Förord av matte

Elsa är den stackars hunden, som hann bli 3 år innan hon blev med hemsida! Och hade det inte varit för Ingela Sundqvist och Lena Wilhemsson, hade hon nog hunnit "kila vidare" till ett annat liv också - dessvärre....



Nu är vi ju en väldigt aktiv familj, så Elsa och Bertas (plaststorasyster) liv står sällan still. Ofta består dagarna av långa upptäckande promenader, ridturer, fotbollsmatcher (dock när det är barmark), cykelturer och en hel del resande. Husse och matte är rastlösa själar och behöver variation i vardagen. Därför bor vi i alla möjliga små stugor, stup i kvarten, och det medför ofta ganska spännande "turer" i outforskad terräng.

En av dom mer krävande varianterna, sommaren 2005, då familjens överhuvud (matte), fick för sig att vi skulle båtluffa! Elsa var i någon av sina "faser" och morrade/skällde ut alla som hade konstiga hattar/mössor/kepsar/stora ryggsäckar/små ryggsäckar/plastpåsar/tidningar under armen osv osv osv.

Men efter att ha rest tält, sovit i tält, rivit tält, fiskat aborre, grillat aborre mm, så sov Elsa sin skönhetssömn på stranden, där vi slagit läger, och lät sig inte störas av övrig verksamhet!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 7 september 2008

Vi har varit på turné och vi har kommit lätt på sne…. Nä, på sne har vi inte kommit, utan hem alldeles ordentligt, men turné har vi varit på, Drama och jag. Åkte ju till Örebro i fredags tillsammans med Marie och Tee, där vi övernattade på Scandic. Efter mycket möda lyckades vi även sammanstråla med dottern, som ju fyllde 18 år. Och inte hade hon tid med oss tanter, inte! Efter visst tjat lyckades jag ändå få henne att möta oss som hastigast, åtminstone för att inhysta present och blommor. Alltså firade jag min myndiga dotter utanför Chicken Grill i Örebro i ungefär en kvart – sen var hon och kompisarna tvungna att sprinta tillbaka till hennes eget firande. Vilken högst besynnerlig födelsedag! Det är tur att man är en ganska sansad förälder som fattar att mammas närvaro kanske inte är prio 1 på en 18-årsdag…. Och f ö så ska vi ju ha fest för henne här hemma lite längre fram, så det är inte mycket att hänga läpp för!

Efter det åt Marie och jag en UNDERBART god middag på en asiatisk krog och tog sen en rejäl promenad med puppisarna. Efter det förflyttade vi packning från bilen till hotellrummet och det blev mycket skratt, kan jag säga. Vi bodde högst upp och längst bort – fick faktiskt lite känsla av Finlandsbåt och dessa korridorer – och det var inte alldeles enkelt att frakta valpar, burar, väskor, hundmat och annat som är bra att ha!

Igår morse startade vi en korta färden till Karlskoga och rasutställningen. Drama är ju en vecka för ung, så hon fick bara titta på medan Tee fajtades med dom andra 4-6 månadersvalparna. Debuten i ringen gick dessutom bra. Det var 19 startande och Tee kom sexa, och det är ju toppen. Hon var ju dessutom yngst i ringen…. Under tiden var urmamma Anna så gullig att hon passade vilden – ett kärt besvär tror jag! Då passade hon även på att be om ett expertutlåtande från utställningsproffset Gerard O´Shea. Det var något om öron och ögon, driv och attityd…. Ganska roligt faktiskt och vi fick oss alla ett gott skratt! Och vi får väl se hur det blir med utställningskarriären, den första går av stapeln nästa lördag. Usch, jag blir redan nervös!!!!

Efter att ha shitchattat med diverse bekanta och haft allmänt trevligt, var det skönt för både valpar och människor att hoppa in i bilen. Regnet öste ner och vi var ganska blöta, alla fyra. På hemvägen åkte vi förbi systersonen Jonas och hans familj, där Elsa hade kamperat under dygnet. Hon hade haft det jättebra, men var naturligtvis missnöjd ändå, eftersom matte varit bortrest med ”denna där” utan henne. Men jag minns tydligt att Elsa och jag har varit bortresta många gånger utan Berta, så det får hon nog stå ut med ibland…. =)

I fredags, då jag först lämnat Elsa, åkte Drama och jag till Björns jobb för att lämna bilen. Björn jobbar vid Tegelbacken, så efter at ha sagt hejdå till sambon, tog Drama och jag en promenad genom Gamla Stan. Det var hennes allra första stadstur och det var verkligen 1000 saker att titta på! Och hon själv gjorde förstås succé! Efter ha varit med in i en guldsmedsaffär (vågade inte lämna henne utanför )och köpt present till Sofia, gick vi ner och tog tunnebanan. Tror ni att hon höjde ett ögonbryn? Nä, just det, inte en rynkning i pannan ens en gång. Väl framme på Gullmarsplan tog vi bussen hem och sen var det bra med det! Hon är den coolaste hund jag träffat på mycket länge!!!!!!

Idag är det söndag, hundarna och jag är ensamma hemma och vi ska BARA vara och njuta av ledigheten. Tack Marie för en jättetrevlig resa och så vill jag säga grattis till Anna för dom KANONFINA omdömena ang dina valpkullar! Det måste kännas såååå himla bra!

PS. Nu har katten Tigger börjat packa upp sin resväska igen och hänga in sina kläder i garderoben. Ordningen börjar så sakteliga återställas och det känns jätteskönt. DS.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 4 september 2008

Vilken natt vi har genomlidit! Familjens minsta medlem har mått lite tjuvtjockt i magen och sovit jätteoroligt. Det innebär förstås att jag också har sovit oroligt – typ 4 timmar eller något sån´t. Till sist gav jag upp och tog upp henne till oss i sängen för att rädda ett uns av nattsömnen. När jag låg där ute på kanten i min egen säng och lyssnade på Dramas andetag, fick jag en flash back från tiden då barnen var små. Hur många nätter har man inte legat på en kant och knappt vågat röra sig, för att inte störa när dom äntligen har somnat?! När Björn och jag fullkomligt STAPPLADE upp klockan 6, sträckte hundskrället på sig, gäspade gott och SATTE IGÅNG ATT LEKA!!!!! Precis som barnen…. Ja, ja, det är ju skönt att hon inte är sjuk – sömn kan man ju alltid ta igen något annat år eller så.

Igår var det heldag på jobbet och sen dags för stallet. Det var första gången som Drama var med ”på riktigt” i stallet. Medan Elsa och jag tog itu med det som skulle göras, hittade hon en häst i stallgången, som hon ställde sig och morrade åt. Hur dumdristig får man vara???!!!!! =) Han tittade lugnt ner på myggan långt därnere och undrade vad hon egentligen ville. När stallbesöket var till ända och det var dags att rulla hemåt, fick sig båda bruttorna en tvätt med det dyrdyra schampot och efter det fick valpen fullständigt fnatt! Hon galopperade fram till samma häst och gjorde lekinviter. Han tittade återigen ner på henne och vi kunde nästan höra hur han suckade. När hon antydde att hon tänkte bita honom i bakhasorna (precis som hon gör med Elsa), kände matte att, nu får det baske mig vara nog för denna gång och tog med galningen till bilen. Helt onödigt, tyckte Drama!

Därefter tog vi en UNDERBAR promenad i höstskogarna. Hundarna lekte, släpade ”träd” och annat vettigt som rottisar gör. Själv gick jag med näsan i backen och letade svamp, och kan ni tänka – JAG HITTADE ETT HELT GÄNG MED SVART TRUMPETSVAMP! Kul, eftersom dom inte är så jättevanliga.

Igår morse var jag så flitig att jag tränade lydnad innan jobbet. Det berodde INTE på en manisk iver, utan på att hundarna är med i bilen på dagarna. Jag vill att dom ska kunna sova gott, medan jag jobbar (vilket dom också gör). Körde linförighet med Elsa och hon gick kanonbra! Det märks tydligt att jag har slitit med kontakten i fotgåendet. Tränande också framförgående och inkallning med ställande. Hon var riktigt duktig och det kändes jättebra! Med Drama fortsatte jag att nöta kontakt, ligg, ingångar och apportering (vilket funkade mycket bättre än i tisdags).

Imorgon är det fredag och då åker Björn till Furudal för en golfhelg med några jobbarkompisar. Själv ska jag åka till Örebro (för vidare transport till Karlskoga) tillsammans med Marie, Tee och Drama! Marie ska på utställning och jag är med som sällskapsdam. Häromdagen ringde den underbara människan och undrade om vi inte kunde åka redan på fredagen och bo på hotell, och INGEN kunde ha blivit gladare än jag! Dottern fyller nämligen 18 år just imorgon och hon BOR ju i Örebro! Firandet av denna 18-årsdag har föregåtts av heta diskussioner med fd maken och jag har känt mig rätt ledsen, så detta kom verkligen som en skänk från ovan! TUSEN TACK, SNÄLLA MARIE!!!!! Alltså blir det grattande av Sofia SAMTIDIGT som vi får en busig kväll ihop, Marie och jag. Det ska verkligen bli skitroligt!

Elsa ska åka på spa till Nettan och Tarzan redan ikväll. Jag har en STARK känsla av att hon tycker att det ska bli skönt att slippa lillfisen får några dagar, hur mycket hon än tycker om henne! Elsa och Tarzan har ju liksom andra intressen än att hänga i pungkulor, hälsenor och svansar – bara för att ta några exempel….. =))))
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 2 september 2008

Efter den mysiga OCH livliga helgen tillsammans med Elsa, Drama och Affe har det blivit vardag igen. Igår jobbade jag ”lång” dag, dvs till 16.00 och det blev inte sådär vansinnigt mycket hundaktiviteter – bortsett från vanliga promenader förstås. Efter att ha blivit bjuden på middag av Björn på den lokala krogen, mös jag till det i soffan, satt på TV:n och nu skulle här njutas! För en gång skull visades nämligen en äkta svensk teaterpjäs, Dödsdansen av August Strindberg, och det är en av mina passioner i livet. Och vet ni, att efter en stund hade hela relationsdramat på TV fått en annan inriktning….. Med en ÄKTA Drama i huset, blev det liksom inte alls samma tyngd i pjäsen och ärligt talat, så hade jag STORA problem att följa med i handlingen periodvis. Nåväl, så småningom somnade det lilla livet och alldeles strax efter somnade även jag så sött i soffan. Det kallar jag en riktig pjäs, det!

Idag är det till att ha varit på kurs igen. Både Drama och Tee är väldigt duktiga och det är skitroligt att träna! Vi körde bl a vidare med kontakt, ingångar och ligg, vilket gick jättebra. Den här gången funkade ”ligg” super om man jämför med förra veckan och det känns som om Drama är väldigt snabb i tanken. Hon uppfattar raskt vad man vill, men är tuff och kan vara ganska nonchalant om man inte är konsekvent. Just konsekvens har vi tränat jättemycket på under veckan och hon lyssnar bättre – även om det är en bra bit kvar! =) Därför tränade vi också på ”nej” idag. Två gånger blev jag tvungen att ”ta i med hårdhandskarna”, men sen trippade hon som en liten prinsessa bredvid mig. Som sagt, hon fattar väldigt snabbt!

Efter mycket grubblande över Dramas framtida övningar, har jag nu bestämt mig för att satsa på lydnaden först och främst – så det blir ordentligt från början. Det känns som om, hur man än vrider och vänder på allt, så funkar det inte så bra om inte lydnanden ”sitter där den ska”. Sen är det alltid 1000 åsikter om huruvida saker och ting ska ske och jag tycker att det är jättemarigt att hålla en rak linje. På något sätt är det ju så att nästan allt man hör, låter hur vettigt som helst….. Därför har jag nu bestämt mig för att träna för instruktör och hålla mig till det vi tränar på där – utan att för den sakens skull köpa allt som sägs. Jag hoppas verkligen att jag lyckas ta vara på hennes kapacitet och kan göra något bra utav det! Fast just NU vill jag helst att hon somnar!!!!! Hon far omkring som en tätting med någon skramlig liten sak…….

Efter kursen åkte vi vidare mot stallet, där jag lade ett spår till Elsa. Ca 600 m långt med 7 appporter. Hon gick som tåget och var superduktig! Och det går ju inte att komma ifrån att det är LYX att ha en vuxen hund! Jag kan faktiskt tänka mig att göra en topp 10-lista:

1 En vuxen hund sköter sig under promenaden, trots att matte är trött.
2 En vuxen hund sover om nätterna!
3 En vuxen hund äter inte upp dina underkläder!
4 En vuxen hund jagar inte myggor under träningspasset!
5 En vuxen hund välter inte omkull grannbarnen i ren och skär glädje!
6 En vuxen hund förstår att den inte får sova i kattens fåtölj!
7 En vuxen hund förstår att katten överhuvudtaget VILL komma in!
8 En vuxen hund släpar inte in döda grodor!
9 En vuxen hund förstår när matte vill se tunga relationspjäser på TV!
10 En vuxen hund krullar inte till samtliga mattor i hemmet HELA TIDEN!

Tja, kommer någon på något mer, så kan ni skriva en rad i gästboken. I annat fall så kan vi väl enas om att VI ÄLSKAR VÅRA HUNDAR – totalknasiga eller inte?!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 30 augusti 2008

Och nu har dom kommit hem igen!!!!! Det var inga som helst problem att göra av med tiden under veckan – men FY vad trist det är hundarna inte är hemma! Och jag vill faktiskt helst ha Björn hemma också. =)

Igår fick vi karlbesök här hemma.Nej, inte av Björn och inte av Adam (tveksam karl), eftersom dom redan bor här, utan av Daleos Yuvlige Yalfredh (tror jag att han heter) – även kallad Affe! Affe är 6 månader och ägs av min träningskompis Emma, som även har Plexus. Emma och hennes sambo arbetar ”som lagens långa arm” och denna helg skulle dom fånga bovar gemensamt.

Björn och jag hade smitt gemensamma planer på hur vi skulle överleva fredagskvällen med två valpar i huset, samtidigt som vi skulle äta mysmiddag och avnjuta fredagsvinet. Björn dumpade mig och hundarna ute vid sommarbetet i Jordbro, för att sen susa till ICA Maxi. Vi tog oss en riktig långprommis och hundarna lekte som tokar. Alldeles i början mötte vi 4 hästar och det var ingenting som föll Affe på läppen. Han talade om för dom, att han INTE var intresserad av vidare umgänge – och det tror jag inte dom var heller, faktiskt…. För oss som nästan har häst i familjen, är det ju ett alldeles självklart inslag i livet för hundarna!

Middagen blev väl inte riktigt så lugn och stillsam som vi hade hoppats på – trots upplägget. Drama och Affe ville inte alls ligga och vara söta, utan hellre tugga på varandra, och Elsa tog tillfället i akt att vara hur strulig som helst. Det ”moffades” och stökades i alla hörn och vi kände nervkollapsen smyga sig på. Jag tror mig minnas att jag kastade i mig några rökta räkor och saffransaioli men jag är inte alldeles säker. Så småningom la sig i alla fall lugnet och vi sov så gott så under natten.

Imorse stack hundarna och jag iväg vid 8-tiden och var ute någon timme innan frukosten. Frukosten blev sen till en brunch och därefter pep Björn, jag och resten av gänget ut till Tungelsta för svampplockning. Det fanns gott om taggsvamp och Karl Johan, men ont om kantarell och ”trattisar”. Jag hittade ett gäng pyttesmå ”trattisar” och tjoade på Björn, att kom hit så får du se! Först kom 3 rottisar och hoppade på svamparna och sen kom Björn och undrade vad det var jag ville visa…… Då fanns det inga ”trattisar” längre. Suck, vad ska man säga?!

Efter ett antal timmars friluftsliv, kom vi hem och då infann sig ett TOTALT lugn! Alla hundarna somnade som stockar och så även jag! Guuu, vad skönt! Nu ska jag laga middag medan Adam och Björn ska ta sig en tur till sjön med galningarna. Sen blir det nog en lugn kväll.

Och ingen skugga ska falla över lille Affe. Han har varit så följsam, mild och rar hela helgen. Men vad gör man när man kamperar ihop med en fullblodstok!? När vi hämtade Drama, sa Anna att hon behöver träna på att ta det lugnt – och det har hon banne mig rätt i!!!!! Hon tar liksom aldrig slut…. Men vad gör det, hon är helt underbar i alla fall och en skitrolig hund! Livet går i racerfart och det passar mig utmärkt! Men nog önskar man att hon ska bli lika klok som Elsa snart……

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 25 augusti 2008

Nu är det stor risk för felskrivningar, men jag chansar i alla fall… Vi hoppade nämligen upp kl 02.30 imorse och startade bilen kl 03.00 för färd mot Stockholm – från Furudal. Ibland är det så himla mysigt att vara där, att vi väljer att köra hem måndag morgon. Det är inte direkt optimalt, men det funkar då och då.

Vi har haft en UNDERBAR helg! Det var äntligen folktomt i byn och det låg höst i luften. Vi har tillbringat nästan all vaken tid utomhus och Elsa och Drama har njutit för fullt. Mycket lek och röj har det blivit, och det är inte utan att man undrar varför man trängs i Stockholm, när all denna natur finns tillgänglig.

Bl a åkte vi ett par mil upp i skogen och kom till Stråbodarnas fäbod. Helt fantastiskt ställe, mitt i vildmarken, med en liten samling gamla hus belägna precis intill en liten älv! Där tände vi en eld, grillade korv, Björn badade i älven och hundarna njöt av friheten! Jag satt där och såg mig omkring och önskade att jag kunde ta med mig varenda människa jag känner till detta ställe. Och till mina träningskompisar, kan jag bara säga att det är det bästa spår/sökställe jag sett på mycket, mycket länge! Jag tror banne mig att vi måste åka dit!!!!

Idag är dock en annan dag och Drama och jag har varit på utbildning, minsann! Det hela började med att Marie och jag anmälde oss till en valpkurs. Sen blev det ingen kurs, men fortfarande tillfälle för oss att träna våra små änglar. Det är så himla värdefullt med ett kritiskt öga, så det är bara att ta tillfället i akt. Vi tränade kontakt, ingångar och ligg och Drama var så duktig så! Ja, kommandot ligg ville sig väl inte riktigt till en början, men kom sig något till slut. Kan det månne bero på att fröken har dålig kontroll på sina långa, bångliga ben…..?! =)

Elsa var hemma och tog en härlig långpromenad tillsammans med husse. Det måste vara UNDERBART för henne att slippa ha huliganen hängande i någon kroppsdel, åtminstone ett par timmar emellanåt.

Och vet ni, imorgon sker ett under! Björn åker till Dalarna och TAR MED SIG BÅDA HUNDARNA!!!!!! Jösses, jag vet inte vad jag ska göra med all tid…. Men det brukar lösa sig utan som helst problem. Rätt som det är, så är det fredag och då står dom här i hallen igen – tack och lov!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 21 augusti 2008

Just idag känner jag mig som världens mest harmoniska hundägare! Tycker att jag har två riktiga toppenhundar, som hänger med på allt jag hittar på och funkar ypperligt ”till både vardag och fest”. Guuu, vad härligt!

För det första är jag JÄTTENÖJD med Drama som så fullständigt naturligt ligger och sover i bilen medan jag jobbar. Tänk, vilken vidrig stressfaktor det skulle kunna vara, om det inte fungerade!!!!

För det andra så har vi haft en så himla trevlig sökträning idag, Emma, Sara och jag. Först var valparna med och vallade rutan och Drama går banne mig inte av för hackor. Hon for efter grabbarna som ett litet skåll och bet i alla hälsenor hon kunde komma åt.

Därefter var det storhundarnas tur och Elsa var verkligen laddad! Åh, vad roligt!!!! Nu kör jag ju inte tävlingsmässigt med henne, eftersom jag inte har några planer på att starta henne i söket, men hon skötte sig ypperligt. Pigg, alert och på hugget – inget maskande där inte! Loke och Plexus gjorde förstås också jättebra ifrån sig.

Efter det körde vi lite kamp och sen en popup med pyttarna. Både Eros och Affe har ju provat på ett antal gånger och visste ju lite vad det handlar om. Med lilla Drama turades Sara och Emma om att kampa varsin gång, för att sen smita väg och gömma sig en liten bit bort. Hon for iväg så fort benen bar henne och tog raskt upp kampen igen. Hon hängde i trasan som en liten envis fästing.

Efter det gjorde Sara och jag ett tappert försök att få ungdomarna på bild, och det lyckades väl hyfsat så småningom. =) Titta gärna in på Saras sida och njut!

När jag åkte hemåt igen, så hade jag en alldeles glad känsla i magen. Det hade varit en mysig eftermiddag med härliga hundar. Kan det bli bättre?!

Imorgon åker vi till Furudal!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 19 augusti 2008

Kort rapport från vardagen. Nu när jag har börjat jobba är tanken att hundarna ska ligga i bilen dom timmarna, vilket f ö har fungerat alldeles ypperligt hittills. För Elsa är det ju inga konstigheter, men även lillpluttan har klarat det galant. Det känns himla bra!

Nåväl, då måste man ju ändock ge förutsättningarna (dvs rastade och nöjda hundar), vilket föranledde att jag imorse körde ett uppletande med Elsa och ett litet spår till Drama. Ja, ja, det är inte riktigt klokt, men i just detta fall vet jag att jag inte är ensam. Hundvärlden dräller av tokar som sliter för att deras fyrbenta ska må bra….

Elsa undrade nog lite varför vi skulle envisas med att jobba INNAN jobbet, men var schysst och ställde upp och gjorde det som förväntades av henne. När vi sen gick en liten sväng, skulle hon dricka vatten ur en å och ramlade i – stackarn! Det var jättedjupt, så hela hon fick sig liksom ett rejält dopp. När hon hoppade in i bilen igen, hörde jag henne muttra: Vilken jäkla morgon! Och det kan man ju tycka. =)

Drama är en mycket hungrig liten valp och prickar in ungefär var tredje godis i spåret. Idag hade jag gjort det liiite längre, med förhoppningen att hon skulle ”varva ner” efter en stund. Det var ingen universallösning denna morgon. Hon tuffade på som ett litet expresståg, och när jag höll emot litegrann, höll hon på att stå på öronen och slå en kullerbytta! Men viljan är det sannerligen inget fel på!

Och inte nyfikenheten heller för den delen… Idag kom det in en hantverkare i vår hall, med en GIGANTISK ”soptunna”, där han skulle lägga våra skåpluckor som ska lackeras. Det blev lite rörigt i hallen och jag tittade runt efter Drama. Var tror ni att jag ser henne? Jo, hängande i killens snickarbyxor, alldeles intill tunnan! Han var en förstående människa och tyckte att hon var helt bedårande. Jag kan säga att jag raskt hoppade i skorna och tog ut mina älsklingar på en skogstur. Karln måste ju få en chans att utföra sitt arbete, liksom.

Bortsett från spåren, så tränar vi flitigt på kontakt, sitt, stanna kvar och inkallning. Dom tre första går riktigt bra och inkallningen är på gång. Det är ju alltid lite ”plåttrigt” med två hundar i sån´a lägen, så jag försöker separera dom så mycket det går och vara duktig med att träna ENBART Drama på det här. Elsa ligger ju lite före om man så säger. =))) Hursomhelst så är det vääääldigt roligt och hon är en MYCKET uppskattad familjemedlem! En kul typ att bo ihop med, helt enkelt!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 18 augusti 2008

Jaha, vad ska jag skylla på den här gången?! Ja, vad sägs om skolstart, konferens med jobbet, trasiga datorer i hemmet, kaotiskt familjeliv, jättejobbigt att komma i fas efter sommaren eller – you name it!

I vilket fall som helst, så har det hunnit hända en massa roliga saker sen sist. Det senaste var Keeponix kennelläger, som gick av stapeln i helgen. Vi var ca 20 personer och ett rejält antal hundar (nåja, C-kullen börjar i alla fall likna hundar…) som samlades i Flen på lördagsförmiddagen. Efter presentation och kaffe, var det dags för olika aktiviteter. Lena Wall var instruktör för en bruksgrupp, som ägnade helgen åt uppletande, spår och lydnad. Maja och Kristoffer höll i (inte helt oväntat) IPO-gruppen, som ägnade sig åt traslekar, spår och lydnad.

För egen del så bestämde jag mig för att hänga med Maja/Kristoffer. Jag har inte alls bestämt mig för vad jag ska ägna framtiden med Drama till, men när det gäller IPO är jag TOTAL nybörjare. Bäst att ta chansen när man får den!

Vi började så friskt att leka traslekar med Kristoffer, och det gick jättebra – ända tills det började regna! =( Första dropparna var väl okej, men sen sa puppiluren att, nu får det banne mig vara nog! Det påstås att hon har det efter sin mor…… Dvs intolerans mot regn… Efter lite lunch och annat, var det dags för lydnad. Drama var totalt slut och jag fick prestationsångest, så det gick väl sådär – i allra högsta grad. Men efter lite lugnande råd från både Maja och Anders, lyckades vi i alla fall åstadkomma några kontaktövningar, som gick riktigt bra. Drama är en naturbegåvning och jag får väl ta emot all hjälp jag kan få. =)

Efter detta hade det blivit kväll och hög tid för grill och umgänge. Björn och jag åt en mycket trivsam middag med dom andra, innan vi styrde kosan mot vår lilla hyrstuga. Jag dras med en MYCKET envis öroninflammation, så jag var helt slut efter dagens övningar…

Nästa morgon startade vi med frukost och sen var det IPO-spår för hela slanten. Sari och jag skrattade gott, där vi gick, dubbelvikta, och pillade in små godisar under varje fotsteg. Vilken tur att spåren inte är så långa än så länge. Blodtrycksfall kändes högaktuellt! Anders, som redan är gammal i gamet, hade ett, för ändamålet, anpassat rör och behövde överhuvudtaget inte böja på ryggen….

Drama jobbade kanonfint, om än lite ivrigt. Men dom sista metrarna började hon förstå vad som gällde och blev mer metodisk. Det är bara att nöta vidare, och se hur hon utvecklas framöver, men det bådar gott.

Överlag så var det en mycket givande och trevlig helg! Så många nya människor och så mycket kunskap! Det allra bästa var att alla så gladeligt delade med sig, utan att ”sätta sig på några höga hästar”! Tack, alla, för det!

Förra veckan träffade vi Marie och Lena ute på F18, för att spåra. Jag kom ilande från jobbet och hade den osannolika lyxen att Marie redan hade lagt ett spår till Elsa. Jag började med friskt mod dom första 100 metrarna, för att sen nästan börja gråta. Elsa var totalt oengagerad och tyckte att jag kunde gå mitt jäkla spår själv. Eftersom jag är så livrädd att gå vilse pga mitt usla lokalsinne, så hänger liksom spårandet på själva Elsa och hennes lust att ta oss tillbaka till civilisationen…. Efter att ha svurit alla eder jag kan OCH ringt till Marie och skrikit att vi tappat bort oss, tog jag mig samman, sa till Elsa att det fick vara nog med trams och till mig själv att jag fick sluta tänka med reptilhjärnan. Efter detta mentala sammanbrott, tuffade vi vidare i spårskogen, och tog oss så småningom fram till slutet – MED SAMTLIGA APPORTER I FICKAN!!!!! Elsa är GRYM på spår, även om hon börjar med att lata sig lite ibland!

Puppisarna fick varsitt godisspår och sen var det tid för röj innan vi åkte hem igen.
Det är kul att Maries Tee bara är 3 veckor äldre än Drama, eftersom dom får mycket glädje av varandra. Det vill bara till att vi träffas regelbundet, eftersom båda fröknarna har humör… =)

Bortsett från all träning, så har det vanliga livet naturligtvis rullat på. Efter Dala-vistelsen känns det som om jag har x antal personer att hälsa på och det är precis det jag har gjort. Extra mysigt var det att åka till sommarbetet och pussa på Alba och Allegra. Jag är så himla förtjust i gården där dom bor på somrarna och det har känts lite konstigt att inte kunnat vara där någonting den här sommaren.

Efter mycket mental möda, är nu vardagen hjälpligt på plats igen och jag hoppas att alla har haft en bra sommar! Vi hörs och ses!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 3 augusti 2008

Deppsöndag….. Sov jättedåligt inatt, stapplade strax före 10, enbart för att hinna skjutsa Björn till Rättvik, varifrån han skulle vidare mot Stockholm. Regnet föll envist från himlen och jag kände mig ungefär som världens mest ensamma människa. Usch, så ledsamt!
Men jag tog mig förstås samman och for vidare till mina absolut, överlägset mest populära spårskogar, vid Rättviks BK. Gjorde en uppletanderuta till Elsa och ett godisspår till Drama. Elsa, med sina välkända hormoner fladdrande hit och dit efter löp, var väl inte jätteladdad, men hon gjorde ett bra jobb och känns faktiskt riktigt rutinerad. Sanningen är ju ändå den, att detta är något vi har tränat både ofta och flitigt, så det är klart som korvspad att hon vet vad hon ska göra. Dessutom tycker jag att hon mer än ursäktad denna gång, med tanke på tjuvparning, abortsprutor, ultraljud, ytterligare en spruta och därefter någon form av abortering. Elsa-pärlan har haft en körig sommar….
Drama kändes mer på hugget än tidigare, när det var dags för hennes lilla spår. Den här gången var det som om hon faktiskt hade en uppfattning om vad det handlar om, och hon tuffade på i fullt fart. Jätteduktig!
Efter det här, kändes allt lite bättre – tänk ändå, vilket otroligt sällskap hundarna är! Vilken TUR att man har sina raringar!!!!! På hemvägen stannade vi till vid affären – hyrde en riktig Lena-film, köpte riktig Lena-mat och en godispåse. När vi stannade hemma på gården, blev bruttorna galna av lycka! Dom lekte och kampade som tokar, och vem sjutton kan vara deppig då???!!!!
Drama är totalt galen och håller Elsa i topptrim. En av favoritlekarna är att jaga Elsa runt någonting, det kan vara allt från hus till utemöbler, bilen eller köksbordet… Jag vill gärna tillägga att Elsa inte är ett dugg bättre, utan far som en komplett dåre. Skillnaden är väl möjligtvis att hon är något större och inte fullt lika smidig. När hon kommer dundrande, får man liksom hålla i det som ska rundas – ja, självklart inte hus eller bil då´ra….. =)
Jag har också mediterat en stund i vedboden, där jag spåntat lite ved – självklart med Drama som sällskap! Hon var även med husse och mekade med crossen imorse, och det var frid och fröjd ända tills hon hittade en död svala… Men vad bryr jag mig om det – då sov Elsa och jag vår skönhetssömn!
Nu har jag hunnit tända vedspisen i köket, tänt en massa ljus och tagit ett glas vin och plötsligt så är inte allt så eländigt som det var imorse! Hundarna är nöjda och själv ska jag krypa ihop i soffan och se en film om Queen Elisabeth I – för mig som är så historieintressad är det en höjdpunkt!
Imorgon kommer en kollega till mig på besök några dagar, och sen börjar det bli dags att tänka på hemfärd. Hade egentligen tänkt stanna ända till på söndag, men börjar inse att det kanske inte är alldeles lyckat. Drama vet ju inte ens att hon har ett hem i Tyresö (och en katt att jaga), så det är nog lämpligt om jag pyser hem LITE tidigare. Och vet ni vad, för min romantiska, rastlösa själ har den här sommaren varit nyttig. För en gång skull har jag hunnit vara borta så länge, att jag faktiskt börjar LÄNGTA hem…. Det hör inte till vanligheterna.
Och helgen efter jag kommer hem, ska Björn, jag, Elsa och Drama på läger med Keeponix. Vi ska hålla till i Flen och träna efter bästa förmåga, eftersom valparna inte är sådär JÄTTESTORA! =) Björn och jag har hyrt en urgullig stuga någon kilometer därifrån och det ska bli hur mysigt som helst.
Ja, som ni hör, så finns det inte så mycket att deppa för, så nu är jag glad och tillfreds igen, och måste kasta mig över disken. Det är som att ha småbarn – nu sover valpen och då hinner man göra lite andra saker…..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 28 juli 2008

Men hörni, vad svårt det är att vara utan data och inte kunna uppdatera sin blogg lika ofta som man är van vid att göra. Och för en som verkligen gillar att blogga, vilket jag gör, känns det lite som att man inte hinner dela med sig av allt trevligt som händer. Och som ni ju vet, så har den här sommaren varit synnerligen händelserik på alla möjliga plan….
För det allra första, så har vi ju ÄNTLIGEN fått hem vår efterlängtade familjemedlem – Keeponix Drama! Det har varit en låååång väntan på denna valp, ska jag säga, så det var knappt att någon i familjen verkligen förstod att NU SKULLE DET SKE!
Som vanligt när vi gör någonting i denna församling, sker det alltid under lätt kaotiska former. Inget undantag denna gång heller – lika bra att puppisen får vänja sig från början, liksom…. Så när vi kom ner till Anna och Roger, från Furudal, var bilen full med Sofior, Adamar, Elsor, hundfällar, resväskor och en Troy. Ja, man kan ju undra varför Troy befann sig i vår bil just vid detta tillfälle, men det är inte så konstigt som det kan tyckas. Jeanette var på semester i Italien och goe, lille Troy förhöjde vår vardag under den tiden. Att han nu var tvungen att hänga med för att hämta Drama, berodde på att stackars Jeanette landade med ett flyg på eftermiddagen, och PRECIS skulle hinna hem tills vi passerade Norrtull på väg tillbaka till Furudal…. Ja, ni hör ju hur det är.
Jag undrar verkligen vad Anna och Roger tänkte den där dagen, när deras raring försvann i en fullständigt överlastad Passat. Jag vill i alla fall passa på att tacka för förtroendet!
Det gick väldigt bra att köra hela vägen från Flen till Dalarna, och Drama tog det hela med jämnmod. Vi stannade några gånger för att rasta hundarna, och det såg ut som om hon aldrig gjort annat än varit ”on the road”. Cool typ! Elsas och hennes första möte avlöpte också alldeles smärtfritt – Elsa var VÄLDIGT samlad och duktig och Drama höll en hyfsat låg profil. Kan dock tillägga att detta har gått över, dvs Elsa bibehåller fortfarande sitt lugn, medan Drama har utvecklats till ett litet monster (utklädd till ljuvligt söt rottisvalp)! Häromdagen tyckte jag riktigt synd om Elsa, som låg och sov sin skönhetssömn…. Då kom den lilla ängeln och HÖGG henne i svansen – ni vet, så där som det alltid händer Pluto, så svansen blir alldeles taggit och dan…. Men tyckte Elsa, att nu får det banne mig vara nog, och röt till i bästa Berta-stil! Kan väl konstatera att Drama inte tog särskilt illa vid sig.
Jag kan ju inte plåga er med varenda liten detalj, så jag ska försöka att berätta lite mer allmänt om sommaren. Det har varit huset fullt varendaste vecka, ända fram till i torsdags – då barnen åkte hem till pappsen. Nu är det bara Björn, jag och hundarna några dagar, innan han ska hem och jobba igen. Själv blir jag kvar ytterligare en vecka, men sen är det dags att återvända till Tyresö. Vi har haft besök av kompisar till både oss och barnen, min mamma,, bekanta till familjen, min syster och svåger, diverse släktingar till Björn och en gammal kollega till mig, som jag inte sett på 8 år, och som plötsligt visade sig ha sommarställe i Furudal. Jag har jobbat flitigt på både ICA och byns café och skapat MASSOR av nya kontakter. Det har varit roligt, förbaskat slitsamt och oerhört nyttigt. Jag har ju närt en dröm att bo såhär (vilket jag också vill), men jag har även insett hur LITET det är. Alla vet det mesta om alla (stämmer såklart inte alls) och det är en vääääldans massa åsikter till höger och vänster. Att tala är silver, att tiga är guld – ett mycket bra talesätt, om man ska bo i en liten by.
Men detta har också lett till att vi har fått en mängd nya bekanta.! Som sommargäster hade vi ju lika gärna kunnat sitta alldeles ensamma, men så är det alltså inte. Det är t o m så att vi har hundvakt om vi skulle behöva, och det tycker jag är ganska stoort…..
På tisdagarna har vi haft förmånen att träffa ett helt gäng på Rättviks BK och tränat. Jag har passat på att lägga riktigt långa till Elsa och hon har varit helt klockren! Hon är så jäkla duktig på spår, den hunden! Jag har lagt 5 apporter och ett slut och hon har hittat alla utan minsta problem. Matte är stolt!
Drama och jag har mest tränat kontakt med klicker. Första varvet var hon fullt upptagen med att jaga fjärilar, men efter det går det faktiskt riktigt bra. Ska bli spännande att följa hennes frammarsch….
Igår, onsdag, var vi på lite sightseeing i skogarna – dvs Orsa Finnmark. Det är helt fascinerande med all denna vildmark, och dessutom inte alls särskilt långt från Stockholm. Vi åkte säkert ca 5 mil på bara grusväg, och det dök upp nya vägar åt alla håll och kanter. Vi hamnade bl a i en by som heter Rosentorp, där det bor 6 personer! Där fanns det ett mikroskopiskt litet bageri, där vi tog en fika. Det låg på deras privata gård, och rätt som det var fann vi oss sittandes med värdparet och tre av deras fyra grannar! Nu blev det lite väl intimt för oss storstadsbor, så vi for vidare, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över dessa människor, som lever sina liv långt upp i skogarna, tillsammans med både björn och varg. Vadå stressa, springa efter bussar och tunnelbanor och annat som vi ”vanliga” människor gör…..
Apropå björn, så såg vi ett alldeles tydligt spår av en bakram, när vi var ute och lade spår häromdagen. Så jäkla häftigt, så det är inte sant – men lite pirrigt också, förstås! Att dom finns runtomkring, det vet vi ju, men att få SE ett alldeles riktigt avtryck i mossan, gör förstås det hela mer påtagligt. Nu blev det inte mer spännande än så och Elsa spårade lugnt på, utan att behöva tampas med någon lurvig brunbjörn – vilket egentligen kändes VÄLDIGT skönt! =)
Ja, jag kanske ska göra ett litet avslut på Elsas vidlyftiga liv med grannhunden också. Vi var ju inne på djursjukhuset i Falun två dagar efter varandra, för att hon skulle få abortsprutor., ganska snart efter det hade hänt. Sen var vi där förra torsdagen (dvs precis för en vecka sen), för att göra ultraljud. Tro´t eller ej, men nog sjutton såg det ut som om det fanns någonting i livmodern!!!! Är det inte synnerligen märkligt – när man VILL ha en dräktig tik, så är hon tom, och när man INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER vill ha valpar, så är tiken dräktig!!??? Jag höll på att bli galen… Alltså fick stackars Elsa en abortspruta till och vi for hemåt igen. Efter en sisådär 3-4 dagar började hon slicka sig som en tok och det kom flytningar till och från. Först tänkte jag att, det är banne mig inte sant, hon har fått livmodersinflammation! Jag konsulterade djursjukhuset IGEN och fick då veta att det sannolikt var valpar i magen, och det det blir som en abort, som yttrar sig på det här viset. Och det är förmodligen precis så det är, för Elsa är pigg som en pelikan och leker och far, och det gör banne mig inte en hund med livmodersinflammation. Men nog fasen kan man tycka att det hade varit enklare om grannen hade hållit ordning på sin hund redan från början!!!!
Och nu måste jag smita ut och sätta mig och läsa en stund i solen. Det är nämligen så att lilla fröken Galning (ja, det är Drama jag pratar om), har tagit sig en liten tupplur och lugnet har lägrat sig över vårat lilla, röda hus….

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdagen den 17 juli 2008

Superkort rapport från Furudal….
Nu har hon ÄNTLIGEN kommit !!!. Vem då ? Jo, Drama naturligtvis!
Vi hämtade henne för en vecka sedan, och hon är allt jag har hoppats på
och lite till!. Trygg, frimodig, stabil, alldeles sjövild och superglad!
Faktum är att hon till och med har lyckats charma Elsa även om den stackarn
ser lite blek ut ibland…

Elsa är JÄTTEDUKTIG och tar det hela med jämnmod. In i det längsta bibehåller
hon lugnet, och ”brösttonerna” kommer fram först när lilla fröken puppis blir allt
för närgången.

Vi har redan hunnit haft massor av kul tillsammans, men jag får berätta mer ingående om några veckor.

Det här inlägget skall jag LÄSA upp för Björn via telefon, så att han sen kan lägga in det på bloggen…

Håll till godo så länge. Kram på er allihop!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 29 juni

Här kommer en hastig uppdatering från dalkullan Elsa med familj!

Idag har jag skjutsat hem Björn och son, för vidare färd mot Flen och lilla Drama
(vem det nu är som är hon). Anna säger att det är jättesvårt att välja eftersom alla är så pass lika. I vilket fall som helst så är det himla spännande, nu när det börjar närma sig!

Vi har haft några riktigt roliga och hektiska veckor så här långt. Adam har haft
kompisen Axel på besök under en vecka . Det åktes cross, badades, spelades fotbolloch kördes rodel för fulla muggar. Stackars Björn kände sig som en camping ledare till och från. Under midsommar helgen hade vi barnbarnet Ludvig med familj hos oss samt diverse ”lösa” släktingar till Björn. Mycket trevligt och mycket rörigt…! J

för egen del har jag jobbat på med mina två sommarjobb – ICA och Caféet i byn!
Det är faktiskt riktigt roligt att ha lite att göra och att lära känna lite människor.
På Caféet är jag dessutom jobbarkompis med Gunde Svans dotter, så numera är vi
”hej och tjena” med varandra… J

Vad Elsa anbelangar , så mår hon prima´. Vi cyklar långa sträckor flera gånger i veckan och umgås intensivt dygnet runt. Det har inte blivit så värst mycket träning, men vi ”väntar ju” En tjej från Rättvik , som ska ”pula in” ett bröllop innan hon kan träna hund. Så kan det vara! Och Caroline – grattis!

Ja, så har då Elsa lyckats att bli tjuvparad också! Är det inte så man kan bli tokig!?
Hon låg här hemma, på vår inhägnade tomt, när grannens blandrashanne hoppade över staketet . Adam och Axel var ensamma hemma, och hade inte en chans att få iväg honom. Det blev en så fin Parning så, med hängning och allt!

Jag fick fräsa iväg från jobbet, jaga iväg hundskrället och vidare till grannen. Han försöktesig på ett skämt om valpar, men insåg raskt att det inte var rätt metod. Nu ska Elsa och jagbesöka djursjukhuset i Falun tisdag och onsdag morgon, samt ytterligare en gång för ultraljud senare i juli. Jag får köra 32 mil dessutom och grannen är 2500 Kronor fattigare. Så jäkla onödigt!!!. Elsa går numera under namnet Porr-Elsa i familjen.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 11 juni 2008

This is the day!!!!!! Idag har jag (ja, för all del resten av familjen också) träffat Alectos puppisar för första gången! Dom är precis 4 veckor nu och så bedårande, förförande, ljuvligt söta och charmiga att dom utan problem skulle kunna försätta berg. Jodå, jag vet att det gäller alla valpar och jag är inte den som ”faller i farstun” och blir helt till mig så fort jag ser en valp…. Det som var så härligt med hela gänget, var att dom kändes så frimodiga och livliga, trots sin pytteynkalilla ålder. Det galopperades omkring, bars leksaker och kampades i varenda hörn, efter bästa förmåga och det klättrades även en hel del på både vuxna besökande och ungdomar (kan väl inte kalla Sofia och Adam för barn längre…) så det stod härliga till. I nuläget vet jag inte vet som ska flytta hem till oss, men det känns som om det skulle kunna vara precis vem som helst av dessa 9, faktiskt! =) Ett par timmar, och ett antal perforerade tår, senare åkte vi hem och nu är det bara att ”härda” tills det är dags för nästa besök. Tack Anna och Roger, för ett trevligt bemötande och till Maja: Alecto hälsade så mycket!

Jaha, så var det då den gångna helgen….. Det började med att Marie berättade att hon skulle ställa ut Peg i Rättvik söndag den 8 juni. Detta skedde ungefär i samma veva som vi ”blev med” hus i Dalarna. Självklart sa jag då, att då MÅSTE du bo hos oss! Visst, svarade Marie, men då kan väl du anmäla Elsa också. Sagt och gjort! Sen utvecklades det hela till att även Björn, Maries sambo Lillen samt deras minigris Fanny också åkte med upp. Så på nationaldagen anlände våra gäster tillsammans med ett fullkomligt strålande vackert väder och en himla massa mat. Vi åt sen sillunch, shitchattade lite med grannarna (vilket resulterade i att jag blev erbjuden att jobba extra i byns café nästföljande dag), traskade ner till sjön, naturligtvis med både hundar och gris, och fiskade och sen hem igen för att grilla.

Följande morgon hoppade vi upp i 8.30-tiden och gjorde oss iordning för diverse aktiviteter. Björn, gästerna och hundarna for iväg till Helvetesfallet i Orsa, grisen Fanny satte igång att böka runt på våran tomt och jag själv traskade till extrajobbet i Bröbutiken. För egen del minns jag knappt något efter det (ja, av dagen alltså), eftersom det var hysteriskt mycket kunder HELA tiden och jag diskade så det rök ur öronen! Pust, säger jag bara….. Dom andra tre ”gladingarna” kom ner och åt lunch och tog en öl i den gassande solen, själv ”slog jag runt” på en ostfralla mellan diskmaskinerna. Men när jag kom hem, fick jag vila! En mycket god grillmiddag serverades och lite senare gick vi ner till sjön igen, denna gång för att bada. Nåja, Marie och Lillen avstod, men Björn badar både ofta och gärna, och själv kände jag mig tvungen, eftersom Elsa VÄGRADE att hoppa i!!!! Jädrans hund! Både Sara och Marie har intygat att hon MER ÄN GÄRNA badat, då dom har passat henne. Detta är något jag som inte har någon kännedom om….. Hur som helst, så blev jag ju både ren och sval, för egen del, så inget ont som inte har något gott med sig.

Så kom då söndagen och det var utställningsdags. Oh, så skönt att Marie var med, eftersom jag ogärna ställer Elsa själv, och hon dessutom är proffs på det. Vi träffade lite ”kändisar”, såsom Bitte och Olle med Fraizer, Kricko, Carolin med Dizni, Irene och Thomas med systersonen Ludde och sist men inte minst Eva-Lotta och Robban med stilige Diezel! Det sistnämnda ekipaget plockade dessutom hem både den ena och den andra segern! Stort grattis till er!!!!! Eva-Lotta och jag konstaterar ju lite nu och då att vi ALDRIG hinner ta en fika ens, trots att vi bor i grannkommunerna. Detta skulle nu ske i Rättvik, men kan ni tänka???!!!! Vi hann inte då heller!!!!! =) Men det var i alla fall kul att ses.

Hur gick det då för oss? Tja, Elsa fick en slät etta – precis som vanligt! Kritiken var jättefin – precis som vanligt! Peg fick ytterligare ett CK och Ludde fick en slät etta, han med. Till Luddes försvar kan jag säga att som den ”slyngel” han är, med sina 16 månader, tyckte han att det var alldeles för varmt (vilket det också var), så han lade sig helt sonika ner, medan domaren orerade om rastypiska utseenden hit och dit. Och Elsa kom helt i otakt då samme domare prompt ville se hennes bett i stängt tillstånd…. Hur lätt är det när tungan hänger ut pga 30 graders värme?! Nu gick det bra till slut, men glädjen var liksom redan borta…

Efter denna lilla avstickare skildes vi från Marie och Lillen, för att åka tillbaka till Furudal. Vi har haft en superrolig och trevlig helg, och efter vad jag har hört, har grisen Fanny långt gångna planer på att flytta upp till oss i sommar! =)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 1 juni 2008

Vilka tre jättehärliga dagar vi har haft – dels Elsa, Tarzan och jag och dels jag på alldeles egen hand. Det började redan i fredags, då vi mötte upp Emma, Jeanette och Fanny i Tyresta. Det var gassande sol och ca 27o varmt, men skam den som ger sig! Precis som förra veckan hjälptes vi åt att lägga varandras spår och Emma och jag lade åt varandra. Till Plexus blev det ganska kort spår med fokus på pinnarna. Affe fick ett näringsspår, och när han pysslade med det, upptäckte vi att han faktiskt ”vuxit ur” spåret! Varannan korv hamnade liksom under magen på honom! =)

Elsa fick ett ängsspår med 4 apporter plus slut. Inte så genomtänkt kanske i denna hetta…… Dessutom låg det ganska länge. Men HEDER åt Elsa! Hon slet på utan att ge upp och hittade i alla fall 3 av apporterna! Jag är väldigt nöjd med det, eftersom hon fick rätt så tuffa förutsättningar. Över huvudtaget känns det som om hon har ”blommat ut” – i alla sammanhang. Nu för tiden ger hon inte upp på samma sätt som tidigare, i jobbsammanhang, och hon känns överlag väldigt lättsam och harmonisk. Det är jätteroligt!

Tarzan fick träna på upptag. Han gör ju inte så många knop arbetsmässigt i vanliga fall, men han älskar att jobba och försöker alltid sitt bästa. Jag tycker att han var superduktig och han var väldigt nöjd och glad när vi kom hem.

Igår skulle jag till Gröna Lund på femkamp (inte min grej kan tilläggas), så Elsa sov över hos Nettan och Tarzan. Själv for jag till Slussen för att möta upp kollegorna från fritids. Döm av min förvåning när dessa kollegor endast bestod av 3 personer (resten hade fallit ifrån av olika anledningar) och inte vilka personer som helst. Nej, det var ”ungtupparna” som jobbar hos oss i skolan – Micke, Martin och Thomas – ålder mellan 20 och 23 år…. Suck, jag har inga som helst problem med dom, snarare tvärtom, men LITE konstigt kändes det i alla fall. Men sagt är sagt och dom var glada att jag hängde med, så vi fräste iväg för att kämpa om hedern. Vi sköt luftgevär, vattenkanoner, pistoler, bankade med klubbor och ÅKTE BERG- OCH DALBANA!!!!! Dessutom TVÅ gånger!!!! Ibland undrar jag vad det är för fel jag besitter, som aldrig säger nej till vissa saker – som t ex just ovanstående. Men pojkarna var rara och omtänksamma, peppade , berömde och höll i tants ryggsäck! Nåja, några öl, en middag, hysteriskt mycket skratt, en anslutande tjejkompis till mig och 7 TIMMAR senare skildes vi åt och kunde konstatera att vi verkligen hade haft skitkul!!!!! Tänk vad bra allt kan bli om man inte alltid följer alla ”oskrivna” regler om vad som passar sig eller inte!

Imorse hoppade jag upp, packade ryggsäck, hämtade Elsa och Tarzan och åkte vidare mot Tullinge för att möta Lena, Zyrran och Eddie. Nu var det dags för spår igen minsann. Jag lade spår åt Zyrran och eftersom hon har en tendens att strunta i pinnarna, blev det ett relativt kort spår med många pinnar, som jag gömde litegrann. Hon tyckte att det var ganska kämpigt med värmen men det genererade å andra sidan att tempot var lägre. Hon jobbade riktigt bra och hittade dom allra flesta. Det är bara att nöta vidare, Lena!

Lena lade själv Eddies spår, men sen hade hon låst hänglåset i hundgrinden och nyckeln låg hemma, så hon fick gå spåret själv. Det gick bra. Hon hittade alla apporterna! =)

Idag var det Elsas tur att göra upptag och det skötte hon med glans! Inte en tanke på att bakspåra och hittade apporterna utan några som helst problem! Hon är så himla duktig och matte är sååå stolt!

Tarzan fick ett ca 300 m långt spår och gjorde verkligen sitt bästa i hettan! Det gick bra och han var lycklig som ett barn, gullgubben!

Som ni hör har det, som sagt, varit några jättetrevliga dagar. Nu börjar vi nedräkningen inför sommarlov och semester och valpar och jobb på ICA och sisådär. Vi har mycket spännande och roligt att se fram emot under den kommande sommaren! Känns toppen!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 27 maj 2008

Som ni vet är ju ordningen återställd i det Törnqvistska hemmet. Elsa har återförenats med sin matte och är återigen en nöjd och lycklig hund.

Igår när vi kom hem från jobb och skola, kände vi verkligen inte för att sätta oss inomhus. Solen sken, luften var alldeles varm och vårkänslorna hoppade runt i kroppen för fullt. Raskt inhandlades en engångsgrill, mumsiga korvar, grisöra, läsk åt sonen och hans kompis samt en ”flarra” vin till oss som slutat skolan. Därefter tog vi vespor, hundar och cyklar och drog iväg ner till en av våra vackra sjöar i närheten. Vi hade ett par underbara timmar nere på en klippa och när vi väl kom hem, var det faktiskt helt okej att både gå in och hoppa isäng!

Idag tog min kollega och jag emot våra nya 6-åringar inför hösten. Efter viss förvirring med fel barn på fel ställe mm, så ordnade allt upp sig till det bästa och vi kan nog se höstterminen an med tillförsikt.

Men efter denna lätt kaotiska morgon, kan jag LOVA att det satt fint att sluta kl 12.00, hämta Elsa och pipa iväg till stallet! Den kära hästen var på gott humör, så vi hade en helt ljuvlig ridtur i skogen i det strålande solskenet! Är inte det en ynnest, så vet inte jag hur man ska tänka!? Tänk, att ha tillgång till en fin häst, äga en knäppskalle till hund och kunna umgås med dom när andra jobbar….

Väl tillbaka i stallet och när mockning och sån´t var fixat, var det hög tid för fröken Elsas rengöring. Hon fäller som en tok, och eftersom det kliar, så rullar hon sig överallt och hela tiden, så för tillfället är Elsa en GRÅ rottweiler! Matte hade varit i djuraffären och köpt DYRDYRT schampo och balsam, så nu skulle här fixas!

En ganska låååång stund senare, klev det ut en svart, glänsande och väldoftande rottweilertik från stallet. Elsa den gudomliga! Efter oss lämnade vi ett antal aloe vera-doftande hästar, som undrade vad detta var för nymodigheter…..

Nu ligger det lilla kuttersmycket och gnager på en tjurmuskel – så mild och rar. Som sagt, ordningen är återställd i det Törnqvistska hemmet! =)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 25 maj 2008

Har ni hört talesättet ”Somliga straffar Gud meddetsamma…..”? Jag skulle vilja lägga till ”andra får vänta en stund”. Ja, jag vet att det låter kryptiskt, men lugn – jag ska förklara vad jag menar.

I fredags åkte Björn upp till Furudal för att fixa lite smått och gott, och med på färden följde familjejuvelen Elsa. Det händer ungefär 1 gång vart tredje år, som jag är alldeles ensam hemma (dvs även utan hund) och nu skulle här njutas!

Det har jag också gjort! I fredagskväll låg jag som en klubbad säl i soffan och tittade på filmer som BARA jag vill se! Underbart! Igår startade jag morgonen med ett skumbad för att sen äta frukost iklädd morgonrock. Jag menar, hur ofta kan man göra det som hundägare? Innan frukosten är man ju alltid ute på en morgonrunda. Sen fortsatte jag dagen ner till Trollbäckens centrum där Marie grillade korv för fulla muggar. Vi gick och åt lunch tillsammans och därefter tog jag bussen till lilla mamsen. Vi fikade lite i solskenet och hade det allmänt trevligt. På kvällen kom sötlöken Ludvig på besök och vi myste bara med godis och läsk och Eurovision song contest. Idag flanerade vi runt lite inne i stan, grillade korv här hemma och sen skjutsade jag honom hem. Ett LJUVLIGT dygn!

SEN kom madame Elsa hem! Jag har fått kontinuerliga rapporter från Björn under helgen, där det klart har framgått att damen ifråga har varit MYCKET missnöjd med att vara bortrest utan matte! Hon har mest surat och muttrat och inte alls tyckt att det varit särskilt skoj… Stackars Björn, säger jag bara, som sliter med denna egensinniga hund.

Nåväl, efter att ha vält mig i vild glädje och på alla tänkbara sätt visat hur lycklig hon var att träffa matte igen, började eländet. Elsa är en hund som man måste ha tummen i ögat på hela jädrans tiden, för annars gör hon precis som hon vill. Och det var exakt det hon trodde att hon kunde, nu när hon varit med husse en helg. Det har jagats katter, ätits sopor, slitits och dragits i kopplet och varit allmänt upproriskt. Och gissa vem som fick ta tag i denna odåga till hund?! Just precis – jag!

Och det är det jag menar med ”att andra får vänta en stund”! Jag har ju visserligen haft en väldigt mysig, trevlig och puttrig helg, men hade jag vetat att hundens uppfostran skulle falla samman som ett korthus under samma tid, vete sjutton om jag inte hade behållit henne hemma…. På något sätt kom njutningen av sig!

Det är TUR för Elsa att hon är så älskad…. =)

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 21 maj 2008

Detta är dagen då ordningen inträdde i mitt liv igen! Äntligen kunde jag gå från jobbet den tid jag slutar på onsdagar, och därefter kunde jag äntligen träna hund ordentligt! Härligt, härligt!

Mötte upp Emma, Jeanette och Ullis i Tyresta by strax efter 13 för att spåra. Vi hade fantastisk tur med vädret och allt kändes verkligen mycket gemytligt. Vi hjälptes åt att lägga spår åt varandra, för det är ju så himla nyttigt att gå någon annans spår. Ofta är man ju liksom hänvisad till sina egna spår så det gäller att ta tillfället i akt….

Ullis lade Elsas spår och gjorde det jättebra! Det var ca 600-700 m långt med 4 apporter och ett slut och det gick i allra högsta grad över stock och sten! Dom andra tre tjejerna är ju smala som vidjor, men för en liten ”köttbulle” som jag var det ganska konditionskrävande. Är glad att jag tog mig runt….. =)

Nåväl, Elsa tog sig i alla fall runt – OCH DET MED DEN ÄRAN! Jag är jättejättenöjd med hennes insats idag! Vi har inte spårat sådär superflitigt på ett tag, men av det märktes inget. Hon är ju väldigt spårsäker och det visade hon verkligen idag. Trots värme, tuff terräng och uppehåll sen sist, jobbade hon så himla noggrant, gick i princip i spårkärnan hela tiden och hittade varendaste apport. Vi pratade lite om huruvida man ska leka lite med pinnarna eller inte, men jag känner att det här funkar så bra, att det inte är nödvändigt. Hon tar glatt upp apporterna, får sin godis och arbetar sen vidare utan ”knot”, så jag tycker inte att jag behöver strula med att göra ändringar.

Emma lade ett näringsspår till ”lillfjutten” och gick ett långt skogspår med Plexus. Jeanette gjorde spårupptag med Troy och Ullis gick först ett ängsspår med Hoshi och avslutade dagen jättefint med ett näringsspår. Detta får ni läsa mer om i deras egna bloggar.

Ett JÄTTETACK till er alla för en mycket trevlig dag! Vore hundträning alltid såhär gemytligt, skulle man väl hålla på dygnet runt…..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 15 maj 2008

Nämen hej, vad trevligt att ni är kvar därute!!!!! Man skulle kunna tro att jag har försvunnit från jordens yta, men så är faktiskt inte fallet. Vem vill försvinna när det händer en massa trevliga saker i livet! Det kan man spara till det tillfälle då det känns mer aktuellt, så att säga…..

Ja, sist jag skrev, skulle vi ju åka upp till vårt hus för första gången. Vansinnigt spännande, men långt ifrån en nöjestripp. Elsa fick kampera hemma hos Sara och Loke och där hade hon det hur bra som helst! Det mest häpnadsväckande var väl att hon plötsligt BADADE tillsammans med Loke mest hela tiden!!!! Jag blir aldrig klok på den hunden, det kan jag säga… Hade någon frågat mig om hon gillar att bada, hade jag, med 100 % säkerhet svarat: VERKLIGEN INTE! Men hon fortsätter att överraska! Även om det har gått några veckor så TACK i alla fall, snälla Sara!

Själva hyrde Björn och jag en liten lastbil och påbörjade en fullkomligt hysterisk roadtrip mellan Stockholm och diverse orter i Dalarna. Vi passerade även IKEA Barkarby i flygande fläng och tog tillfället i akt att handla lite sängar, byråar, soffbord och annat lösöre. Jag behöver inte plåga er med alla detaljer, men när vi startade hemfärden på måndagsmorgonen kl 04.00 var huset i det närmaste färdiginrett!!!!! Say no more……

På onsdagen återvände vi till “brottsplatsen” för 1,5 veckas semester. Med i bagaget denna gång var även Elsa. De första 3-4 dagarna hade hon jouren med att hålla reda på sina nya ägor. Det var mycket ”boffande” och ”voffande” till en början, men så småningom låg hon så fint på sin nya tomt och njöt av ledigheten. Vi tränade inte någonting överhuvudtaget, utan nöjde oss med långa promenader, kortare promenader ner till caféet och ICA-butiken eller ännu kortare promenader ner till stränderna i närheten. Vädrets makter var med oss och det var banne mig rena idyllen!

Under en av dessa ”vandringar” hände det verkligen en VANSINNIGT SPÄNNANDE grej! Björn och Elsa tog en liten eftermiddagsrunda alldeles i närheten av vårt hus, och rätt som det är kommer det ut en ung VARGHANNE från skogen!!!!!!! Björns första tanke var, att ”fasen, där kommer en varg”! Men ni vet ju hur vi människor är – så i nästa stund tänkte han att det kan det ju inte vara……Han tog ett stadigare tag i Elsas koppel och traskade på i snabbare tempo, med vargen som sällskap. Den var nyfiken men ganska skygg och höll sig på 10-15 meters avstånd en stund innan den försvann iväg igen. Elsa sa överhuvudtaget inte ett ”jota”, precis som om hon inte riktigt förstod vad det var. Vi försökte hitta på alla möjliga förklaringar till vad det var för ”hund” och senare pratade Björn med en granne, som helt sonika sa: Det var väl en varg du såg! När vi kom hem till stan igen, tittade vi i böcker och sådär och det var bara att konstatera att det var en varg som hade visat sig för storstadsbona´……. Fantastiskt och lite läskigt!

Bortsett från vargar och annat löst ”krafs” hade vi även besök av min mamma, Björns föräldrar och mormor vid ett par tillfällen och det var så trevligt så. Det känns särskilt roligt att det faktiskt finns plats för gäster i huset.

Mitt sommarjobb på ICA-butiken är nu klappat och klart och jag påbörjar min nya ”karriär” den 16 juni. Och det innebär ju precis det jag hade hoppats på – jag kan tillbringa större delen av sommaren i Furudal!

Men det kommer att bli en del kuskande till Flen emellanåt, eftersom Alecto har nedkommit med 9 st puppisar och en av dessa små underverk kommer att bli vår NYA FAMILJEMEDLEM! Men det är ett kärt ”besvär”. Det har varit en del väntan, men, ni vet – den som väntar på något gott, osv…… Läs gärna mer på www.keeponix.se.

Så har vi hunnit vara hemma några dagar också, och från det har jag inget minne, känns det som. Det har varit som att gå från maximal vilopuls till galen stresspuls och det orkar jag inte ens skriva något om. Nästa vecka är dock lugnare och då är tanken att ta tag i hundträningen igen. Tanken är lydnad på måndag och spår/sök (?) tillsammans med Emma och grabbarna på onsdag em. Det ser jag verkligen fram emot!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 23 april 2008

Ja, hörninini….. det var verkligen svårt att sköta denna blogg på ett hedervärt sätt just för stunden. Jag brukar ju kunna berätta om både det ena och det andra, men nu är det ganska stilla. Ni som följer mitt liv någorlunda regelbundet, säger antagligen precis som Björn: Men såhär har du ju det ALLTID på våren! Och det är faktiskt precis så det är.

Jag jobbar som en tok för tillfället, eftersom skolpersonal gör det så här års. Vi följer upp, avslutar, lämnar över barn åt alla håll och kanter, gör nya klasser mm, mm. Dessutom är min kollega tillfälligt sjukskriven, så av min 75%:a arbetstid blev intet….

Jag kör rätt så mycket uppletande med familje-juvelen just nu och det går VÄLDIGT bra! Elsa är hur laddad som helst och det är skitkul! Jag har en liten misstanke gällande hundens motivation, och den lyder som följer: Eftersom jag har börjat jobba 07.00 sen ca 3 veckor tillbaka, har husse skött morgonpromenaderna. Det tycker ”lilla nåden” är JÄTTETRÅKIGT, så när jag kommer hem och det är dags för ”utgång” är Elsa totalt toklycklig!!!! Hon hoppar, skuttar och far, sitter som ett ljus, kommer som ett skott på inkallning och – som sagt – tycker att uppletande är väldans kul! Ja, jag vet att ni andra tycker att detta är en självklarhet, men så är det inte när man bor med Elsa. Jag har nog aldrig stött på en så otroligt personlig hund, med en så´n synnerligt bestämt uppfattning om saker och ting……

Men bortsett från träning i olika former, så har ju Elsa och jag ett annat liv också. Som idag t ex….. Idag har fröken hund varit med mig hemma hos en kollega och gjort nya klasser inför hösten! Ja, Elsa hade väl inte sådär vansinnigt mycket åsikter om vilket barn som skulle gå i vilken klass, men hon låg där i solen och tuggade så förnöjt på sitt grisöra och gjorde utmärkt reklam för sin ras. Min ena kollega är gräsligt hundrädd, men Elsa har funnit nåd i hennes ögon. Då blir matte stolt!

I övrigt så är det ju så att gud och alla människor (usch, vilket hedniskt uttryck..=)) har, eller ska, skaffa valp! Bara i träningsgänget kommer det att dimpa ner 4 VALPAR under våren/sommaren och det känns ju helt fantastiskt roligt! Jag inser redan nu att detta med att stängsla tomten i Dalarna, även innefattar att göra en dagis-hage! Där får väl diverse bebbar röja runt medan dom vuxna hundarna är ute och slåss med björnarna…. Nä, jag skojar – dom SPÅRAR naturligtvis!!!!!

Nu åker vi upp till ”stugan” på riktigt för första gången på lördag-söndag, för att leverera typ 2000 saker. Då ska lilla raringen bo hos Sara och Loke, och det kommer att passa henne som handen i handsken! Hon kan köra med stackars Loke precis som hon vill, och DET GILLAR ELSA!!!!

Och vet ni vad, jag tror faktiskt att jag har fått sommarjobb (är jag 15 år eller….) i ICA-butiken i Furudal!!!????? OM det går i lås betyder det att Elsa och jag kan vara i Dalarna i nästan två hela sommarmånader! Kan ni fatta….. Mitt liv går in i NYA banor! =)
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 16 april 2008

Äntligen börjar man ana våren! Det har ju varit några riktigt sköna dagar nu och det återvändande ljuset gör att man får energin åter.

Både igår och idag har Elsa och jag varit i stallet hela eftermiddagarna. Igår tog vi en jätteskön ridtur i den fina terrängen runt Tungelsta. Alba var på sitt allra soligaste humör och det underlättar ju alltid, om man så säger. Idag har vi bara mockat och fixat mat till ”kusarna”. Sen tog vi en rejäl promenad och så avslutade vi en uppletande-ruta.

Det var superkul för Elsa var som en liten (eller kanske ganska stor) kanonkula, och sprang som en tok på alla fyra skicken! Sista skicket var hon trött och fick leta ganska länge innan hon hittade leksaken. F ö samma latex-ko som ett antal hundar slet med att hitta i uppletande-rutan på Marma i höstas…… Måste vara något speciellt med just den! MEN bortsett från det, så är självklart poängen att hon kämpade på och inte gav sig förrän den var funnen! Jättebra jobbat!

Och så har jag ”blivit med” cykel – äntligen!!!!! Har saknat en så´n hur länge som helst och är nu lika lycklig som ett barn över sin första trehjuling! Nu cyklar Elsa och jag så det vinar om öronen, och med lite flit kommer Elsa säkert att både bygga muskler OCH få superkondis. För egen del känner jag inte samma övertygelse….. =)

Ja, och det viner ju inte direkt hela tiden, heller….. Nyss var vi ute en sväng, och just som vi passerar busshållplatsen i god fart, bestämmer sig den kära hunden att lukta på en fläck – PÅ ANDRA SIDAN CYKELN! Naturligtvis stod jag på öronen, och kände mig som en idiot. Vid hållplatsen satt två blekta blondiner i tonåren och hojtade förskräckt: Men gud, gick det bra??? Jag kände mig ungefär som mormor Asta, 90 år, flinade upp mig och försäkrade flickebarnen att allt gått så bra, så bra. Sen spände jag onda ögat i Elsa, klättrade upp på cykeln och försvann från platsen. När jag kom hem upptäckte jag att jag skrapat upp knäet och ena armbågen och ståtar nu med ett praktfullt och rejält plåster på benskadan. Känner mig nästan lite stolt – det är inte var dag man måste få plåster på knäna……

Sov gott med er, allihop!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 7 april 2008

Om utifall någon undrar, så kan jag berätta att husköpet avlöpte utan komplikationer och vi nu alltså har ett litet hus i byn Furudal i Dalarna. Ja, ska man vara riktigt petnoga (och det kanske man ska egentligen), så har BJÖRN ett hus – men jag hoppas att jag får vara där, om jag sköter mina kort väl! =)

Nu har vi alltså passerat stadium 1 och går raskt vidare till stadium 2…. Hur sjutton ska vi bära oss åt för att få diverse möblemang härifrån och dit??? Det är nu man svär lite tyst, att man inte har dragkrok på bilen – alternativt är hantverkare och har tillgång till en egen ”jobbarbil”. Men jag kan lova att jag kommer att vara VANSINNIGT TREVLIG när jag pratar med IKEA:s kundtjänst framöver….. Och mina ljuslyktor, blomtunnor osv skapar ju inga problem i just det här fallet. Det är skönt!

Detta med huset har även startat en prioriteringsdiskussion i familjen. Som en sann hundägare anser jag förstås att prioritering nummer 1 måste vara att stängsla in tomten! Håller ni inte med?! Men vad gör Björn? Jo, han sitter och tjoar om billiga, begagnade SNÖSKOTRAR!!!!! Herregud, Elsa kan väl inte åka snöskoter heller…..???!!!

Dock var den egentliga anledningen till att vi var i Dalarna just nu, att vi hade fyra dagars skidsemester. Vi blev med en vådligt flashig stuga nästa mitt i backen vid Orsa Grönklitt, som faktiskt inte lämnade någonting i övrigt att önska. Elsa tyckte att standarden var helt ok och hennes medfraktade säng passade fint in i den övriga designen.

När vi kom upp på torsdagen, hann Adam och Björn kasta sig ut i backarna på sina brädor ett par timmar. Själv blev jag så tagen av naturen och snön, att jag tjatade livet ur tonårsdottern, och till sist fick med henne på att hyra längdåkningsskidor. Kan tillägga att jag inte stått på ett par sån´a sen 5-årsålern ungefär…… Men jag är inte den som är den (och inte Sofia heller visade det sig), så vi knatade väl iväg till spårcentralen, med Elsa i släptåg, och gav oss iväg på en runda.

Vi tvekade mellan 2 spår och valde, tack och lov, till sist det som var 2,5 km långt. Det andra var
6 km…….. Min vana trogen gick jag ut i friskt tempo, och kände mig faktiskt som en kvinnlig Sixten Jernberg! Ha, vad enkelt det här var!!!!! Elsa hängde med som om hon aldrig gjort något annat och jag fick en vision av hur hon och jag skulle ”forsa fram” på skidorna under kommande vintrar….. Efter halva färden stannade vi och rastade lite, för att sen fortsätta hemåt. Då blev det plötsligt bara NEDFÖRSBACKAR och då hade något hänt. Jag kunde inte alls åka längdskidor, faktiskt…

För det mesta låg jag som ett sorgligt paket, med skidorna spretande åt alla håll. Dottern skrattade så tårarna rann och Elsa tog varje tillfälle till en liten kelstund i mattes knä! Hmmmppffff! Hem kom vi alla fall så småningom och då väntade bastun, så alldeles tokigt var det ändå inte!

Som en parantes, kan jag skryta med att sonen, Elsa och jag tog ett varv kl 07.30 nästa morgon också!

Hela lördagen strålade solen och sambo och barn for runt i backarna efter behag! Elsa och jag hade en härlig förmiddag i lugn och ro, och vid 12-tiden gick vi upp till toppstugan. Där satt vi länge och njöt av utsikt och sol och glûhwein! På kvällen badade alla, utom Elsa, bastu och sen somnade vi ganska sött. Jag TROR att Elsa drömde om en liten Jack Russel-hane, vid namn Bon, som hade blivit förälskad i henne tidigare på dagen….. =)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 29 mars 2008

Nu kan jag inte hålla tyst längre, trots att det – rent tekniskt – inte är riktigt klart ännu. VI HAR KÖPT HUS!!!!!!! Ett ljuvligt, gulligt rött hus med vita knutar i Furudal i Dalarna! Hela familjen hyser ju en varm och uppriktig kärlek till detta ställe på jorden, och under flera år har vi haft förmånen att nyttja Björns morföräldrars stuga. Men nu har vi alltså tagit steget fullt ut och skaffat oss ett alldeles eget ”kryp-in”. Jag går omkring på rosa moln och kan knappt tänka på annat än var ljuslyktan ska stå, vilka blommor jag ska plantera i trätunnan och vilken färg vi ska ha på lampskärmarna…..

På torsdag ska vi till Orsa Grönklitt för 4 dagars skidsemester och då ska vi även passa på att skriva kontrakt. Naturligtvis kan allt gå i stöpet, men jag tar chansen och tror att allt kommer att gå finfint. Däremot undrar jag om den nuvarande ägaren tar illa upp om jag börjar smyg-stängsla tomten, när jag liksom ändå är i krokarna… Eller om han tycker att jag är ofin om jag trycker en näsa, som lämnar små fettfläckar, på rutan för att se hur rummen EGENTLIGEN ser ut…. Jag menar, minnet är onekligen lite diffust, om hur allt såg ut. =)

Nu gäller det bara att sluta fredsavtal med björnarna i skogarna runtomkring och försöka hålla reda på var dom har sina iden. Vem fasen skulle inte bli ilsk om man blev väckt ur sin vintervila???!!!! Och eftersom Orsa Finnmark är närmaste granne, så tycker jag att skogen bör räcka till för både mina hundaktiviteter och en och annan björns vandringar i naturen.

Och om jag NÅGONSIN lär mig att lägga in bilder i bloggen, så kommer ni garanterat att få se något litet foto på detta underverk till hus!

Men vi har inte bara ägnat oss åt husköp – vi har också tränat sök. Idag hände det och det var Jeanette, Sara, Björn och jag som äntrade skogen vid Kummelnäs i Orminge. Ja, ni läste rätt – Björn FICK faktiskt vara med, trots förra helgens övningar. Idag var han så duktig och gjorde inga fel alls! =)

Sara och Loke startade och Sara hade lite dåliga vibbar efter sin senaste träning, men dom måste vara bortblåsta nu. Loke var toppenduktig! Därefter var det jättebumbibjörnen Troy som skulle leta figgar. Han är ju för gullig när han studsar ut i banan…. Samma där, han gjorde också ett superfint jobb!

Det var länge sen jag körde Elsa med rulle, så vi gjorde först några rullövningar. Inga problem! Sara låg som första figge, och Elsa fick lite synretning innan jag tog bort henne. Kan säga att hon var supertagga när hon drog ut i skogen! Tog rullen fint och kom tillbaka till mig. Jag försökte vara noga med snabba påvis, för att inte tråka ut henne, och det funkade bra. Vid andra skicket var hon lite osäker, men jag kallade in henne och skickade om och då hittade hon både Jeanette och rulle utan problem.

Trots att hon blev trött på slutet, höll hon genomgående bra fart och var glad och positiv. Jätteduktig liten Elsa!

Som avrundning kan jag bara säga att vi hade en väldigt trevlig dag och det är så jäkla roligt att ha schyssta träningskompisar! Det är inte tal om ”jag”-tänk – utan alla ställer upp för varandra – både när det gäller träningen och fikastunden. Alla sliter med att valla ruta och figga och alla plockar upp det ena efter det andra när det är dags för fika efteråt! Det är sån´t man måste vara rädd om! =)

Nehej, nu måste jag krypa isäng! Har några rum kvar att möblera…..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 25 mars 2008

Har nu kommit hem från en påskhelg i Dalarna och precis hunnit ”glutta” runt lite vad hundkompisarna haft för sig under samma period. Ja, visst har det vilats en del, MEN det har också tränats en hel del! Därför vill jag gärna dela med mig av min och familjens improviserade ”sökträning” häromdagen……

Vi är ju fyra personer (mer eller mindre vuxna), och eftersom det bara är jag som tränar hund, så finns det ju TRE FIGURANTER till förfogande. Vilket ypperligt tillfälle att passa på!

Lade ut sambon, dottern och sonen på lämpliga platser i skogen och kände förtröstan inför uppgiften. Sonen såg visserligen ut som en gangsta-kung i för stora överdragsbyxor och en lånad munkjacka i fleece (eftersom han hans egna ytterkläder låg kvar i Stockholm), men vad bryr sig väl hundar om sån´t….. Sambon måste ju alltid ha någon liten åsikt som ska diskuteras innan saker och ting kan verkställas och dottern är hörselskadad – men annars var allting PRECIS som på våra vanliga sökträningar!!!! =))))

Jag började med fosterhunden Tarzan (som inte alls har tränat sök, men gillar att ha kul i skogen). Dottern låg som figge nr 1, Tarzan for iväg riktigt bra, men vände sen tillbaka till mig. Gör ett ljud, vrålade jag över Dalaskogarna (för att dottern skulle höra ordentligt) – men allt var tyst. Jag tog i ännu lite till, och tror att jag lyckades skrämma iväg några andra hundägare, som promenerade någon halv kilometer därifrån…. Fasen också! Tjoade ytterligare en gång, varpå jag hör SONEN hojta från sitt gömställe: Sofia, mamma ropar! Åh, hjälp!

Hoppade över dottern och gick vidare på stigen, till sambon. Innan jag överhuvudtaget hinner göra någonting ropar HAN – och dessutom lät det som om han låg bakom en gran ca 5 m därifrån!!!! Morr! Nåväl, honom hittade ju Tarzan utan några som helst problem.

Sist låg rapparen och den gången gick det faktiskt riktigt bra! På tillbakavägen gick jag med hundskrället i koppel, ut till dottern, som låg i godan ro och inte hade hört eller sett heller, för den delen, någonting…..

Så var det då dags för Elsa och figuranterna återvände till sina positioner. Med en skillnad – sambon hade fått STRÄNGA order att ge sig av en rejäl bit ut i skogen! Började med Sofia och Elsa jobbade jätterbra, men fick inte riktigt ”in henne i näsan” utan sprang förbi. Men plötsligt stannade hon till och vände upp mot Sofia. Åh, vad härligt tänkte jag!

Att hitta husse gick lätt som en plätt och när det var dags för Adam jobbade hon ungefär likadant som med Sofia. När vi väl samlades igen på stigen, allihop, kröp det fram att båda telningarna hade ”PSSST:at” till familjens ögonsten då hon for förbi – och jobbade så väl…….. Hon var ju så GULLIG!

Det är alltid roligt att ha med kunnigt folk att göra, eller vad tycker ni andra?! =)

Bortsett från denna deprimerande upplevelse, har vi haft en jätteskön helg. Vi har latat oss, varit nere vid Siljan och promenerat på den gnistrande snön och lite annat spännande. Men det väntar jag med att berätta om…..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 19 mars 2008

Vilken HÄRLIG träning Emma och jag har haft ikväll! Vi kom igång redan kl 17.00 och det var faktiskt alldeles ljust! Ja, ja, jag vet att det hör våren till och händer varje år – men ändå…. Och riktigt, äkta aprilväder har vi just nu, så snön låg så vit och fin över planerna, samtidigt som solen skymtade bakom molnen.

Emma började med Plexus och körde igenom 3:an. Elsa och jag bestämde oss för att träna lägre lydnaden (minus krypet). Vi tränade tävlingmässigt, eftersom det äääärrr så nyttigt! Och det är verkligen sant! Både Emma och jag upptäckte små svagheter hos både oss själva och varandra, och nog kan man väl konstatera att tävlingsresultaten med största sannolikhet är förknippade med hur man som förare beter sig…. Synd, det skulle vara lättare att kunna skylla på hunden! =)))))

I det stora hela gick det hyfsat bra för Elsa och mig. Med det menar jag framför allt, att Elsa kändes glad och alert och tyckte att det var ganska trevligt att hänga med matte. Hon släpper ju i fria följet och det är inget nytt, men svansen vajade så glatt och hon såg nöjd och glad ut. Framförgåendet kan hon, men vänder fortfarande upp snett då hon ska stanna. Vi tränar på med det. Å andra sidan stod hon som ett spett ut i kopplet på tillbakavägen, eftersom vi gick i riktning mot bilen och där fanns externbelöningen! =) Vad det gäller hoppet, förslog Emma att jag ska ställa mig ytterligare lite längre bort från hindret. Elsa är ganska ”storgalopperad” och hann bara med två galoppsprång – kan vara värt ett försök att få till något mer. Hon satte sig ganska ”tajt” efter hoppet, men redde å andra sidan ut situationen galant.

Därefter körde både Emma och jag lite kontaktövningar (dock inte med varandra utan med hundarna) och därefter var vi nöjda! Tänk vad mycket vi hann på endast 1,5 tim. Fantastiskt! Dessutom hann vi ta en liten ”prommis” efteråt!

Tack Emma, för en jättetrevlig och effektiv träning! Håll nu tummarna för oss i helgen, om vi nu ska få till något ”träningsläger” i framtiden!

Och, som sagt, glad påsk på er alla!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 18 mars 2008

Det är väl TUR att man har en riktigt duktig spårhund!!!!! Idag la jag nämligen ett spår till Elsa (ute vid stallet, där skogarna är jäääättestora). Jag tänkte till mycket ordentligt innan jag traskade iväg, eftersom jag är VÄL medveten m mitt minst sagt, taskiga lokalsinne….. Var noga med att snitsla när jag bytte riktning alltför för vildsint och lite sådär.

Efter att ha gått ca 500 m (har ni hört så löjligt), började jag få lätt förhöjd puls och tyckte att jag började hamna bra långt in i den däringa storskogen. Talade dock förstånd med mig själv – hade ju tagit ut en sååå superb riktning, så vad var problemet!? Efter ytterligare ca 100 m skymtade jag en åker en bit bort, och då visste jag PRECIS var jag skulle komma ut någonstans! Ha, visste väl det! Inte….. När jag glatt traskar mot riktmärket, får jag plötsligt syn på min EGEN SNITSEL en bit till vänster!!!!!! Va fasen?????

Ja, ni är säkert snabbtänkta och har redan förstått att jag gått i en cirkel och DESSUTOM KORSAT MITT EGET SPÅR! Är det det så att man vill gråta? Så istället för att komma ut på den åker som jag trodde, kom jag ut vid en annan, jäkla åker – framför spårets början. Jag blir så trött på mig själv, så ni anar inte!

Nåväl, efter lite pyssel i stallet och ca 90 minuter senare, lastade jag i alla fall ut Elsa ur bilen – ganska övertygad om att jag förstört hennes spår alternativt att vi skulle gå vilse och aldrig mer komma tillbaka. Kändes lite bättre när Elsa var SUPERTAGGAD och studsade så till den milda grad att det var knöligt att få på henne selen. Det hör inte till vanligheterna…

Hon spårade faktiskt som en gud (jag brukar inte uttrycka mig så, men idag var det verkligen på det viset)! Naturligtvis blev det lite snurr vid min korsning, men hon tog rätt väg och fortsatte vidare i bra fart. Hon hittade varenda apport (7 st med slut) och gjorde jättefina markeringar. Underbart att se! På tillbaka-vägen (det blev ju liksom så), snurrade hon lite vid övergången, hittade rätt och tuffade på som ett litet ånglok till slutet! Tack snälla, rara, duktiga Elsa, för att du löste mattes förvirrade uppgift så JÄTTEBRA! Annars hade vi kanske fått fira påsken i Tungelstaskogarna – du och jag – och det hade INTE varit roligt! =)

Nu är jag ju hemma igen och lika ”styv i korken” som vanligt, så nu önskar jag alla goa och gulliga vänner en riktigt trevlig påskhelg! Familjen Förvirrad åker till Dalarna och njuter av det karga lugnet bland urbefolkningen!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 15 mars 2008

Det här är den första helgen på evigheter, som det bara är Björn och jag hemma och vi inte har 1000 saker inbokade. Det är UNDERBART!

Vi sov ganska länge imorse och efter lite hemmapyssel tog vi med oss Elsa på en riktig långpromenad. På vägen hem stannade vi till hos Bitte och Olle för att tigga oss en kopp kaffe, men när vi se Bittes kritvita, sjuka nuna insåg vi att det fick anstå till vi kom hem. Jag hoppas att hon kryar på sig snart – såg inte kul ut….

Det har varit en ruggigt rörig vecka på jobbet, då vi ska få avdelningen ommålad. Det är ju i och för sig trevligt, men det är väldigt ostyrigt med alla dessa ystra 6-åringar som samtidigt studsar runt bland målarpenslar, färgburkar och täckpapper. Mycket utevistelse har det blivit och det är ju kul när vädret är så fint – inte!!!!!

När jag kom hem igår, kändes det som om mitt huvud var fullt av barn och behovet av TYSTNAD var skriande! Lastade in Elsa i bilen, åkte till Tyresta och gick Urskogsslingan. Där långt inne i skogen var det bara fågelkvitter som bröt tystnaden…. Elsa och jag lekte massor, tränade kryp och när hon gjorde en ljudmarkering skickade jag henne på ett tomskick. Hon jobbade JÄTTEJÄTTEFINT – gick långt ut och fick dessutom till ett bra framslag. Kul var det! Vi var sååå nöjda när vi hoppade in i bilen igen!

I onsdags tränade vi lydnad och det var verkligen myspysigt att träffa alla igen! Det var superlänge sen. Alldeles extra roligt var det att Jeanette och Troy dök upp – hoppas verkligen att dom har möjlighet att träna lite mer med oss framöver!

Nina och jag kom lite tidigare, så vi körde igång med Elsa. Jag fortsatte att nöta vidare med kontakten i fotgåendet och det verkligen bättre och bättre. Känns som det börjar bli befäst på ett helt annat sätt än tidigare. Körde rutan en gång och avslutade med budföring. Har ju bestämt mig för att inte köra så vansinnigt mycket, eftersom hon tröttnar så fort, så efter detta var vi färdiga. Sen stod jag mest och babblade ”skit” och hade himla skojigt!

Nu börjar melodifestivalen och dessutom är middagen klar! Ha en bra lördag kväll!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 5 mars 2008

Som jag sa i förra inlägget, skulle Elsa och jag tillbringa ett antal dagar i stallet, och det är också precis vad vi har gjort! I onsdags ÖSTE regnet ner, så då kändes det inte som om en ridtur stod överst på prioriteringslistan, men på torsdagen såg det annorlunda ut, minsann!

Min kollega Cecilia, hunden och jag pep iväg på förmiddagen och red en härlig, om än något rörig, tur på ca 1,5 tim. Det röriga bestod i allehanda hästar, hundar, traktorer mm, men när vi väl kom in i skogen infann sig ett behagligt lugn. Elsa galopperade på så till den milda grad, att hon var slak även dagen efter. Visserligen startade vi då redan kl 8.00 på morgonen, men ändå….. Ett tag övervägde jag faktiskt att plocka upp ”hundskrället” på hästryggen! =)

Fredagens ridtur blev f ö ÄNNU mysigare än dagen innan och det var verkligen en underbar start på dagen. Lite trötta var vi allt när vi möttes kl 07.30, Cecilia och jag, men när vi väl kom ut, strålade solen och fåglarna kvittrade! Är inte det lycka, så säg!!!????? Min kära Alba var på sitt allra bästa humör (så även lånehästen Flash) och allt förflöt under de mest gemytliga former. Tack, snälla Kerstin och Pia, för lånet – vi gör GÄRNA om det!

På lördagen sov Elsa över hos Tarzan eftersom vi människor skulle gå på restaurang och fira syrrans 60-årsdag. Vi var på en urtrevlig krog på Söder, åt gott och hade hjärtans roligt tillsammans!

Nästa morgonen ”studsade” jag upp TIDIGT, för att åka till årsmötesutställningen i Enköping. Med på färden hade jag en stallkompis, Sara, som har bestämt sig för att köpa hund – varav rottweiler är ett av alternativen. Hon visade sig vara ytterligt seriös och intresserad, så vad hon än väljer, så kommer det säkert att fungera lysande! =)

Jag är ju ingen utställningsmänniska, men hade ändå en väldigt trevlig och givande dag! Träffade naturligtvis hela Ingela-gänget (Ingela är ju Elsas uppfödare), där systersonen Hector blev bästa juniorhane, syrran Vizca blev bästa championtik och DESSUTOM tog dom hem vandringspriset för bästa avelsgrupp!!!! Grattis!!!!!

Maja, Kristoffer och Sara var förstås där, och det är ju ALLTID kul att bubbla med dom! Fick ÄNTLIGEN nöjet att träffa Anna från kennel Keeponix och det var inte en dag för tidigt! Vi har ju liksom lite gemensamma intressen numera…. =)

I måndags var Elsa och jag ute och spårade på eftermiddagen. Jag lade ett ganska knepigt spår, ca 500 m och 6 apporter. Lilla donnan jobbade som sjutton och löste klurigheterna galant och med stor iver! Tappade bort sig lite mot slutet, men efter lite snurrande, tog hon spåret igen och fortsatte hela vägen. JÄTTEROLIGT!!!!!

I onsdags var det meningen att vi skulle träna lydnad på kvällen. Men jag slutar ju 12.30 på onsdagarna och när en kompis ringde och ville spåra, lockade det ännu mer. På väg mot skogen, ringde hon igen och hade fått förhinder…. Suck! Men då gjorde Elsa och jag ett uppletande istället, så i slutänden blev allt bra i alla fall!

I fredags var tanken att jag skulle försöka få till en sökträning tillsammans med Maja, Ullis och Sara. Känns som om det var bra länge sen nu! Sen ändrades det till lydnadsträning och då tänkte jag, att det är också viktigt! =) Slutade jobbet kl 12.00 och hoppade in bilen (som Björn hade kört senast)…..och insåg raskt att det INTE GICK ATT FLYTTA SÄTET! Efter x antal försök, satt jag med hela spaken i handen och ett säte som definitivt satt där det satt!

Är det NÅGON som blir förvånad? Inte jag i alla fall!

Tryckte ner träningsryggsäcken på sätet, så jag nådde fram till pedalerna, och körde till verkstan. Där är jag igenkänd, om man så säger, så jag fick raskt hjälp. Medan vi väntade, tog Elsa och jag en promenad till centrum, köpte en sallad och satt i solen och åt sen lunch, varefter vi återvände till bilmecken. Sätet var framflyttat i mitt läge och jag fick informationen att ett nytt underrede behövde inköpas. Kostar BARA 5000 kr…. ANNARS kan man lägga sig på knä på marken, trycka kinden mot golvet i bilen, sträcka in ena armen och dra i en liten spak långt in under sätet, så åker stolen så ledigt fram- och tillbaka! Gissa, vad vi kommer att göra!!!!! =)

Idag har Björn, Elsa och jag varit hos Björns mormor och hjälpt henne med lite smått och gott. Smått och gott är även ledstjärnan för Elsa, när vi besöker denna dam. Hon fullkomligt trycker i ”hundskrället” det ena efter det andra, och det är näst intill omöjligt att få med sig Elsa därifrån…… Hon skulle, med all säkerhet, sälja mig för en köttbulle – den hunden!

Ja, summa summarum så har det blivit jäkligt risigt med träning i grupp, men Elsa och jag har ju ändock tränat både spår, uppletande, fotgående och kryp – så alldeles tokigt har det inte varit! Mysig söndag på er!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 27 februari 2008

Vet ni, att ibland undrar jag t o m själv hur jag hinner vara hundägare… Denna kväll är ett TYPISKT sån´t tillfälle! Vore det inte för andra medlemmar i familjen, skulle väl stackars Elsa fått lära sig att gå på kattlådan! =)

Eftermiddagen förflöt under bedrägligt lugn, men vid 5-tiden rasslade sonen hem från en kompis och ett lätt kaos tog sin början. Stockholms skolbarn har ju sportlov och när man är på sitt 13:de år, börjar man bli ganska aktiv och rörlig (kunde lika gärna skriva ”rörig”). Därför har telefonen gått glödhet under större delen av morgonen, dagen och sen eftermiddag. Tyvärr har man ingen direkt struktur i detta skede av sitt liv, så alla dessa små ”män” har ringt om varandra till höger och vänster – under total förvirring. Björn (vars tur det nu är att vara hemma och vara sjuk OCH ansvara för Elsa) har stått stark i detta och skickat samtal efter samtal till diverse andra mottagare….

Efter middagen skjutsade jag sonen och kompis Emil till innebandyn för en vänskapsmatch mot ett vänskapslag (hann aldrig uppfatta vad dom hette). Efter matchen blev ovanstående två hemskjutsade av Emils pappa för att duscha, medan jag och kompis Axel åkte till hem till Axel för att hämta sovsäck och liggunderlag. Det är nämligen nattbiodags från 21.00 t o m 08.00 denna natt och dit skulle grabbarna förstås (behjälpta av MIG såklart)!

När jag står hos Axel ringer en galen Björn och tjoar något om att Adams NYNYA DYRDYRA sneakers har blivit stulna i idrottshallen.. Aaaarrggghh!

Langar in kompis, sovsäck mm i bilen och kör som en dåre till hallen, kutar in och konstaterar att – ja, dom är stulna! Finns ingenstans!!!! I samma veva kommer ett antal trötta tonåringar ut genom en dörr och jag frågar om dom vet någonting om skorna, vilket dom naturligtvis INTE gör. Men efter 15 år som fritidsledare/fältassistent är jag begåvad med falkögon (eller heter det möjligen hökögon) och noterar att en av killarna ser lite lätt besvärad ut. När dom traskar över gatan till fritidsgården, hänger jag på (med kompis Axel tätt i hälarna), lägger märke till att han med den ”irriga” blicken skubbar lite före, dyker in lite till höger på gårn´ och sen försvinner längre in i lokalen.

Jag älgar efter, landar i kapprummet OCH HITTAR SKORNA GÖMDA I EN LÅDA!!!!!! =)))))) Kan ni fatta vilken tur????!!!!

Tjoar några väl valda ord till dom oskyldiga fritidsledarna och försvinner ut i kvällen, fortfarande med Axel som en skugga efter mig. Var du inte rädd att han skulle slå dig eller nå´t? undrar han och det är DÅ jag minns att jag håller på med hundar på fritiden – och inte vilka hundar som helst, utan rottweilers!!!! Ha, säger jag bara, inte kan väl en så´n där fjuttig tonåring skrämma mig inte!!!!

Efter denna lilla passus i schemat, hämtar vi upp Emil och därefter den älskade sonen för vidare färd till nattbion – med bilen full av sovsäckar, madrasser, pumpar och gud vet vad! Nu blir dom där under natten och själv ska jag SOVA SÅ GOOOTTTT!

Men för att ändå lugna er, som är vänner av ordning, kan jag berätta att jag faktiskt tränade lydnad i måndags och det var verkligen VÄLDANS trevligt!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 24 februari 2008

Här kommer en högst alldaglig rapport – bara för att jag har lust att skriva lite…. Idag är jag feberfri för första gången sen i torsdags och känner mig verkligen MYCKET piggare! Det är jätteskönt! Och jag måste nog tillägga att det här är första gången på flera år, som jag faktiskt har kunnat ”unna” mig att vara sjuk och ligga och ”ynka” i sängen. Det är ju hundarna som blir ”problemet” när man är risig, men det har förflutit under extremt smidiga former – pga av både den ena och den andra. Härligt!

Som jag redan berättat, tog ju Sara sig an Elsa under större delen av fredagen, igår hade vi naturligtvis fosterhunden Tarzan här (nej Susanne, hans matte är inte på semester =) ), men han och Björn åkte och mekade med bilen medan Adam och Elsa tog sig en rejäl runda, så jag lyckades bli hundledig även då! Helt otroligt faktiskt! Meeeen så är jag också på benen idag….

Björn, Elsa och jag har varit ute en sväng vid Tyresö grottor, ”lekt” lite kurragömma och haft allmänt trevligt. På vägen hem, snodde vi in i Tyresö centrum – på jakt efter fest-/balklänning till dottern. Tänk att det överhuvudtaget kan ”dyka upp” en BAL inom loppet av en vecka?! Och vet ni hur klurigt det blir, när själva dottern är i Örebro och har panik och dotterns mamma befinner sig i Stockholm? Hur som helst, så måste Guds makter varit med mig denna dag, för inom loppet av 40 MINUTER hade jag både hittat en underbar klänning OCH skitsnygga skor – dessutom till det facila priset av 500 kronor!!!!! Ja, jag är inte troende men frågan är väl om jag inte ska sprinta och köpa en triss-lott i alla fall! =))))

Imorgon är det dags för lydnadsträning – och det känns som bisarrt länge sen. Elsa gick ju ur löp för några veckor sen, och hon har det verkligen kämpigt under sina löpperioder. Hon blir slö och håglös och har inget större intresse av någonting egentligen, och vi har äntligen bestämt oss för att kastrera henne innan det är dags för nästa ”varv”. Det blir skönt – framför allt för lilla Elsa!

Under veckan som kommer är jag hästvakt (hon bor dock INTE här hemma, ifall någon undrar). Jag har förstås kära, gamla Alba som vanligt, men dessutom ytterligare en. Faktum är att det ska bli superkul, för dels får jag möjlighet att rida med Albas ägare, Kerstin, eftersom vi har tillgång till två hästar som omväxling, och dessutom ska jag ut på skogstur med en kollega vid ett par tillfällen. Det är sån´t där som jag gjorde under 12 års tid, när jag hade egen häst, men nu blir det inte så ofta, tyvärr.

Jag kan lova att det är en STOR frihetskänsla att ge sig iväg ut i skogen på varsin häst, med matsäck och en toklycklig rottweiler i släptåg!!!!! Faktum är att vi struntar i både lydnad, sök och spår när det dyker upp sån´a här gyllene stunder! Ibland funderar jag över varför jag egentligen har hund, och det här är faktiskt PRECIS ett sån´t tillfälle! =)

Säger som Marie – ha det gott!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fredag den 22 februari 2008

Har ju stapplat runt lite lätt under veckan, då jag vaknade med en rejäl förkylning förra helgen. Men igår gick jag i alla fall till jobbet, trots att jag väl egentligen kände att kroppen inte riktigt var i form. När det började närma sig ”hemgång” kändes det som om jag skulle tuppa av, men vad gör man som hundägare – jo, man går en promenad INNAN man tillåter sig att bli sjuk! Känns det igen?

När jag landade hemma hos barnen (sambon var såklart på fest), var jag så ynklig att jag satt på en stol och grät medan ungdomarna hjälpte till med skor och ytterkläder och bäddade upp sängen till lilla mamma. Ja, herregud, vad ska man säga!? Nåväl, 18.00 låg jag nerbäddad i min sköna säng med 39 graders feber och var HELT ÖVERTYGAD om att detta var den sista dagen i mitt liv.

Mot alla odds, vaknade jag imorse och kände mig något bättre. =) Vid 10-snåret ringde ”Sara the angel” och sa att hon och Maurus skulle hämta Loke OCH TA MED ELSA PÅ LÅNGPROMENAD! Vilken lycka när man själv är en slagen hjälte! När dom sen kom, hade dom DESSUTOM med sig en himlans massa presenter som tack för hjälpen med Loke – och då hade jag redan fått en kasse med Elsa-grejor innan resan…..

Hur som haver, så försvann hundarna och jag hann både vila och till slut börja få lite långtråkigt. Pratade lite i telefon med en skojfrisk Maja, dottern som återvänt till Örebro, mamsen om shopping kommande vecka och Marie angående lämplig klänning till dotterns bal som går av stapeln i början av mars…….. Ja, ni vet ju själva – sån´t man gör när man är lite sjuk.

Elsa anlände tillbaka till hemmet 18.30, nöjd och glad – och HUNGRIG!!!!!! Det var i senaste laget för hennes kvällsmål, hon svimmade nästan av hunger innan vi hann återställa ordningen!!!! =)))

Men trots en eländig dag, känner jag mig både ”tänkt på” och ”pysslad med”, så imorgon mår jag SÄKERT ännu mycket bättre!

God Natt allesammans!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 20 februari 2008

Idag är det till att ha varit på långresa – ända till KISTA! Vi var några tappra själar som skulle köra sök på Stockholmsavdelningen på eftermiddagen, men det tog sig mest uttryck i liknelsen ”10 små negerpojkar”. Maja föll ”ifrån” redan under gårdagen, då den stackars människan har en jobba mycket-vecka samt vaktar några schäfrar någonstans i Upplands Väsby. Phu! Och Marie ringde imorse och undrade om det gick någon direktlinje mellan henne och mig gällande förkylningar och sån´t, för nu var det hennes tur att känna sig febrig, snorig och eländig. Pluttan då! J

Nåväl, jag ringde Ullis och meddelade status och vi bestämde oss för att träna efter bästa förmåga i alla fall. Vad bra, sa jag, det är ju synd och skam att sitta inne i det här fantastiska vädret! Här i Tyresö rådde nämligen solglasögon-väder! Ullis mumlade något, som jag inte ens lyssnade på och så fräste jag, Elsa och Loke iväg till norra sidan av stan. Väl framme, förstod jag att det Ullis hade mumlat lite om, var vädret…… Ty där var det nämligen mulet och gråkallt som sjutton! Vadå solglasögon????

Vi började med ljuvliga, lilla Hoshi och körde hitta-övningar. Hon var fantastiskt duktig, så liten hon är! Därefter var det Elsa, och tanken var ju egentligen att börja med hitta-övningar för att sen gå över på rulle och påvis, men eftersom det bara var vi två, bestämde jag mig för att fortsätta med ren motivation denna träning också. Det är ju INTE sökarbetet som fallerar, så att säga, utan den eviga motivationen som brister till och från. Hur som haver, Elsa jobbade JÄTTEBRA och tyckte att det var kanonkul! Hon arbetade väldigt fint ute i rutan och matte kände sig både stolt och glad! Det är bra!

Sen var det grabbarna ”Tupps” tur att göra något kul, och då föreslog Ullis uppletande. Utmärkt! Jag vill absolut inte träna sök med Loke, när matte Sara inte är närvarande, eftersom det kan bli lite knasigt då. Men uppletande är uppletande och kan ju inte utföras på så vansinnigt många olika sätt.

Loke startade och jag hade lagt ut 3 leksaker. Första skicken trodde han nog att det var sök och försvann iväg som ett skåll ut i rutan – och lite till. Så småningom slog han i alla fall på näsan och då gick allt MYCKET, MYCKET BÄTTRE! Nu är ju 3 ynka skick bara uppvärmning, så efter vila och väntan på Sensei, Hoshi och Elsa ett varv, fick han göra samma grej igen – fast med leksakerna väldigt nära baslinjen. Fy, vad klurigt, sa Loke, och la pannan i djupa veck. Men efter lite ”fnulande och pulande” hittade han alltihop och var mäkta stolt!

När vi var klara, hade klockan hunnit bli så pass mycket, att jag var tvungen att fara iväg hemåt igen. Hur kan en eftermiddag gå så himla fort och hur kan två personer vara så effektiva samtidigt som man har så jättetrevligt?! Verkligen TACK för en rolig och bra träning, Ullis, hoppas att vi kan göra om det snart!

Som avslutning kan jag bara berätta att det var två TRÖTTA rottweiler som rullade ihop sig och somnade så fort vi kom innanför dörren! J

PS. Såvitt jag förstår är detta EN HISTORISK DAG – Loke har minsann glupat i sig ett helt grisöra såhär på kvällskvisten!!!!!! DS.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 18 februari 2008

Idag tog jag en riktigt skön långpromenad över åkrar och grusvägar i Jordbro och kände plötsligt en välbekant känsla. Det var VÅREN! Det liksom pirrade och värmde och kvittrade och hela kroppen blev glad!

Hundarna for omkring som lyckliga tokar och tyckte till och med att det var lite varmt. Det var sådär att man ville sitta i en solig glänta och känna solen värma. Och min spontana, omedelbara tanke var förstås: VAR ÄR MIN KAFFETERMOS???!!!

Vi tog god tid på oss - Elsa och Loke hann ner i nästan varje dike för att plaska runt lite, vi hann njuta av den fantastiska utsikten runt Kalvsvik och Österhaninge kyrka, vi tittade på alla hästar i området och tränade lite fotgående.

Det tog oss 2,5 timme att traska hela vägen runt och avsaknaden av kaffetermosen blev än mer påtaglig! Men ”bra karl reder sig själv” och jag ringde Erica med hoffe-Zebbe som bor i trakterna och undrade så snällt om hon kunde tänka sig att bjuda på en slurk kaffe?! Oh, ja – vilken himlans tur!

Erica och hennes familj bor en bit ut på Dalarövägen, i en urgullig by som heter Alby, där jag hade min islandshäst uppstallad för 100 år sedan, så det väcker en väldig massa trevliga minnen att åka hem till henne. Ni vet: Åh, där brukade vi rida! Där bodde det en sur gubbe! Den där stigen var ju så himla mysig! Osv, osv.

Både Erica och Zebbe var så gästvänliga så, men Elsa (som fick komma ut för att hälsa) var ytterligt fjär!!!! Det var ett evinnerligt morrande och grymtande, men jag blir nästan glad. Det är HÄRLIGT att Elsa äntligen börjar ”ta sig lite ton”!

Nå, nu är vi i alla fall hemma igen och flitens lapa lyser över mina ”små” barn, som gör sina läxor med iver och glöd (detta är en historisk händelse), medan mamsen sitter vid datorn och latar sig. Men lugn, bara lugn – nu väntar iordningställandet av kvällens middag, så jag kommer INTE att bli sittande här någon längre stund till…. J

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 16 februari 2008

Detta blev till en sjukdag för familjens spindel, dvs jag! Vaknade imorse och halsen kändes som ett rivjärn på den grövsta sidan ungefär. Usch och fy! Var helt övertygad om att jag hade 54 graders feber, men det visade sig vara bara 38…… Björn trodde, i sitt stilla sinne, att detta skulle innebära återbud till svärmors 85-årskalas, men icke då!!!!! Syrran och jag skulle ju stå för alltihop, så det var INTE ATT TÄNKA PÅ!!!! Det finns så bra febernedsättande piller nuförtiden…..

Hur som helst, så var Björn gullig och tog med sig Elsa och Loke på en rejäl morgonpromenad i vinterkylan (jodå, den fanns där imorse) och jag kunde starta dagen under stillsamma former. =) Sjuk eller inte, men visst är det mysigt att slippa den där första ”prommisen” bland?! Som hundägare är det ju verkligen en sällsynthet att tassa runt i morgonrock långt in på förmiddagen.

Så småningom tog vi oss iväg till mamma i Årsta och med på färden var naturligtvis hundarna. Det är ju inget särskilt med det, men jag vill verkligen berömma Loke för gott uppförande! Ny i vår familj och HELT ny bland tjocka släkten, skötte han sig med bravur och gjorde såklart succé! Dessutom är det extra roligt, eftersom både mamma och syrran sa, när jag berättade att jag skulle köpa min första rottweiler, att nu skulle dom minsann ALDRIG komma och hälsa på mer….. Idag är speciellt mamma, rottweilerns främsta förespråkare och kan inte tänka sig EN TREVLIGARE HUNDRAS!!!!! =))))) Det har ingen som helst betydelse längre, om det är tikar eller stora hanhundar – dom är lika gulliga allihop! Visst är det underbart?

När familjen Rörig äntligen lyckades tråckla sig hem, med hundar, innebandytrunkar, salladsskålar, kompostgaller o dyl, sa min förkylning att den måste få vila lite, och då inrättade Björn raskt traditionen från Dalarna – att gå ner till sjön och ta en öl! Så nu är han, sonen och hundarna nere vid Barnsjön och tar sig en ”bira” (ja, inte Adam hoppas jag) i kvällsmörkret. Visst har vi det lite trevligt?!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fredag den 15 februari 2008

Men JÖSSES vad svårt det är att hinna uppdatera denna blogg nu då……. Det måste bero på att det händer för mycket på den Törnqvistska fronten mest hela tiden!!!!

Ja, i alla fall, så har vi nu hunnit lämna tillbaka Hector och fått hit Loke ISTÄLLET! =) Hector lämnades hem till matte på sin 1-årsdag, som firades med släkt och vänner ute på F18 förra helgen. Det var syskon och ”gamla” mostrar till både höger och vänster och vi fikade, käkade tårta och bubblade en låååång stund. Det var jättetrevligt att träffa alla ”di gamle” igen – tack för initiativet Lena W!

Hann nästan bara hem, så ringde Sara och undrade om hon och Maurus fick åka till Gran Canaria. Ja, hon frågade naturligtvis inte precis så, men om lille Loke möjligen kunde bo här en vecka…. Ja men, SJÄLVKLART!! Vill gärna påpeka att jag inte alls är viljelös på något sätt, men min inställning till livet, är att man hjälper till om man kan. =)

Alltså kom Loke med resväskan i onsdags kväll och det går alldeles lysande att ha honom här. Han är överlycklig att bo med ”storfamilj” och blir helt till sig varje gång han kommer in från promenad och hittar familjen utspridd i lägenheten! På natten sover han så sött på sonens arm på en madrass på golvet. Ja, sonen sover också sött!

Idag har gästen, Elsa och jag tagit oss en riktig långrunda runt en av sjöarna här i Tyresö. Jag är benägen att säga att jag inte riktigt vet vad Loke hade för sig, för han for runt i vild och galen galopp HELA TIDEN, medan Elsa och jag höll mer normal promenadtakt, men jag kan i alla fall säga att han var fullständigt LYCKLIG!!!!! Och nu sover han så gott nedanför dottern, som sitter vid datorn.

I måndags lyckades vi ÄNTLIGEN få till ett pass lydnadsträning! Jag fokuserade på kontakt i fotgåendet och tränade på ögonkontakten. Efter en stund började Elsa få klart för sig hur det skulle gå till, och jobbade bättre och bättre. Började också ”damma av” krypet och startade verkligen på ruta 1. Hon jobbade jättefint och vi tränar bara vidare, helt enkelt.

I tisdags var det dags för sökträning och jag måste säga att det är en YNNEST att kunna träna mitt i veckan! Det ger mig en enorm feel good-känsla att hinna med sån´t när andra människor måste jobba. En lyx i tillvaron! Och just denna gång var det extra lyxigt, eftersom dom andra redan hade börjat när jag kom. Det var bara att äntra banan, så att säga…..

Eftersom det var ett tag sen vi tränade, så fortsatte jag med rena hitta-övningar, där figgen tar med sig Elsa tillbaka till stigen. Elsa tyckte att det var skitkul och arbetade verkligen jättefint i rutan. Nöjde mig efter 7 skick, eftersom hon började bli trött, men då föreslog ”Emma den kloka” att vi skulle fortsätta med några markeringsövningar med rulle och påvis. Jag försökte vara jättesnabb att ta rullen och gå ut på påviset, eftersom det är själva belöningen Elsa vill åt. Det gick ganska bra, och det som inte går bra beror mer på mig än på Elsa…….

Till nästa gång är tanken att gör ett par hitta-övningar som start, för att sen gå över på rulle och påvis.

När vi var klara, undrade Ullis om någon kunde köra en plats med henne och Sensei, och det kunde vi. Alltså traskade vi ner på planen och lade hundarna ett par ”varv”. Elsa var JÄTTEJÄTTEDUKTIG och låg som berget, medan Sensei strulade litegrann. Men efter en stund insåg han att det nog var bra om han gjorde som matte ville och till sist gick det riktigt bra!

Imorgon är det lördag och min mamma fyller 85 år. Alltså ingen hundträning, men annat trevligt – både för folk och fä! Och på söndag jobbar jag, så då kamperar Elsa och Loke med Björn och ungarna. Men nog kommer vi att hinna med ett par riktigt skööööna promenader där emellan!

Ha det gott tills vidare!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 7 februari 2008

Hej vad det går!!!! Från elände och tårar till full aktivitet – det är så mitt liv ser ut för det mesta. Sen sist har vi ju haft heffaklumpen Hector (Elsas systerson) boende hos oss. Vilket genuint charmtroll han är! Första dygnet var naturligtvis lite oroligt och halvtaskigt med sömn men det ordnade snabbt upp sig! Nu kan det för all del på mitt ”driv” denna vecka….. =)))

Jag har inte velat lämna Hector hemma då jag jobbat, eftersom jag inte är helt 100 på att lägenheten får var ifred så att säga. Istället har han fått hänga med mig i bilen och det har fungerat UTMÄRKT! Dessutom har jag haft turen att ha haft dottern hemma på praktik, så hon har kunnat ta Elsa väldigt mycket. Tusen tack för det, Sofia!!!!!

Efter jobbet i måndags, åkte Hector och jag till Erstavik och lade ett spår på 500 meter och med apporter. Han gick banne mig med näsan fastnitad i backen och hittade apporterna klockrent! Jag tycker det är JÄTTEDUKTIGT – speciellt då han är så pass ung fortfarande!

På kvällen var ju tanken att Elsa och jag skulle träna lydnad med the buddies, men Elsa var minsann med dottern hos mormor på middag och kom liksom inte hem! Alltså ingen träning denna kväll – heller…..

På tisdagen var det dags för besök i stallet, som ju brukligt är. Jag ville inte rida, eftersom Hector inte är van att med häst – men envis som jag är, så tog jag hundarna och hästen ”i näven” och tog en liten promenad på 2 TIMMAR!!!! Det gick förvånansvärt smidigt överlag och vi var ganska nöjda, alla fyra, när vi återvände till stallet. Sen var det ju lite mockning och hopkok av Albas och Allegras mat som gällde, och överallt hade jag två stora rottisnäsor, som var med och lade sig i. Det är så himla mysigt! Innan hemfärd blev det duschdags. Eftersom husse i familjen är allergisk, måste det bli så, och då funkar det perfekt att ha hund med i stallet. Skönt!

När vi kom hem den dagen, var vår gäst HELT UTSLAGEN, kan jag säga.

Igår tog jag en ganska tidig runda med dom fyrbenta, ute vid Albas sommarbete. Tänk, om jag inte hade haft tillgång till häst i alla dessa år, skulle jag ALDRIG vetat om vilka mysiga vägar det finns att gå….. Till en början gick vi på en alldeles vanlig grusväg, och 2-3 meter på sidan om den ringlar sig en å. Den ”lille” stannade någonstans och luktade på en intressant fläck och kom därefter galopperande. Såg vattnet, fortsatte ram för att lukta och RAMLADE I ÅN!!!!! Panik, så klart, och tar sig upp….på andra sidan ån (ca 3 m bort)!

Kvar på ”den rätta sidan” står Elsa och jag och kliar oss i huvudet. Jag har en tid att passa och ser framför mig hur jag kanske måste börja bygga en bra eller nå´t…. =) Kvinnan jag ska träffa om några timmar, är en ganska barsk ”typ” och jag törs knappt tänka på hur jag ska förklara att jag inte kan komma pga bortsimmad hund! Vad göra?! Efter ett frenetiskt vandrande fram- och tillbaka på varsin sida, hittade jag till sist ett ställe som ”bara” var ca 1,5 m brett. Där enades Hector och jag om att det var värt ett försök att hitta tillbaka till varandra. Sagt och gjort, han tog ett språng, ramlade i med bakbenen och kravlade sig upp – på SAMMA SIDA som Elsa och jag! Sen fortsatte han promenaden som om inget hade hänt! Skön snubbe!!!!

Efter ombyte och lite annat var det dags att åka till min lymfterapeut (har problem med en arm efter operationen). Elsa skulle ut med Sofia, så hon fick stanna hemma, medan Hector och jag gjorde oss beredda att efter massagen, åka till Stockholmsavdelningen och träffa Maja och Alecto en stund. Men, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick mig en rejäl ”föreläsning” om vikten av att hantera ”hjärnstress” och ta hand om sig själv och när jag kom ut därifrån var jag gråtfärdig. Ringde Maja, som i sin tur fortfarande slet med att städa ur sin pappas lägenhet, och INTE hann träffas. Passade mig fint eftersom jag kände mig ynkligare än ynkligast.

Nåväl, tog mig i alla fall samman och passade på att ta en stadsvandring med ”grabben” eftersom vi ändå ”var på plats” så att säga. Jag måste berömma honom, för han tog nyheten med glatt humör och verkade överhuvudtaget inte ett dugg påverkad. Men det resulterade i ytterligare en natts god och tung sömn! =)

Idag har det inte hänt så vansinnigt mycket, mer än alldeles vanliga hundpromenader. Elsa är nöjd, för hon tycker att det är något rörigt att ha blivit med lillebrorsa….. Hector, i sin tur, har insett att han har fått en alldeles ny extrafamilj med en jättekul människobror som man kan leka med, en gullig människosyrra som man kan gulla med, en hundsyrra som man kan reta, en häst och – EN KATT!!!! Han är helt tokig i Tigger, och Tigger är ju van vid små fjuttiga rottweiler. Han finner sig i att bli luktad och sniffad på en stund, och sen – SVISCH – så åker klorna ut och han talar om var ”skåpet ska stå”!!!!

Ja, mycket har det varit denna vecka, men sååååå många goda skratt!

Imorgon är det högtidsdag, för då kommer min allra käraste vän Anette på middag, tillsamans med sin Backgammons Opal. Det blir ytterligare en lärdom för ungtuppen här hemma! =)))))

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 3 februari 2008

Det är till att ha blivit med extrahund idag. Vi är barnvakt till Elsas systerson Hector under den kommande veckan, eftersom stackars matte Lotta varit ute och spårat och brutit foten på kuppen. Det är ingen barnlek att träna hund, inte! =)

Egentligen skulle jag och Elsa tränat sök med ”the gang”, men då det passade bättre att hämta denna långbenta kalv mitt på dagen, fick det bli så. Istället åkte Björn, dottern Sofia och jag till Pålamalm och la spår till hundarna. Dom fick varsitt spår med fyra apporter (Elsas var ca 500 m och Hectors något kortare). Hector startade först, och med tanke på att han bara är knappa året och inte har spårat alltför mycket, var han FANTASTISKT duktig! Jobbade lugnt och noggrant (påminde faktiskt en del om ”gamla” moster Elsa) och hittade varenda apport. Jättefint!

Sofia gick Elsas spår och ut i skogen försvann både dotter och hund i god fart! Elsa gjorde ett SUPERBRA spårarbete, trots att det var ganska länge sen nu, som vi spårade. Ja, jag VET att jag borde koncentrera mig på lägre spåret istället för söket, men söket är så hysteriskt roligt och jag är såååå angelägen att lära mig denna ädla konst! Men tanken är väl ändock att ge mig på lägre spår under våren/hösten…..

Under den senaste dryga veckan, har Elsa och jag haft en viss intressekonflikt ang lydnadsträning och det måste ju liksom funka, det med, om vi ska ut och tävla lägre…..

Efter spåret gjorde vi ett mini-uppletande med två saker vardera. Matte Lotta hade sagt att Hector inte kan det ännu, så han fick vara med och titta medan jag gjorde rutan och la ut leksaker. Sen kan jag bara säga att det var KNAPPT att jag hann få av honom kopplet, innan han drog järnet ut i rutan och hittade en sak. Sen var det lite svårt att komma tillbaka med den till mig, men det gör väl inget när man är bebbe… Andra skicket gick det f ö MYCKET bättre!

Elsa kändes som en riktig gammal rutinerad räv i jämförelse och jobbade HUR BRA SOM HELST! Inte ett spår syntes av den tjuriga attityden som dyker upp till och från och hon tyckte att det var jätteroligt!

Efter detta smakade det gott med kaffe och smörgås och därefter var det dags att rulla hemåt. Ganska blöta och ganska trötta landade vi hemma, med thai-mat i hämtpåse. Perfekt! Nu väntar en skön söndagskväll med det bästa som finns – NÖJDA HUNDAR!!!!

Imorgon är det väl då äntligen dags för ett lydnadspass igen och då ska jag försöka hålla mina känslostormar i styr! =))))

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 31 januari 2008

Men det har väl varit en hiiiiimmmla trist vecka!!!!! Jag har haft 1000 projekt på gång dom senaste 3 veckorna och har känt i hela kroppen, att det här känns INTE bra! Det är inte för inte som jag har gått ner i arbetstid, om man så säger….. Efter en bröstcanceroperation med tillhörande efterbehandling, har jag haft mycket tid på mig att fundera över livet. Till slut landade jag i att arbeta 75 %, delvis för att komma åt dagtiden. Vill ju så oändligt gärna hinna med Elsa ordentligt – och dessutom den framtida valpen!

Det började väldigt bra, med struktur och så, men den senaste tiden har jag tappat greppet. I min iver att träna med mitt sköna träningsgäng, har jag gjort precis tvärtemot det som var tanken – dvs tränat kvällstid istället för dagtid - och det betyder att eftermiddagarna inte har blivit den kvalitativa tid som jag eftersträvade från början. Tänk att det är så JÄKLA svårt att lära sig att balansera saker och ting! Jag vill ju så mycket, och det är nästan omöjligt att säga nej – trots ganska lång träning.

Nåväl, detta resulterade i alla fall i att jag på måndagens träning var EXTREMT känslig, och när kompisarna frågade hur det var, började jag gråta. =( Då fattar ju liksom alla att det är dags att slå i bromsen. Utöver detta blev Elsa magsjuk ett dygn och såg till att matte inte kunde sova på nästan en hel natt.

Jag hade bokat in en hel del trevliga, mysiga saker denna vecka, men insåg att det inte var läge. Nu är det torsdag, jag har vilat, sovit, hållit mig lite för själv och tänkt en massa – och mår MYCKET, MYCKET bättre! Har landat i att träna lydnad måndag kväll, lydnad eller annat onsdag eller fredag eftermiddag och sökträning en dag/helg.

Under denna kämpiga vecka, har Nina visat sig vara en väldigt god vän, som har hört av sig regelbundet. Hon såg ju mitt eländiga tillstånd på träningen…. Stort tack Nina – i nöden prövas vännen! =)))

Det här var mitt absolut mest självutlämnande blogginlägg hittills och jag har funderat en hel del innan jag bestämde mig för att lägga ut det. Har bollat detta fram- och tillbaka, men till slut landat i att det alltid är bäst att vara rak och ärlig. För mig är det viktigt att jag kan lita på människor i min närhet och jag vill att man ska känna tillit till mig. Man kan inte älska alla men man kan alltid vara vänlig – det är min livsfilosofi.

Nu har jag deppat färdigt för denna gång, och det kommer INTE att bli en vana! Jag har kravlat upp ur gropen och ser fram mot söndagens sökträning. Hoppas att vi har samma tur med vädret som de senaste gångerna!

Till sist vill jag säga puss till min underbara sambo Björn, som igår kväll tog emot mig med skumbad, tända ljus, champagne och en mycket trevlig middag!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 20 januari 2008

Känns som om det börjar bli en söndagsvana att uppdatera bloggen. Kan detta möjligen bero på att ett visst lugn sprider sig i hemmet just dessa kvällar, tro?

Idag har det varit sökträning igen. Det verkar som om vi har tumme med vädergudarna, för nu fick vi ytterligare en dag i strålande sol och av gårdagens storm syntes intet. Jättehärligt! Vi började med att träffas vid McDonalds i Nacka för vidare samfärd till Velamsund. Det blev lite kringåkning en stund, för den tänkta vägen var avstängd och man ”smiter” liksom inte igenom med 6 bilar utan att synas. =) Efter något varv bland villorna i Nacka, hamnade vi i alla fall på motorvägen och tog oss, så smidigt så, vidare till Velamsund.

Banan blev en ”ryslig” historia med berg, stockar och sten och jag tänkte i mitt stilla sinne, att det här kommer ALDRIG gå vägen för Elsa! Vi har ju haft en del problem med motivationen på sistone och dessutom är hon i höglöp….. Igår, lördag, var hon alldeles simmig på ögon och såg inte ut att överhuvudtaget orka förflytta sig några längre sträckor.

Pga löpet startade vi som sista ekipage och tanken var även denna gång, att bara köra på motivation – att få henne att gå ut på djupet. Som sagt, jag hade vissa farhågor, men som vanligt så valde då Elsa att göra precis tvärtom. Hon gick ut till första figgen i fin fart och hittade henne utan problem. Figgen (var det Sara eller var det Nina?) tog med sig Elsa halvvägs tillbaka till stigen och sen kallade jag in henne. Hon kom glatt och ledigt galopperande till mig och gick sen ut lika fint på den andra sidan. Jag skickade henne 6 gånger och trots att hon var trött på slutet, jobbade hon i jättebra fart. Både Nina, Emma, Ullis och Jessica som låg som figuranter, sa att hon hade jobbat kanonfint ute i rutan.

Jag är SUPERSTOLT över henne!!! Det enda jag önskar är väl att hon kunde vara lite mer jämn i sina åsikter – det skulle onekligen göra träningen enklare! =))) Och till nästa gången är det kanske dags att öka kraven igen, men vi får väl se. Det är bättre att befästa och skynda långsamt än slarva och gå för fort fram. Och Elsa och jag har SANNERLIGEN ingen brådska!

Igår var vi bjudna till mamsen på middag, Björn, Elsa och jag. Mamma är bara 85 år (!!!) och hade gjort väldigt klart för oss att komma i bil var inte att tänka på och att gå hem alltför tidigt var inte heller att tänka på. Sagt och gjort, hunden, hussen och jag tog bussen halvvägs till Årsta och tog därefter till apostlahästarna. Det var en väldigt puttrig och mysig promenad genom Stockholms södra förorter och så småningom landade vi där vi skulle.

Eftersom man tillbringar så himla mycket tid i skog och mark, tycker jag att det är jätteroligt att ta med Elsa och åka lite buss och tunnelbana emellanåt. Jag känner mig stolt som en tupp när hon blir beundrad av både den ena och den andra, och dessutom sköter hon sig helt exemplariskt. En tysk kvinna vi mötte, sa: Oh, einen schönen hund! Och jag kan bara instämma!!!!!

Annars har vi hunnit med ett besök i stallet, ett besök på krogen (dock UTAN hund) och en lydnadsträning på Ågesta i onsdags. Elsa har nu lyckats engagera hela träningsgruppen i ivern att komma på vad som motiverar henne allra mest. Kamp är ju inte hennes grej om man så säger, men klicker funkar bra och den här gången ville vi testa med externbelöning. Jag ställde en skål med lite godis på sidan om och så fort hon jobbade korrekt, fick hon kuta dit. Hon är ju inte dum inte, Elsa, så hon förstod ju snabbt att det lönade sig att vara lite följsam, och jobbade jättefint. Detta kommer jag ABSOLUT att fortsätta med!

Vi tränande rutan (bara en gång) med skålen i rutan, kontaktövningar och fritt följ, fjärren (som hon är super på) och vittringspinnarna. Där arbetade hon efter skolboken och jobbade kanonbra! En jätterolig träning med massor av goda råd, peppning och stöd. Tack alla!

I veckan som kommer, väntar mycket jobb, men jag ska försöka hinna (orka?) träna lydnad på onsdag och sen tänkte jag hänga med Sara på fredag och träffa Maja och Alecto en stund. Det var 100 år sen vi sågs, så nu är det minsann dags!

Kram på er allihop!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 13 januari 2008

Uj, uj vad länge sen det var jag bloggade känns det som! Men nu är det i alla fall dags!

Idag har vi haft en MYCKET trevlig sökträning ute vid Kummelberget i Orminge. Vi blev ett riktigt stort gäng som samlades på morgonkvisten, faktiskt. Där var både Emma, Ullis, Sara, Jessica, Sandra, Jeanette och Fanny – förutom jag då förstås! Jätteroligt att Jeanette (Troy) hade gjort sig omaket att åka ända från Gnesta för att vara med…..

Banan var jättefin och solen sken (som omväxling) och allt kändes verkligen toppen! Vi startade med Sensei och Ullis (förresten – vilken SNYGGING han har blivit) och det gick som på räls. Därefter kom käre Loke, som banne mig går från klarhet till klarhet. Han var jätteduktig! Sen var det dags för Emma och Plexus, och det är bara att konstatera: Där finns MASSOR att lära!!!! Fy sjutton, vad duktiga dom är, dom däringa två! Efter det var det Sandras och Simonas tur. Dom är alldeles nya i det här och jag var tvungen att gå ner och byta skor, så jag vet inte riktigt hur det gick – men jag tyckte mig förstå att det gick hur bra som helst. När det var Troys tur, rastade jag Elsa, men det gick visst fint som snus, det också! Och vet ni hur jäkla läcker Troy är….???!!!

Ja, sen var det då time för allas vår raring – fröken Elsa! Dom två senaste träningstillfällena har hon ju absolut INTE velat gå ut på djupet i rutan, så idag var det andra bullar som gällde….. Utrustade med lilla damens favoritleksaker (stora, jäkla godispåsar) traskade figgarna ut och Elsa och jag äntrade stigen. Nu skulle här motiveras!!!!! Fördelen med att gå ut som sista hund, var naturligtvis att hon var skittaggad och tyckte att det skulle bli jätteroligt att jobba. Hon gick ut fint till första figgen, och blev riktigt förvånad när det serverades godis istället för en trist rulle. Sen fick figgen ta henne med sig tillbaka till stigen, medan jag höll mig ganska passiv.

Sen körde vi henne så 4 skick till, och smart som hon är, så insåg hon raskt att här var det värt mödan att kuta ut på djupet. Sista skicket var hon ganska trött, men jobbade jättefint och hittade Sandra – och KORVEN!

Jag är faktiskt VÄLDIGT NÖJD med hennes insats och tänker fortsätta att köra motivering ett par tre gånger till innan jag återgår till rullar och påvis. Sen pratade vi om hur känslig hon är för min sinnesstämning (jag har hört det förut) och hur noga jag måste vara med hur jag själv agerar. Idag gick det utmärkt, men så är det ju inte alltid – tyvärr….. Tills vidare ska jag även strunta i att vara så noga med Elsas riktning ut i rutan, utan mer noga med att peppa henne och skicka henne något snabbare. MEN inte för snabbt, för då är hon kanske inte riktigt fokuserad…. Är det någon som hänger med i tankegången???!!!! =) Pust! Hur som helst gjorde Elsa ett superfint jobb och matte HAR faktiskt en genomtänkt tanke – trots att det kanske inte låter så!

Till er som var med idag, vill jag verkligen tacka för en väldigt mysig söndag med trevligt umgänge och givande träning! Hoppas vi kan göra om det snart!

Vi har också hunnit med att träna lydnad 2 gånger under veckan. Jag säger återigen att det är lite som att delta i en skräckfilm. Detta väder med regn och rusk, ger träningskvällarna en lätt känsla av vampyrfilm. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Dracula kom klivande från skogen där i Ågesta!

Men bortsett från honom, så har vi var så flitiga så! I måndags hoppade jag in i bilen 21.58, och då samlades vi 18.00! =))) Elsa och jag tränade bl a på rutan, som känns som om den blir vår bleka död… Uppriktigt sagt är jag SKITTRÖTT på 2:ans moment. Därför valde jag också att träna vittring, som ju Elsa brukar var grym på. Men Elsa vill ABSOLUT INTE att matte ska glida på en räkmacka genom livet, så denna kväll hade hon ingen som helst aning om hur man gör detta moment. =( Men det var ju ett tag sen sist, och efter en stund kopplades faktiskt näsan på och det gick mycket bättre. I onsdags tränade vi – ja, rutan förstås – störning och Elsa var SÅ DUKTIG SÅ! Sen försökte Sara leka ”roliga gumman”, men då sa Elsa att det där kan du sluta med direkt! Jag dödar gärna för en köttbulle, men nå´n jädrans pipleksak tänker jag inte jag efter!

Dessa två övningar fick räcka i onsdags, för innan träningen hade lilla raringen och jag varit ute i stallet och pysslat och busat. Vi brukar ju ha Alba på tisdagarna men den här veckan blev annorlunda och då blev det liksom ”kaka på kaka” av allt det goda.

I fredags mötte Elsa och jag upp Marie, Peg och pudeln Ronja vid Flatenbadet och tog oss härlig promenad. Vi var väl inte direkt ensamma, men så småningom mattades antalet promenerande ner och hundarna kunde ”tuffa runt” som dom ville. Det var länge sen Marie och jag hann ses ordentligt, så det var himlans trevligt att hinna bubbla ikapp sig lite.

Bortsett från sökträning i helgen, har tiden gått åt till att passa barnbarnet Ludvig, baka muffins och köpa nya kängor (därav skobytet under träningen). När Ludvig åkte hem igår, byttes han raskt ut mot sonens kompis Axel och barnstatusen var ”samma lika” igen! Vilken tur!

Nä, hör ni, nu börjar det bli dags för middag så nu för det räcka för den här gången! Vi hörs!!!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 6 januari 2008

Nu är det bara en fråga om timmar innan vardagen styr upp livet igen….. Ärligt talat, så tycker jag att det har sina fördelar. Efter en lång ledighet har i alla fall jag vänt på dygnet, har ganska dåligt fokus på saker och ting och myser faktiskt mest runt och har det skönt. Av allt det som skulle göras har inte mycket skett och alla dessa vänner som skulle passa på att ”vårdas” har väl skötts lite halvdant….. =)))

Men ISTÄLLET har jag haft härliga veckor med familjen – umgåtts massor med Sofia (som varit hemma från skolan i Örebro), Adam, Björn och Elsa! Vi har promenerat, varit på bio, ätit indisk mat på en jättebra krog på Söder, firat en supertrevlig nyårsafton mm, mm. Dessutom har jag hunnit med att jobba en del på mitt extrajobb. Det har verkligen varit skönt!

Idag var det dags för Sofia att ta tåget tillbaka till studiestaden och hon var i skriande behov av skjuts till stationen. Väskorna fyllde hallen här hemma och dottern svor ve och förbannelse över den ”lilla” resväskan som inte gick att stänga. Björn stod bredvid och tittade på och sa till slut, lite lugnt: Du kanske ska ta och flytta över lite saker till en påse? Hjälp – fel ordval! Mamsen, dvs jag, lyckades få fram en ryggsäck, där tonåringen kunde lägga en del prylar och till sist kunde resväskan stängas. Pust!

När vi hade släppt av ungen vid tåget, parkerade vi bilen i garaget vid Björn jobb vid
T-centralen, ”lastade” ut Elsa och tog sen en urmysig promenad runt Gamla Stan med omnejd. Passerade slottet precis när Svea Livgarde började rada upp sig inför vaktavlösningen. Efter att ha tittat ingånde på dessa stillastående, stela figurer en lång stund, började Elsa morra långt ner i magen och gav sen skall riktigt ordentligt! Varför beter dom sig så konstigt????!!!!! Skärpning! =)

Vi traskade i sakta mak Västerlånggatan fram, jag gick in på Indiska och köpte två snygga vinglas (samlar nämligen på dom…), Elsa passade på att stoppa in huvudet på nästintill varenda öppen butik, blev beundrade av både den ena och den andra (INTE Björn och jag, utan hunden) och så stannade vi vid alla möjliga butiker och fönstershoppade lite.

Efter nästan 2 timmar var vi tillbaka vid bilen och Elsa fick krypa ”till kojs” för en stund. Björn och jag kilade in på O´Learys och åt sen lunch/tidig middag.

Imorgon är det jobbdags i plugget och på kvällen ska Elsa – och jag – få oss en riktigt genomkörare, för då är det lydnadsträning på Ågesta!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 31 december 2007

Hoppas att ni alla har haft en trevlig och vilsam jul tillsammans med nära och kära! Själv tillbringade jag julen tillsammans med Björn, Elsa och fosterhunden Tarzan i ett JÄTTEFINT torp utanför Nyköping i Sörmland. Barnen var hos sin pappa och då brukar Björn och jag passa på att rymma från julstress och Stockholm.

Vi bodde väldigt ostörd på en kulle bland åkrarna och njöt av god mat och dryck, öppen brasa och promenader. Det enda som egentligen gick att klaga på, var väl bristande vandringsstråk….. I den här familjen är vi ju vana att ”klämma av” några mil skog vid jämna mellanrum, och då kan några åkrar tyckas lite klent!

Efter denna ytterligt lugna tillvaro, landade vi hemma i torsdags och RAKT in i familjens sköte. Det tog ungefär en kvart innan man längtade tillbaka till stillheten i torpet!!!! Men, men, det var bara att spotta i nävarna, krama barnen och diverse kompisar till dessa och ta nya tag. Därför gjorde jag ett seriöst försök att få till en sökträning nästföljande dag – men med ganska dåligt resultat…. Nina jobbade, Sara var på väg från Skövde, Emmas hund Plexus hade åkt till fjällen och Jessica hade annat bus för sig. Kvar blev Marie och jag, men vi bestämde oss ändå för att genomföra en liten miniträning på F18 (med min familj som figuranter). Jag var ju SÅÅÅÅ angelägen att prova nya julklappen – min komradio!!!!!

Dagen D, dvs träningsdagen, ringde Marie och berättade att ”plastbrorsan” drabbats av nerbrunnet hus (jättehemskt, för övrigt), behövde hjälp och träning kändes INTE som prio 1…. Helt förståligt! Detta resulterade i att det blev hunden, jag Björn, Adam och hans bästa kompis Axel samt en gigantisk matsäck som for iväg till Tullinge.

Efter extremt noggranna instruktioner till sambo och barn, försvann pojkarna ut i skogen, medan Björn mest gick runt och lekte viktig med komradion. Pust! Föremålet för detta arrangemang, dvs Elsa, hade ätit för mycket julskinka och tyckte att matte var ett riktigt ”pain in the ass” som krävde att hon skulle ränna runt och leta efter sönerna. Det var väl skönt att dessa busungar äntligen hade kommit bort….???!!!!

Vi behöver inte gå in närmare på dessa övningar, men engångsgrillen tändes, korven och den varma chokladen smakade bra och på det hela taget hade vi en mysig dag!

Idag träffade jag och Elsa syskonbarnet Hector med matte Lotta på Flaten och tog oss en REJÄL långpromenad runt sjön. Elsa lärde systersonen (10 månader) allt hon kan och dom hade verkligen SUPERROLIGT tillsammans! Väl tillbaka till bilarna, såg faktiskt Hector lätt ”sliten” ut, så hans nyårsafton blir nog ganska stillsam – och det var ju PRECIS det som var meningen!

Nu smäller det för fullt utanför fönstret och Elsa sover som en stock! Det känns toppen att ha en hund som inte bryr sig särskilt mycket om nyårsraketer!!!! =)

GOTT SLUT TILL ER ALLA FRÅN OSS ALLA!!!!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fredag den 21 december 2007

Jag har hjälpt dig lite med framsidan på hemsidan, sa Elsas uppfödare Ingela och såg oförskämt glad ut när vi träffades på Lida imorse. Jag är usel på hemside-skötsel, så jag blev naturligtvis jätteglad. Ha, säger jag bara, nu när jag har sett eländet! Björns värsta foto av den kära fästmön, är det första som möter en intresserad besökare till sidan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: DET ÄR TUR ATT MAN HAR HUMOR!!!!!!

Nu ska jag inte klaga egentligen, för ärligt talat, så tycker jag att det är lite roligt, och dessutom har jag blivit lovad en mer representativ bild av den kära hunden inom en snar framtid.

Som sagt, Lida var det, ja! Imorse möttes Ingela, Marie och jag där för en promenad i det helt underbart vackra vintervädret! Vi hade med oss Elsa, Peg, Vizca, Wilma och pudeln Ronja och det var en härlig flock som drog runt på träd, bröstade sig på äkta rottismaner och fotograferades enligt konstens alla regler. Elsa blev VANSINNIGT förtjust i lilla Ronja och sa att hon önskar sig en så´n i julklapp! Vi får väl se, men spontant så tror jag att det får anstå……

Efter den mysiga promenaden, kändes det faktiskt helt OK att åka hem till tvättstugan!

Igår fick vi till en sökträning, så här i sista minuten innan jul. Efter ett antal turer med vilka som kunde och inte kunde, blev det till slut Sara, Emma, Jessica och jag. Vi var på Nacka BK och jag bad att få slippa banan vi tränade på senast. Och tur var väl det!!!!! Elsa var extremt lat denna dag och hade väl ALDRIG tagit sig runt på den banan, som innehöll så många svårigheter…..

Jag hade med mig Emma på stigen och det kändes skönt. Hon är så lugn och sansad och besitter verkligen en massa vettiga synpunkter. Första skicken gick bra, men sen tröttnade lilla fröken och ORKADE inte springa ut till figgen. Men VA FASEN!? Nä, sa Emma, nu pressar vi henne lite. Och så skickade vi gång på gång, tills ”soffpotatisen” tog sig ut. Sara och Jessica, som figgade, var intet ont anade och berömde henne för den mycket goda farten hon kom ut med! Hmmmpppffff! Men det var ju en tröst att hon höll god fart, när hon väl insåg att hon inte kom undan. Annars gick allt som på räls och hon jobbade jättefint.

Trots detta är jag jättenöjd, för hon ”höll” faktiskt för att pressas och det känns toppen! Då har hon förstått vad det hela går ut på och presterar bra när hon märker att kraven ökar. Superbra!

Dessutom viskade Elsa till mig, att hon faktiskt hade hyrt en film och köpt ostbågar, och EGENTLIGEN hade tänkt ligga i soffan hela dan….=))))) Så då får man väl anse arbetet godkänt i alla fall, eller hur?
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 18 december 2007

Här kommer en liten rapport från livet i det Törnqvistska hemmet. Det har väl inte hänt så vansinnigt mycket sen sist, men jag känner ändå för att skriva några rader. Jag tror att det beror på den glada, nöjda känslan i magen…..=)

Jag har inte hunnit tränat sen sist jag bloggade – snarare tvärtom, om man så säger! Förra veckan var, tack och lov, husse Björn sjuk och kunde ta hand om både marktjänst och Elsa, medan jag ”flyttade” till jobbet för en period.

Men i söndags var det dags för en heldag på Stora Stockholm, och det är alltid en höjdare! Speciellt när familj och hund är hemma och man inte har EN ENDA TID ATT PASSA!!!!! Jag åkte dit ganska tidigt och sprang naturligtvis på ”tjocka släkten” (ja, Elsas förstås – inte min) på direkten. Där var både Ingela, Marie, Susanne, Lotta x 2, Lena och Irene. Vizca och tre av barnen (Hector, Zyrran och Biggles) skulle ställas. Dessutom fanns kompis Bitte, mina härliga (och lätt knasiga) träningskompisar, kennel Spanarnas överhuvud Åsa m fl, m fl på plats och det var precis hur trevligt som helst att träffa allihop!

Vi ”fes” mest runt i olika konstallationer, tittade på hundar, fikade, shoppade lite och – framför allt – pratade! När det var dags att traska hemåt, förslog Ingela och Marie en långpromenad på Lida under veckan, med avslutande julbord! Men HJÄLP, vad mysigt! Detta ska gå av stapeln på onsdag om allt går enligt planerna…..

Idag har Elsa och jag varit hästvakt, eftersom det är tisdag. Det var en strålande, vacker vinterdag med lagom kallt och lite frostigt. Vi hade lunchfordringen, så vi började med det och att mocka – medan Alba åt färdigt. Sen pysslades det lite med fålen och så var det dags för en ridtur. Jag hade tur, för Alba var på ett strålande humör och vi hade en UNDERBAR ridtur! Jag fick hela magen full med ”gladfjärilar” när jag red genom naturen tillsammans med min vilt springande och lekande, lyckliga hund!

Jag har ju en ganska tuff tid bakom mig, med sjukdom och sjukskrivning och massor av funderingar. Nu har jag landat i att gå ner i arbetstid (75%) och har fått MASSOR av tid över för både mig själv, Elsa och familjen! Det känns underbart! Dessutom har jag ”snubblat” över ett alldeles lagom extrajobb, som är otroligt spännande och givande och där jag trivs som fisken i vattnet. För första gången på mycket, mycket länge känner jag harmoni och är jättenöjd med livet – visst är det härligt!? Och det var PRECIS därför jag kände att jag var TVUNGEN att skriva av mig lite glädje här och nu!

Oj, nu måste jag äta – återkommer innan jul! Tjingeling!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 9 december 2007

Idag var det äntligen dags för hundaktiviteter ”a la grande”! Mötte Peg-Marie vid McDonalds i Årsta, där jag ställde min bil, för vidare färd gemensamt. Efter viss förvirring lyckades vi sammanstråla med Nina, Sara och Jessica utåt Sollentuna till…. Och så småningom även Maja och Kristoffer samt nya ansiktena Niklas och Linda på Räddningsverket i Rosersberg.

Det gick i flygande fläng att valla sökrutan när vi var så många, och sen satte vi fart, helt enkelt. Först ut var Loke, som var superduktig denna dag! Sen var det dags för Ceasar (Strandsmedjans Gruff (?)), som jag ju aldrig träffat tidigare. Det såg ut att gå hur bra som helst, det också. Därefter äntrade fröken Peg banan. Hon har bara provat en gång tidigare, så det blev två ”nybörjarskick”, där Marie gick med henne i koppel ut i rutan, tills hon fick figgen ”i näsan”. Då backade dom tillbaka något för att sen skicka ut Peg. Vid tredje skicket började lilla damen förstå vitsen med det hela och galopperade ut alldeles själv så fint!

Efter det var det dags för mer erfaret folk – dvs Nina och Glimma. Tyvärr såg jag inte själv deras sök, eftersom jag värmde upp Elsa, men av Ninas min att döma hade det gått finfint!

Ja, och sen var det då Elsa!!! För att höja motivationen, ville jag ha fem skick med figge på varje. Dessutom var jag nyfiken att prova med dold figurant, vilket vi aldrig gjort. Var inte alls säker på att det skulle gå bra, eftersom lilla raringen dras med en viss osäkerhet ibland. Men å andra sidan måste man ju försöka och det kändes jättespännande. Dessutom ville jag få finare framslag, eftersom hon har tenderat att gå tillbaka ut samma väg som in de sista gångerna.

Första skicket hittade hon ingen alls (?????), men det blev ett fint tomslag. Nästa figge var halvdold och det visade sig gå helt problemfritt. Samma på nästa, men då tappade hon rullen på vägen in. Därefter var det en helt dold figurant och hon klarade det MED GLANS! Tappade dock rullen igen (!) på tillbakavägen. Sista skicket blev med en springare och Elsa var skitladdad! Dessutom blev det extra klurigt, eftersom Niklas hann gömma sig och Elsa fick köra ett ”varv till”. Men då fick hon honom minsann!!!! Niklas sa att hon kom med en himlans fart, kände honom i nosen, tvärnitade och snodde rullen för att komma ut till mig! Hon gjorde fina påvis och jag försökte verkligen vara supernoga med att möta upp på ett bättre sätt.

Jag är SÅ HIMLA STOLT över min Elsa idag! Jag tycker att hon har vuxit fantastiskt mycket på en relativt kort tid. Och det är ÄNNU roligare, när man har så peppande och stöttande träningskompisar – ni är verkligen super!!! Och extra mallig blev jag när Kristoffer (som inte sett henne på ett tag) log och sa, lite lätt förvånad: Vad är som har hänt med henne?

Till nästa träning får vi väl lova att köra lite markeringsövningar, men det känns som en lättsam ”börda”……=)

Efter oss var det Reijas tur, och det är nog inte alltid så lätt för Jessica. Reija fattar snabbt och sen kör hon på i 180. Idag blev det ”uppletanderuta”, innan Jessica hunnit förklara för sin darling att det faktiskt var sök. Men när ”enkronan väl landat i rätt myntspringa” gick det mycket, mycket bättre! Som avslutning var det lille Lex som skulle tränas i denna ädla konst. Han har väl liknande läggning som Reija, så det går FORT liksom. Kristoffer skulle jobba honom lika som Marie jobbade med Peg, men det blev inte riktigt så just idag. Men Lex sliter ju gärna på, om man så säger, så figuranter hittades, rullar bars fram och påvis och belöning blev det!

Nu knorrade magarna rejält på människorna, så det blev ett gemensamt stopp på McDonalds på vägen hem. Där fick vi chansen att stämma av dagen lite, och det är väl bara att konstatera att det har varit HUR TREVLIGT OCH GIVANDE SOM HELST! Det som jag tycker är roligast och trivsammast med detta gäng, är den fullständiga avsaknaden på avundsjuka och missunnsamhet. Man har den hund man har, gör sitt bästa, ställer upp på varandra och ger konstruktiv kritik. Det är ju så man vill att en träningsgrupp ska funka, tycker jag!

Sen färdades Marie och jag hem genom natten (ja, klockan var bara 17.30), Elsa och jag hoppade av vid vår bil och landade så småningom hemma. Tro mig, det var superskönt att komma hem!!!!!!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 6 december 2007

Det har varit en bedrövlig hundvecka, eftersom jag har legat helt utslagen (i alla fall för att vara jag) i maginfluensa. Det var så mycket rolig träning inplanerad och allt fick ställas in! Trist var det sista jag hörde, sa Bill! Trist var ordet, sa Bull! Dubbeltrist kan man säga, sa Elsa!

Men idag var jag ändå hjälpligt på benen, så jag kunde ta svarta faran med mig och fara till F18 i Tullinge för en skön stund utomhus. Jag är VÄLDIGT förtjust i F18 – älskar dom stora öppna ytorna och frihetskänslan – och har dessutom tillbringat många trevliga, roliga stunder där tillsammans med andra ”hundgalningar” under Elsas levnad.

Först tränade vi lite ruta, ställande och kontakt, vilket Elsa tyckte var himlans kul. Märktes tydligt att det inte har hänt mycket under veckan… Sen tog vi en lång promenad, med massor av lek och bus. Vi hade jätteroligt tillsammans och jag tänkte för mig själv, att detta måste vara lyckan på jorden!

Ja, jag vet naturligtvis att lycka består av så mycket mer, men för mig är det en ynnest att kunna ha hund och ha tid och möjlighet att tillbringa så mycket tid med dom! Livet har gjort sina krumsprång genom åren och man har väl inte alltid varit på topp direkt. Min räddning dessa gånger har alltid varit hundarna! Det är plåster för en trasig själ att kunna ta sig en skön promenad tillsammans med ett antal glada och pigga hundar, tycker jag.

Nu känner jag att jag är på ”G” igen så förhoppningsvis blir det sökträning i Rösaring i helgen! Har hittills inte lyckats ”få till det” någon söndag, så nu är vi verkligen sugna (Elsa är mest sugen på korven efteråt)! =) Vi ses – tjingeling!
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 24 november 2007

Enligt kalendern har jag idag fått en klok och vuxen hund! Elsa fyller nämligen 5 år just denna dag!!!!! Tänk, att det lilla monstret som går under den allmänna benämningen valpen här hemma, har hunnit bli så stor. Undrar just när detta hände?????

I fredags ringde uppfödare Ingela och undrade om vi hade tid och lust att tillbringa några timmar tillsammans på denna stora dag. Självklart, så vi träffades på Flatenbadets stora parkering vid 10-snåret på lördagsförmiddagen. Efter ett antal totalgråa dygn, hade det dagen till ära spruckit upp – solen sken, det var lite lagom kallt och en höst när den är som vackrast!

Vi gick först en promenad, där Elsa och syrran Vizca fick springa av sig och göra det vanliga, dvs släpa träd!!!! =) Ingela fotograferade dessa två vackra damer, då dom satt så fotogenique ute på en av bryggorna, och därefter tog vi plats på en bänk nere vid sjön och plockade fram fikatermos och mandariner. Det var så himla skönt, så vi stannade på den där bänken riktigt länge. Det gick förbi en kvinna, som stannade upp och sa: Åh, så vackra! Först trodde jag att det var till Ingela och mig, men kom sen på att hundarna ju var med! Måste varit dom hon menade….. =)))))

Så småningom var det tyvärr dags att pallra sig hemåt, men jag har svårt att tänka mig ett mysigare sätt att fira födelsedag på! Tack för en härlig start på dagen, Ingela! Och grattis till alla stiliga syskon i ABBA-kullen!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fredag den 23 november 2007

Nu är det väl ändå dags att avrapportera lite av det som hänt sen sist….. Det är ju inte så att det har legats på sofflocket precis!

I lördags träffade jag Sara och Nina – igen kan man väl säga – för att träna lydnad på Värmdö BK. Vi hade några supergivande och trevliga timmar tillsammans. Elsa och jag tränade på med klickern, eftersom det är alldeles nytt. Sara hjälpte till att klicka och jag kunde koncentrera mig på Elsa. Vi tränade fritt följ och gick i princip tillbaka till bebisstadiet. Det var kontaktövning som gällde. Efter en stund började det ge resultat och det är bara att nöta vidare.

Vi tränade också inkallning m ställande och backade även där bandet ordentligt. Jag har bestämt mig för att inte ”jaga på” med någon tävling på ett tag, utan försöka befästa saker och ting ordentligt istället. Det känns så himla skönt! Och att träna Elsa med klicker är nog ett genidrag (tack Nina), för faktum är att jag nu har en avsevärt mer fokuserad hund än tidigare. Sen är det ju också ett faktum att jag just nu ”bara” har en hund, vilket naturligtvis gör att jag kan lägga ner all tid och kraft på henne!

På onsdagen var det återigen dags för ett lydnadspass, med samma gäng plus Jessica och Erica (Haddock), på Stockholm Södra. Dessa träningar har en tendens att sprida en känsla av skräckfilmsnatt, då vi hittills alltid har tränat i lätt (eller mer) regn och lite dis. Mörkret behöver jag ju inte ens nämna…….

För egen del, nötte jag mest vidare där vi slutade i lördags och det känns helt OK. Fria följet och ställandet fungerade riktigt bra. Elsa var glad och alert, och det är absolut det viktigaste. Gjorde ett varv på rutan och där är fortfarande fart och fokus problemet. Jobbar vidare på det…. Avslutade med några budföringar och det är ju inga större problem där!

Erica och Haddock gjorde en jättefin klass ll:a och var jätteroligt att se en så stor och tung hund (cane corso) vara så smidig! Lycka till i helgen, Erica!

Loke och Glimma jobbade på så fint, så, med sitt och det gjorde även Reija – så småningom! Hon var komplett galen från början, smet ur bilen och drog en ilsken Jessica på skosulorna fram till rutan! Det gläder ett falskt hjärta att se att även högre-hundar ”ballar ur” ibland! =) Skämt åsido, tids nog blev det ordning och reda och fröken Reija skötte sig utmärkt.

Efter detta träningspass var det dags för Loke att hoppa in i min bil och åka hem till familjen Törnqvist. Jag undrar om inte Sara fällde en liten tår då vi for iväg?! Nåväl, hem kom vi och Loke tyckte att det var riktigt mysigt. Han åt sin middag med god aptit och när vi gjorde natt, så sov jag på en madrass på golvet i sonens rum tillsammans med gästen. Eftersom husse är allergisk, måste vi vara lite försiktiga med antalet hundar i sovrummet….

På torsdagen fräste Elsa, Loke och jag ut till stallet och tog en riktig långpromenad. Av någon obegriplig anledning finns det ganska mycket snö ute i Tungelsta, så det blev ett väldigt pulsandei skogen. Nu störde det ju bara mig, för hundarna for som galningar och välte träd och släpade stockar på bästa rottisvis!

Efter detta åkte vi till Gör-det-själv-hallen och tvättade bilen och sen var vi TVUNGNA att åka hem och sova middag!!!! Och på kvällen dök matte Sara upp och tog med sig sin trötta rottweiler. Tack så himla mycket för lånet!

Idag är det fredag och vi har varit ute på Nacka BK och tränat sök. Banan var ingen barnlek, med massor av ”hinder”, så som berg och annat smått och gott. Inget gratis där inte! Men jag är SUPERNÖJD! Elsa jobbade jättefint och hon är skittaggad när vi går mot stigen! Det är ingen tvekan om att hon vet vad som väntar…

Hon hade lite problem att gå ut på tomslaget, men det kändes som om hon redan hade klart för sig att det inte fanns någon där. Hon gick ut till hälften och kom sen tillbaka. Nästa träning får det bli figge på varje slag för att höja motivationen. I övrigt gick hon bra – behövde en liten motivering på sista figgen, men det gör inget, eftersom banan var så svår. Jag tycker att hon är fantastisk – vi har ju just börjat med söket!

Loke, Glimma och Plexus jobbade också kanonbra! Det enda jag undrar, är vilken mat Plexus får – raketbränsle eller…..?! Han ger liksom aldrig upp!!!! Det är jätteroligt att se honom arbeta.

Jag vill verkligen tacka alla er tjejer för att ni delar med er av er kunskap! Som TOTAL nybörjare är det värt guld att kunna träna med er!

Imorgon är det människovärlden som gäller. Då ska Björn och jag gå ut – dricka lite öl och lyssna på musik. Det ska bli mysigt att bara umgås med sambon även om det blir underligt att INTE gå i armérock och ha fickorna fulla med korv! =))))

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fredag den 16 november 2007

Efter en hysteriskt rörig vecka med knäopererad sambo, två kvällsmöten på jobbet, en vild och galen resa i tisdagens snöstorm, handling och tillagning av familjens middagar samt rastning av hunden, var det äntligen dags för kvalitativ tid för Elsa och mig! Vi skulle träna sök med Sara, Nina och Ullis!!!! Kvällens middag var inhandlad och och familjen hade ”ringförbud”! Nu skulle här tränas…..

Det gjorde vi också, men med facit i hand, kan jag nog konstatera att jag var lätt splittrad i skallen efter veckans bravader. Alltså inte maximalt fokuserad…. Jag anlände till träningen i arbetskläder (helt FEL för hundträning), bytte om vid vägkanten, halvsläpade alla grejer till ”samlingsplatsen” och kände mig verkligen lätt ”efter” hela tiden. INTE bra när man ska träna hund!

Det visade sig också mycket riktigt. Ja, inte så att allt gick åt skogen, men jag kände själv att jag inte funkade riktigt som jag borde med Elsa. Vi brottas ju med hennes osäkerhet att arbeta självständigt, och hon behöver stärkas. Därför är mitt förhållningssätt jätteviktigt. Hon behöver mycket tydliga instruktioner och idag var jag inte rätt person för det. Det var dubbelkommandon både hit och dit – och ändå gjorde Elsa riktigt bra ifrån sig! Jag är stolt över henne!!!!

Sen var det då stackars Lokes tur. Och då blev det ytterligare ett bevis på att min hjärna led av stress. Jag var och lämnade Elsa i bilen och när jag kom tillbaka, satt Loke så fint med en fast rulle runt halsen och väntade på sin tur. Jag skulle figga och fick i näven två lösrullar och två burkar kattmat. Sagt och gjort, vi travade iväg till våra legor och Sara och Loke satte fart.

När Loke kom ut till mig, petade jag lite på den fasta rullen och han tog den så himla fint och försvann. Strax kom han tillbaka och jag började belöna honom med kattmaten, men började snart undra var Sara tagit vägen. Radion hade i princip givit upp och jag kände mig faktiskt lätt förvirrad. Till slut fick vi kontakt och stigen undrade om han tagit rullen. Va????? Jodå, både tagit, försvunnit och kommit tillbaka! Då visade det sig att han bara hade varit ute vid stigen och vänt – så till slut kom både Sara och hund tillbaka och DÅ fick han resterna av belöningen. Pust!

När Sara gick tillbaka till stigen med Loke, gick jag framåt i rutan. Det blev alldeles rysligt spännande eftersom radion verkligen la av, och jag hade ingen aning om jag var på rätt ställe osv.

Nåväl, snart kom Loke farande igen – och proceduren med rullen upprepades. Så småningom kom hela ekipaget tillbaka för påvis och Sara var SÅ undrande över varför han släppt rullen vid både tillfällena. Då visade det sig att han ALDRIG FÖRUT ANVÄNT FAST RULLE, UTAN SKULLE HA LÖSRULLARNA!!!!!!! Jag som trodde att dom var som ”reserv” ifall det inte funkade med den fasta rullen…….

Ja, nu har jag beklagat detta ungefär 100 gånger, så jag gör det inte en gång till (då blir Sara trött på mig). Istället konstaterar jag att det är direkt olämpligt att blanda hundträning och hysterisk stress och tackar högre makter för dessa härliga människor som jag tränar med! Ni är super!!!!!!

Då mörkret föll över skogen, dök Maja och Kristoffer upp med Alecto och Lex. Inom loppet av ca 30 sekunder hade Lex apporterat nästan samtliga saker som låg runt ryggsäckarna, och för ett ögonblick uppstod total förvirring. Var är min mössa? Vänta, min lösrulle försvann! Oj, det var min drickyougurt! Vem har en lila boll? Efter en stund la sig dock lugnet och vi hann med en trevlig pratstund innan det var dags att åka hem och göra fredag.

Imorgon ska vi ses på Värmdö och träna lydnad! Tjo!!!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 11 november 2007

Jaha, idag TRODDE jag att jag skulle få skriva att vi äntligen fått ett hett efterlängtat 1:a pris i lydnadsklass II…… Men ISTÄLLET får jag skriva, att idag kom vi näst sist i en lydnads II!!!!!!! Tänk ändå hur konstigt allting kan bli?!

Stärkt av framgångarna i appellen häromsistens, tog jag tag i mig själv och anmälde oss till en tävling på Haninge BK denna dag. För omväxlings skull kände jag mig riktigt trygg och ganska säker på att NU var det dags att bli av med detta ok,

Det har ju visserligen kommit lite snö, och det vill Elsa inte ligga på (om hon inte måste), så vi tog en liten diskussion om vikten av att sköta sig på platsen, läggandet under gång samt fjärren. Till slut insåg den envisa hunden, att detta kommer jag inte undan, och det funkade ungefär som det brukar. Därmed kände jag mig rätt så lugn och fräste iväg till Haninge utan att vara illamående.

Vi drog startnummer 6 och hamnade således i första gruppen på platsen. Elsa lade sig ner, men det kändes som om hon låg på klorna för att undvika snön. Jag undrade verkligen om hon skulle ligga kvar, då vi skulle gå tillbaka till våra hundar – vilket hon gjorde! Jippi!

Sen drog då lydnaden igång….. Domare denna dag var Leif Norman och honom ska jag akta mig för hädanefter! Inte för att han var orättvis på något sätt, men han var STENHÅRD! 0:orna haglade och det var avdrag både här och där. En förare fick t ex avdrag på helheten för att hennes bordercollie var för livlig mellan momenten - det funkar INTE I ELITEN! Nä, det är möjligt, men vi ÄR JU INTE I ELITEN ÄN!

Well, så blev det då vår tur och sammanfattningsvis gjorde vi bra ifrån oss. Vi fick 7,8 och 8,5 på de flesta moment. Rutan nollade vi (tillsammans med 10 andra ekipage). Elsa och dom andra hundarna gick klockrent till den stora stenen bredvid rutan och gjorde inte en tillstymmelse till att lyssna på sina förare. Undrar just om det har varit kafferep på just den stenen på sistone……..???!!! Inkallningen var den snyggaste vi någonsin gjort (helt utan dk och endast ett par steg) och där fick vi 6 POÄNG! Hon var lite sen i starten….. (?) På platsen fick vi 8,5 poäng pga att hon nosat lite snön?! Och så fick vi en 8:a på helheten, vilket var roligt! Kan det vara så att vi råkat slinka in på en elittävling utan att veta om det?????

I min oerfarna hjärna tyckte jag ändå att vi hade gjort en relativt bra tävling så jag var och ÄR nöjd. När det blev dags för prisutdelningen måste jag erkänna att jag blev lätt förvånad över vår placering näst sist.

Men min KÄNSLA är ändå att vi har gjort det här bra, och jag är faktiskt ÖVERLYCKLIG över att jag inte var tvungen att kräkas innan vi gick in på planen. Tvärtom kändes det roligt och jag höll ihop - så även Elsa! Härligt!

Precis då jag skulle åka hem, dök både Ingela, Ullis, Stefan och Cilla upp, så det blev till att stanna kvar en stund till. Stefan och Grimm skulle tävla I:an och Ullis och Gunde III:an. För den oinvigde är ju Gunde pappa till Elsas syster Vizcas första valpkull.

För Grimms del blev det en kort insats denna dag. Han blev så RYSLIGT kär i en liten tjusig rottisdam bredvid, så till slut kunde han inte låta bli att hoppa upp och flirta ”sitt allra mesta” med denna stiliga flicka…….. Husse Stefan blev så besviken att han valde att bryta.

Gunde och Ullis gjorde en jättefin insats på sin planhalva. Ingen 0:a, men möjligen något avdrag på platsen. Tyvärr kunde jag inte stanna till allt var klart, så jag vet inte hur det hela slutade. Ullis bad mig att hålla tummarna för 255 p och det gör jag såklart!

Nu är vi hemma igen och kan lägga ytterligare en trevlig hunddag till alla dom övriga. Och räkna med att Elsa och jag inte ger oss! VI SKA HA ETT 1:A PRIS I II:AN!!!!!! =)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 1 november 2007

Vad är det egentligen som driver hundägare???? Jag ställer den frågan efter ett lydnadspass igår kväll. Hade bestämt med Nina, Jessica, Marie och Fanny att ses på Stockholms Södra kl 18, för lite träning. I samma stund som vi svängde in på parkeringen, började det smådugga och sen tilltog det, kan man väl säga!

Men skrämmer det en hundentusiast? ICKE!!!!! Vi nötte minsann på med diverse övningar – halkandes och slirandes i leran på planen. T o m Elsa, som ju annars inte är vattentät, var tvungen att hänga med ”ett varv”.

Tränade ställande och fick lite nya råd och tips. Och en lång stund tyckte Elsa att det var riktigt roligt med bollen istället för det eviga godiset…..Men under pass 2 visade hon sin rätta sida – dvs ”du kan hämta den där jäkla bollen själv” – och vi lade alla pannorna i djupa veck! Då fick Nina en idé – att prova med klicker. Det har jag aldrig försökt, men efter att testat lite, kändes det som om det skulle kunna vara något för Lilla fröken Självständig! Nu är klickern inköpt och resultatet kommer ni att få läsa om.

Jessica har en högretävling i helgen och ville träna framåtsändande. Självklart, sa vi andra! Där stod vi i ösregnet, medan Reija glatt och ledigt sprang fram- och tillbaka, hur fint som helst. Trosorna började bli blöta, skorna var som två lerklumpar, Ninas keps droppade vatten i hennes ögon och Marie hade inte ens en hund att träna med – ändå hade vi HUR TREVLIGT SOM HELST! Är det inte konstigt? När vi, dyngsura, hoppade in i våra bilar, enades vi alla om att det hade varit såååå himla roligt , att vi måste göra om det nästa vecka!

När jag kom hem, frös jag ända in i märgen och somnade som ett litet barn inom en timme! Det kallar jag att ha riktigt roligt!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 28 oktober 2007

Pust, vilken aktiv helg! Gårdagen ägnade vi åt matlagning, dukning och så småningom firande av Sofia och Adams födelsedagar. Nu var det ju en god stund sen dom fyllde år, men vi är såååå dåliga på det här med födelsedagsfirande i vår familj, så vi brukar klumpa ihop ”ett gäng” med jämna mellanrum, och liksom göra det rejält.

Det resulterade i alla fall i att Sofia och hennes kompis Johanna, fick ha huvudansvaret för fröken Elsa, medan jag och Björn skötte marktjänsten. Elsa gillar när syrran tar över, för då blir det LITE mindre ordning och LITE mer godis! Passar henne utmärkt!!!!!

Idag hade vi lovat oss själva att ta det lite lugnare, så vi gick upp i god tid, åt en ordentlig frukost och for därefter till Stockholmsavdelningen för att titta på Maja och Alecto som startade IPO I. I släptåg hade vi ”barnbarnet” Ludvig – och naturligtvis – Elsa. På plats träffade vi dessutom både Sara, Jessica och Ullis.

Spåret var redan klart och det hade gått utmärkt. Lydnaden gick också riktigt bra, bortsett från framåtsändandet (det är ju Alectos hemmaplan, så hon letade lite bollar som brukar finns där). Tyvärr fick hon bryta skyddet, bl a för att hon faktiskt blev trampad. Jättesynd, men nästa gång kommer det SÄKERT att gå bättre, så duktiga som dessa damer är! =)

Nu har både Björn, Elsa, Ludvig och jag blivit ytterligare ett snäpp klokare inom ett helt nytt område och dessutom haft JÄTTETREVLIGT på köpet! Tänk ändå, vad hundlivet är lärorikt! Och som bonus fick vi pussa på Ullis bedårande valp, Hoshi! Ludvig har nu lovat att köpa en så´n till ”farmor”…..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 21 oktober 2007

IDAG BLEV VI UPPFLYTTADE TILL LÄGRE SPÅR!!!!!!! Jag är, utan överdrift – helt salig! Som vi har nött på med allehanda träning och det har aldrig räckt fullt ut. Det mesta beror nog på mig och mina berömda tävlingsnerver, men, men…..

Nu är det inte så att vi har startat appellen gång på gång utan att lyckas, utan vi har bara provat en gång tidigare och då fick vi irriterande 223,75 p (uppflytt 224 p). Men sen har det inte blivit mer spårtävlande av olika anledningar, bl a bortlottningar. I väntans tider har vi fortsatt att träna idogt och matte (dvs jag) har haft många allvarliga samtal med sig själv ang mentalt status. T ex har jag väl börjat se mig omkring lite och iakttagit andra ekipage – och faktiskt insett att Elsa och jag håller samma klass som många andra! Så mycket som jag tränar, kan man liksom inte säga annat än att Elsa är ordentligt grundtränad….. =)

Nåväl, i gryningen packades bilen och sen styrdes kosan mot Nynäshamns BK. Vi var 15 startande och jag drog nr 15, så väntan blev lång. Men jag kände att jag hade ett helt annat lugn än tidigare och hade gett mig tusan på att vi skulle klara det den här gången! Spåret gick som på räls, förutom ett litet ”tapp” i första vinkeln. Hon snodde och snurrade ett litet ögonblick, fick upp spåret, snurrade ett varv till och tuffade sen på hur säkert som helst. Domarna gav 9,5 och 10 p!

När det var det dags för budföring, gjorde Elsa som hon brukar – dvs skojade till det hela lite….. På väg till mottagaren gjorde hon plötsligt en liten vänsterböj, men skötte sen det hela snyggt och prydligt. Pga av svängen fick vi en 8:a och en 9:a. Helt ok med tanke på Elsas utsvävning.

Platsliggningen gick som den brukar – alltså en klockren 10:a. Sen var det då dags för den förhatliga lydnaden…. =( Innan start var väl det enda positiva (bortsett från det vi redan klarat förstås) att jag hade relativt god koll på mina nerver, som omväxling! Det stora abret var framförgåendet, som hunden ifråga hade glömt hur man gör under träningen i veckan. Jag övervägde att avstå, men vad fasen! Och vilken tur att vi inte hoppade över just det!!!!! Plötsligt bestämde sig Elsa för att visa var skåpet ska stå och skramlade ihop en 8:a och en 9:a! INGEN kunde ha blivit mer förvånad än jag.

I övrigt gick det ungefär som det brukar – man börjar ju känna sina svagheter. Det saknas lite tempo ibland, behövs mer finslipning överlag och lite så, men faktum kvarstår – vi gjorde en bra tävling!!! OCH JAG ÄR SÅÅÅÅÅ STOLT!!!! Dessutom slutade vi 2:a och kom hem med en pokal….. Kan ni fatta????!!!!! Uppflyttade med 281,75 poäng!

Annars har det varit extremt mycket jobb för min del, men vi har ändå hunnit med både ridning och sökträning. Vi hade en jättehärlig tur med Alba i tisdags och på onsdagen mötte vi upp Sara/Loke, Sid/Gorm och Marie/Peg på Nacka BK på eftermiddagen för sökträning. Elsa fick 3 figgar och ett tomslag och hon gick som ett spjut! Det var första gången med tomslag och det var inga som helst problem. Fy sjutton vad rolig hon är att träna med just nu!

Nu måste jag tyvärr sluta, eftersom middagen kallar. En lycklig Lena önskar alla en skön söndagskväll!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 16 oktober 2007

Säga vad man vill, men att umgås mycket med djur, håller åtminstone ens intellekt igång. Vad jag menar, är att man aldrig har en aning om hur de tänkta ”övningarna” kommer att avlöpa….

Det här gäller i alla fall mig och mina djur – och jag vet inte vad det säger om mig egentligen. Antingen är jag själv något förvirrad eller också har jag en fallenhet att ALLTID fastna för dom däringa speciella personligheterna i djurvärlden! Eller också är det en blandning av båda.

Nåväl, idag skulle Elsa och jag ut till lånehästen Alba på eftermiddagen och ta oss en ridtur. Precis innan stallet ligger ”vår” spåräng, där vi lite nu och då lägger ett och annat apellspår. Nu stundar en tävling, så jag tyckte att det var lämpligt att ta tillfället i akt. Jag gjorde detsamma i söndags, och då var Elsa FULLSTÄNDIGT omotiverad och kunde inte alls förstå vitsen med att ränna efter pinnar på en åker….. =(

Men, som sagt, detta med djur! Idag for hon väl iväg ut på ängen i full fart och plockade pinnar så det rök ur öronen, huvudsakligen på MIG, som skulle hålla samma tempo som hon! Hon spårar nästan alltid bra, men det var länge sen hon gjorde ett sån´t kanonspår! Det var nästan så att matte fällde en liten glädjetår.

När spåret var klart, puttrade vi vidare några meter och landade i stallet och hos kära Alba. Alba är en MYCKET temperamentsfull dam, och man har aldrig en aning om vilket humör som gäller för dagen. Därför är jag alltid beredd på alla möjliga ”lustifikationer” när vi ska ut på tur.

Men denna dag måste himlens alla makter gått samman, för fröken häst var på ett strålande humör – precis som Elsa – och vi hade en UNDERBAR ridtur i det vackra höstvädret! När vi red fram bland de gula löven och kände den höga, klara höstluften, kändes livet verkligen underbart! Det var lite av ett Halleluja-moment, som dom säger i Idol….

När man umgås med starka personligheter, lär man sig att njuta lite extra vid dom här speciella stunderna – det är en sak som är säker! =)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 18 september – söndag den 7 oktober 2007

Äntligen har min webbis kommit hem från sin kurs i den danska huvudstaden och min blogg kan uppdateras!!!! Inte en dag för tidigt, eller hur?!

Sen sist så har vi HUVUDSAKLIGEN varit på läger på Marma – igen! Det är sååååå himla roligt att få möjligheten att tillbringa en hel vecka med andra entusiastiska hundgalningar och riktigt frossa i sin favorithobby!

Från allra första början såg det illa ut, för vår bil gick verkligen jättesönder och blev stående en hel evighet. Hur komma till Marma, med hund och all packning? Det är tur att det finns bussiga människor som rycker in ibland när livet inte funkar! Elsa och jag (och packningen förstås) fick förstklassig lift med Maja och Alecto och anlände på tisdagsförmiddagen.

Träningen drog förstås igång direkt efter lunchen och sen höll det egentligen på (utan större avbrott) ända fram till hemfärden på söndagen.

Den här gången hade jag bestämt mig för att vara NÅGOT lite disciplinerad och inte sitta uppe halva nätterna och fnittra och dricka vin, utan verkligen utnyttja tiden maximalt. Med facit i hand, kan jag väl säga att det gick relativt bra, med någon liten ”formsvacka” här och där. Hur som helst så spelade vi TP nästan varje kväll och hann med både fnitter, vin och hyfsad nattsömn….. Precis hur trevligt som helst!

Jag var också väldigt sugen på att få en möjlighet att träna sök lite mer ”på riktigt” än förra gången. Som tur var, så fanns Nina på plats och kunde tänka sig att träna med ett litet gäng entusiaster! Det resulterade i att Nina/Glimma, Elsa/jag, Sara/Loke, Sid/Gorm, Maja/Alecto, Jessica/Reija och, i olika konstallationer, även Kristoffer/Lex, Jocke/Gimli och Malin/Remus körde sök större delen av veckan! Superkul!

Elsa gjorde jättefina framsteg! Från att vara ganska osäker och inte alls pigg att ta rullen, när det blev så dags, till att glatt och tryggt springa ut till figgarna, hämta rulle, tillbaka till mig för att sen visa på figuranten. Det kändes som om jag fick en ny hund under den här veckan!!!!

Vi har också kört lydnad – såklart! Jag är ju alltid så förbaskat osäker, men tog mig faktiskt i kragen denna gång, och var med på det mesta. Både träning och träningstävlingen som gick av stapeln på fredagsförmiddagen.

Träningsmässigt skötte sig Elsa utmärkt och tyckte att det var så roligt sååå att träna lydnad. Och ju bättre hon gick ju säkrare blev ju jag, förstås…… Träningstävlingen gick alldeles utmärkt, med några dk:n och lite annat, men i det stora hela bra! Tänk, vad nyttigt ändå att VÅGA! Och dessutom var det bara roligt! Det känns som om man tränar ”bland vänner” och då är det ju faktiskt inte alls farligt….. =)

Vid ett tillfälle när Maja och Alecto tränade lite bevakning, fick jag prova att figga och det var spännande. Tur att Alecto inte är så stor, eftersom jag med min ynka höjd över havet, aldrig hade klarat att kampa med en större hund! Nu var det ändå hanterligt, även om jag kände mig ytterligt klumpig och ovan. Men kul var det!

Ja, och sen var det så dags för hemfärd igen så småningom. Kluven känsla – synd att det är över för den här gången, samtidigt som man är så himla trött. Vi fick lifta hem med Sara och Loke, eftersom Maja skulle tävla på hemvägen. Lika förstklassig resa hem som dit och återigen trevligt sällskap! Tack tjejer, för att ni gav oss chansen att hänga med på lägret!

Och den här helgen har familjen och Tarzan varit i Rättvik på höstmarknad. Det är alltid lite ”puttrigt” att gå där, men hysteriskt mycket folk. Faktum är att det är skönast när man kommer hem till stugan igen….

Vi vinterbonade och det tyckte hundarna var mysigt. Dom for runt på tomten och lekte och var i vägen mest hela tiden. Innan mörkret föll, hann vi med ett litet ”minisök” och därefter ett uppletande. Det gick jättebra och var så roligt så!

Imorgon åker jag med elevstödjarna i skolan till Gotland för att gå en utbildning på Hasselakollektivet. Det brukar vara skitkul, men ganska krävande.

Vi hörs när jag kommer hem igen

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 16 september 2007

Idag har Elsa och jag haft en riktigt tjejdag! Dömysigt, har det varit! Husse skulle fara iväg till Köpenhamn på kurs i 3 långa veckor och eftersom bilen är död för tillfället, så tog vi till kommunala färdmedel och följde med husse till stan.

Vi inledde med en stilla promenad genom Gamla Stan, där Björn blev fast med en kines (medan jag var inne på Indiska, f ö) som såååå gärna ville ha ”lottweiler”! Tyvärr var det inte genomförbart, eftersom byn där han bor i Kina bara tillåter hundar under en viss mankhöjd…… Tänk vad lite man vet!

Vid Drottninggatan satte vi oss på en uteservering och åt lite lunch, medan Elsa blev omklappad av personalen. Efter detta var det dags att säga hejdå till Björn, som skulle sprinta vidare mot Arlandabanan. När detta eländigt sorgliga var ett faktum, strosade vi vidare genom Kungsträdgården, tittade på vaktparaden, gick vidare till Stortorget, där jag visade Elsa kanonkulan som sitter fast i ett av husen (hon tyckte det var VÄLDIGT intressant), letade reda på Mårten Trotzigs gränd, som vi gick ner igenom och vidare till Slussen.

Under resans gång träffade vi ett par enäggstvillingar i 65-70årsåldern. Dom var ljuvligt söta i likadana kläder, strumpor och sandaler och när den ena slutade prata, fyllde den andra i. Det är en underdrift att säga att Elsa gjorde succé!

Så småningom kom vi till Götgatsbacken och där ”sprang” vi på en så himla mysig utehörna med infravärme, så jag bestämde mig för, att nu ska här tas ett glas vin! Men vad göra med hunden när man inte kan binda henne någonstans?????!!!!

Lite försynt stack jag in huvudet och hamnade nästan i knäet på garderobieren, som undrade vad jag ville. Jag förklarade läget och då sa han: Jag kan passa hunden medan du handlar om den inte bits! Nä, Elsa bits verkligen inte, så ut kom han klivande – denna yngling från Stockholms förorter!

Väl tillbaka vid mitt bord, hade Elsa naturligtvis charmat ihjäl denna pojk! Han hade ALDRIG sett en så vacker rottweiler och ALDRIG träffat någon som var så snäll…… Han var helt enkelt lyrisk! Så försvann han in till sin garderob – endast för att återkomma ca 2 sekunder senare. ”Äter hon baconchips?” Jag kunde inte göra honom ledsen, så jag svarade, att ”ja, men bara några stycken”. Iväg försvann han igen, och kom sen tillbaka med den allra sötaste lilla korg med några baconchips, som han sen satt och matade ”hundskrället” med, under en ström av komplimanger (INTE till mig utan till Elsa)!

På väg mot T-banan lyckades vi dessutom springa ihop med några ungdomar, som höll på med ett fotoarbete i skolan, och som undrade om dom möjligen kunde få ta några kort på min kompis. Vad är detta – Top model eller….?! Ja, ja bilderna togs och vi kunde sen släpa oss hemåt.

Efter ett besök i hemmabutiken och inköp av ett grisöra och lite middag, landade vi hemma – VÄLDIGT nöjda med dagen! Det har varit supermysigt och jättetrevligt!

Vad jag faktiskt reagerade över denna dag, var det stora intresset som rasen rottweiler uppenbarligen väcker. Var och varannan människa stannade, pekade, frågade, klappade och beundrade. INGEN var negativ överhuvudtaget!

Jag tycker att det kändes glädjande, eftersom man annars har ögonen på sig mest hela tiden som rottisägare. Men jag fick också en stark känsla av att rasen inte syns lika mycket bland allmänheten längre (med tanke på uppmärksamheten) och det kan man ju ta sig en funderare på på…..

Hur som helst, så har Elsa gjort den allra bästa tänkbara reklam idag och vi har haft en riktigt rolig tjejdag tillsammans!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdagen den 12 september 2007

Nu känns det som om det var 1000 år sedan jag uppdaterade min blogg – och det är det nästan också!

Sanningen är att det finns inte så mycket att berätta – rent hundmässigt – då tiden har varit knapp till sån´a aktiviteter. Naturligtvis har vi tränat lite både nu och då och gått våra långa promenader – det gör vi ju ALLTID – men så mycket nytt finns inte att rapportera.

Dottern har flyttat iväg ända till Örebro, för att gå på gymnasiet! Hon ska bo borta i 3 långa år, och det varit lite pyssel runt hennes flytt och så. Sonen har börjat 6:an och där är det också lite pyssel. Både Björn och jag har haft ganska mycket på jobbet, så där har det varit lite……!

Jag har allvarliga funderingar på att starta en brukshundklubb på Trollbäckens IP (kanske rent av döpa om hela anläggningen till Trollbäckens IPO), då sonen framlever det mesta av sin vakna tid just där, för att spela fotboll!!!!! Jag, som lojal mamma, och Elsa, som lojal hund, lägger mycket av vår träning på sidan av planen. Nu har även en lojal flickvän dykt upp – men vi får väl se hur länge det håller i sig! =)

I fredags fanns det i alla fall tid för en härlig eftermiddag i solen vid hästarnas sommarbete! Elsa och jag mötte upp Ingela och Vizca, som vi inte har träffat på evigheters evigheter.

Vizca försökte sig på att ”trycka till” syrran lite, men Elsa avväpnade henne raskt med sitt glada och skojfriska humör. Suck, sa Vizca, det är inte ens mödan värt……

Jag passade på att ta hand om Allegra (Alba-Kerstins unghäst), medan hundarna ”betade” havrekorn runtomkring. Vizca höll sig lite på ”sin kant”, medan Elsa nästan hade hela huvudet nere i hinken, samtidigt som Allegra. Det märks att hon är van att vara med i stallet!

Efter detta, högg vi in på Ingelas gedigna smörgåsparti och babblade ikapp det som hänt under den senaste tiden. Det var hur trevligt och puttrigt som helst! Hundarna myste mest runt och tyckte livet var skönt.

Innan hemfärd, tog Ingela en del foton på damerna. Det blev jättefina bilder, som förhoppningsvis kommer att förgylla min sida inom rimlig framtid. Jag är verkligen dålig på det här med bilder, men jag kan nog få lite hjälp…. Hoppas jag….. Snälla…..

På tisdag bär det av till Marma för 1 veckas läger! Superkul! Jag har fått äran att lifta med Maja och Alecto, eftersom vår bil inte går att styra för tillfället. =( Och då blir det riktigt svårt att ta sig från punkt A till punkt B. Nästa gång jag återkommer, är det med rapporter därifrån!

Tjingeling och ha det bra!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 22 augusti 2007

Huga, vilken stiltje det har varit i hundlivet en period! Det är så att jag skäms…… I alla fall lite……

Har ju, som sagt, börjat jobba och det har upptagit den mesta vakna tiden dom senaste 2 veckorna. Men, för all del, visst har det klämts in lite träning här och där, det har det visst det.

Den här veckan är vi hundvakt åt Hasses yngsta hund, Zion. Det är roligt att se att Elsa minsann har axlat Bertas fallna mantel och styr och ställer med den stackarn precis som hon vill. Hon, som har en tendens att ”falla undan”, spänner onda ögat i grabben och han bockar och bugar så artigt, så!

Hasse har en jättefin rastgård till sina hundar, som jag har utnyttjat på förmiddagarna. Elsa har ju aldrig varit i hundgård tidigare, så jag undrade lite hur hon skulle ta det. Och det fick jag se väldigt tydligt, då jag hämtade dom igår vid lunchtid! Elsa låg utsträckt på en solfläck och sov som en stock! Hon har en avspänd inställning till livet, den bruden! =)

Idag tog vi oss en sväng till Tungelsta på em. Först lade jag två ängsspår åt hundarna, med tre apporter vardera (Elsa hade bara pinnar, medan Zion fick leksaker). Därefter fortsatte vi upp i skogen för en kissrunda. Där fors det omkring helt hejdlöst och bars omkring på allehanda träd, så stickor och strån yrde.

Det innebar att hundarna blev genomsvettiga och behövde ta sig ett dopp! Sagt och gjort! In i bilen för att åka ett hundratal meter fram till Träsksjön, där de fyrbenta kunde svalka sig ordentligt. Det såg så skönt ut, att jag nästan blev avundsjuk.

Efter detta var vi då redo att gå spåren. Elsa gjorde ett superbra jobb och låg på ovanligt mycket. Hon kändes verkligen på hugget! Liggmarkeringarna fungerar väl sisådär, men vi nöter på.

Zion hade mer upplägget, att vi skenar spåret runt i högsta fart och har vi tur så vindar vi in apporterna under tiden……. Vi hittade två av tre, så det blev ett litet uppletande också. Men då var båda hundarna så trötta, att det blev JAG som hittade den tredje apporten istället!!!!

Nöjda med eftermiddagen åkte vi hem och nu är det två f d rottweiler som ligger utsträckta och sover här på golvet

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 6 augusti 2007

Nu är även Elsa och jag tillbaka "i selen", efter en sista vecka i Rättvik. Det är ju alltid lite ångestladdat att börja jobba efter en lång ledighet, men faktum är att det var riktigt roligt att komma tillbaks!

Den senaste veckan har vi tillbringat i Dalarna och stugan - alldeles ensamma! Visst har det varit stunder av lätt tristess, men allra mest har det varit SUPERHÄRLIGT!

Vi har faktiskt varit riktigt disciplinerade..... Gått upp ganska tidigt och ätit frukost, och därefter har det varierat lite - det har varit både lydnadsträning, spår, stavgång och cykling! Hurtigt, eller hur?!

Ang spåret, så har jag börjat träna in liggmarkering vid apporterna. Dels av nyfikenhet, men främst för att jag har en tanke att det kanske skulle underlätta för mig! Eftersom jag är en så´n stackars nervös liten människan vid tävlingstillfällen, så har jag ju, som sagt, en tendens att förstöra för Elsa. Ta t ex spårappellen, där jag i ett fullkomligt anfall av stress, sprang förbi (den av Elsa så fint markerade apporten)..... Kanske, kanske kan jag göra bättre ifrån mig om hon, helt enkelt, ligger där hon ligger, och jag kan gå fram i lugn och ro, berömma, ta apporten och göra en ny uppstart. Vi får väl se - men roligt är det hur som helst!

I vanlig ordning passade vi på att träna lydnad med Bittes träningsgrupp, när vi ändå var på plats! Den här gången höll vi till på en fotbollsplan i Tällberg, eftersom hela Rättvik kryllade av jänkare. Det har nämligen varit Classic Carweek hela veckan, och Passaten, Elsa och jag har cruisat lite - vi med - till och från. =)

Vi hade en jätterolig träning i strålande sol och med trevligt sällskap! Elsa skötte sig ypperligt, och det gläder modershjärtat att se, hur mycket hon faktiskt kan!

Morgonen efter, packade vi ryggsäcken och åkte tillbaka till Tällberg. Matte hade nämligen fått "nys" om en slinga, som hon gärna ville gå. Vid en närmare titt, visade det sig att den var drygt 7 km lång, men..... Vad fasen! Tid tog det och varmt var det, men vi fick oss en ljuvlig tur runt Tällberg! Dessutom stannade vi vid ett par tillfällen, drack kaffe, åt en smörgås och ett grisöra, för att sen fortsätta. Jag lovar, att den eftermiddagen orkade vi inte ens TÄNKA att det var så lugnt hemma i stugan!

Vi har även varit på Sollerön och hälsat på Bitte, Olle, Flisan och Fraizer. Där blev vi bortskämda med god mat och dryck, och trevligt sällskap! Innan middagen hann vi dessutom med ett uppletande med alla tre hundarna, så dom var minsann också nöjda!

Innan hemfärden på fredagen, tog Bitte med oss till ett HELT FANTASTISKT ställe! Vi åkte långt, långt på en grusväg (tydligen bort mot baksidan av Gesundaberget), och kom så småningom fram till en raststuga, som låg alldeles för sig själv i blåbärsskogen. Där stannade vi i ett par timmar och lade spår till hundarna. Jag lade ett spår med 4 apporter, med belöningen direkt i snusburkar, under varje apport. Det var JÄTTEROLIGT att gå spåret med Elsa, för hon gick tvärsäkert och började dessutom förstå vitsen med att ligga vid varje apport!

Idag har husse, matte och hunden varit vid Barnsjön en stund och haft picnic. Det var så trevligt så, och det är hela tiden "nyhetens behag" att bara ha Elsa med sig (och dessvärre ingen Berta)!

Att hon är speciell har vi alltid vetat, men nu har hon blommat ut ännu mer. Plötsligt sa Björn att, "titta, hon är som en pekbok"! Kan tyckas konstigt, men jag förstår precis vad han menar - Elsa håller HELA TIDEN på med små egenheter! "Nu är Elsa arg." "Nu morrar Elsa." "Nu tittar Elsa på ett flygplan." "Nu undrar Elsa vad som simmar i vattnet." "Nu tittar Elsa på en myra." osv, osv, osv.......

Vi får väl se vadan det månde bliva av denna genuina "knäppkänga" innan allt har landat på sin rätta plats!?!?!?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 22 juli 2007

Idag skulle husse och Elsa göra något så enkelt (kan tyckas) som att cykla till Tyresö-Flaten och bada i solskenet. Enkelt, eller hur????!!!!!

Först tyckte jag att det var skönt att vara ensam och fixa hemma, men när dom hade varit borta i nästan 4 timmar, började jag faktiskt undra lite – och ingen mobiltelefon fanns med heller.

Då dök ekipaget upp – flåsandes och svettandes – med tungorna hängande.

Dom hade, helt planenligt, börjat vid nämnda sjö, men där så himla mycket folk. Då fick husse en lysande idé och tyckte att det var perfekt att cykla vidare till Långsjön….. Kan bara nämna att det är ca 6 km dit. :/

Väl framme, efter ett stort antal stopp för vila och dricka, badades det en stund och sen var det dags för tillbakafärd.

Efter lite farande runt i Tyrestaskogarna, kom dom ut vid Höjden, som ligger längst bort på Gudö (5 km från allmän väg)! Herregud, tänkte Björn, som under resans gång tappat en av pedalerna på cykeln!!!!!

Nåväl, dom tog sig, i sakta mak, vidare till Gudöleden och så småningom Södergården. Där delades det på en hink vatten och en öl, medan dom hämtade andan, för att sen fortsätta den sista biten hem…..

Det kallar jag att rasta hunden! =) Tack och lov att Elsa har en stark fysik – trött var hon, men inte helt slut!

Ring gärna Björn om ni vill ha en guidad tur i Tyresta Nationalpark!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 21 juli 2007

Åsså är vi hemma ett varv igen……… Nu har vi varit i Göteborg med omnejd en vecka. Det har varit både fartfyllt och händelserikt.

Efter att ha vinkat farväl till sonen på Stockholms central i söndags, styrde Björn, Elsa och jag kosan mot Gothia Cup och vandrarhemmet i Kungälv. Efter en ganska dryg resa, hittade vi rätt ställe – och tänk – vilken lyckträff!

Vandrarhemmet låg precis mitt emot Bohus fästning och var inspirerat av närheten till medeltiden. Inredningen gick, till stor del, i medeltida stil och det spelades samtida musik både här och där. Dessutom var många av gästerna där för att tillbringa denna helg på medeltidsfestival på fästningen och det visade sig vara ett härligt ”släkte”.

Vi tillbringade tre urmysiga dagar där, med picnic nedanför fästningen och fina promenader i den vackra miljön.

Dessemellan jagade vi efter sonen och hans fotbollslag på diverse fotbollsplaner runt Göteborg, och tittade på matcherna. Elsa tyckte väl att fotbollsinslagen var mindre roliga, men hon hängde lojalt med och hejade i alla fall…..

Vi hann med en stor invigning av cupen på Ullevi och Björn kutade ett varv runt Liseberg tillsammans med föräldrar och barn, medan tränarna var på en välförtjänt bankett.

Efter dessa hektiska dagar, lämnade vi Kungälv och åkte upp mot Trollhättan. Där hade vi bokat några nätter på ett vandrarhem i Prässebo. Nej, vi hade heller ingen aning om att det fanns något som heter det!

Hur som helst, var det ett jättefint ställe ute på landet, och det var en lisa för själen efter dom föregående dagarna.

Elsa tyckte att det var ett uppsving, för där kunde vi gå promenader i skogarna, sitta vid stranden och andra saker som en hund tycker är livskvalitet!

På hemvägen gjorde vi ytterligare ett stopp. Vi åkte via Karlstad och bestämde oss för att stanna där en natt. Vi hade turen att få tag i en stuga, som låg på en camping precis vid Vänerns strand. Det var så trevligt så!

Elsa har uppfört sig föredömligt och samlat ”pluspoäng” var helst vi har dragit fram. På vandrarhemmet i Kungälv, gick hon under namnet Lilla Gumman och så fort dom fick syn på henne var det ett evigt klappande och gullande.

Nu sover familjen sött i sina sängar och själv ska jag åka in till Centralen för att hämta hem den slutkörda sonen och lite annat ”löst folk”.

God natt för den här gången.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fredag den 13 juli 2007

Har ramlat in hemma efter 2 härliga veckor i Dalarna! Det har, som vanligt, varit rörigt – men trevligt!

Först var Björn där, medan resten av gänget var hemma i Stockholm (inklusive Tarzan). Sen var resten av gänget där, medan Björn, ensam, var i Stockholm…. Ja, det är en väldigt tydlig och enkel beskrivning av hur vårt liv ser ut – för det mesta. Men det brukar lösa sig på slutet….

Den här gången ska jag börja från slutet – istället för tvärtom!

Igår tävlade lydnadshunden Elsa och jag 2:an på Nedansiljans BK (Rättvik).

Jag hade tränat ganska flitigt. Det mesta kändes riktigt bra….T o m inkallningen med ställande hade lossnat under veckan, så där kände jag mig ganska trygg.

Däremot så vaknade Elsa igår morse och hade ALDRIG HÖRT TALAS OM NÅGON RUTA!!!!!!

Jag gjorde några tappra försök hemma på gräsmattan, barnen tittade på – lätt bekymrade – och vi kunde alla konstatera att: Nä, det går nog inget vidare……

Nåväl, jag tog tjuren vid hornen och åkte, trots detta, till
Brukshundklubben, bara för att konstatera att ett flertal av personerna jag träffat under veckan också var där. Det blev ett väldigt ”lycka-tillande” och idel vänlighet och välmening.

Inte ens jag, som helst vill tävla när ingen ser, kunde stå emot allt detta och tyckte att det var hur gemytligt som helst!

Vi blev indelade i två grupper inför platsliggningen, så vi låg fyra och fyra. Elsas grupp startade först, och två av hundarna reste sig och gick – nästan direkt! Gulp! Men Elsa och Kulla Gullas Gullwiwa låg kvar! Härligt!

Då det blev vår tur, kände jag mig faktiskt NÅGOT lugnare än jag brukar. Fria följet drog ihop 8 p och läggande under gång 8,5 p.

Vid inkallningen kände jag mig ganska säker – men….. Elsa ”tänkte” momentet snabbare än jag, och stannade för tidigt. Orutinerad som jag är, så kom jag mig inte för att klämma i med ett ”stanna” och vi fick 0 p. Hade jag varit mer tävlingsvan, hade jag kommenderat i alla fall och fått 5 p.

Sen var det dags för den förhatliga rutan…. Håll i er! ELSA GICK, F Ö SOM ENDA HUND, RAKT UT I RUTAN, VÄNDE UPP OCH STANNADE!!!!!!!

Vi fick en 10.a!!!!!!

I eftersvallningarna av denna seger, kom apporteringen. Jag tror att både hunden och jag var i chock, så stackars Elsa visste inte riktigt vad hon skulle göra när hon väl hade apporten. Jag fick tjoa ”hit” och det renderade 5 p.

Så var det då dags för hoppet. Elsa hoppade ut – rakt och snyggt – och bestämde sig sen för att hälsa på domaren! Jag röt ”sitt” och hon satte sig – precis hur snett som helst. Jaha, tänkte jag, en nolla till… Sen kallade jag in, och hon gjorde ett URTJUSIGT hopp tillbaka och satte sig så fint bredvid mig! Vi fick 9,5 p!

Fjärrdirigeringen gav också 10 p och matte gick på moln!!!!

Vi fick en 7:a på helheten, vilket var helt rättvist.

Summa sumarum landade vi på 158,5 p och en tredjeplacering (med pokal och allt)!

Ja, jag vet att jag borde vara irriterad över att vi var så nära, men ändå inte – men det är jag inte! Jag är SUPERDUPERGLAD! Vi gjorde en bra tävling med bra poäng och det var absolut min orutin som satte käppar i hjulet. Jag är jättestolt över poängen, eftersom vi aldrig har varit i närheten av dessa i 2:an tidigare. Dessutom var det första starten med dom nya reglerna.

I övrigt har vi mest semestrat, både med och utan kompisar till ungarna. Vi har varit på Karl Töfsåsens fäbod, där sonen höll på att bli med tjurkalv – igen! Vi har lyckats vara på stranden några dagar, åkt rodel vid skidbacken i Rättvik och annat smått och gott.

Efter första veckan blev fostersonen Tarzan hämtad av matte Nettan och sen var det bara Elsa kvar (för första gången ”på riktigt” sen Bertas bortgång).

Det är med varmt hjärta jag kan säga att hon verkar ta det hela med jämnmod! Hon är glad och sprallig och tycker att det är toppen att få vara i centrum mest hela tiden. Det känns skönt, eftersom man aldrig vet hur det blir när den ena hunden försvinner.

Imorgon åker sonen med fotbollslaget till Göteborg och Gothia Cup. Björn, Elsa och jag åker efter med bil och blir där några dagar. Sen ska vi ha en alldeles egen semster…..

Dottern tar båten till Grinda med en kompis på måndag, och blir kvar under veckan.

Tänk, vilken lyx – stora barn och bara en hund! Det kallar jag vila, det!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdagen den 21 juni 2007 (av Husse Björn).

Känner att jag måste skriva några rader efter det som hänt. Jag trodde
aldrig man kunde bli så ledsen när ett djur lämnar en. Jag har alltid varit
ganska lugn och trott att det ska kännas naturligt men så fel jag hade! Att
Berta lämnade oss känns fruktansvärt. Hon ställde alltid upp på mig trots
mitt ibland klumpiga sätt. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta och är
oersättbar för mig. Vila i frid i himlen Berta!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 21 juni 2007

En av ”titanerna” är borta! Igår var jag tvungen av ta bort min älskade Berta, efter en tids sjukdom!

Hon har kämpat på efter sin vistelse på Bagarmossen för en tid sen – och för det mesta varit pigg men också mycket trött.

Jag har så sakteliga ”landat i” beslutet att det är ”dags”, för det är den största skyldighet jag har som hundägare – att vara stark nog att avsluta innan det går för långt.

In i det sista tvekade jag – gjorde jag verkligen rätt?! Jag tyckte att hon piggade på sig och var sig ganska lik…… Men hon var mig trogen ända till slutet, så när vi tänkte oss den sista promenaden, var hon plötsligt lika dålig som den dagen vi åkte in till Bagarmossen!

Jag behövde inte tveka mer! Hon var liksom färdig nu…..

Hon somnade in i mitt knä på köksgolvet. Allt gick så lugnt och stilla och hon var så vacker!

1000 tack Anette (och Stefan) för att ni gav henne och mig möjlighet att skiljas åt på det viset!

Och nu väntar nya tider, då familjens clown, Elsa, tar över styrfarten här hemma! Måtte Berta ha hunnit ”lämnat över” det nödvändigaste inför det kommande värvet….

Och en sak till: TACK OCH LOV ATT VI HAR ELSA KVAR! Annars vore tomheten ännu större just nu!

Som avslutning vill jag bara säga, att jag egentligen inte är så mycket för ”In memorian” – men jag var TVUNGEN att skriva några extra rader på Bertas egen lilla sida på hemsidan, så där får ni gärna titta in…..

Nu hoppas vi på en lugn och trevlig midsommar och önskar er alla detsamma!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 11 juni 2007

Herregud, vad det har varit VARMT ute!!!! Under helgen har vi mest flämtat och flåsat och pustat! Ja, vi har hunnit bada lite också förstås….

Stackars Berta, med hjärtfel och allt (=)), har tyckt att det har varit RIKTIGT jobbigt, så efter några korta promenader, där jag tyckte att hon verkade VÄLDIGT ansträngd, ringde jag kära Anette (djursjukvårdare OCH Bertas uppfödare), och meddelade mitt beslut: Jag måste ta bort henne nästa vecka!

Man kan väl bara konstatera att det är bra att andra hjärnor fungerar, när ens egen lägger av!

Lugn i stormen, sa Anette, hur verkar hon? Ja, hon är svullen och säkert full med vätska och blek i slemhinnorna och…….. Tja, efter lite ”bollande” kom vi väl fram till att ”vätskan” berodde på för mycket mat i förhållande till aktivitet – kallas även ”kalaskula” och kan skyllas på matte, och slemhinnorna har alltid varit ljusa!

Idag är det måndag, Berta är pigg som en mört och ordningen är återställd! Jösses, vad knepigt det blev att få en pensionärshund – plötsligt!!! =)

Annars har vi haft sköna, lata dagar i solen och i vattnet. Idag tvingade jag Elsa igenom 2:an en snabbis, och det gick riktigt bra. Jag var lite illvillig och la ett grisöra som belöning precis vid bilen.

Fy, vad du är tröttsam, sa Elsa och slet på i värmen. Gissa, om hon blev glad när det äntligen blev belöningsdags!!!!!!!

Kvällen har vi tillbringat vid Barnsjön med familjepicnic. Urmysigt! Det är så skönt att se hundarna när ungarna far omkring – det är så KLOCKRENT deras familj som stojar! Dessutom har båda tjejerna badat för fullt, så nu snarkas det i sovrummet!

Tja, det var bara en liten vardagsrapport…..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 7 juni 2007

Oj, vad svårt det är att hinna blogga emellanåt! Nu får det bli ett sån´t där halvlångt inlägg, som handlar om både ditten och datten.

Det har varit väldigt varmt i några dagar, och då funkar mina hundar sisådär, kan man väl säga. När dom ligger hemma på uteplatsen, ser dom uttråkade och eländiga ut, men så fort man ger sig ut på en promenad, visar det sig ganska fort att värmen tar. Då hägrar plötsligt uteplatsens svalka, minsann!

Idag har tjejerna i alla fall badat. Berta har ju kontroll på läget, så hon gled i från klippan, medan kära Elsa naturligtvis halkade och for ner under vattnet med hela huvudet!

Igår morse (Sveriges nationaldag f ö) mötte jag Marie och Lasse på Stockholm Södra redan kl 8. Vi trodde att vi skulle vara relativt ensamma, men tji fick vi! Det kryllade faktiskt av hundmänniskor, som förmodligen tänkt ungefär detsamma.

Vi ”baxade” oss i alla fall igenom lydnadsträningen, som vi hade planerat, och det var väl med blandat resultat, kan man säga. Elsa klarade sig lindrigast undan, rent värmemässigt, eftersom vi började. Jag körde igenom tvåan (ev väntar någon liten tävling framöver) och det var ganska ringrostigt på sina håll. Elsa kan egentligen alla moment, men träning är ju färskvara, och vi har varit ganska lata när det gäller just lydnaden.

Som vanligt förvånar hon och gör det man INTE tror att hon ska göra. Inkallning med ställande har vi tränat massor, men inte riktigt fått till det. Just denna dag, ville Elsa glädja sin matte och utförde JUST DET momentet riktigt stiligt!

Ja, ja, egentligen borde jag inte en höja ett ögonbryn, för det är så typiskt henne, men nog vore det skönt om unga fröken Törnqvist kunde göra det man förväntar sig ibland i alla fall…. Hon är en superpersonlighet, den hunden! =)

Wilma tyckte förstås också att det var varmt, men hon kämpar ju alltid på, så det såg så stiligt ut så! Och när hettan började bli som värst, var det dags för Peg…. Peg tycker att lydnad är överskattat rent allmänt, och DEFINITIVT när solen gassar. Marie kämpade och slet, och Peg var inte alldeles avig – men så kul tyckte hon inte att det var! Varför träna när man kan åka båt med husse och matte istället?!

Hela tisdagseftermiddagen och kvällen, hade sonens klass avslutning. Det avlöpte på äventyrsbanan i Älta, och jag kan bara säga att Berta och Elsas reaktion var obetalbar, då den avslutande linbanan kom farande över deras huvuden!

Jag menar, att vakta är väl ok, men inte brukar det väl fara omkring barn, hängande i linor, över ens huvuden???!!!! Hur ska man komma åt dom? När sen själva sonen kom farande och ropade: Hej Berta och Elsa!, visste dom inte alls hur dom skulle bete sig. Jag kan lugna er med att jag faktiskt flyttade brudarna, men lite kul var det allt.

Den gångna helgen förde med sig ett besök i Dalarna igen. Dessutom blev det lite extra roligt, eftersom Maja och Kristoffer skulle upp på utställning i Rättvik på lördagen.

Såklart åkte vi och tittade, och fick som bonus även träffa Bitte igen, som skulle ställa Fraizer. Innan det blev dags för Alecto, hann familjen sitta en god stund i solen och fika med Kristoffer och Maja, och kika lite på hundarna som gick innan.

Fraizer tyckte att domaren var jätteläskig, eftersom han både hade skägg och keps OCH ville titta lite för närgånget på hans ”ädlare delar”. Usch och fy, sa Fraizer, och då sa domaren, här får du ett blått band…..=( Bättre lycka nästa gång!

Alecto har ju nerverna under kontroll, så hon hade inga sån´a hyss för sig, men hon fick blått band ändå. För lång i ryggen”, tyckte han som bestämde och vi andra sa: ??????? Nåja, det tog hon igen dagen efter i Borlänge, så hon blev placerade som trea i bruksklass! Grattis brudar!

Efter en shoppingtur i Rättvik city, åkte vi till stugan, och strax därefter kom Maja och Kristoffer över och fikade lite till. Eftersom Alecto och Lex skulle fara vidare till Borlänge senare samma dag, gick vi ner till Siljan så dom fick bada lite.

Lex är en liten malinois på 4 månader och han hade aldrig badat förut. Kan säga att det var liksom inga problem! När Alecto for iväg efter bollen, så for Lex iväg minst lika fort! Jag tror inte att han märkte att han sprang i vatten ens en gång! =) Härlig snubbe!

Tillbaka på tomten, visade Kristoffer och Maja lite arbete med skyddsärmen. Maja tränar ju IPO och Kristoffer är en jätteduktig figurant. Det är verkligen roligt att se, eftersom dom är så himla proffsiga! Adam och Björn tyckte att det var väldigt spännande, eftersom det var helt nytt för dom. Kul att ni hade lust att visa oss lite!

När dom for iväg, kastade vi oss över gräsklippning, blomvattning och annat pyssel, för att avsluta med en jättemysig middag.

Som vanligt bar det emot att åka hem när söndagen kom, men nu väntade ju Sofia hemma, så det fanns åtminstone något som drog!

Ja, det var en ”liten” sammanfattning och våra senaste aktiviteter, och nu ser vi fram mot skolavslutning och sommarlov!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 30 maj 2007

Herregud, vilket tempo det har varit dessa ynka tre gångna dagar! Pust! Det har varit fotbollsderby, Öppet Hus på jobbet, vårfest, förberedelser inför sonens paddling (som just nu pågår), friluftsdag med skolan, tjejmiddag och….. Ja, jag vet inte om jag har glömt något, men det räcker ju bra med det här!

Idag fanns det ÄNTLIGEN lite tid över för det som verkligen är roligt – dvs hunderiet! Marie och jag skulle åka till Stockholmsavdelningen för att titta när Team Stockholm tränade IPO. Jättespännande!

Vi bestämde oss för att samåka, så jag lastade in bruttorna i bilen och for iväg till mötesplatsen, där vi plockade upp Marie. Väl framme tog vi en promenad med hundarna i den fina omgivningen runt brukshundklubben. Kan f ö säga att det är en VÄLDIGT fin klubb! Stora härliga planer, gott om utrymme och vacker miljö!

Så småningom var det dags att köra igång träningen, som inleddes med lydnad. Jag måste säga att det var imponerande att se så MÅNGA ekipage med sån kanonlydnad! Trots ganska trångt om utrymme lite här och där, var det inte en enda hund som betedde sig illa. Det sprider hopp till oss andra! =)

IPO träning har jag aldrig sett förr, så det var förstås himla intressant och kul. Och att hundarna tycker att det är vansinnigt roligt, råder det ju ingen som helst tvivel om!!!!!

Själv tycker jag naturligtvis att det var alldeles extra ”kuligt” att få se Maja och Alecto! Och dom var JÄTTEDUKTIGA minsann – båda två!

Tusen tack, Maja, för att vi kunde hänga med idag! Hoppas att det blir fler gånger! Och, om inte annat, så ses vi ju i Rättvik på lördag……

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 28 maj 2007

Förra veckan var vi minsann på semester i Dalarna! Det kändes nästan lite busigt att vara alldeles ledig såhär i maj – utan någon som helst anledning, mer än att det var skönt!

Inte ett barn syntes till, då dottern var på Island med skolan och sonen ville vara hemma eftersom han hade några viktiga fotbollsmatcher som skulle spelas. Tänk, BARA Björn, brudarna, Tarzan och jag en hel vecka! =) Det har varit underbart!

Vi har ägnat dagarna åt diverse aktiviteter. Björn har hunnit spela några golfrundor och vid ett tillfälle gick jag med (med en halvsovande Tarzan i släptåg).

Vi har lagt kluriga spår och tränat lydnad. Berta ska ju vara lite konvalescent, men jag var ändå tvungen att lägga microspår till henne, för att hålla hennes goda humör uppe.

Till Elsa har jag lagt ganska långa spår, med roliga apporter, t ex solglasögon, små prydnadstroll o liknande. Hon har varit URDUKTIG!

Björn har ägnat sig åt Tarzan och dom har med både entusiasm och framgång tränat både ruta, apportering, hopp mm samt spårat för fullt! Det är verkligen härligt att se Tarzan jobba – det är nog det roligaste han vet!

Och så har vi (läs Björn) fiskat i Larsån. Efter att ha åkt ca 3 mil rakt ut i skogen, kom vi fram och en lycklig Björn meddelade att han tyckte att vi skulle stanna över natten och övernatta i tält!? Nu hör det till saken, att jag inte alls har något emot att tälta då och då, men vi hade precis fått klart för oss att det finns ganska gott om björnar i Dalarna just nu!

Jag såg framför mig hur en björnhona med ungar, kom traskande förbi Larsån, fick syn på oss och kanske skulle vilja hälsa….. Och hur hundarna skulle försvara sina stackars människor osv, osv, osv….. Hjälp, tänkte jag! Det kan inte bli tal om att tälta här just nu i alla fall!!!!

Vi har varit i Leksand på medeltidsmarknad också. Det var riktigt spännande och kändes nästan lite mystiskt.

Och så träffade vi Bitte och Olle på lördagen, och det jättetrevligt! Olle och Björn spelade golf, och Bitte och jag tränade hund för fullt. När kvällen kom och grillen plockades fram, var det fem nöjda hundar som låg utslagna lite här och där!

Lite senare på kvällarna har Björn och jag gjort som vi brukar, dvs gått ner till Siljan, tagit en öl och tittat på solnedgången, medan hundarna har ”meckat runt” i godan ro. Underbart! =)

För Berta och Elsa är det ju en vana att vara här, men för Tarzan är det inte lika vanligt. Den stackarn har bäddat ner sig i sin säng runt 6-tiden på kvällarna och sen inte direkt hörts av vidare. Jag tycker det är urgulligt när hundarna är sådär trötta och nöjda, eller hur?

Efter en mycket trevlig semestervecka, var det dags att åka hemåt igen, och jag tror att vi alla hade haft det lika härligt!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 12 maj 2007

Det har varit en fasansfull vecka här hemma….. Min älskade Berta har varit dödssjuk och legat på Bagarmossens Djursjukhus sen i måndags!

Vi skulle gå en kissrunda runt lunch och jag tyckte att hon rörde sig väldigt långsamt. Innan jag hann tänka mer än så, vinglade hon till och såg alldeles färdig ut!

Det var bara att vända hemåt (hade, tack och lov, inte hunnit särskilt långt), kasta sig på luren till Anette (Bertas uppfödare och djursjukvårdare på Djurkliniken i Farsta)! Dom hade dessvärre inte möjlighet att ta emot henne, men Anette fixade raskt ett akutteam på Bagis och vi åkte dit i ilfart!

Jag var så rädd att jag nästan slutade andas!

Väl där, togs förstås en massa prover, röntgen och ultraljud. Inga synbara problem….. Jag fick lämna henne på intensiven och åka hem med ett tomt halsband och koppel. Har gjort det förr och tycker verkligen att det känns makabert.

Så småningom ringde i alla fall veterinären upp och berättade att dom hade upptäckt vätska i hjärtsäcken. Pga hennes goda kondition, ville dom absolut ge henne en chans och tömma detta. Självklart! Det gick bra och vi kunde andas ut till nästa dag.

Vid nästa samtal med veterinärerna, hade det visat sig att hon har ett hjärtfel som gör att hjärtat slår för snabbt. Min första tanke var naturligtvis – att nu är det alltså dags att ta bort henne! Hon har alltid funnits för mig och när hon inte orkar längre, är det min skyldighet att låta henne somna in……

Men veterinären tyckte absolut inte så – och det var väl tur! =) Han påtalade än en gång hennes fina kondition, trots åldern, och tyckte att det här var värt att försöka medicinera. Sagt och gjort, hon fick bli kvar ytterligare ett dygn.

På onsdagen var hennes tillstånd riktigt bra, men hon hade kräkts av medicineringen, så han ville behålla henne ytterligare ett dygn för att försäkra sig om att hon verkligen tillgodogjorde sig det som behövdes. Suck, mer oro och väntan!

Men i torsdags var det väl äntligen dags i alla fall! Adam och jag åkte dit och jag tror att vi var lika nervösa och lyckliga båda två! Berta var pigg som en lärka och blev urglad när vi kom.

Nu har det gått några dagar och hon har varit väldigt medtagen och trött och inte alls orkat gå några längre sträckor. Det är svårt att avgöra om det ”bara” beror på den gångna veckans bravader, eller om hon inte är riktigt frisk.

Veterinären sa att det är en ”av- eller på-sjukdom”, hon har. Antingen blir man frisk och då ÄR man frisk, eller också så svarar man inte ordentligt på medicinen och då förblir man sjuk, så att säga.

Det jag har lärt mig under den här veckan, är i alla fall att Berta faktiskt ÄR äldre – trots att hon inte tycker det själv! Nu kan vi bara hålla tummarna att det går åt rätt håll för vår pärla!

Och så vill jag tacka alla er som ringt, sms:at, mailat och hört av er på andra sätt! Det är ju ingen nyhet – men återigen inser man – i nöden prövas vännen!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 5 maj 2007

Nu har det gått nästan en vecka sen Marma, och vardagen har tyvärr dykt upp med skrämmande kraft! =( Det har varit en riktig ”tråkvecka” med sjukhusbesök på både längden och tvären! Ja, inget allvarligt – mest ”besiktningskontroller” av än den ena och än den andra…..

Det är klart, Björns fruktansvärda titthålsoperation i höger knä var ju inte att leka med! Vi är alla glada att han överlevde (kan inte låta bli att retas lite med honom)!

Så värst mycket hundträning har dock inte hunnits med, trist nog. Men, men, så blir det ju ibland. Imorgon ska vi råda bot på det, för då ska vi ta oss en riktig utedag med både spår- och lydnadsträning! Ska bli jättemysigt!

Har också blivit varse att jag (och Marie) har lyckats smitta dom flesta med vår gosiga förkylning under lägret.

Stackars Sara missade en tenta pga av den, Maja har låtit som en kraxande kråka när jag har pratat med henne och nu vet jag dessutom att hon har lyckats smitta ner större delen av Team Stockholm (som hon tränar med)…..

Det var verkligen INTE meningen, detta! =/ Tänk, vad tokigt det kan bli ibland! Jag kan i alla fall trösta alla förkylda stackare att jag själv är på benen nu……

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 29 april 2007

Nu har vi ÄNTLIGEN varit på rottisläger på Marma!!!!! Det känns som om det skulle kunna bli väldigt vanebildande, faktiskt…..

Jag och bruttorna pep iväg på onsdagseftermiddagen. Känslan av att få åka ifrån all vardag och BARA ägna sig åt hunderiet är berusande!

Vi kom fram runt 15.30 och letade reda på vårt alldeles egna rum. Det var stilla på hela förläggningen och vi ropade lite försynt efter någon levande varelse. Ganska snart dök Anki upp, med en klädsam kuddfrisyr, och önskade oss sååå välkomna!

Vi kände oss också verkligen välkomna, så jag ”draperade” mig mot en dörrkarm, medan jag glatt skrattande presenterade mig för den ena efter den andra som dök upp. Efter en MYCKET kort stund, stapplade stackars Sara ut från sitt rum (där jag hade hängt) och hade ändock storheten att önska mig välkommen – TROTS att jag just väckt henne i skönhetssömnen!

Pinsamt, men ska man göra entré så kan man lika gärna göra det effektivt!

Strax därefter dök Maja upp och då tog Sara, hon och jag en mysig promenad med Loke, Berta och Elsa innan maten. Berta spände ”onda ögat” i stackars Loke och han fick ett fasligt sjå att hålla reda på vem som var vem.

Efter middagen var det dags för ett lydnadspass! Ve och fasa – Elsas och min skräck! Nåja, i alla fall MIN, eftersom Elsa faktiskt är ganska duktig! Så småningom insåg jag att hon och jag faktiskt håller precis samma klass som många andra….

Vi avslutade med en platsliggning med skott och det gick alldeles utmärkt! Jag är STOLT över mina hundar!

Efter en ganska sen natt tillsammans med Maja, Jessica, Yatzy och en del vin, var det dags att hoppa upp kl 8.00 torsdag morgon. Efter frukosten åkte Maja, Sara, Lasse, Marie och jag över till ”Brytpunkt Syd” (vi var ju på militär mark) och lade spår till alla våra hundar.

Elsa fick ett riktigt klurigt ett över sandmark och in i skog, medan Bertas spår var enklare.

Då det var dags för Elsa, stod solen som högst och värmen var som värst, och hon slet hårt i hettan. Jag fick peppa henne väldigt mycket för att hon skulle orka hela spåret, men vi tog oss i alla fall runt. Tungt, sa Elsa!

Berta travade lätt och ledigt fram i sitt spår (som var BETYDLIGT kortare), och tyckte att livet lekte.

Efter välbehövd lunch var det dags att prova på sök! Superspännande!!!!! Samma gäng som spårade på fm, samlades för att lyssna på Ninas seriösa och kunniga instruktioner. Tyvärr måste vi ha varit väldigt trötta, för emellanåt kändes det som om vi inte förstod VILKET SPRÅK HON PRATADE!!!!!!

Hur som haver, blev det väl någon ordning till sist och träningen kom igång. Jag hade bestämt mig för att det var Berta som skulle få prova, eftersom jag inte ville röra till begreppen för spårhunden Elsa.

Ibland undrar jag vilken planet Berta kommer ifrån! Jag menar hon är 10,5 år gammal och åldertecknen är minimala. När vi gick in på banan, gick hon på klorna och tyckte att allt var stenkul!

Efter en retning mot figgarna och peppning från mig, drog hon ut i banan i racerfart! Vi andra höll tummarna att hennes gamla ben inte skulle gå av ”under resan”….. Nu hände inte det, och Berta kunde stoltsera med två markerade figgar! UNDERBART! Dessutom fick vi jättemycket beröm över hennes fina kondition och sån´t är ju ALLTID roligt!!!!

Efter middagen var det tänkt att vi skulle ha ett pass lydnadsträning, men när vi åt middag som bäst, pep Kjelle (som ansvarar för Marma till vardags) förbi och väste mellan tänderna att det var skogsbrand och vi måste hjälpa till!!!!!!!!!

Herregud, tänkte vi alla och kastade oss in i bilarna och for iväg! Mycket riktigt, det pågick en skogsbrand, som var orsakad av en skottövning tidigare i veckan. Jag tror att samtliga hundförare fick en lätt känsla av panik då vi pumpade vatten och sprang med vattenkannor efter bästa förmåga. Jag menar skogen BRANN verkligen!

Varför ringer ni inte brandkåren, frågade vi, och fick till svar: Nä, det ligger blindgångare (skarpa skott) ute på skjutfältet och då kommer inte brandkåren! Va?????????? Men vi hundförare riskerar gärna liv och lem en kväll på Marma…..

Så småningom blev vi i alla fall entledigade från uppdraget och kunde åka hem igen. Behöver väl inte tillägga att lydnadsträningen ”frös inne” den kvällen….

Fredagen inledde vi med sökträning. Denna dag var vi betydligt mer alerta än tidigare och klarade hjälpligt att följa Ninas instruktioner. Summa kardemumma så avlöpte förmiddagen utmärkt och Berta gjorde ett mycket bra jobb!

Då vi hade ätit lunch, körde vi platsliggning med skott igen och det gick super!

Efter ett lätt förvirrat besök i Skutskär tillsammans med Marie, Maja och Sara, återvände vi till basen med tusen påsar. Dom innehöll allt ifrån Croc-skor till Cambozola-ost samt två cériserosa kepsar och vi var alla nöjda och belåtna.

Då vi lastat av oss allt bagage, åkte vi iväg till skogen och lade spår. Elsa fick ett spår som var blandat med en korvbit då och då och roliga apporter. Hon var jättetaggad och gjorde ett toppenjobb!

Sen var det dags för en glad kväll i goda vänners lag (synd bara att BÅDE Marie och jag drabbades av en grym förkylning)! Vi trotsade herr Bacill eller möjligen Virus, och spelade spel, drack vin, åt tacos och goda ostar så länge vi bara orkade! Så himla trevligt!

Då lördagen steg upp över militärförläggningen, vaknade ett antal ganska trötta hundförare runt 8. Åh, hjälp, en dag till!!! Men INGET räds en seriös rottisägare! Vi steg upp, borstade våra tänder och kastade oss ut på lydnadsplanen.

Elsa och jag körde igenom apell-lydnaden utan större problem. Hon kan ju redan momenten och gör inga större missar. Missarna står JAG för! Det vi dock MÅSTE träna på är framförgåendet! När jag säger ”stanna” har hon en tendens att vrida sig 45 grader och så vill vi INTE ha det. Alltså ägnande vi större delen av träningen åt det med ganska bra resultat!

Sen tog vi en härlig, alldeles VANLIG promenad i skogarna och efter det körde vi ett litet, litet uppletande.

Då vi alla hade avnjutit lunchen, samlades vi vid ”ladan” för att träna sök. Denna dag hade jag landat i att ett pass sökträning knappast kan skada Elsas spårkarriär, så jag
beslutade att köra båda bruttorna.

Elsa gick ut först. Jag ÖVERINFORMERADE figgarna om Elsas ev osäkerhet gentemot främmande människor i skogen (med bevakningen färskt i minnet) och hämtade sen själva föremålet för söket.

Jag började peppa henne redan vid bilen, och när vi kom till startpunkten var hon SUPERLADDAD! Figgen visade sig, vi gick bort en bit när figgen flyttade sig och sen tillbaka. Jag ”riktade in” Elsa och hon var verkligen på hugget. När kommandot ”sök” kom, drog hon iväg som en avlöning och gjorde SKITBRA ifrån sig!!!!!!

Jag är JÄTTESTOLT över henne!!!!!!!!

Berta gjorde ytterligare ett bra arbetspass, så vi kunde återvända ”till basen” med gott samvete, och ta en riktigt välbehövlig tupplur!

Och nu är det söndag och hemåkningsdag. Men tro för allt i världen inte att det påverkar dessa hundfantaster. Vid frukosten pågick samma intensiva diskussion som tidigare mornar – vi ska spåra, köra budföring, lydnad…..

Elsa och jag gjorde ett lydnadspass och det gick jättebra! Efter det lade jag två apellspår till brudarna. Berta jobbade, som vanligt fort och slog en del, men hittade alla 3 apporter, så både hon och jag var nöjda.

Då det var Elsas tur, var hon precis hur ”på” som helst! Jag hade lagt ut 6 apporter och hon hittade 5 av dom! Hon gjorde ett kanonspår och kunde inte ha jobbat bättre. Jag var SUPERGLAD!!!

Efter denna intensiva förmiddag, bestämde vi oss för att packa ihop och åka hemåt – trots tanken att vi alla skulle ta en fika tillsammans runt lunch. Min jobbiga förkylning sa att den behövde komma hem och krypa i säng och Elsa och Berta höll med.

Tack alla glada, öppna, trevliga och kunniga människor för 5 givande dagar! Hoppas att vi ses igen!

Tisdag den 17 april 2007

Idag var det dags att åka till stallet! Det har blivit lite si och så med rideriet sen min operation i försomras och jag kan säga att det är hett saknat av både mig och hundarna! Ja, vi har ju varit där regelbundet och mockat osv, men just ridningen har fått ligga åt sidan....

Nåväl, idag kände jag att nu må det väl ändå vara dags - så att säga! Det var en av dom där dagarna i stallet, som är så sällsynta - när man upplever att man nästan är ensam på större delen av Ekeby säteri (där står nog 100-talet hästar)! Det är en LJUVLIG känsla!

Efter att ha mockat och fixat Albas mat, "klätt på" damen sadel och träns och mig själv en och annan hjälm, så traskade vi iväg. Berta och Elsa fick nästan glädjefnatt och for som två tokar över åkrar och fält. Det måste något av det roligaste dom vet - att just följa med på ridtur!

Dessutom hade Alba nådigt bestämt sig för att vara en snäll, liten pålle denna dag och turen förflöt under gemytliga former. Efter att ha tagit oss förbi "mördargrinden" och dom rysliga, ulliga, levande stenarna (kallas även får), så red vi in i skogen. Där lekte Alba och jag "1000 barr" - istället för "1000 nålar"! På något vis lyckades jag få stickiga barr innanför samtliga kläder - utan undantag - och hästkraken var lika illa åtgången under sadel och vojlock.....

MEN - vi är av segt virke, hon och jag, så vi fortsatte djärvt vår framfart över stock och sten, fortfarande med två galna rottweiler i hälarna. Efter 1,5 tim återvände vi till stallplanen och var SUPERNÖJDA, alla fyra. Tack Alba, för en härlig eftermiddag!

Nu har vi vilat oss i form lite, med middag och så, och nu bär det av ner till Trollbäckens IP och sonens fotbollsmatch. Jag tycker att brudarna är något rödögda, men det är bara att borsta av stalldammet och ut på nya äventyr!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 9 april 2007

Nu har då en av mina absoluta favorithelger under året passerat - nämligen påsken! Det är underbart med flera dagar ledigt, så man verkligen hinner känna sig - just ledig! Dessutom brukar ju ofta våren komma samtidigt som påskhelgen och man kan sitta ute och njuta av värmen på dagarna. Nu har väl inte värme varit det ledande ordet just denna påsk, men för övrigt så fanns ju känslan där precis som den brukar...

Hela familjen skulle äntligen åka till Dalarna, för första gången efter vintern! Åh, vad underbart! Vi känner oss som barn, alla fyra, när vi närmar oss Rättvik, kommer upp över Söderås och ser Siljan breda ut sig nedanför! Det är lika vackert varje gång!

Denna gång utökades familjen med ytterligare en medlem, vilket inte är särskilt ovanligt i och för sig. Av lite olika anledningar fick vi med oss en av Vizcas valpar under helgen! Det var lilla Bosse (8 veckor) som fick packa väskan och åka iväg på äventyr.

Resan upp gick alldeles utmärkt och Bosse skötte sig så bra, så bra. Han presenterades för moster Elsa och tant Berta då det var dags att rasta en liten stund. Jaha, suckade Berta, då var det tydligen dags igen! I övrigt brydde hon sig inte nämnvärt, faktiskt. Elsa sa inte heller många ord och Bosse tog det hela med jämnmod.

Väl framme i Tina (byn heter så) så var det både blåsigt och ganska kallt, men vad gör väl det när man kommit i ordning med tända ljus, god mat och dryck. Vad gott, har du köpt vitlökssalami? hojtade Björn men insåg sen att det var lille Bosses säregna valpdoft som påminde om salamikorv! Passar f ö väldigt bra som beskrivning, eftersom han ser ut just som en liten korv! =)

Vi har en tradition när vi är uppe i Dalarna, och det är att gå ner till Siljan på kvällarna och ta en öl och njuta av utsikten. Nu har jag utökat den traditionen med att även gå ner på morgonen (runt 7!) - dock UTAN öl - men MED utsikt! Jag antar att jag är skyldig Bosse ett tack för att han har tagit bort "fjällen" från mina ögon...... =/

Med detta vill jag egentligen bara ha sagt att vi tog oss igenom nätterna hyfsat bra och var uppe med tuppen varje morgon! Berta och Elsa såg något frågande ut när matte rasslade med halsbanden i gryningen och tjoade att nu var det minsann dags att gå ut! Vadan denna ändring i rutinerna? Vi brukar ju ha semester när vi är i just den här stugan???!!!

Hur som haver, så har dagarna förflutit i sakta mak. Trots envis nordanvind, så har vi kunnat sitta ute mot en vägg och njutit, tvättat bilen, spelat kubb,läst och vilat rent allmänt. När valpen har sovit, har Björn och jag passat på och gått långpromenader med brudarna. Jätteskönt!

Men - allt underbart har ett slut - så även en påskhelg! Idag var det dags att packa bilen igen och vända hemåt mot Stockholm. Det känns alltid lite vemodigt, men nu dröjer det inte länge förrän vi kan åka upp igen!

På hemvägen passerade vi Ingela och återbördade Bosse! Lite sorgligt kändes det allt, eftersom han är en så´n underbar liten person! Hur som helst har det varit jätteroligt att låna honom under helgen och det är alltid nyttig att "damma av" valpkunskaperna. T ex kommer man ju på att det är en väldig njutning att ha vuxna hundar - eller hur?! =) Kul har det i alla fall varit och vi hoppas verkligen att vi får följa honom vidare i livet!

Och nu är det dags för ett bad, eftersom jag på något konstigt vis alltid blir så lortig på landet......
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 1 april 2007

Nu är det till att ha förlustat sig! Matte har varit ute på bus - helt utan en endaste familjemedlem! Jag har minsann varit ända i Åbo i 24 timmar!!!!!
Åkte med kollegorna på fritids i fredags kväll och kom hem igår. Vi har haft en jätterolig resa med skratt, pladder, vin, dans och ABSLOLUT INGEN SÖMN!

Det var som en underbar dröm att komma till Värtan igår kväll och se Björn och den röda Passaten, och att sen få komma hem till grillning och mys!

Men - ingen rast och ingen ro! Imorse ringde Kim kl 08.30 (galning) och sa att han hade stekt pannkakor, och nu ville att vi skulle hänga med till Tyresta By på utflykt. Vilken STRÅLANDE idé! Vi hoppade upp, kokade lite kaffe, bredde lite smörgåsar och for iväg.

Vi hade en underbar förmiddag i solen och det är ALLTID en lycka att få träffa Ludvig! Han fyller 2 år alldeles snart och pratar för fullt. Tänk, vad fort tiden går - det känns som igår när Kim ringde och sa att han hade blivit pappa! Jag och bevakningskompisarna stod och väntade på bussen för hemfärd från Halmstad och TFU-G utbildningen.... "Farmor" grät en skvätt och och var stolt som en tupp!

Efter denna härliga start på dagen, åkte vi hem och pysslade med lite mått och gott. Tänk, vad mysigt det är att våren är här!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Torsdag den 29 mars 2007

Nu har vi fått det beräftat! Att leva som hund i familjen Törnqvist/Friberg kan medföra fara för livet! Har misstänkt det länge, men både Berta och Elsa verkar ha starka nerver och tar för det mesta kaoset här hemma med jämnmod.

Kl 02.30 inatt vaknade Björn och jag av att det lät som om taket rasade in över våra huvuden! Förskräckta satte vi oss upp i sängen och tittade oss nyvaket omkring. Vad var det som hade hänt? Väggarna såg ju i alla fall ut att stå där dom skulle och taket satt garanterat på rätt ställe.....

Tänder en lampa och ser - att TV:n (som står på en så´n där "arm" ut från väggen) har rasat ner, dragit med sig en hylla med DVD:n, Elsas priser (!), några ljusstakar samt två vaser med torkade rosenblad!!!!!!! Vaserna hade naturligtvis gått i krasch, och rummet badade i väldoftande rosenblad. TV:n, däremot, låg visserligen upp och ner, men var fullständigt oskadd. Otroligt! Och kan ni gissa varför? JO, DÄRFÖR ATT DEN OCH ALLT DET ANDRA HADE LANDAT RAKT NER I HUNDARNAS SÄNGAR!

Jag såg först bara att Elsas säng var tom och fick nästan hjärtstillestånd! Det flimrade hemska, fasansfulla bilder på näthinnan, där Berta låg död, krossad, skadad! Men sen upptäckte jag till min stora lättnad att den andra sängen också var tom och så såg jag två rottisnäsor som lite försiktigt tittade in sovrummet! =)

När Elsa märkte att husse och matte var vakna och följdaktligen kunde ta över ansvaret, vände hon "på klacken" och gick in i Adams rum och lade sig för att fortsätta sin skönhetssömn! Tänk, att det ska envisas med att ramla omkring TV-apparater och annat, när man har krupit till kojs för natten, hörde vi henne sucka innan hon började dra timmerstockar igen!

Själva satte vi igång att storstäda.... Efter att ha plockat bort dom större glasbitarna, åkte vår antika dammsugare fram. Efter ca 2 kg rosenblad (förmodligen inte sant, men det kändes så) så bestämde sig maskinen för att sluta fungera, så då var det bara att plocka fram sopborsten. Pust!

Efter nå´n timme var rummet i någorlunda presentabelt skick, och fyrbenta och tvåbenta kunde krypa isäng igen! Så nu förstår ni vad jag menar med fara för liv och lem när man är hund hos oss!

Och som avslut kan jag bara meddela att efter knappt ett dygn, har vi både ny TV och ny dammsugare! =) Björn är en handlingarnas man ibland, så han tog genast tag i det nyuppkomna problemet. För egen del kan jag väl tycka att dammsugare har hög prio, då man bor med två hundar och en katt samt en relativt allergisk sambo..... Men jag tror att Björn tyckte att det var LITE bra, det där med TV:n, för då fick han chansen att köpa den där flatscreen-TV:n, som han önskat sig så länge!

Så nu gör vi ett nytt försök att att sova en hel natt, vaggade till sömns av Björns nya, fina, rent av, vackra TV!!!!!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Tisdag den 27 mars 2007

Då var det dags igen - för nytt blogginlägg alltså! Idag är det till att ha socialiserat med syskonbarnen (Elsas alltså). Nu är Vizca och Gundes bebbar ca 7 veckor och det är en tidsfråga innan det är dags att flytta hemifrån!

Vårsolen strålade på våra vinterbleka ansikten då vi möttes på F18 mitt på dagen. "Vi" var just idag Marie, Lotta, Ingela, mina barn och hundar i parti och minut! Mitt gäng och Lotta kom något tidigare, så jag passade på att lägga två spår till bruttorna. Lotta hängde med för att kolla strategin lite inför kommande övningar. =)

Strax efter dök Marie och Ingela upp och vi "boade" in oss längst bort på området. Kan bara säga att det var helt LJUVLIGT att se dessa mini-rottisar röja runt på gräset. Glada och frimodiga "galopperade" dom runt, fällde bak öronen och blev jättesnabba, brottades och morrade efter bästa förmåga.

Vi människovalpar fikade och snackade och hade det verkligen "smutt" i solgasset! Maries Lillen och hans jobbarkompis tittade förbi och avundades oss som slapp jobba denna underbara vårdag.

Mellan kaffekopparna gick jag spåren med Berta och Elsa. Elsas spår gick ut på en granodling med sandunderlag och hon klarade det SUPERBRA! Dessutom låg Adams nytillverkade träsköldpadda (utan huvud) som en apport och till allas förtjusning hittade hon den utan problem!

Bertas spår gick från skog till äng och det gick också bra. Dock tappade hon lite fokus på slutet, förmodligen pga av den plötsliga värmen.

Runt 15.30 skyndade vi oss därifrån, eftersom jag skulle ha ett utvecklingssamtal med en av mina elever 16.30. När jag landade i skolan, visade det sig att mötet var bortglömt av föräldrarna, så jag kunde åka hem igen. Sån´t händer!

Men då kunde vi tända grillen och ha en mysig kväll med familjen istället! =)

Perfekt avslutning på en lat och skön dag!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Söndag den 25 mars 2007

Det är till att ha varit på turné..... Ja, jag har ju inte börjat spela i något band alltså, utan hundturné!

För någon månad sen så frågade Marie om jag ville göra henne sällskap på utställning - I STRÖMSUND! Vilken strålande idé, tyckte jag, och sa ja. Sen kom jag på att jag ju skulle tävla 2:an i Enköping på söndagen. Inga problem, sa Marie, vi tar det på vägen hem! Ja men, självklart!!!!!

Alltså anmälde jag Elsa till utställningen och Marie anmälde Peg till tävlingen. Några små campingstugor bokades och sen inväntade vi den kommande helgen till "tonerna" av lydnads- och ringträning.

Meningen var att dottern skulle med på denna resa, men insjuknade i influensa på torsdagskvällen - stackarn!

I fredags var det dags att dra iväg dessa nätta 70 mil till Strömsund. =) Elsa var redan rastad och klar, om man så säger, eftersom matte hade haft friskvårdsdag med jobbet och varit ute på en 2,5 timmas promenad tillsammans med kollegan Madde. Hon tyckte alltså att det helt okej att kampera ihop med Peggan och Wilma i Maries rymliga bil!

Efter några raska stopp under vägen, landade vi på Strömsunds Camping runt 23-tiden. Stugan var formsydd till oss (dvs kunde definitivt inte varit MINDRE) och väldigt gullig. Ett sovrum var till oss människor, och så ett litet kök. Vi värmde lite mat, öppnade vinet och hade JÄTTEMYSIGT!

Åh, vad synd att vi inte kan stanna till söndag! sa vi till varandra, med tanke på den väntande tävlingen.

Upp och hoppa kl 07.30 följande morgon! Ut med packning och hundar i bilen (gick vi inte nyss ur den?) och iväg till Dunderhallen. Så småningom blev det vår tur och Marie tog sitt ansvar () och ställde BÅDA hundarna.... Peg har ju varit på jakt efter sitt sista cert och nu var det dags!!!! Efter x antal mil och x antal tusenlappar i bensin (mina antaganden) tog hon ÄNTLIGEN titeln SUCH! Marie höll på att krama ihjäl domaren och jag blev så rörd att jag faktiskt fällde en tår. JÄTTEGRATTIS MARIE OCH PEG!

Sen var det "den eviga tvåans" tur - dvs Elsa. Så ursöt som hon är så borde hon nypa ett CK! Domaren klämde och kände, tittade och tittade, sa att hon gillade henne skarpt, undrade om Elsa och Peg var systrar - men...... Nog var hon väl tunn i bröstkorgen?! Ja, det är hon och har dessutom alltid varit, trots allehanda träning. Därför håller jag CK, sa domare Gunilla, och så blev Elsa tvåa - IGEN! =(

Ett tag hade jag funderingar på att cykla med Elsa från Strömsund, för att BYGGA BRÖSTKORG, men kom fram till att det var taskigt med tanke på den kommande lydnadstävlingen...... Alltså placerade vi oss snyggt och prydligt i bilen igen (med en superfin kritik i bagaget) och fräste söderut igen!

I Sundsvall kilade vi in på en kinarestaurang (inte alls gott, Ingela!) och sen vidare mot Enköping. Dimman låg tät och det var ganska tufft att köra. Till slut lyckades jag övertala Marie (jag tror faktiskt att hon var jättetrött) att hon skulle vila sista milen och att jag körde, så vi bytte runt Uppsala. Runt 22.30 kom vi fram till Härjarö och det kändes som att komma hem. Björn och jag har ju varit där många gånger tillsammans med Berta och Elsa!

Raskt rastade vi hundarna, tände ljus, plockade fram lite godis - och hällde upp lite vin (igen)! Här gällde det att HINNA mysa innan det var dags att åka igen!!!!! Det kändes lite surt att vi inte kunde stanna nästkommande dag, eftersom jag VET att Härjarö bjuder på underbar natur och vandringsleder och Marie är jättenyfiken, men vi får väl ta oss en helg där senare i vår.

Upp igen i gryningen för att ta sikte på nästa mål, lydnadstävling! Marie styrde upp stugaktiviteterna (packning, disk osv) och jag skakade liv i Elsa och släpade ut henne i morgondimmorna. Skälet till denna udda träningstid berodde på att Elsa för några dagar sedan inte HADE EN ANING om hur rutan går till!!!!! Hon HAR kunnat den tidigare, men är nu skendräktig och förstår inte alls vikten av denna evinnerliga träning.

Nåväl, träningspasset gick riktigt bra och jag landade i någon känsla av lugn mitt bland alla stressnerver. Det här skulle nog kunna gå.....

I god tid startade vi färden mot Enköpings BK. När klockan är 8.15 ringer Lillen (Maries sambo) och säger: Ni har väl koll på sommartiden!!!!!!??????
Vadå sommartid? Vi har ju suttit i en bil mest hela helgen och där pratar ingen om sommartid. Min starttid var alltså passerad med god marginal (det var ju det enda jag skulle passa den här helgen - från början) och Maries också för den delen. Suck!

Vi enades dock om att det är artigt att man åker dit "in person" och berättar läget. så det gjorde vi! Tack och lov för det! På plats lärde vi raskt känna Maja/Alecto och Sara/Loke som dessvärre hade efteranmält sig! =) Det här är ekipagen som lyckats några gånger tidigare och idag var det fiasko (enligt dom själva). Planerna var dygnsura, man trampade ner sig i leran och domaren var STENHÅRD!

Eftersom Elsa och jag plötsligt fått problem med rutan (det kallas skendräktig) så tackar jag denna dag högre makter! Det MÅSTE ha funnits någon mening med att vi missade tiden just idag! Vi hade förmodligen inte gjort några storartade resultat - och detsamma gäller champinjonen Peg - hon gillar inte heller att ligga i swimmingpooler.

När vi ringde Ingela och berättade om våra eskapader, så skrattade hon så hon grät! Själv säger hon att det beror på sorg och bedrövelse, men jag är helt säker på att det beror på lycka! Hur många uppfödare får glädjen att dela sitt liv med sån´a valpköpare som vi!?

Jag var dessutom så seriös att när jag kom hem till Tyresö, så tog jag med mig brudarna till Tyresta och la spår! Det var superkul och gick jättebra! =)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 20 mars 2007

Var tog mars månad vägen? Ja, tyvärr kan jag inte rabbla upp x antal flitiga träningstimmar, även om det OCKSÅ har förekommit...... =) Men allra mest har jag och bruttorna gått promenader, med inslag av lydnadsträning lite här och där!

I fredags träffades i alla fall Marie, Björn och jag på F18 - laddade med engångsgrill, korv, kaffe och öl (), hundar, spårlinor och spårselar. Det var lite kallare än tidigare, men ändå låg våren i luften! Ljuvligt! Medan Marie och jag la spår till hundarna, satt Björn och läste tidningen, skötte grillen och tog - just det - en öl!!!!!!

Efter avnjuten lunch, gick vi spåren och det gick alldeles lysande. Berta och Peg fick varsitt klurigt skogsspår, som dom löste utan större problem. Elsas spår började i skogen, gick över en grusväg och ut på en åker. Hon tog det utan bekymmer och hittade samtliga 7 apporter! Roligt!

Det var en härlig dag och vi är speciellt tacksamma för Björns insats! =)

I lördags var Björn och jag på middag hos Hasse och Markus (där även Razzmatazz Jespher och Razzmatazz Zion bor). Naturligtvis var Berta och Elsa med, och kvällen inleddes i rastgården med varsitt färskt märgben. Mums! Vi människor fick löjromstoast, oxfilé m rostade rotfrukter och äppelpaj med vaniljsås.

Det var banne mig som att vara på restaurang, så god var maten och så fint ordnat var det! Tusen tack för det, grabbar!

Vi avslutade kvällen/natten med att se den fantastiska dokumentären "Hästmannen", som handlar om en man i Småland som bor ensam på en gård och brukar jorden på gammaldags vis - med tre ardennerhästar.

På söndagen var det tänkt att "en hel skock" skulle träna diverse aktiviteter på F18. Det var minsann både Hasse, grannen Helena, Lena W, Marie och jag! Det skulle både spåras, köras uppletande och tränas lydnad.

När jag slog upp mina mörkbruna (ej klarblå) runt 9.30, pågick det blandat snöregn och hård blåst utanför fönstret. Efter rask check med kamraterna i Tullingeområdet, som kunde rapportera detsamma, var det bara att ställa in alla aktiviteter. Suck!

När vi väl hade fattat ett beslut och några timmar hade gått, så skingrade sig molnen och solen tittade fram igen..... Är inte det ironi, så säg?!

Igår kom jag hem från jobbet runt 12 och var väl inte särskilt sugen på promenad. Plötsligt bröt solen fram, jag behövde inte inställa mig NÅGONSTANS före 19.00 och jag drabbades av en kraftig släng av uteliv! Raskt packade jag in hundarna i bilen, for förbi affären, köpte sallad och dricka och drog ut till Tullinge. Nu skulle här njutas!!!!!

När jag kom till Örbyleden öppnade sig himlen och hagel och drivis föll ner från himlen. Ja, ja! Nu var vi ju ändå på väg och brudarna måste ju ut, så det var väl bara att "köra på".....

Parkerade bilen en bit in på området , andades djupt och gick mot oanade äventyr! Ni vet, mitt lokalsinne är INTE vad det borde vara! Döm av min lycka och förvåning när vi så småningom hamnade på en alldeles vanlig väg, som slutade på Lida Friluftsgård!!!!!!!! =) Och efter det, kunde jag vända och HITTA TILLBAKA TILL UTGÅNGSPUNKTEN UTAN PROBLEM! En stor dag i Lena Törnqvists liv......

På väg till Karbin Klätterhall i Västberga (där dottern skulle avhämtas), kvistade jag förbi Ingela för att kolla valpstatus. Nu är dom LITE mer än 5 veckor och naturligtvis helt bedårande! Jag tycker mig skönja en liten reklamkampanj bland kaffekopparna, men min karaktär är STARK! =)

Emellan armébyxorna och engångsgrillarna, har familjen kilat in ett litet bröllop - PÅ RIDDARHUSET!!!!! Idel ädel adel, säger jag bara - och så vi!

Det var yngsta systersonen Niklas som skulle vigas samman med sin Sanna, vars mamma är av adlig börd. Därav Riddarhuset.

Detta bröllop har onekligen medfört en del bestyr, då det var klädsel "svart kostym" vilket betyder cocktailklänning för damerna. Med tanke på mina vanliga aktiviteter, så kändes cocktailklänning VÄLDIGT långt bort! Dessutom skulle inbjudna dottern också bära denna klädsel.... Sonen skulle bara delta under vigseln och kunde lätta lite på "förlåten" - alltså blev det balla jeans, rutig skjorta och cool frisyr.

Det var 130 gäster och alltså en väldig massa människor. Det blev mycket pussande på kinderna och många "trevligt att träffas". Vigseln var lättsam och humoristisk, och hade gärna fått hålla på en stund till! Kvällen clou blev den italienska markisen (som äger en mindre stad i Schweiz) som kom "älgande" och kysste på handen och intygade minst 10 gånger vilken ÄRA det var att få träffas Niklas familj! =) =)

Jag såg mig själv, hundar, träningskompisar osv framför mig och fick JÄTTESTORA skrattbubblor i magen!

Nu väntar en liten "turné" i helgen, då Sofia, Marie och jag ska iväg på lite smått och gott. Vi hörs om det!


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Söndag den 4 mars 2007

Denna helg har Afr´s årsmöte samt årsmötesutställning går av stapeln på Skrefsta
Gård i Tumba. Det är ju en jättekarusell som drar mycket folk, för det allra
mesta - både besökarmässigt och personalmässigt.

Jag kan ju nästan aldrig säga nej (och inte Marie heller för den delen), så när
frågan väcktes om frivillig cafeteriapersonal, ställde vi oss raskt till
förfogande! Typiskt mig, kan jag säga! Istället för att njuta ett par timmar
extra i sängen, klev jag upp 05.30 (pip) för att ca 45 min senare påbörja färden
mot Skrefsta.

När jag och Marie kom fram, rådde lättare kaos. Det var tusen grejer som skulle
packas upp, förberedas, dukas fram osv, osv, osv. Dessutom saknades växelkassa
(vilket ställde till en del förtret), så vi fick alla rota runt i fickor och
plånböcker för att skrapa ihop vad som fanns i gömmorna. Ja, ja, kvinnor är ett
segt släkte, så vi redde naturligtvis ut den situationen - men lite sura var vi
allt....

VÄLDIGT SNART började en strid ström av kunder droppa in och vi hade verkligen
"häcken full" hela tiden (då var vi ändock ca 7 pers)! Men det var ett härligt
och företagsamt gäng att jobba med, så allt funkade jättebra!!!! Stod man t ex i
serveringen och ropade, lite planlöst ut i luften, "tre korv och 4 toast" -
dröjde det ca 30 sekunder innan man hade första korven i näven och kunde servera
kunden! =) Dessutom hade vi glada och trevliga gäster, så det var toppen!

Gemensam restaurangverksamhet kanske vore något.....?!

Sen hörde jag ett rykte som påstod att det pågick en hundutställning utanför
detta café???!!! Kunde det stämma? När jag hade 5 minuter över, så tog jag mig i
alla fall en titt - och minsann - det DRÄLLDE av rottisar och människor där ute!
=) Tog ett "varv" för att kolla läget och prata med vänner och bekanta, innan
det var dags att "hoppa i selen" igen!

Hann också heja på Peg som gick i bruksklass - men jag förde nog med mig otur,
för det gick inget bra idag. En tröst i "eländet" var väl ändå att det var MÅNGA
bra tikar som det inte gick speciellt bra för denna dag.... Domaren hade väldiga
bekymmer med deras rörelser bak, och skickade ute den ena efter den andra med
tvåor. Well, well, bedömningssport är bedömningssport och nästa gång kan det gå
precis tvärtom!

Slutresultatet från utställning, törs jag inte riktigt uttala mig om (även om
jag har en viss hum), då jag ju följde allt högst sporadiskt. Det får ni läsa om
någon annanstans.....

Ny tröja blev jag med också, förresten! Jag anlände i vit huvtröja (inte så
genomtänkt), men efter att ha stekt 5 kartonger ägg med 24 st vardera, burit
diverse saker och hälsat på Peg (som gjorde snygga torvmärken på mina tuttar),
insåg jag att "detta håller inte"! Inte helt missnöjd (alltid kul att handla)
traskade jag till PR-shopen och hittade en PERFEKT grå "tjocktröja" (som barnen
säger) med rottismärke och allt! Till det facila priset av 100 kr!!!!!

Och på hemmafronten har allt rullat på bra! Husse rastade bruttorna tidigt på
morgonen, för att sen göra frukost, bädda ner sig - OCH ELSA - i sängen och se
på Vasaloppet! Ingen ordning blir det, så fort man vänder ryggen till....=) Sen
har dagen förflutit med trivsamma promenader, bl a på isen över Barnsjön, och en
stunds filosoferande över en öl - husse, antar jag, men inget förvånar mig
längre!

Tills sist vill jag verkligen tacka Anki och Carina, som förberett allt så
superbra, Johanna, Veronica, Ingrid och Marie för ett KANONFINT samarbete!!!
Hoppas vi ses snart igen!
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Onsdag den 28 februari 2007

Åsså var det dags för nytt blogginlägg igen!!!! Efter veckor av tränande i olika former, var det time för något HELT annat!

Jag vet inte om ni vet, men det är ju sportlov för Stockholmsbarnen. Och det är ju inte alltid en hit, då kompisarna åker till Alperna hit och dit och man själv måste vara hemma…

Nu går det för all del ingen större nöd på Sofia och Adam. Dottern har ju nått den mogna åldern av 17 år, och kan ju göra lite som hon vill. Föjdaktligen har hon mixat dagarna med sömn, kompisar, tv, stan och bio. Imorgon skulle det visst bära iväg till IKEA med pappa också….

Adam är ju yngre (12 år) och har LITE större behov av ”styrda aktiviteter”, så han har bl a varit med kompisar, sovit SAMT besökt Ingela och valparna ett par gånger. Han är banne mig en naturbegåvning på området och Vizca välkomnar honom nådigt i sin valplåda! Jättemysigt!

Idag var det dock dags för uteaktivitet – dvs snowboard vid Flottsbro i Huddinge! Detta gällde INTE mig, eftersom jag inte ens en gång klarar att BÄRA skidor o dyl, utan att dom åker isär, i kors mm, mm.

Sonen, jag, brudarna (såklart) och Nettan med son Oskar samt Tarzan, fräste iväg runt 11.30. Jag tog täten – dessvärre – efter att ha övertygat Nettan (som vuxit upp i trakterna runt backen) att jag visste PRECIS hur vi skulle åka. Nettan är en mycket vänlig person, så hon sa att det kanske går att åka andra vägar nu, och körde efter mig.

När vi körde förbi Tumba Centrum, insåg t o m jag att vi var helt fel!

Då tog Nettan över (tack och lov), och körde diverse bakvägar till Flottsbro! ”Morsan äger!” hojtade Oskar i mitt baksäte, och jag kunde bara instämma! Kan tillägga att sen ringde Marie/Peg och höll på att skratta ihjäl sig när jag berättade – det ligger ju en viss vana i att jag ALLTID kör fel….

Nåväl, efter att ha väntat i 1,5 timme på att sonen skulle få hyra bräda, skor och hjälm, köpa liftkort osv, kunde Nettan och jag äntligen hämta råttorna och ta en härlig promenad på Albysjön! LITE läskigt kändes det, eftersom sjön är stor, men vi höll oss i andras spår.

På denna fantastiska öppna yta blev hundarna fullkomligt galna och for som tokar i snön. Berta var värst och plågade nästan livet ur Elsa och Tarzan med sina lekinviter! Herregud, sa dom till slut, ta bort åldringen!!!! Denna något avoga inställning berodde nog en del på att Elsa just gått ur löp, och Tarzan och hon kanske hade andra planer för promenaden……

Ja, och sen var det då dags för hundarnas höjdpunkt – KORVGRILLNING! Vi slog läger på lämpligt ställe – där vi kunde se sönerna ramla och fara i backen samtidigt som vi skötte markservicen. De fyrbenta hade jouren, då dom måste hålla reda på både korv, besökare på Flottsbro – rent allmänt - samt Adam och Oskar i backen som tjoade deras namn varje gång dom passerade.

Efter korv (till ungar, hundar och mattar), läsk, kaffe, kanelbullar och Frolic, fick grabbarna ytterligare en stund på sig, medan Nettan och jag samlade ”ihop oss” för hemfärd. Framåt 17.30 var alla inlastade i bilarna och vi for iväg hemåt.

Jag hade bara Berta och Elsa i min bil och kom iväg lite före Nettan. Tro´t eller ej – men efter att ha kört ut från parkeringen – KÖRDE JAG ÅT FEL HÅLL!!!!!! Vad gör man!? Skulle min omgivning – av någon outgrundlig anledning – samla till en present, så känns det som om det MÅSTE bli en GPS!!!!!!!

Nåja, nu är klockan lite över 9 på kvällen och alla är både hemma och mycket nöjda med dagen! Det är bara sonen som klagar på ”ont i rumpan” efter dagens alla vurpor! Husse Björn tog just ut bruttorna och det var väldigt motsträvigt, kan jag säga.

--------------------------------------------------------------------------------------
Lördag den 24 februari 2006

Idag var det träningsdags igen, efter en minst sagt rörig vecka. Det som har kunnat krångla till sig, har gjort det och det har varit en del farande hit och dit. Men, men….

Klockan 10 imorse (vilken sovmorgon förresten) mötte jag och brudarna upp Åsa/Exa/Agge och Robban/Diezel på Nynäshamns BK. Det var åter dags för ett pass bevakning tillsammans med två ”giganter” i ämnet.

Vi hittade en lämplig patrullsträcka, där vi kunde utnyttja en figurant till både vind och ljud. Jättebra!

Först slog jag läger bakom ”ett gäng” granar och figgade till Diezel (som ju redan är tjänstehund) och sedan till Exa. På det hela taget gick det bra – bortsett från lite knorrande från förarna, som hade önskat lite mer fokus från sina fyrbenta. Och inte vet jag – jag satt ju bakom en gran och såg ingenting – så dom har säkert rätt!

Sen utrustade sig Robban med arméns varmaste kläder och bytte plats med mig, och vi körde vidare med Berta. Efter ganska idog bevakningsträning, har hon helt klart börjat förstå vad det handlar om, och började med en fin vindmarkering. På Åsas inrådan lät jag henne jobba sig ut mot Robban och det blev ju populärt. Hon tog även ljudet fint och vi upprepade samma mönster även där. Jag tycker att hon är superduktig – hon är ändock 10 år och dessutom helt ”rå” inom patrullering!

Därefter var det Agges tur, och det började tyvärr lite tokigt. Han drabbades plötsligt av en akut nysattack och tappade koncentrationen en del. Därför blev det ingen riktig ordning på vindmarkeringen idag (han brukar vara klockren)….. Ljudet markerade han i alla fall snyggt och prydligt!

Och nu skulle då Elsa ”ut på banan”! Hon har precis gått ur sitt löp, och då vi körde sist var ”det ingen hemma” hos lilla fröken. Idag var det INTE samma Elsa! Robban började med att leka med henne, för att sen ”galoppera” ut i skogen. Det tyckte Elsa var ganska spännande.

Hon startade riktigt fint och vindade in Robban jättebra. Under tydlig och klar vägledning av Åsa, fick hon nästan dra mig ut till honom och det var en hit! Ljudet tog hon också jättefint och vi jobbade ungefär likadant där. Men då vi närmade oss, gjorde Robban en ”popup” och satte väl iväg genom granarna. Oj, sa Elsa, och drog efter – om än NÅGOT tveksam. MEN så trevligt det blev då hon kom ifatt, eftersom han var utrustad med både leksak OCH godis!!!!!

Efter detta var det dags för en välförtjänt och värmande kopp kaffe inför avslutande övning. Vi skulle köra ljud med massor av motivation – bara för att det är kul!

En låg som figge och vi andra gick med hund. Det blåste väldigt mycket idag, så hundarna hade LITE problem att sorterar vad som var ljud och ljud, men på det hela taget funkade det bra. Diezel, stackarn, tog ljudet, men hamnade sen mellan två spår av diverse sort och tyckte det var lite krångligt att välja. Oh, vad glad han blev, när allt föll på plats och han hittade Åsa i skogen! =)

Elsa jobbade riktigt bra och kändes mycket säkrare den här gången. Under Robbans fasta ledning fick hon arbeta sig utåt mot Åsa, med mig stretande i kopplet. Och den här gången var hon helt klart mer fokuserad! När hon sen fick springa ut och Åsa gjorde en ”popup”, blev allt ÄNNU roligare! Hon var inte att känna igen, sen förra träningen!!!!!

Jag har haft en väldigt givande dag, med MASSOR av kloka råd i kombination med två duktiga hundar! Tusen tack, Åsa och Robban, för att ni delar med er av erfarenhet och kunskap!

När jag åkte hem, kvistade jag in på Statoil vid Landfjärden för att lufta ena bakdäcket. Med min vanliga tur, började naturligtvis HELA VENTILEN att läcka och all luft pös ut igen…. Panik!!!! In på macken och ”hittade” två yngre män som tydligen visste vad dom pratade om. Efter en förvirrad förklaring, sa dom, att vi kan väl gå ut och titta. Sen sa dom, vänta lite, så ska vi titta i verkstan. Ut kom dom med ett helt nytt ventilgummi som skruvades dit. Sen fyllde dom luft i mitt trötta däck – och bilen var KÖRBAR IGEN!

Om ni av någon obegriplig anledning skulle ”ramla in” på denna hemsida, så säger jag bara: NI RÄDDADE MIN EFTERMIDDAG OCH JAG ÄR ER EVIGT TACKSAM!

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 17 februari 2007

Idag har Åsa och jag haft en riktig heldag på F18 tillsammans med Elsa och Exa. Berta och Agge fick stanna hemma med ”herrklubben” och var JÄTTESURA!

Elsa är inne i löp, så hennes insats på lydnadsplanen var väl inte häpnadsväckande direkt. Jag ”plågade” henne heller inte särskilt länge och tränade mest roliga moment, som rutan, fjärren, budföring o dyl.

Som avslutning lade jag ett spår och hon var SUPERDUKTIG!

Exa är för tillfället som en studsboll, så Åsa började med att lägga ett ganska klurigt spår. Det blev dessutom klurigare än så, eftersom hela F18 kryllade av diverse hundträningsgrupper – som ALLA skulle passera just hennes spår!!!!! Först såg Åsa lätt moloken ut och sa att det är bara att skippa det där. Men sen bestämde hon sig för att ändock göra ett försök, och faktum är att Exa tog sig runt spåret – med alla apporter med ”i bagaget”!

Därefter körde dom också lite lydnad och det gick finfint!

Där emellan satt vi i bilen (för att slippa vinden) och mumsade goda mackor och fikade och hade det allmänt trevligt! Tack för en mysig dag, Åsa!

Efter denna övning, var jag bara hemma och vände, för att fortsätta vidare till medryttarhästen Albas matte, Kerstin.

När man är hos Kerstin får man ALLTID hysteriskt god mat – och så också denna afton. Därefter frågade värdinnan om jag möjligen var sugen på maränger och glass. Självklart! DÅ ”SNODDE” HON IHOP HEMGJORDA MARÄNGER – och så småningom uppstod en marängsviss!!!!!

Efter ett antal timmars pladder, kröp jag ner i ”min” soffa, tillsammans med springer spaniel-fröken Sassa (11 mån). Vi delade så rart kudde under natten, och när jag gick på toa, tassade hon med, för att sen krypa upp i soffan i fortsätta skönhetssömnen.

Tack, snälla Kerstin, för en ”bortskämd” kväll!

Igår, fredag, tränande Marie/Peg, Åsa/Exa/Agge och brudarna och jag bevakning på Nynäs BK.

Denna gång kunde vi använda oss av en figurant, som var BÅDE vind och ljud! Jättebra!

Kan bara rapportera att alla hundarna gjorde ett skitbra jobb! Det var bara stackars löp-Elsa som inte riktigt orkade, och jag är INTE förvånad. Det är rent synd om henne under löpen, eftersom det tar all hennes kraft och energi. Får väl se vad som göras måste….

Ja, det var det just för stunden. Vi höres! =)

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag den 5 februari 2007

Nog är det väl lyxigt att ha möjlighet att träna hund på eftermiddagarna, istället för att traska ut i mörkret på kvällen!?

Idag åkte jag ut till F18 efter jobbet och där mötte jag upp Ingela, Lena/Eddie och Marie/Peg (som skulle ta en promenad). Vädret var väl inte direkt på topp, utan kändes snarare som om en liten snöstorm kunde vara i annalkande. INTE Elsa-väderlek alltså….

Lena håller ju på och sliter med elit-momenten inför kommande start och själv kämpar jag på med tvåan Hade väl hoppats vara klar med den innan 2006 års slut, men livet ville annorlunda, och därför nöter vi envist vidare.

Nu har det väl visat sig att det låg en vinning i fördröjningen, eftersom Elsa plötsligt har förvandlats till en hund som gillar att träna – istället för tvärtom! Det är SKITKUL!!!!

Det passar hennes läggning utmärkt att jobba med ruta, fjärrdirigering o dyl. Konstig slump att alla dessa moment bygger på ”eget arbete”, där fröken Envis slipper känslan av att böja sig för överheten (dvs mig! =)

Idag körde vi igenom båda programmen, men skiftade ekipage mellan momenten. Döm om min förvåning, då Elsa glatt och ledigt klev in på plan, avverkade t ex rutan utan att höja ett ögonbryn, och därefter tog det lugnt till nästa moment, för att sen gå in och jobba igen!

Vid inkallningen med ställande var hon så duktig att jag glömde att kalla in och hon fick sköta det själv, så att säga…..

Vi kör även lite vittringspinnar – bara för att det är kul – och där är hon GRYM! Hon sorterar raskt och bestämt bort dom hon ska, och hämtar den rätta utan några som helst problem. Jag brukar inte skryta, men jag blir så omåttligt stolt!

Det känns fantastiskt att vi äntligen verkar ha hittat dom rätta knapparna!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 3 februari 2007

Den gångna veckan har varit en riktig ”sur-vecka”.

Jag har känt mig trött, sliten, stressad och grinig.

Det märktes väldigt tydligt på Berta och Elsa, då Åsa, Marie och jag tränade bevakning i onsdags. Ingen av brudarna var speciellt på ”hugget” och gjorde ungefär bara det m
est nödvändiga. Var du inte sugen på träning idag, frågade Åsa och det var bara att ge henne rätt. Nej, inte ett dugg! Tänk vad man påverkar sin hund genom sin egen sinnesstämning….

Jag brukar ju berömma Åsas kunskap då vi kör parullering, som ni säkert läst. Denna dag fick jag ytterligare en infallsvinkel i arbete med hund! =) Patrullstigen startade nedanför en slänt och fortsatte in i skogen. Exa är ju milt uttryckt ganska ”het på gröten”, så Åsa hade tagit lite spjärn mot en större snökocka, för att få ordning innan starten.

Rätt som det är startar Exa alldeles på eget bevåg och ränner väl iväg på stigen. Jag har aldrig sett någon fara över en snöhög, åka kana på fötterna och springa iväg på en snöbeklädd skogsstig så raskt och smidigt förut! Ska till Åsas försvar säga, att hon så småningom lyckades samla ihop både sig själv och jycke, och därefter göra en fin patrullering.

Det är alltid roligt att se kunnigt folk jobba!!!!!!

Husse Björn har varit hemma och varit sjuk ett par dagar denna vecka, så jag har varit ganska hundledig. Om man nu kan säga så…. Jag menar, efter varje husse-promenad ränner brudarna in och sätter sig en cm från mitt ansikte och säger: Skulle vi inte gå ut idag, eller…? Stackars Björn, han sliter med dessa damer och ändå är det BARA matte som räknas!

Idag vaknade vi till ett underbart väder och nästan vårkänsla i luften. Som gjort för uteaktiviteter! Vi packade lite matsäck, Berta, Elsa o Tarzan i bilen och åkte ut till Åva. Väl där lade vi varsitt spår till hundarna. Det blev en del pulsande genom snön över åkrar och i skog, så det satt fint med en fika innan det var jobbardags.

Jag har inte spårat speciellt mycket i snö med någon av mina hundar, men det var inga som helst problem för någon av dom. Tarzan for iväg som ett skåll på sitt spår, med Björn skubbande längst bak i snöret.
Honom ser jag aldrig mer, tänkte jag och kände ett sting av vemod i hjärtat. Synd på så rara ärtor, eftersom Björn är en väldigt trevlig fästman!

Nåväl, när Tarzan dök upp i slutet på sitt spår, så var fästmannen fortfarande med, så jag kunde andas ut!

När spårandet var klart, ville vi inte åka hem riktigt än, så vi gjorde en uppletanderuta också. Tre skick vardera kändes lagom, och det var det nog. Alla hundarna jobbade jättebra och hittade sina saker. Det var bara lilla fröken Elsa, som förirrade sig iväg till en hög med harbajs…. Aha, löp på gång, tänkte jag, och det stämmer nog ganska på pricken. Hon bör gå in i löp inom dom närmaste veckorna.

Nu har vi kommit hem och det är dags att göra lördagskväll. Mysigt!

--------------------------------------------------------------------------------

Söndag 28 Januari 2007

Söndagen bjöd på hundaktiviteter av det lugnare slaget, dvs hunden fick stanna hemma. Det blir liksom lättare att umgås med folk då Elsa förgyller dagen för husse istället.

Upp i ottan, som vanligt, sovmorgon vad är det? Jag har sagt det förut, varför har hundfolk en så´n pervers böjelse för udda tider på dygnet.....? Den här gången skulle jag vara moraliskt stöd åt Marie med Peg som skulle prova på den nya varianten av Lkl1 och det kan ju aldrig skada att lära själv inför framtiden.

Peg var riktigt på alerten men hade lite otur och bommade läggandet, annars såg det väldigt trevligt ut. Jag passade även på att titta på ett par lydnadsklass2 hundar, bara så att man vet hur det skall gå till...

Sedan susade vi ut på Värmdö där Rottweilerklubbens Östra Lokalmorådes årsmöte skulle gå av stapeln. Vi hade gott om tid innan mötet och hann med en utsökt lunch istället för den sedvanliga fikan i skogen sittandes på en ryggsäck. När det blev dags för mötet hade även Ingela och Lena W anslutit sig. Den senare har visserligen ingen Rottweiler än men det gäller att börja i tid! Och förhoppningsvis är ju hennes hund på väg nu...

Mötet blev en mycket trevlig tillställning och det fanns många bekanta ansikten i mängden. Efter mötet blev det sedvanlig prisutdelning och pris till Årets Rottweiler skulle delas ut. Eftersom vi ju faktiskt gjort en och annan insats under det gångna året så hade vi skickat in våra resultat. En medalj och en 14:e plats blev det för vår del och det kändes mycket bra. Elsa är ju trots allt den första hunden jag tävlar med. Systrarna Peg och Vizca fick lite mer framskjutna placeringar där Peg fick en fjärdeplats och Vizca faktiskt blev tvåa.

Väl hemkommen visade jag upp medaljen för den lilla tävlingshunden. Elsa, på sedvanligt clown humör, låtsades bli generad och la sig genast på rygg och rullade runt.

- Nej men....Kan det verkligen vara möjligt??
Lilla jag !!!

Bara att konstatera, den här hunden blir aldrig vuxen!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag 22 januari – lördag 27 januari 2007

Visst är det UNDERBART att snön har kommit?! Detta vandrade ”i en säck” är åtminstone tillfälligt borta, och både två- och fyrbenta njuter!

Den gångna veckan känns det som om jag har varit på hundläger ungefär. Vi har varit synnerligen flitiga – trots både snö och viss kyla.

På tisdagen mötte vi upp Åsa/Exa/Agge och Marie/Peg på Nynäshamns BK för bevakningsträning. Efter lite ”strategisnack”, tågade vi iväg för att leta upp lämplig patrullstig. Det var för all del inte så svårt att hitta, då det finns gott om skog och mark i närområdet.

Åsa slängde (eller vad man nu ska säga?!) ut ett täcke som vind, vi hittade ett utmärkt gömställe för en ljudfigge (jag) och på vägen dit gjorde vi/jag spårövergångar. Sen stod jag bakom ett antal granar 1 timme – i snön – och tyckte att livet var toppen!!!! Jag undrar verkligen vad man lider av som hundmänniska, för riktigt riktig är man nog inte…..

Hur som helst, Exa gick ut som första hund, och det gick precis hur bra som helst! Och detta trots att Åsa inte haft möjlighet att köra så jättemycket patrullering. Men Exa är ju den där sortens hund, som jobbar och jobbar och jobbar, oavsett vad matte kräver, så för henne är det ingen match att gå en patrullstig.

Därefter var det Peggans tur, och det gick bra – som vanligt! Känner inte att det finns anledning att upprepa varje träningstillfälle, eftersom hundarna arbetar hur säkert som helst!

Efter detta blev jag avlöst, och det var Elsas tur. Precis samma sak där – hon gjorde en JÄTTEFIN patrullering och markerade både vind, ljud och spårövergång utan större problem. Jag blir så himla stolt!

Sen fick Berta, Agge och Tarzan sträcka på benen under en lite kortare sträcka. Tarzan jobbade bra, med tanke på att han inte alls är tränad på det här, och markerade det han skulle.

När det var ”åldringarnas” tur, fick Åsa och jag hålla andan. Både låg på som tokar och hoppade och for, så man var rädd att deras gamla ben skulle gå av. Vem bryr sig om åldern, när jobb väntar?!

En SUPERKUL eftermiddag som gav mersmak!

Onsdagen bjöd på lydnadsträning på F18, tillsammans med Nettan/Tarzan. Eftersom Elsa och jag tränar rutan för fullt, så behövdes koner, men sån'a fanns inte att uppbringa i Passaten. Till min glädje såg jag då att det redan stod koner (modell större) på landningsbanan och liksom bara väntade……

Jag tvekar sällan när jag fått en ”bra” idé, så jag traskade dit, lånade dessa och gjorde en lämplig ruta. Innan det var ”rutträningsdax”, ville vi har en slurk kaffe, så vi satte oss på våra ryggsäckar och….. Framkörande kommer en lastbil, och från passagerarsidan kliver en kvinna – som nog var Sveriges argaste!

Hjälp, tänkte jag, hon kommer att slå oss, eftersom jag fick en väldigt bestämd känsla av att detta hängde ihop med konerna. Det gjorde det också! Hon var galen och skrek att jag skulle ställe tillbaka alla fyra IDENTISKT SOM DOM STÅTT TIDIGARE!!!!!!! Faktum var att jag var ganska nervös, då jag stapplade fram och försökte minnas….

Som tur är, så är jag begåvad med ett nästan fotografiskt minne, så efter lite fundering, trodde jag mig veta ungefär och ställde ut konerna. Ut från bilen kom ”arga damen” med ett rullmåttband som hon mätte avstånden med! Tack och lov, behövde hon bara flytta några koner ett par decimeter och vi slapp att åka på en smäll.

Huga, det var ingen rolig upplevelse!

Torsdagen bjöd på bevakningsträning igen – denna gång med Åsa o gänget samt Madde/Casey.

Samma visa kan jag säga – samtliga hundar jobbade strålande bra! Elsa var LITE tveksam att gå ut till ljudfiggen, men då Madde ropade hennes namn, sa Elsa: Det är ju någon som känner mig – fy sjutton, vad trevligt!!!!

Och idag har vi tränat lydnad i Flemingsbergsgaraget – jag/Elsa, Lasse/Wilma, Lena/Eddie, Marie/Peg och Ingela. Det känns lite förvånande även för mig, när jag kan skriva att det gick så himla bra! Elsa och jag har ju brottats en hel del genom åren, och ÄNTLIGEN känns det som om vi har landat! Den onda cirkeln är inte lika ”ond” längre, och vi har kul ihop.

Visserligen var både Elsa och jag lätt överhettade (hon pga värme i garaget och jag pga raggsockor och långkalsonger), men på hela taget fungerade det lysande.

Utöver det som vi MÅSTE träna inför tvåan, provade vi på vittringspinnar – som visade sig vara Elsas nya paradgren…. Hon var OTROLIGT duktig och tyckte det var ”lätt som en plätt”!

Kul hund, det där, hon har så extremt mycket egna åsikter. Kan som kuriosa även nämna, att hon har lärt sig att slå i brevlådelocket efter morgonpromenaden – och det är ju bra, för då hinner vi på insidan servera frökens frukost innan hon kommer in!!!!!

Håller ni inte med – visst är det som om vi har varit på läger den här veckan?

Och imorgon har vi lite annat hunderi för oss…..
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tisdag den 16 januari 2007

Nu är det dags för en liten rapport från vardagen igen. Faktum är att jag tycker att det är så roligt att skriva i bloggen, att jag måste bärga mig ibland. Det är ju inte sådär vansinnigt upphetsande att läsa om när vi tog en promenad från A till B, så att säga….

Hur som helst, idag har i alla fall Marie/Peg, Madde/Casey, Berta, Elsa och jag varit ute och tränat bevakning på F18. Skitkul, helt enkelt! Egentligen skulle Åsa, Exa och Agge varit med oss också, men det körde ihop sig lite på den planhalvan. Vi håller tummarna!

Vädrets makter var med oss, så vi lade hundarna i bas och slog läger. Mysigt! Först ut var yrvädret Casey, som ju varit ordinerad vila en tid pga korsbandsskada. Den lilla damen och jag är synnerligen goda vänner, så dom första metrarna på patrullstigen, gick hon bak och fram och flirtade med mig.

Ganska omgående tog hon sig dock samman och gjorde en MYCKET bra patrullering – som vanligt, är jag benägen att säga. Kör på bara, Madde, det kommer att gå jättebra!

Medan Marie låg kvar som ljudfigge, hämtade jag ”ålderdamen” Berta (10 år på fredag). Hon har ju aldrig tränat bevakning, men har ett naturligt driv som ändock gör att hon jobbar för fullt. Hon vindade in Marie ganska tidigt och tog ljudet så småningom. På tillbakavägen fick hon gå ut till Marie, som belöning, och var glad som en tok!

Då det var Elsas tur, bytte vi figurant, och Madde ”pep in” i skogen. Dock fick jag inte veta var hon tog vägen. Jag lider ju, som bekant, av en otroligt svår grad av prestationsångest, och påverkar Elsa negativt många gånger. Jag kan bara säga, att det var ett snilledrag att inte vara förberedd på VAR Elsa borde markera! Nu var jag HELT utlämnad till henne…..

Min nya Elsa är ju väldigt ”på hugget”, så hon drog mig nästan ur skorna när vi startade patrulleringen. Hon började vinda tidigt och höll markeringarna ordentligt (vilket vi hade problem med under bevakningsutbildningen).
Då vi närmade oss Madde, gjorde hon först en tydlig vindmarkering och sen en klockren ljudmarkering! Man ryser nästan när man ser hur dom jobbar!

Som belöning fick hon springa ut till Madde, och det var världens gulligaste rottisrumpa som studsade iväg ut i skogen.

Peggan är ju redan tjänstehund, med beröm godkänt dessutom, så när hon startade kändes det tryggt. Vilket det också var! Hon tog också vind väldigt tidigt, men på ANDRA sidan vägen. Hhhhmmmm!? Nåväl, ekipaget tuffade vidare, och NATURLIGTVIS markerade hon ett korrekt ljud på den sidan, lite längre fram! Det var Madde som ”busat” och gömt sig på andra sidan den här gången. Peg fick också gå ut till figuranten och var överlycklig.

Sen var det dags för en välförtjänt kopp kaffe och lite ”skitsnack” i basen innan vi åkte hem. En urmysig dag, tycker jag! Dessutom vill jag tacka Marie och Madde för deras lugnande inverkan!

I söndags var det även dags för ett pass lydnadsträning. Vi skulle hålla till utomhus var det tänkt, men då klockan ”var dags”, öste regnet ner och vindarna ven om öronen. Turligt nog, var det Optikmässa på Älvsjömässan (inte SÅ upphetsande), så vi kunde ”knö in” oss i garaget där. Utmärkt!

Förutom det vanliga gänget, dök även Vizcas fästman Demefinezz Gunde upp, naturligtvis med vidhängande matte Ullis och brorsa Grimm, samt ljuvligt söta Jennifer (människobarn) på 6 månader! Välkomna till oss, säger vi!

I huvudsak gick det bra, men Elsa var lite spretig och busig och ostyrslig, så det var till att ha tummen i ögat på henne. Och när Gunde kom farande efter en förlupen boll och upptäckte denna kvinnliga skönhet istället, blev hon t o m tvungen att morra lite…..

Jag”pinade” inte livet ur henne denna dag, utan vi nöjde oss ganska tidigt. Vi hade dessutom haft en dejt med Ingela föregående fredag och tränat, så jag tyckte vi ”kunde göra helg”.

Den träningen kan jag f ö säga att vi fnissade en del! När det var dags att köra rutan, upptäcktes det att ingen av oss hade koner. Vad göra?! Ja men, vilken tur – jag hade inte kört förbi glasreturen, så några tomma vinflaskor stod i bak i bilen….. Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg, Ingela och Lena och ställde ut flaskorna. Det blev ju en ruta!!!! Och Elsa hade definitivt ingen åsikt om saken!

Men nog var det skönt att ingen såg!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag den 6 januari 2007

Nu har det hunnit blivit sådär läääänge sen igen..... Det ju lätt att låta sig luras att ingenting händer, men så är INTE fallet!

För det första så har det ju faktiskt varit jul med allt vad det innebär! Vi hade en skön helg, med trevlig julafton, mycket umgänge med den alldeles egna familjen och avslutade med kalkonmiddag hos fosterbarnet Tarzan m familj på annandan.

Nyårsafton firade vi hos Bertas uppfödare Anette och hennes familj. Vi hade med oss tre hundar och dom har "bara" fyra själva, så det var lugnt! Ett och annat förvånat ögonbryn höjdes väl när vi tog en liten kissrunda på kvällen - med våra SJU hundar.... Ska dock tilläggas att det inte var det minsta problem, om nu någon funderar lite.

Vi tog en rask promenad dit på eftermiddagen (1,5 tim) och en något mindre rask promenad hem runt 4-snåret nästa morgon. När klockan var halv 2 på nyårsdagen fick vi väcka hela gänget, som låg upp och ner och sov, och förklara vikten av att åtminstone gå ut för att uträtta sina behov!

F ö så har Elsa och jag tränat flitigt! Tack vare den milda vintern (vilket för all del är ganska tråkigt) så har vi kunnat kört lydnadsträning på F18 ett flertal tillfällen dom sista veckorna. Elsa är "inne i ett stimm" och på ett alldeles strålande, översvallande humör! Aldrig har det väl varit SÅÅÅÅ kul att träna linförighet och fritt följ!!!! Faktum är att det är rent av klurigt att hålla henne på backen, och DET hör inte till vanligheten.

Eftersom jag hade siktet inställt på apellen hela hösten, och tränade ängsspår som en galning, har lydnaden legat lite nere. Nu gick det ju som det gick den gången, och för tillfället är det lite dåligt med apelltävlingar - alltså blir det till att ta tag i lydnanden igen!

Vi har ju startat tvåan några gånger med relativt jämna resultat (runt 145 p) och det är bara att inse att mer träning krävs. Dels behöver Elsa finslipas på det hon kan samt lära in rutan (som ju är ny) och FRAMFÖR ALLT behöver jag träna mentalt, så jag inte förstör för den stackars hunden när vi tävlar.....Mången tankar har tänkts om varför jag KAN när vi är ute och vardagsgår/tränar och varför jag INTE KAN när vi står på tävlingsplanen!?

Hur som helst så går träningen lysande för ögonblicket! Elsa är jätterolig och hänger med på allt, dessutom med ett leende på läpparna! Rutan är precis hur kul som helst, och passar den viljestarka damen utmärkt. Det är ju inte första gången jag konstaterar att ju klurigare ett moment är, ju mer fokuserad är Elsa.

Inkallning m ställande är väl det som känns svårast av allt. Hon går gärna alldeles för många steg, och tycker dessutom att det ligger lite obehag i att stanna. Nu tränar vi bara på att få henne att inte röra sig FRAMÅT när jag ropar "stanna", och när hon är bekväm med det, kan vi fortsätta.

Elsa är inte helt lättränad, eftersom hon är en hund med "många bottnar", så att säga. Som yngre visade hon ofta tecken på ett mått av tjurighet, som naturligtvis inte underlättade träning av olika slag. Så småningom lärde jag mig att detta hade ett visst samband med en dos av osäkerhet hos henne.

Nu har ju Elsa, precis som Berta genom åren, ALLTID följt med matte och resten av familjen på diverse strövtåg, och liksom bara blivit tvungen "att gilla läget". Det har fört med sig att hon blivit tryggare och säkrare undan för undan, och idag, vid 4 års ålder, är hon en alldeles LJUVLIG hund! Hon är familjens clown och har nästan alltid något skojigt "skämt" på gång. Hon har ett strålande, gott humör och är hur snäll och vänlig som helst.

Träningsmässigt så känns det som hon har landat mer som vuxen, och diskussionerna behöver inte bli så många. Visst finns det envisa draget kvar, men det är ju hennes charm! Man har ALLTID klart för sig om det är något som inte fröken Elsa tycker är speciellt skoj - t ex hoppa in i bilen om matte har gått en för kort promenad...... Dessutom är hon en sann ögontjänare - som uppför sig utmärkt när matte är med, men husse kan man släpa runt med lite som man vill - och kanske rent av morra lite till mötande hundar.....

Idag har vi varit på "kulturutflykt" på Ekerö, där vi bl a besökte fam Wallenbergs kyrkogård. Det är en liten bit att gå från parkeringen, så hundarna fick gå lösa. Då vi närmade oss detta monument över en av Sveriges rikaste familjer, viskade Elsa i Bertas öra: Kom, så hoppar vi på stenarna! Inte heller, sa husse och jag, och kopplade upp illbattingarna!!!!

Annars kan jag lugna alla med att Ekerö står kvar och ingen har uppfört sig illa....... Och vidare information om träning mm kommer!

Ha en trevlig lördagskväll!

Söndag 31 december (Av Ingela)

-Jag funderar på att uppdatera din blogg sa jag till Lena häromdagen. Min tanke var att göra henne lite skärrad. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. För svaret blev ett glatt,
-Ja, gör det! Det ser jag fram emot.
När det sedan ramlade in ett mail med ett besviket
- Vart tog uppdateringen vägen! Ja då måste jag ju bara göra en insats. För nu är det ju så att jag har en viss makt när det gäller den här sidan... he he!

Lena har under hela det gångna året haft ambitionen att sköta sin sida själv men det blir inte alltid som hon tänkt sig när det gäller hennes datorfärdigheter. När hon gör inlägg i andras gästböcker, företrädesvis min, ja då tenderar hennes inlägg att liksom ge sig iväg innan hon är klar. Ibland kommer de ut i flera delar så att säga och ibland bara försvinner de ut i rymden för alltid. Och det vore ju väldigt förargligt om hon lyckades trolla bort sin hemsida också! Jag betvivlar inte en sekund att hon skulle kunna göra det!

Alla vi som känner och älskar Lena för den underbara människa hon är vet att det här året har varit tufft för henne. Tack och lov är Lena är en fighter utan dess like "when the going gets tough, the tough gets...." ja, ni vet. Men det kan väl ändå vara på plats med lite pepping inför det nya året.

Att umgås med Lena är en ren vitaminkick vare sig det sker live eller via telefon och mail. Jag har ofta kramp i skrattmusklerna. Visserligen hävdar Lena att hon inte har råd med mig men nu är det ju faktiskt inte jag som envisas med att begagna mig av mobiltelefonen och surra under hela hundpromenaden! Min mailbox är fylls av roliga kommentarer och årets julkort blev en riktig höjdare då Elsa ramlade i naturlig storlek!

Trots allt som hänt så rullar ju livet på som vanligt. Tränandet av den oförlikneliga Elsa fortskrider. Hon lägger huvudet på sned och tittar förundrat då matte försöker förklara det roliga med att springa in i en ruta 5 meter bort. Det är viss underhållning att se deras träning. Få hundar matchar sima ägare så bra som Elsa matchar Lena. Ibland för de hela dialoger och även om man inte hör vad Elsa säger så ser man det. Så länge du har Elsa är det ingen risk att du får långtråkigt i allafall!

För närvarande är Elsa översvallande förtjust i sin träning och mer eller mindre välter sin matte över ända av lycka. Tur är väl det eftersom det blir ändring i tävlingsreglerna på både bruks och lydnadssidan efter årsskiftet. Så det finns ju en del nytt att lära in. Vilken tur att det finns nya mål att sätta upp!

Jag vet att det är många med mig som hållt tummar och tår under det här året och som kommer att göra det i framtiden också. Så jag tar mig friheten att tala för alla hundvänner (och vi är många!) då jag säger;

Kom igen Lena! Keep up the good work!!! Nu kan allt bara bli bättre och nästa år kommer att bli kanon!

GOTT NYTT ÅR!
och var rädd om dig för vi behöver dig, länge än!

Torsdag 7 december – söndag 10 december 2006

Det har varit lite stiltje på blogg-fronten en stund, och det beror på väder, mörker, jobb och trasiga bilar – bland annat!

Nu vill jag i alla fall peta in några nya rader, eftersom det ju är SÅ trevligt med en blogg som ändock är hjälpligt uppdaterad…. Eller hur?!

Som sagt, det har inte varit mycket att rapportera om direkt, men i torsdags så tog jag mig samman, lastade in brudarna och Tarzan i bilen och for iväg till Tyresta för att lägga några spår.

Lade ängsspår till Tarzan och Berta med tre apporter vardera. Till Elsa, som ju tragglat ängsspår till förbannelse en tid, lade jag ett riktigt ”trasselspår” i skogen med 6 apporter.

Efter en pink-runda var det dags att ta sig verket an. När jag kommer till Tarzans spår, ser jag två raska damer med en rottweilerhanne, som glatt leker med en av apporterna!!!! Morr! Vevade väl ner bilrutan och väste mellan tänderna – ni trampar just runt i MITT spår och er hund leker med MIN apport!

Damerna såg lätt frågande ut (dom spårade nog inte så ofta med sin hund) och det tog ett tag att få dom att släppa apporten, samla ihop hunden och avlägsna sig från spåret. Dock flyttade dom sig endast till 1 meter från slutapporten, så jag fick återigen hojta, att kan ni möjligen gå undan en bit?! DÅ ramlade kronan ner och lugnet inträdde!

Trots denna inledning, var Tarzan superduktig! Som jag tidigare nämnt, så är han inte så spårvan, men har en arbetsgnista som heter duga! Han klarade att ”sortera bort” den andra hanhunden och gjorde ett jättefint arbete, med alla tre apporterna hittade. Kanon!

Berta valde ett annat upplägg, och galopperade i princip runt hela sitt spår. Det var, som sagt, ett tag sen vi jobbade ordentligt, och det märktes MYCKET tydligt! Alla apporterna med hem i fickan och en överlycklig hund! Härligt!

Sist ut var Elsa, och hon tog spåret i samma sekund som hon klev ur bilen! Hon jobbade som aldrig förr, tog vinklar, ”krokar och snurrar” och plockade apporter så det rök ur öronen!!!!! Så jäkla roligt!

Man måste väl konstatera att fördelen med den hittills snöfria vintern är just detta, man har möjlighet att tillbringa tid i skog och mark.

På fredagen traskade Berta över till Tarzan – med täcke och kudde under armen. Hon skulle liksom sova över….

Elsa och jag åkte till Tullinge och Marie, Lillen, Peg och Fanny. Om någon undrar vem Fanny är, så kan jag berätta att det är en minigris! Jättespännande! Varken Elsa eller jag känner någon sådan sen tidigare.

Vi hann bara kliva ur bilen, så kände Elsa att något underligt var i görningen. Vad var det som luktade så speciellt? Eftersom vi ingenting räds, så traskade vi glatt in i hallen – och Elsa blev attackerad av Fanny! Här kliver inte vilken rottis som helst in, sa hon, och tryckte till Elsa! Fy tusan, sa Elsa, och räddade sig ut på farstukvisten igen.

Sen fick lilla ”mördargrisen” (vem pratar om mördarhundar?) mat och lät sig därefter luktas på, dock med stoltheten VÄL i behåll! Märk väl att jag berättar detta för att det är komiskt, INTE för att racka ner på Fanny, som är en mycket charmig gris!

Så småningom landade vi nere i gillestugan, med tända ljus, vin och en mycket god moussaka. Hundarna jäste i sofforna och vi hade en jättetrevlig kväll! Tack för det Marie och Lillen!

I gryningen (nu igen) kravlade Marie och jag oss upp, gjorde oss iordning och for iväg till Hundmässan, där vi skulle stå som representanter i rottismontern. Nu visade det sig att det blivit någon liten miss i maskineriet, så det fanns ingen renodlad rasmonter. Vi fick ”knö in” oss tillsammans med Berit och Ingemar i PR-shopen, och hela idén föll väl något.

Dock hittade en del intressenter fram till oss, och Elsa blev vederbörligen kliad – så som hon förväntade sig (det är ju ändå 3:e året). Vi träffade även på några gamla bekanta sen förra året, och till er säger jag: Lycka till med hundköpet! Annars finns vi säkert på plats nästa år igen!!!!!

Nu är det söndag kväll och det är en stillsam hundflock här hemma. Nog är det väl så att ”borta bra, men hemma bäst”!?

Söndag 12 november 2006

Den här helgen har gått i lathetens tecken! Det måste liksom få göra det ibland också... I fredags skulle Björn och jag ut på lite fest, och då fick Berta och Elsa minsann sova över hos Ludvig m familj. Det brukar alltid fungera utmärkt, vilket det också gjorde denna gång. Det är party att bo med Ludvig, eftersom det finns så mycket gott att "hämta" från golvet.

Trötta och eländiga efter nattens övningar, hämtade vi våra fyrbenta mitt på dan, tog en ytterligt kort promenad i ösregn och halv orkan, för att sen åka hem och bara mysa. Jag tror att tjejerna tyckte det var skönt att komma hem, för det sovs ljudligt och gott i respektive säng, mest hela kvällen.

Idag var vi tillsammans med Eva-Lena ute vid hennes sommarstuga vid Gladö, där vi höstpysslade lite och sen tog en härlig promenad. Efter lite fikastund, for vi hemåt igen och nu tänker Björn och jag grilla (!), trots höstens inträde. Ha det gott!

Lördag 4 november 2006

I de sista flämtade ögonblicken innan 4-årsdagen, hade vi lyckats få en korningsplats!!! Hallelulja!

Återigen en så´n okristlig morgon, pga hundaktivitet. Pust! Idag startade vi 06.00 hemifrån och färden gick mot Vaxholms BK. Genom ”natten” for vi och landade så småningom på rätt ställe. Vi var dock inte ensamma, om nu någon hade trott det! Det finns fler galningar…..

Bl a Marie/Peg, Madde/Casey, Anette (Bertas uppfödare) med kusin Eva/Bulten, Jessica/Eroz, Susanne/Nova och Madeleine/Quennie. Dessutom domarna Sune Halvarsson och Birger Larsson med vidhängande fruar samt testledare Robban Axelsson och ett gäng ”briardmänniskor”!

Här framgår det ju tydligt att det inte är jag som är en avart, utan normal – i allra högsta grad!!!!

Elsa gick ut som första hund och för en gångs skull var jag inte svimfärdig! Under en korning är det ju inte mycket man kan påverka som förare, och med mina tävlingsnerver, så passar det mig utmärkt!

Under Robbans säkra ledning tog vi oss runt banan i lugn och ro. Elsa gjorde en superfin insats och överraskade mig storligen! Hon var med, engagerad och alert, stod på sig bra och avreagerade jättebra! Hon löste det mesta ganska sansat, faktiskt, och i jämförelsen med MH:t hade hon mognat enormt mycket. Härligt att se!

När det var dags för skotten, var hon jättetrött. Det började helt OK, och hon lekte hyfsat med mig, trots att hon släppte trasan vid både skotten, för att sen återuppta leken. Vid det passiva momentet gjorde hon inte så mycket väsen av sig, men tyckte att skotten var jobbiga. Därefter är det ju en avreaktion med lek, och då hade hon kroknat totalt. Allt var jättejobbigt….

Efter en rask överläggning i klubbstugan, var det dags för ”domen”. Inte godkänd, pga skottberördhet, men i övrigt 160 poäng!

Ni tycker kanske inte att jag är riktigt klok – men jag är jättenöjd!

Elsa gjorde en strålande insats och med vetskap om en viss dos av osäkerhet hos damen ifråga, så var hon fantastisk!

För mig är hon korad, trots den uteblivna titeln, och jag fick dessutom en dunk i ryggen av domarna för min inställning. Känns bra!!!!

Efter uträttat värv, bäddade lillan ner sig med storasyrran och varsitt grisöra (tack, Madde) och tog sig en välförtjänt vila., medan vi andra traskade vidare och tittade på ett antal hundar till.

Sist ut var Marie/Peg och det var på håret att det kunde fullföljas pga mörker, men det löste sig! Peg bestämde sig för att inte krångla, utan bara ”köra på”, så dom hann bli klara innan det var för sent. Härligt! Dessutom med 172 poäng! Grattis Marie och Peggan!!!!!

Efter denna strapatsrika dag, var vi alla både trötta och hungriga, och tog gladeligen för oss av Maries hemgjorda lasagne. Det satt fint, vill jag lova! Då allt var undanplockat och iordningställt och domare, fruar och testledare var både mätta och avtackade, var det dags att påbörja hemfärd – genom ”natten” igen, kändes det som! Klockan hade hunnit bli drygt 18.00 och det var kolsvart – en gång till…

13,5 tim efter starten, landade vi på parkeringen och tackade högre makter att Björn kunnat åka hem tidigare, för nu stod middagen på bordet, vinet var upphällt och ljusen var tända. Det var härligt!

Och nog var det väl så att sängen var ovanligt skön den här kvällen?!

Onsdag 1 november 2006

Idag kom vinterns första snö!!!! Till barnen på jobbets, Bertas, Elsas och min stora glädje! Tänk att varje årstidsskifte är så fantastiskt! Dessutom fyller min systerson Niklaas 35 år idag, så det är en speciell dag på flera sätt!

Vi valde att fira denna dag med Eva-Lotta och Diezel på Tyresö BK med ett pass lydnadsträning.

Vi började med snyggingen Diezel, som från början var mer inställd på trevlig samvaro med tjusiga Elsa. Men efter lite övertalning av matte (kyckling), så kom han på andra tankar och gjorde en JÄTTEFIN insats med både glädje och följsamhet! Jag vet inte säkert om han kan apporterng, sa Eva-Lotta. Löjligt, svarade Diezel, och apporterade som aldrig förr!!!

Sen var det donnan Elsas tur! Ett raskt pass linförighet, som gick jättebra! Elsa var glad, sprallig och med! Efter det ett pass framförgående, som vi ju 0:ade på apellen. Vi höjde motivationen rejält och Elsa jobbade superbra, Hon kan ju egentligen det här, sa Eva-Lotta. Jag vet, svarade jag, och tänkte att, Elsa-stackarn kan ju inte hjälpa att hon har en otydlig matte....

Provade också på rutan, eftersom det kommer i 2:an efter nyår. Det lilla vi testade, gjorde Elsa JÄTTEFINT! Nu gäller det bara att jag tar det lugnt och befäster det hela så småningom.

Avslutade med en platsliggning, mest för att kontrollera tjejtjusaren Diezels uthållighet bland kvinnor. Kan bara konstatera att DET VAR INGA PROBLEM! Han låg som berget och släppte inte Eva-Lotta med blicken, precis som det ska vara.

Nu var vi nästan ihjälfrusna av kyla och vind, så det fick räcka för idag. Efter vi skilts åt, gick tjejerna och jag upp i skogen på en runda. Berta och Elsa välte träd som vanligt, och for fram som två tokar. Ibland brukar jag tänka, att; tänk om vi möter någon stackars hundrädd människa som står bakom något träd. Det krävs ett starkt hjärta att möta två glada/galna rottisar - även om både lydnaden och humorn finns där!

Söndag 22 oktober 2006

Idag skulle det ske! Idag skulle jag skörda frukten av mitt idoga spårtränande den sista tiden! 7.00 inställde vi oss på Nynäshamns BK för apellspår. Undrar förresten varför hundfolk (och hästfolk också för den delen) har så´n pervers böjelse för udda tider på dygnet.....?

I karavan tog vi oss till Säby, där vi lade 10 spår till våra älsklingar. Efter "liggetiden" på ca 50 min, var det dags och mina nerver var NATURLIGTVIS på utsidan - som vanligt! Ändå försökte jag tänka på alla goda råd och tips som jag fått på vägen.

Elsa gjorde ett URSNYGGT spårarbete, med klockrena markeringar och vinklar! Det syntes verkligen att mycket träning lagts ner på detta. Dessvärre är Elsa begåvad med en matte som fungerar mycket dåligt under tävling! Jag hade hela huvudet fullt av att inte starta förrän hon kommit iväg minst 10 meter, hålla upp hittade pinnar och få hunden att stanna till vid varje apport, så när hon markerade första pinnen HELT KORREKT fick jag panik och började väl "hala in" både hund och lina.

Det resulterade i en missad apport (eftersom jag inte gav mig tid att titta lite noggrannare) OCH en trasslig lina!!!!! Ve och fasa, kan jag bara säga! Nåväl, Elsa tuffade säkert vidare, trots klumpen där bak (dvs jag), och tog vinklarna och resterande två pinnar utan några som helst problem. T o m fanskapet till lina klarade sig själv och redde ut trasslet på egen hand, så att säga!

Domarna såg lite lätt bekymrade ut och undrade varför jag krånglat till det där i början. Elsa hade gjort ett 10-mässigt spårarbete, men pga mig landade poängen på 7,5. Undrar just om hunden kan gå spåret själv nästa gång?!

Därefter var det dags för budföringen och den avlöpte utan större palaver. Fick "sparka" iväg henne med ett litet dubbelkommando, men landade ändå på 9 poäng. Skönt!

Efter lite lunch och vila, var det dags för vår paradgren (inte) lydnaden! Elsa är ju inte en hund som är känd för sin höga uthållighet, så jag var nog lite tveksam (efter det jobb som faktiskt redan var gjort). Linförigheten är ju inte direkt några bekymmer, eftersom hunden sitter fast i änden på "snöret". Domare 1 gav 7,5 p och domare 2 8,5 p. Helt OK!

Nästa moment var framförgående, och det VET jag att Elsa kan. Dessvärre visste inte Elsa själv det, så hon såg ut som ett levande frågetecken. Var detta verkligen rätt tidpunkt för att träna in ett nytt moment???!!!! 0 p från båda domarna!

Fria följet är inte vår stolthet, men vi har hittills ALLTID tagit oss runt med betyg. Idag ville Elsa skoja till det hela lite (eller kanske hämnas efter spåret), och valde att stundtals gå på min HÖGRA SIDA istället för den vänstra! 0 p från domarna - igen....

Platsläggande gav 8 p från båda håll. Inkallningen fick 9 p från båda. Vid apporteringen fick jag klämma in ett litet dubbelkommando, vilket ledde till 7,5 p och 8 p. Hoppet gav oss 9,5p/10 p och platsliggningen 10 p.

Bortsett från 0:orna är jag mycket nöjd med våra poäng denna dag!

Jaha, så var det dags för prisutdelning och jag var såklart ganska "på det klara" med resultatet. Alltså inte så värst lyckat.... När dom rabblat upp till 5:e placeringen, utan att nämna mig, så fick domarkåren en gemensam, beklagande rynka i panna och sa "att detta känns väldigt snöpligt, men, men....". Sen sa dom: På 5:e plats med 223,75 p kom Lena Törnqvist!!!!!!! Morr! Fan också! Jäklar! Gud vad jag är klantig! osv. osv. osv.... Jag lyckades alltså med bragden