SKEPPAREN MAGNUS TÖRNER

Som ett litet förord kan nämnas att nästan alla i släkten Törner var smeder ett yrke som mer eller mindre gick i arv från far till son. Naturligtvis fanns det en del andra hantverkare också i släkten och också någon enstaka läskarl. Det var spännande när jag via Visby Sjömanshus hittade att släkten också innehöll fyra yrkessjömän. Det blev ett måste att ta reda på så mycket som möjligt om deras liv och leverne.
Den här berättelsen kommer att handla om Magnus Törner och hans tre söner Georg, Thomas Magnus och Petter Niclas. Berättelsen börjar med fadern , Magnus Törner, när han som liten pojke börjar känna att det är sjöman han vill bli och få åka på havet och se andra platser än Visby.
Man måste ha klart för sig att vid den här tiden i början av 1700-talet så var det stora samhälliga förändringar på Gotland och särskilt i Visby. Det handlade om nya utbyggnader, sjöfarten kom igång, handelshus tog fart och förmögna köpmän började bygga egna skeppsvarv för att stärka sin handelsflotta. Exempelvis hade handelshuset Donner, som bedrev import och export, en egen rederirörelse som omfattade ett 20-tal handelsfartyg i tjänst. Det var dessutom ganska attraktivt att arbeta i Donnerska handelshuset för de hade rykte om sig att ta väl hand om sina anställda och deras anhöriga. På den här tiden ett annorlunda tänkande.

I Klinteroten i Visby bodde vid den här tiden en grovsmed som hette Magnus Törner och hans hustru Anna Margaretha Sutor. De hade två söner nämligen Thomas född 1734 och Magnus född 1744. Det låg väl nära till hands att sönerna också skulle bli smeder i alla fall i faderns tankar. Sönerna visade sig ha helt andra planer. Thomas ville bli präst vilket han blev också så småningom. Den yngste sonen Magnus, som den här berättelsen handlar om, ville bli sjöman.
Man kan förstå lockelsen när Magnus stod uppe på klintarna och såg ner över hamnen. Det måste ha varit en pampig syn att se alla handelsfartygen ligga i hamnen med liv och rörelse runt omkring. En del fartyg var kanske på väg ut mot havet för fulla segel mot andra platser och länder. För den lille pojken Magnus måste det ha skapat både spänning och längtan efter att få prova på. Pappa grovsmeden måste ha varit en klok karl som stöttade Magnus att prova på yrket när dennes längtan nu var så stark.
Varje år kring den första mars gjorde redarna upp nya fraktkontrakt för den närmaste tiden och nya besättningar mönstrades på för de aktuellaste resorna. En handelsresa kunde vara mellan ett par månader och upp till nio månader. Fartygen som man använde var av typen hukare, briggar, snauskepp och galiaser. Man fraktade varor till Stockholm, Norrköping, Helsingfors, Köpenhamn, Holstein, Lybeck, Köningsberg, S:t Petersburg och Frankrike och även till andra platser i världen. Skeppen kunde vara lastade med tjära, virke, kalk och tobak. På hemvägen kunde lasten bestå bland annat av fina tyger, fönsterglas, porslin, bomull, kryddor, salt och vin.

Sjömanslivet var ett hårt liv med kyla, fukt, trånga utrymmen, oväder och stormar som gjorde att vattnet sköljde över däcket och blötte ner det mesta. Dessutom blev ju maten allt sämre ju längre resan varade.
I kabyssen, som var en liten skrubb, lagade kocken all mat. Det var svårt att laga mat eftersom man inte alltid hade tillgång till färsk mat eller dryck. All mat förvarades i tunnor som var placerade längst ner i skeppet. Här nere i mörkret trivdes också skeppsråttor och maskar för det fanns ju både mat och skrymslen. Eftersom skeppet ofta var ute till sjöss under lång tid var det viktigt att maten räckte . Mängden var noga fastställd och ingen fick mer att äta än någon annan. På den här tiden hade de flesta ombord inte ens egna tallrikar utan alla i laget åt ur samma skål. För högre befäl ombord fanns det en annan spisordning, kallad “det första bordet”
Magnus började sitt sjömansliv liksom andra unga pojkar som provanställd kajutvakt. Det var viktigt att se om pojkarna var av rätta virket för att klara av det hårda livet till sjöss. Man skulle ju så småningom ingå i ett arbetslag som skulle klara av både stormar och andra problem. Då var det viktigt att inte svika sin uppgift och därför krävdes både uthållighet och mental styrka av dem. Som kajutvakt skulle man passa upp i kajutan, städa i skansen och betjäna befälet.
Det visade sig att Magnus hade valt rätt yrke. Han hade nu varit med på flera resor som kajutvakt och varit med om oväder och stormar och klarat av det bra. Han trivdes med andra ord med sitt val av yrke och hade för avsikt att fortsätta. Den 3:e augusti 1765 tog han ett stort steg i sin karriär på sjön. Han mönstrade på galeoten Hoppet som bästeman med destination Lübeck. Han skulle nu bli borta i flera månader innan han återvände till Visby hamn. Den här resan gick också bra och Magnus skötte sig bra och hans erfarenhet av sjömanslivet ökade.
Tiden gick och Magnus hade nu fyllt 21år och stigit i graderna till understyrman. På våren 1766 mönstrade han på snauskeppet Prinsessan Sophia Albertina. Målet denna gång var Holstein och denna resa kom att vara i två månader. Fartygets kapten var den 32-årige Anders Hallenberg. Som understyrman fick Magnus en bättre status bland besättningen. Han fick äta tillsammans med befälen vid första bordet och fick samma förmåner som de. Han blev också god vän med Anders Hallenberg. Även denna resa gick bra och han kom hem välbehållen efter ett par månader.
Den 19:e juni samma år så var det dags igen. Nu mönstrade Magnus på snauskeppet Nya Förbundet med destination Frankrike. Nu hade han befordrats till styrman och var kaptenens närmaste man. För att få arbete som styrman fordras styrmansbrev. För detta krävdes avlagd styrmansexamen och minst tolv månaders tjänstgöring på segelfartyg. Man kan av detta dra slutsatsen att Magnus var både ambitiös och duglig sjöman eftersom han nu fått denna befordran. För redarna var det ju viktig att ha kompetent folk på båtarna som både var dyrbara och lastade med stora ekonomiska värden.
Kapten på fartyget var Daniel Haaks och ägaren hette Mathias Lythberg. Även denna resa var lyckosam och skeppet återvände välbehållet med sin last enligt planen. Detta skedde på höstkanten 1766.
Magnus möttes av det dystra beskedet att fadern insjuknat i bröstsjuka och inte hade långt kvar att leva. Fadern var glad över att sönerna valt yrken som de passade för och trivdes med. Han fick dock inte uppleva att Magnus inom kort skulle bli utsedd till kapten.
Smedåldermannen Magnus Törner avled den 5:e november 1766. Han efterlämnade sin hustru Anna Margaretha Sutor och de två sönerna Thomas som var präst och Magnus som var styrman.
Den 14:e maj 1767 mönstrade Magnus ånyo på som styrman. Denna gång på galeoten Anna Chatarina med destination Holstein. Kapten på fartyget var Johan Hindric Gröen. Fartygets ägare var Anna Margaretha Donner från det Donnerska Handelshuset. Detta år nådde Magnus sitt mål. Han tog skepparexamen och blev antagen i skepparesociteten. Om detta står att läsa i Visby sjömanshus register.
Nu var han 24 år och skeppare med eget ansvar för fartyg, besättning och last och därmed troligtvis en högre lön med möjlighet till extra inkomster. Av hans fartygsresor att döma så råder det inte brist på arbete som kapten så förmodligen var han en eftertraktad kapten av rederierna. Han besatt väl både tur och skicklighet som yrkesman och fick väl rykte om sig att vara säker och pålitlig vilket redarna säkert ansåg som värdefulla egenskaper.
 

Den närmaste tidens resplan såg ut så här:
* Följande tre år gör Magnus flera handelsresor inom Sverige som kapten på galeoten Fortuna
* Den 4:e maj 1771 mönstrar han på som kapten på fartyget Fortuna för resa till Holstein. Ägare var Anna Margaretha Donner
* Kapten på galeasen Elisabeth Catharina för resa till Kurland. Ägare var Pål. Fred.
Sturtzenbecker
* Kapten på galeasen Friheten den 7:e mars 1774 för resa till Stockholm. Ägare är madam
Krokstedt.

Efter den sista resan insjuknar Magnus mor Anna Margaretha Sutor. Hon avlider den 16:e juni 1774 i en ålder av 63 år. Magnus och brodern Thomas hade nu mist sina båda föräldrar. Thomas var gift sedan sex tillbaka och var nu en etablerad präst. Magnus kände nu ett stort behov av att ha en hustru att komma hem till efter sina långa resor till sjöss. Han hade en tid haft sällskap med skepparen Anders Hallenbergs syster Maria. Anders Hallenberg och Magnus var ju goda vänner sedan tio år tillbaka då Magnus var understyrman på det snauskepp som Hallenberg var skeppare på.

Den 27:e december 1774 gifte sig den 30-årige skepparen Magnus Törner med
den 22-åriga Maria Hallenberg född 1752 i Boge på Gotland. Hon var dotter till
fortifikationskassören Georg Hallenberg och hans hustru prästdottern Catharina Rijps född i Vasa i Finland. Magnus och Maria bosätter sig Klinterotens 2:a kvarter i Visby.

Att vara sjömanshustru var naturligtvis ingen dans på rosor. Det kändes säkerligen otryggt. En rädsla fanns nog hela tiden för att fartyget skulle gå under och att Magnus skulle omkomma på sjön. Detta förde säkerligen med sig många sömnlösa nätter med oro och ovissshet. I synnerhet när resorna var extra långa och gick till främmande länder. På den här tiden fanns ju inte telefon eller telegraf på fartygen att meddela sig med. Det var alltid en lång och orolig väntan. Många fartyg förliste och kom aldrig tillbaka.
Det här med förlisningar och att förlora fartyg och dyrbar last var ett stort problem för Donners handelshus och som kunde medföra stora ekonomiska förluster.

De närmaste 10-15 åren består de viktiga händelserna i familjens liv i huvudsak av Magnus resor och Marias barnafödslar. För att inte förlora några uppgifter om dessa händelser så har jag valt att lista upp dem i en förteckning här nedan:

* 1775 den 21 februari mönstrar Magnus på som kapten på fartyget Friheten för en handelsresa till Stockholm
Maria föder deras första barn den 8:e oktober. En son som fick namnet Georg.
* 1776 den 2:a mars mönstrar han på som kofferdikapten på hukaren Två Bröder med
destination Holstein. Ägare var Anna Margaretha Donner.
Maria föder en dotter 1:a september som döps till Anna Margaretha.
*1777 den 8 mars mönstrar Magnus på som kapten på hukaren Två Bröder med destination Holstein och hemkom den 26 oktober.
*1778 den 2 mars gör Magnus samma resa på samma fartyg och samma mål.
*1779 den 3 mars gör Magnus samma resa på samma fartyg och samma mål.
*1779 föder Maria ett tredje barn. En flicka som döps till Kajsa. Barnet avlider kort
därefter.
*1780 föder Maria sitt fjärde barn. En flicka som får namnet Elisabeth Maria.
*1780, 1781, 1782, gör Magnus samma resa på samma fartyg och samma mål.
*1783 är Magnus på väg som kapten på en brigantin vid namn Carl Otto till S:t Petersburg.
Lasten bestod av kalk, virke, tjära och tobak. Ägare var det stora handelshuset Donner.
Samma år föder Maria sitt femte barn. En son som får namnet Magnus.
*1784 är det dags för en ny handelsresa till Holstein med Magnus som kapten på hukar-
galeotten Enigheten.
* 1785 gjorde Magnus en ny resa med samma fartyg och med samma mål.
Under året föder Maria sitt sjätte barn. Ännu en son som döps till Anders Thomas.
* 1786 den 13:e mars är Magnus återigen kapten på hukaren Två Bröder. Under de
kommande åren skulle han göra många resor till främmande länder. När sönerna
blev tillräckligt stora så skulle de komma att tjänstgöra på samma fartyg som fadern.
* 1787 den 26:e februari föder Maria sitt sjunde barn. Sonen Peter Nicklas. När den
nyfödde sonen är en månad gammal så är det dags för Magnus att resa ut till nya
handelsmål.
* 1788 är det dags för det åttonde barnet att komma till världen. En flicka som får namnet
Katarina Kristina. Samma år gör Magnus en ny handelsresa denna gång till Helsingfors.
* 1789 var ett år då sorgen drabbade familjen hårt. Både sonen den sexårige Magnus och den
ettåriga dottern Katarina Kristina avlider i smittkopporna. En månad efter barnens död blir
Magnus tvungen att ge sig ut på en handelsresa som kapten på hukaren Två Bröder med
destination Königsberg. Den 15:e april ägde avfärden rum och Magnus lämnade sin sörjande
hustru och sina barn vilket inte kan ha känts lätt efter det som hänt.
En olycka kommer sällan ensam och så var det i det här fallet också. Denna resa blev en stor
prövning för Magnus och hela besättningen. Kort kan olyckan beskrivas genom att direkt
hänvisa till vad som står skrivet i handlingar hos Donnerska Sjömanshuset : ”Fartyget kapat
av ryssar mellan Flensburg och Visby. Skepparen arresterad ombord. Besättningen rymde i Kiel och hemkom på hösten via Öland."
Trots allt slutade händelsen väl och inga liv gick förlorade och man kom hem igen.

Vad hände vidare med Magnus och dennes familj och hur gick det för barnen?
Barnen växte upp och sönerna började fundera på yrken. Naturligtvis var sjömanslivet starkt förankrat i familjen och Magnus berättelser om främmande platser och händelser satte säkert sina spår i framför allt sönerna.
Det var ju ganska logiskt att äldste sonen Georg som nu var 15 år beslutat sig för att bli sjöman som sin far. Han mönstrade på hukargaleasen Enigheten som kajutvakt. Detta skedde den 14:e mars 1791 och målet var Holstein. Kapten på fartyget var fadern Magnus. Man skall inte tro att det gjorde arbetet lättare för Georg. Magnus som säkert ville göra en bra sjöman av sin son höll nog en sträng attityd till denne.
Maria föder sitt nionde barn som döps till Magnus. Han avlider dock två och ett halvt år gammal.
Sonen Georg som nu provat på sjömansyrket hade bestämt sig för att fortsätta. Den 7:e mars 1792 mönstrade han på ånyo som kajutvakt. Denna gång på hukargaleasen Enigheten med Göran Hindric Enbeck som kapten. Destinationsorten var Holstein.
Maria födde 1798 sitt tionde och sista barn och som fick namnet Magnus.
Sönerna Anders Thomas och Petter Nicklas hade också fattat beslutet att gå i sin fars fotspår och prova på sjömansyrket. Redan som 11-åriga pojkar mönstrade de på som kajutvakter på fartyg som ägdes av det Donnerska handelshuset. Den 13:e mars 1799 avseglade hukaren Två Bröder på en åtta månaders lång handelsresa till Holstein. Kapten var Magnus och i hans besättning ingick den nu 23-årige sonen Georg som styrman och den 11-årige sonen Peter Niclas som kajutvakt. Magnus måste ha känt en stolt faderskänsla över att ha båda sönerna med på färden. Man måste ha trivts bra tillsammans och kommit bra överens för de gjorde om samma resa tillsammans med samma fartyg och mål åren 1800, 1801 och 1802.

Magnus hustru Maria hade under en längre tid varit lungsjuk. Hon avled den 7:e januari 1803 i lungsot vid en ålder av 51 år. Hon efterlämnade make och sex barn. Den här händelsen måste ju ha lämnat djupa spår i familjen. Det fanns nu ingen fast klippa i tillvaron att komma hem till. Sönerna som var unga hittade väl så småningom nya ljuspunkter här i livet. För Magnus del blev det naturligtvis mycket dystrare. Man kan anta att döttrarna Anna Margaretha och Elisabeth Maria tog hand om sin lillebror som endast var 5 år gammal.
Den äldste sonen Georg hade nu tagit sin skepparexamen. Två månader efter moderns bortgång är han kapten och befälhavare på hukaren Två Bröder.
Livet med alla bekymmer och svårigheter tar givetvis ut sin rätt. Magnus började känna sig sjuklig och trött. Ändå så vill han inte ge upp utan mönstrar på fartyget Apollo den 18:e mars 1804 med målet Holstein. På samma resa har sonen Petter Nicklas mönstrat på men nu som jungman. Denna resa skulle bli skeppare Magnus sista resa. Fem månader senare avlider Magnus Törner i en ålder av 60 år. Ett hårt och strävsamt liv var till ända.
Magnus måste ha varit en sjusärdeles karl. Att gå från kajutvakt till skeppare är ju bara det en prestation. Att sedan avverka 42 handelsresor och därav ett 30-tal resor som befälhavare är ju mer eller mindre en bragd. Att sedan genomföra samtliga resor till lyckat resultat vittnar om han måste ha varit en mycket skicklig yrkesman.
Nu skall man inte glömma bort hans hustru Maria. Det kan inte ha varit lätt att ensam ta hela ansvaret för familjen vad gäller ekonomi, mat, barnens uppfostran etc. Det handlar ändock om tio födslar och tio barn.

Här skulle man nu kunna sluta berättelsen om skeppare Magnus Törner för dennes epok är ju egentligen avslutad. Man ställer sig dock frågan ”Hur gick det för barnen”?
Eftersom jag vet en del om dem så kunde jag inte låta bli att skriva ner även detta.
Det fanns nu sex ”barn” kvar i familjen.
Kofferdikapten Georg 29 år, Anna Margaretha 27 år, Elisabeth Maria 26 år, Anders Thomas 19 år, Petter Nicklas 17 år och lille Magnus 6 år.
Så här gick det för dem här i livet:

* Anna Margaretha avled i lungsot 30 år gammal den 7:e maj 1807. Hon var ogift.

* Petter Nicklas som var styrman drunknade under en handelsresa den 18;e juni 1807. Han blev 20 år.

* Elisabeth Maria avled 1823 i en ålder av 43 år. Hon var gift med handelsmannen Petter
Adolf Hägg i Barlingbo, som var son till kapten Magnus Hägg (stamfader i den tredje
ättegrenen Hägg) och hans hustru Carolina Helena Lindenlöf född i Barlingbo.
Petter Adolf var medlem i Sällskapet De Badande Wännerna DBW. Med matrikelnummer 7.

* George mönstrade den 8:e mars 1824 på fartyget Patronen som kofferdikapten med
destination Östersjön. Man kan ana att han var sjuk redan när han
påbörjade sin resa eftersom han strax före hade skrivit sitt testamente. I boupp-
teckningen efter hans död står att läsa: ” I händelse min levnad hastigt skulle avslutas är min yttersta vilja att kvarlåtenskap jag har skall bland mina syskon delas på följande sätt------”
undertecknat av Georg Törner i februari 1824.
Efter två månader till sjöss avled Georg ombord på fartyget. Han begravdes i Neustadt
i Tyskland. Han blev 49 år och var ogift.

* Anders Thomas var kofferdikapten och idkade utrikes sjöfart. Han avled till sjöss den
25:e februari 1825 i en ålder av 39 år. Han var ogift.

* Magnus som var den yngste sonen var handelsbokhållare och sedermera affärsman. Han
avled den 7:e maj 1847 i en ålder av 39 år.
Han var gift första gången med Catharina Elisabeth Sofia Lange som var född 1804. Hon
var dotter till viktualiehandlare Lorens Lange i Visby och hans hustru Christina Sophia
Törner. Magnus och Catharina hade fyra barn tillsammans.

Ur boken ”Visby förr i tiden” av Waldemar Falck (Bild 155) står följande att läsa.
” Langeska huset kallades detta ståtliga trappelgavelhus under ca 200 år. Huset gick genom arv i släktens ägo från slutet av 1600-talet och fram till 1847.
När handlanden Lorentz Lange avled 1824 ärvde hans måg, affärsmannen Magnus Törner fastigheten. Den senare kom att förändra mycket av husets medeltida byggnadsdelar då bl.a. högkällarvalven revs bort och ersattes med trätak liksom ”bislaget” den präktiga stentrappan på båda sidor försedd med sittbänkar av sten och mot Strandgatan två resta stenhällar.”

Magnus gifte sig en andra gång och då med Hedvig Sofia Johanna Kahl född den 9:e
augusti 1777.
Hennes föräldrar var handelsmannen och rådmannen Abraham Kahl och hans hustru Engel
Elisabeth Lange. Magnus och hans andra hustru hade inga barn.

Här slutar berättelsen om skepparen Magnus Törner till vilken jag är kusinbarnbarnbarnbarnbarnbarn.