det Magnus Samuelsson som med sina 157 kilo muskler lyckas skutta runt som en pilsk ekorre på dansgolvet.

Sedan kommer Morgan Kalling, som i motsats till Magnus ser ut att sakna de flesta muskler i kroppen men ändå lyckas med stunts som den bästa cirkusartist.

Min 3:e favorit är Maria Lindberg, danspartner till Carl Jan JulGran.
Den kroppen i den kroppsstrumpan var bara WOW! Så vansinnigt läckert!
"Nakenchock!" skrek många bedrövade tanter och satte kaffet i vrångstrupen.
– Feta kvinnor tål inte att se snygga kroppar, svarade Carl Jan.

Det kan vara just en av anledningarna till att Carl Jan fortfarande fjollar runt i programmet, att han har en partner med otrolig utstrålning. Eller så finns det många invånare i Fjollträsk som röstar, för kom inte och säg att han dansar bra?

Tydligen hade inte en enda karl protesterat.
Kanske skall jag offra några kronor och rösta på gubben ändå?
Tack Maria!

Vill du se Carl Jan och Maria i hennes omtalade skrud så kan du kolla här!

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-04-20)

Vilken underbar tid vi går till mötes efter en lång och kall vinter.
Påsken var helt suvären på alla sätt och vis med trevligt sällskap, god mat och detta kalas-väder. Utanför huset låg grannarna och solade i sina trädgårdar med diverse festmåltider.

Vi hade bjudit hit Cecilia och Rickard, samt deras döttrar Astrid och Hedvig som båda gillar vår son Simon skarpt. Dom hade frågat sina föräldrar innan dom kom om det skulle komma fler barn, och fick nej som svar. Vad skönt svarade dom båda, då får vi ha Simon för oss själva!

Efter en lååång påskmiddag fick vi den goda idén att ta oss en promenad då solen fortfarande lyste skarpt på kvällen. Vi gjorde ett kort besök på dom golfbanor som ligger i området och barnen sprang runt och härmade gestalter ur barnprgrammet Barda som går att beskåda i TV1. Simon släpade runt på ett träd som hade blåst omkull och vi frågade vid flera tillfällen om han inte skulle lämna det efter vägen, men det gick inte. Den rollfigur han getaltade hade nämligen det som uppgift.
Efter ett par timmars promenad återvände vi hem och slukade desserten, drack kaffe och än mer alkoholhaltiga drycker.

Nu är det inte bara påsken och vädret som gjort att jag trivs, utan nu händer det mycket roligt framöver. Vi har fått ytterligare en spelning med partybandet den 2 maj och helgen därefter blir det återträff med dom gamla klasserna från grundskolan. Sedan är det bara att ytterligare se fram emot kommande semester medan man gottar sig åt minnen från denna ljusa tid.

Vad beträffar semestern så är det tänkt att båda mina söner skall följa med till Grekland. Linus, min älste son var i Japan för ett tag sedan och blev så begeistrad i landet (kvinnorna) att han började läsa japanska på universitet, och snackade med japaner dagligen via Skype och blev spralligt förälskad i en japanska som är bosatt i Grekland..!! Så det kom först som en liten trevare när han frågade vart vi hade tänkt åka i sommar. Kan ni tänka er att åka till Grekland, frågade han med iver i rösten?

Jag hoppas att vi får tag i en bra resa till vettigt pris för det hade varit skitkul att njuta av brorsornas umgänge på en solig strand vid Medelhavet. Nu är det så att Linus nya flamma bor i norra Grekland så det kan ju bli en bit att åka för honom, men det bekymrar honom inte. Han hade tänkt stanna med oss en vecka först för att sedan ta sig vidare till sin stora kärlek. Kruxet är bara hur man löser det smartast då han åker med oss på en charter-resa, och sedan skall boka om biljetten för att kunna stanna några veckor med henne? Är det någon som har ett smart tips hur man löser detta bäst så får ni gärna maila och berätta.

Lyckas vi nu fixa hela paketet så kanske jag har ännu mer att se fram emot? Linus kanske snart skickar ett inbjudningskort med texten: Pappa, du är välkommen att närvara vid mitt stora feta grekiska bröllop!? Ta med dig partybandet så kan ni köra låtarna från Mamma Mia!

Hoppas att ni också har en skön vår och kommer att få en riktigt fin sommar!
Med vänliga hälsningar Pollicano

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-05-17)

Med en enorm seger i Eurovision Song Contest och ett härligt firande av detta, samt även Norges nationaldag vill jag bara säga, Heja Norge!

Fiolgutten Alexander Rybak var kaxig nog att berätta att han hade den bästa låten, svajade lite då han nämnde att det spelade ingen roll om han vann, för att sedan slå världen med häpnad som Socker-Conny brukar säga.
Inte med ett järnrör utan med en fiol och ett leende.

Sedan blir det som sagt mer festligheter i Norge - Norges nationaldag den 17 maj, dvs. idag. Det är märkligt att vi svenskar är så förbannat tröga när det gäller att fira vår nationaldag. Vi försöker vara så svenska vi bara kan i olika situationer, men att sedan öppna vår knutna hand för att hålla fanan högt, ja då skäms vi..??

På tal om annat...

Själv har jag uppträtt med partybandet på en spelning i Härryda, med en kalaspublik på runt 60 personer. Det var 40-årskalas och vi körde Pop 'n' roll i en salig blandning i två timmar till en dansande publik. Jag förklarade att det finns alternativ i livet och hänvisade till låtarna vi körde. Antingen så kan man ta tåget upp till Pärleporten (People Get Ready), eller motorvägen (2-4-6-8 Motorway) ner (Highway To Hell), eller så köper man (Vingar) för pengarna och svävar fram i mörkret (Sommarnatt).
Jag säger hej till publiken och bandet och tackar för en mycket lyckad kväll!

Helgen därefter, dvs. den 10 maj var det dags att återse gamla klass- och skolkompisar från grundskolan. Vi träffades på In Contro vid 5-tiden och hade inga som helst problem att känna igen varann. Då flera skolor var inbjudna så dök det även upp fler välkända nyllen på förfesten.
Det var en jädra tur att vi fick förmånen att träffas en stund innan, då det blev väldigt trångt och högljutt på festen.

Visst var skolfesten trevlig, men vi var alla överens om att det blev för splittrat. Vi bestämde att vi snart skulle ses igen för att njuta av gamla minnen.
Vad beträffar maten och annat på festen så var det under all kritik! Rullad hushålls-medwurst till dillbeströdd kokt potatis för 395 kronor, och då ingick ingen dricka till maten!? Platsen där vi satt och åt var en gymnastiksal, ölen kostade 50 spänn och dansgolvet rymde inte många hångelsugna stackare.

Men vi i 9 E skall snart ses igen. Vi ska träffas den 30 maj kl. 16.00 och spika lite idéer. Slottskogen? Varför inte.

Vi ses!
Med vänliga hälsningar Pippi Pelikan

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-05-31)

En svalkande öl hemma i 32° värme!

Träffade två riktiga sötnosar igår samt min gamla klasskompis Mikael. Ja, han är söt han med, men hamnade tyvärr på delad sistaplats i denna skara. :)

Det var tänkt att vi skulle planera för en kommande klassträff tillsammans, så vi, dvs. jag, Mikael, Jeanette och Ingela träffades vid Linnéplatsen med varsin pava vin, filt och jordgubbar som Jeanette hade med sig och begav oss till Slottskogen. Efter en stund i solen så bubblade minnen och kommentarer fram. Vad jag kan minnas idag så pratade vi om allt annat än klassträff. Strax innan vi skildes åt så kom vi på varför vi sågs denna dag.

Jag tror att vi ändrade hela grundidén, både vad beträffar tid och plats. Tanken var att vi skulle fixa något i slutet på juni, men om inte jag minns helt fel så pratade vi istället om augusti och träff på Ingelas sommarställe..??

Det är ju en strålande idé, men bara alla som jag pratat med innan kan ställa om sig inför detta? Det var jättemånga som kunde den 26 eller 27 juni. Sista ordet är nog inte sagt ännu. Bara inte allt rinner ut i sanden.

På tal om annat...

Bloodbade håller konsert hos grannarna!

Simon och kompisen Sebastian har hållit konsert för grannarna i området och fått sitt första gage. Dom var supernöjda med 40 kronor var och bjöd dagen efter på flera gratiskonserter. Med stolar uppställda i grannens trädgård blandades välkända covers med eget material. En av grannarna som är med och planerar för kvarterets 25-årskalas tyckte absolut att dom skulle fixa en scen så grabbarna kunde uppträda då.
Javisst fnittrade dom glatt och berättade att namnet på bandet är Bloodbade.

Familjen har nu bokat en resa till Fig Three Bay på Cypern och skall njuta av bad och sol i en vecka. Det blev inget Grekland till Linus stora förtvivlan.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-06-23)

En underbar teckning ritad av vår underbara son Simon, 7år!

Nu är vi tillbaka från resan till Cypern och vi har haft det alldeles förträffligt!
36°, strålande sol var dag och 25° i vattnet.
Hotellet vi bodde på var Blue Village Nausicaa Beach, vilket var helt ypperligt med pool-område och stranden cirka fyra sekunders gångväg från vår lägenhet.
Sanden var så het att det var omöjligt att gå mer än 0,5 meter utan flip flop.

Middagarna bestod av välsmakande bufféer med olika tema varje kväll där vi satt i solen och njöt av Eric, Magnus, Josefin, Amanda och Emma som underhöll oss med sina vackra stämmor och annat.

Diverse utflykter.

 
Jack Sparrow med besättning i Ayia Napa.    Tanken på Davy Jones fick Jack att darra.

Vi gjorde några bussresor in till Ayia Napa där Simon bland annat fick träffa Jack Sparrow, och vi fick gå ombord på Black Pearl. Detta var en upplevelse som heter duga. Efter att ha utforskat skeppet ordentligt så hade Simon och Jack en liten pratstund. Plötsligt drog Jack pistol och siktade mot Simon. Simon spännde ögonen i Jack och sa att han nog skulle akta sig för annars skulle han ta ett snack med Davy Jones. Det var en fröjd att se skådespelet och Simon njöt och tjoade ordentligt efter det besöket.

Vi hittade senare också ett intensivt och fartfyllt tivoli med ett flertal aktiviteter vilket blev en perfekt avslutning på vår kvällspromenad i Ayia Napa.
Hela semestern var en njutning!

På tal om annat...

Klass 9 E skall träffas igen den 27 juni och denna gången blir vi troligen fler än sist. Vi hade så mycket att prata om senast men tiden räckte tyvärr inte till, så vi tar igen det nu. Detta blir på lördag och det kommer även klasskompisar som flyttat utanför vår vackra stad. Vi var ett gott gäng i skolan och det var riktigt roligt att ses igen när vi sågs sist efter ett antal år. Hoppas lördagen blir lika bra eller varför inte bättre! Några av klasskompisarna har jag bra kontakt med och vi träffas ofta.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-06-29)

Det blev en skön återträff med klassen på In Contro i ett mycket varmt Göteborg. Halva gänget kom förra gången, och andra halvan denna dag, förutom jag, Janne, Ted, Ylva och Gunnar som nu varit med båda gångerna.

Tyvärr var det några som aldrig svarade på varken sms eller mail, samt en del som gjort detta, men tackat nej på grund av resor och annat.
Ni missade nåt. Vi hade det förbaskat trevligt, eller vad tycker ni?

Tråkigt nog så var det några som hade funderat på springnota, så innan jag kunde lämna stället fick jag punga ut med 695 kronor - 279 kronor som var mitt, dvs. 416 kronor..?! Jag kunde ju smitit jag med ..?!

Nu hoppas vi att det snart blir en träff hemma hos Eva och att alla då kan komma! Var och en tar med sig en "påse lördagsgodis", sovsäck, necessär och mat fixar vi på nåt sätt där. Det finns säkert någon lanthandel inom några mils avstånd.
Jag håller kontakt med Eva och meddelar när hon tycker att det passar.

Vi som var med var Eva, Ingela, Ylva, Janne, Gunnar, Håkan, Svenne, Anders, Ted och jag, dvs. 10 pers.

Tack för en trevlig kväll!

Eva, Ylva och Ingela kollar in gojtingarna mittemot!

Jag och Teden flabbar gott!

Janne tittar snett på Eva!?

Ibland fick mungiporna vila, men bara för någon sekund!

Gunnar, Svenne och Ylva minns barndomen!

Ingela bryter strax ihop i ett asgarv av en rolig historia jag skickade!

Eva flabbar gott och Ylva funderar på en räkmacka!

Ted och Håkan pratar allvar!

Janne, Anders och Gunnar sitter och grunnar!

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-07-25)

Hade en mycket trevlig kväll igår med min klasskompis Mikael Jonsson.
Vi hamnade på vårt tidigare beprövade ställe Diamond Dogs. Mitt på Avenyn och med bra priser. Grejen är att just på grund av att det är så billigt så köper man betydligt fler öl eller drinkar, samt att man automatiskt betalar mer dricks, så billigt blir det fasen inte.
Efter många timmar, många Mariestad, räkmacka och en trevlig pratstund så lyfte vi våra arslen och "stapplade" bort mot hållplatsen för att ta vagnen hem.
Vi diskuterade lite hur vi kunde vara så förbaskat fräscha trots mängden alkohol och kom fram till att vi klarar det mesta.

Vi pratade lite löst om att ha en träff hemma hos Mikael snart och flabbade gott åt det tänkta temat för kvällen.

Snart var vi tillbaka i våra kvarter och jag ställde mig för att invänta bussen som skulle ta mig några meter närmare hemmet, men fick se att det skulle dröja en bra stund innan den skulle visa sig.
Medan vi slog ihjäl lite tid så fann vi att kvarterskrogen hade jätte-hippa, vilket inte undgår två partydjur som oss. Nu var det i och för sig så att ingen i kvarteret hade undgått detta då det klirrades glasflaskor, gavs käftsmällar, grinades och hotades med mer stryk.
Hela kalaset liknade mer auktionen i Backhorva, om du minns Emil i Lönneberga-fimen.

Min granne Linda var där samt några fler bekanta ansikten och vi diskuterade skådespelet medan vi förnuftigt snörpte på munnen. Hur det nu var så kände jag mig plötsligt som en lillgammal fjortis ...
Tack Linda för skjutsen hem!

På tal om annat ...

Familjen åker en vecka till Lilla Bratts-ön, fast jag smiter hem lite tidigare då vi har spelning med bandet. Vi är inbjudna att göra om bedriften vi gjorde förra året då vi utmanade Iron Maiden och ändå fick ihop en publik på cirkus 423 pers. Denna gång spelar vi samma dag som något popband från Irland vid namn U2.
Vi har bytt namn och kallar oss denna kväll "Funky Franky and his Fan Club Band".
En salut till våran käre trummis Franky. Läs mer längre ner på sidan.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-07-31)

Infarten till Lilla Brattön.

Efter fem dagar på Lilla Brattön så lämnade jag familjen där och åkte hem för att förbereda mig inför spelningen med bandet som var i helgen (1/8).
Vi hade det underbart på ön trots regnstormar och iskalla vindar. Stugan vi hyrde var rejäl och inbjöd till att riktigt relaxa, vilket jag kände att min kropp behövde.

En daglig sysselsättning.

Det fanns sköna aktiviteter som att sitta i den stora vedeldade bastun, lyssna på knastret och känna doften av björkved till en kall öl eller ett glas vin. När det efter 5 minuter började bildas blåsor i huden så sprang man snabbt ut och kastade sig från bryggkanten eller trampolinen, ner i det hastigt svalkande havet.
Detta gjorde vi var dag på stället. Temperaturen i bastun låg ständigt på mellan 110-120°, medan vattentemperaturen låg på cirka 19°.

Det fanns givetvis fler saker att göra och där ordnades också en del trevliga fester, såsom räkfrossa, disco och bingo. Dessa dagar var också vädret kalas.

Simon spelade fotboll på planen intill dansbanan med ett glatt gäng grabbar i olika åldrar samma kväll som discot gick av stapeln, alltmedan tjejerna hellre valde att stuffa runt på dansgolvet och visa upp sina kunskaper, vilka de lärt sig från sina idoler på MTV, Dansbandskampen och Do you think you can dance?
Efter att ha testat sin manlighet på planen begav sig flera av pojkarna till slut bort mot tjejerna för att smila in sig. Simon ryckte som en epeleptiker på dansbanan och tyckte han var grym, tills discjockeyn uppmanade samtliga att finna varsin partner inför den stora danstävlingen. Då var han inte så kaxig längre.

Krögare Renée & Mimmi på Restaurang Lilla Brattön.

Räkaftonen var uppskattad. Mycket på grund av maten, men vi fick också trevligt sällskap vid bordet. Några seglare hade stannat till för att delta i festligheterna.
Längre in i salongen var det separat allsång och dans för ett 40-tal personer, vilket troligen var någon som ville glassa lite extra för någon.
Men vem fasen tar med sig en egen orkester till en restaurang som är öppen för alla, där orkestern bara spelar för vissa?!
Jag tyckte mig kunna se att orkestern kände sig rätt pinsamma i situationen. Det kändes som ett beställningsjobb av någon lokal höjdare som kommit med uppmaningen att "Spela, eller så får ni sitta som Näcken och spela i viken där borta i nya fina betongskor" ...

Räkafton på Lilla Brattön.

En stund senare kommer en man in på restaurangen, bärande på en gitarrväska och jag funderade att antingen så var han förstärkning i bandet, eller så hade han packat ner en AK-47:a för att rädda musikanterna? Men istället svängde mannen in mot vårt bord och frågade leende:
– Vill ni önska en låt? Snåljåparna där borta delar ju inte med sig.
– Självklart, svarade vi och han spelade och vi sjöng.
Simon berättade att han hade lärt sig spela Pippi Låstrump på gitarr och fick prova.
D-D-D-D-D-GG A7-A7-A7-A7 D-D-D-D-D-GG A7-A7 D spelade och sjöng han, och lyckades väldigt smidigt medan vi koncentrerade oss på texten.

Några timmar senare tackade vi för oss och vandrade nöjda och glada upp mot stugan för att somna gott.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-08-04)

Funky Franky and his Fan Club Band alias Respect spelade i Onsala den 1 augusti.

Vad beträffar spelningen i Onsala i lördags så säger jag bara - vilken stämning, vilken publik och vilket väder!
Trots att U2 var på besök i stan så lyckades vi slå förra årets publikantal.
Det bör nu ha varit 500 personer eller kanske fler?
Många kom tydligen direkt efter U2-konserten för att delta i festligheterna.
Förra året spelade vi samtidigt som Iron Maiden och hade då cirka 400 besökare.
Min gamla klasskompis Mikael Jonsson kom med sina barn och vi hann växla några ord innan det var dags att äntra scenen. Han dök upp tidigt och smet tidigt så jag hann inte ta farväl på ett ordnat sätt, men han hann nämna att han tyckte det lät väldigt bra.
Det var ingen stor publik till att börja med, men den växte snabbt. Bäst respons fick vi för en egen låt, Harum Scarum, som jag och vår gitarrist Christer plitat ihop.

Förberedelser inför spelningen.

Basha, Franky och Andreas fixar med ljud och skrud.

Jag fick uppdraget att sjunga och spela Sultans Of Swing med några gästmusikanter.

Skurk-Thomas, våran ljud-tekniker och Basha filurar inför kvällens uppdrag.

Vilken otroligt stilig sångare i bandet.

Överblick över gräsplan innan "insläpp".

Ett tidigt sound check.

Två glada fans.

Både vi och publiken hade kalaskul.

Chrillan och Roffe briljerar.

En gång till! En gång till!

Det låg kärlek i luften.

Andreas tar sig ton.

Basha ler sött medan ögonen ser rött.

Sebban säger hej till publiken.

Jag träffade flera senare under kvällen som jag kände i publiken och fick många kramar och ryggdunk med kommentaren att "Fy fan vad bra ni är och fasen vad bra du sjunger"!
Pelle som var ansvarig för tillställningen kramade om hela gänget och gav mig en extra kram med dom goa orden:
– Och du, du var ju bara helt enorm!
Tydligen tyckte inte alla det då jag några dagar senare fick beskedet att Christer inte tyckte om konstellationen i bandet. Han ville spela blues och jazz istället och hade diskuterat detta med några av medlemmarna i bandet. Han menade på att han var huvudansvarig för replokalen och därför kunde avgöra bandets framtid. Det var hans bror som fixade lokalen, men jag förstår om nu resten av gänget skulle, som han sa, välja mellan mig och honom. Själv har jag absolut ingen lust att lira trött gammal blues, så jag tackade för mig och gav mig trots allt nöjd därifrån.
Det största problemet var väl att han inte fick briljera tillräckligt trots att hade 14 olika ljud-pedaler på scen? Dessutom råkade Roffe, vår basist under kvällen trampa ur en av hans kablar så han stod där en stund och vevade över strängarna utan ljud.
På sätt och vis har han ju rätt - Han skall inte lira rock och pop.
Andreas, vår andra gitarrist, samt Sebastian på keyboard lyckades i alla fall riktigt bra med att roa publiken. Sebban fick sjunga Highway to hell och gjorde det alldeles lysande, och Andreas drog en gammal beprövad Twist and shout med 90% refräng, samt några fler hits. Det kommer jag att sakna, men absolut inte att stå och babbla blues. Jag kommer absolut att testa mina vingar igen och hoppas kunna flyga både högt och långt!

Klockan 02:30 en galen sommarnatt at Västra Hagen, Onsala augusti 09. Grym ljusshow!

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-08-10)

Simon, våran lilla teater-apa sjunger Tingeling.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-09-17)

I see dumb people.

Jag tittade igår kväll på filmen W om George "Dubaya" Bush regisserad av Oliver Stone och har inte ändrat uppfattning om hans intelligens. Och amerikanarna skall vi inte prata om. Hur kan 59,054,087 människor rösta fram honom till president, och inte en gång utan två?! Idag slog jag på TV;n och fick se Jerry Springer med gäster och publik och blev helt klar med att människan är på väg utför.

På tal om korkade manniskor, vad sägs om det här?

Anna Anka, inte Arne Ankas gamla flamma utan Paul Ankas fru medverkade i Svenska Hollywoodfruar på TV 3 och fick många att sätta kaffet i vrångstrupen. Hon vill bli en förebild för svenska kvinnor. Nu vill hon ge sig in i politiken och Kristdemokraterna välkomnar henne. Cicciolina och Linda Rosing är ju andra starka kvinnor som försökt slå sig fram inom politiken.
Med kommentarer som "Om din man vill ha att du suger av honom varje morgon det första han gör när han vaknar, ja då får du ställa upp på det som fru" så kan hon ju få många anhängare. Det kunde ju vara nåt att hotta upp Kris-demokraterna med.

Läs mer här och se filmen

Anna Anka vill ge sig in i politiken

Tv-serien borde bara handla om mig

Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor

Det är löjligt att män ska vara pappalediga ...

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-10-10)

Paul Anka.

Jag tittade härom veckan på Parkinson där Michael Parkinson hade bjudit in Paul Anka och jag kan ha hur fel som helst, men det lilla jag såg gav inga speglingar av att han skulle vara blåst på något sätt? Anna Ankas adoptivmor tycker däremot att hon har gift sig med en äcklig gammal gubbe.
– Jag hade aldrig adopterat henne om jag vetat att det skulle bli så, säger hon.
Med facit i hand skulle hon nog aldrig adopterat hursomhelst, även om Anna varit ett helgon. Fyllon borde kollas upp bättre innan dom "skaffar barn".

Jag läste på wikipedia.org att Paul Ankas hit My Way, som också sjöngs av Frank Sinatra, tydligen inte är hans låt utan är en översättning av en fransk komposition. My Way, ursprungligen Comme d'habitude är en sång komponerad av Jacques Revaux och Claude François med text av Claude François och Gilles Thibaut.

Hollywoodhemmafrun Anna Anka har blivit en av Sveriges mest omtalade personer och nu är det maken Paul Anka som får stå för markservicen. Han har till och med dragit tillbaka sin spelning på Liseberg då troligen publiken sviker? Dom skall väl kolla på Svenska Hollywoodfruar istället?

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-10-27)

Roast på Berns suger.

Hur jag än försöker så kan jag inte tycka att panelen med sveriges komiker-elit är roliga i kanal 5:s Roast på Berns. Plumpa könsskämt varvas om vartannat med torra trista förnedringar. Själva förklarar dom det med att Roast på Berns är en kärleksfull hyllning till en utvald person genom satir, ironi, vulgära skrönor, ohyfsade påståenden och grova förolämpningar.
Det är pinsamt och krystat, det är vad det är, med samma tråkiga panel program efter program, förutom små förändringar.

Robert Gustavsson var trots allt kanon som gäst, och Peter Wahlbäck som roastare, men resten av komikerna, såsom David Batra och Petra Mede suger. Varför är inte Johan Glans, Lenny Norrman med fler med så det blir lite variation i de skämda skämten.

Kanal 5 skall tydligen satsa på en omgång till inom kort men jag hoppas verkligen då att dom tar till sig den kritik som skrivits i media.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-10-31)

Bilden är lånad från http://www.frolundaindians.com/.

Jag var på matchen med Monika och Simon och det var en sådan glädje att se vår lille son helt spontant hänga med i hejarklacks-ramsorna som publiken och Goa gôbbar bjöd på. Det var hans första hockey-match live, trots att han själv spelar i Mölndal, och vi visste väl inte hur länge han skulle orka som 7-åring, men det visade sig att han var den som körde igång allsången igen de stunder det blev "för tyst" i Scandinavium. och han fick med sig publiken, i alla fall på sektion N. Nog för att han älskar att sjunga, men vilken energi han bjöd på.
Han berättade nog 43 gånger också att han hade träffat, fått autograf av och spelat mot Frölundas nummer 55, Nicklas Lasu i rinken hemma då han var där för att ge glinen något att se fram emot. Och inte nog med det - Simon var den ende som gjorde mål.

Efter matchen var han helt såld och ville givetvis ha en Frölunda Indians-tröja för att kunna stila för polarna, samt att ha på träningarna med Mölndal hockey, men vi var inte vidare tillmötesgående i det fallet då ingen av oss hade sedlar i fickan, och dessutom längtade vi hem till mat och avkoppling. Simon stelnade till och väste att detta var ju lika tråkigt som när morfar lurade med honom på en Gais-match.
Efter att vi lovat honom en tröja till nästa match så sken han upp igen och vrålade HEJA FRÖÖÖLUNDA mot några Skellefteå-fans som skamset promenerade bort från arenan.

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |

(09-11-02)

Lätt Rätt besviken över missen på uppkörningen.

Efter en lyckad körning runt om i Mölndal och i stan så var det dags att köra tillbaka till Vägverket. Jag kände mig ganska trygg under resan och svängde lugnt av från E 6:an för att komma ut på Mölndalsvägen igen. Väjningsplikt ... Rondell ...

Jag såg väjningslinjen men körde lite för långt fram och fick syn på en en mindre lastbil, årsmodellen innan blinkers uppfanns.

Det såg först ut som att den skulle försvinna bort åt vänster, men föraren ändrar sig plötsligt och fläker sig runt i rondellen, mot mig, utan minsta varning. Givetvis skall jag kolla detta! Nu inträffade ingen katastrof, men jag var ouppmärksam.

Efter ett lätt stamp på bromsen så kör jag de sista 500 metrarna och parkerar utanför Vägverkets lokaler. Mannen bredvid mig vänder sig emot mig och förklarar att tyvärr så har jag inte klarat det. Den sista missen var det som var orsaken.
– Men nästa gång fixar du det. Du är välkommen igen!
– J#%&¤vla skit!!

Efter en sådan miss känns det som om detta vore rätt fordon för mig. Med den kan man jaga lastbilar och dumma förare i rondeller, köra mot trafiken och utan blinkers.

Nåväl, teoriprovet gick bra och det får jag nöja mig med så länge ...

Tillbaka | Favoriter | Kommentera | |