Åkarprofil: Staffan Jerkeman
foto och (c): Pontus Larsson Ålder: 60 Cykel:6 st. En för mycket.. År i sadeln: Många. Jag köpte min första MTB 1986 och då jag har Sveriges svagaste cyklistben försöker jag sitta i sadeln så mycket det går. Om det blir teknisk stig så rycker dock mina gamla MC-trialåkar-reflexer in o jag försöker klara så mycket jag kan stående. Shimano eller SRAM:Shimano (8-delat naturligtvis) o Suntour Iklickat eller plattisar:Iklickat, fast PowerStrap var inte så dumma... Favoritspår i Göteborg: SlickRock o Jockes Osynliga. Tidigare meriter:Skolmästare i storslalom i Huskvarna i välkända Palladam eller Klevaliden , kärt barn har många namn. Vallade med syltparrafin. Staffan, upptäckare av flertalet mycket trevliga cykelspår i Göteborgsterrängen, bland annat andra deltävlingens "HHHR"-bana; Dina upptäckter blir allt populärare cykelspår, hur ofta är du ute i terrängen och rekognoserar?
Det varierar väldigt mycket. Det kan gå veckor utan något särskilt spanande , men om jag fått upp ett spår eller en idé kan det bli nästan dagligen. Dina upptäcka spår får alltid fantastiska namn, som t.ex. Hej Hej Hans Rey, Barends Banditen m fl. Här ger du Oldsberg en match i ordvitseri, hur hittar du på alla dessa härliga namn?
Oftast är det någon enkel grej som jag spinner på lite grann. På HHHR t.ex var det en sektion nära toppen som jag tänkte, att den här klarar bara Hans Rey att triala nerför. (Idag hoppar de flesta över skiten) Att sätta engelska namn på stigar är ganska trist. Har du några ej tidigare sedda guldkorn i lager?
Nej tyvärr. Efter Oldsberget har jag mest letat upp lite anknytningar mellan div. backar som skulle kunna utgöra sträckor på en Enduro-tävling. Tyvärr skulle en så´n bli mera tungrodd o funktionärskrävande, men jag trot det är en väldigt kul tävlingsform! Av en slump har jag rekat fram en förlängning söderut på den välkända Delsjö-stigen Blueberry, så den får väl heta Lingonberry. (trots vad jag sagt ovan).
Åkarprofil: Manfred "Manji" Kronbrink
foto och (c): Staffan Jerkeman Ålder: 28
Cykel: 2st, en Canyon Torque samt en Specialized P. Allmountain. Tyvärr ingen Downhillcykel i stallet än.
År i sadeln: 7 år XC och 1år DH
Shimano eller SRAM: SRAM
Iklickat eller plattisar: SPD-skadad
Favoritspår i Göteborg: Efter att ha testat Alebacken i år måste jag nog lägga den högst, då den gav en härlig eftersmak.
Tidigare meriter: Har brunt bälte i jiu jutsu
Segrare i första deltävlingen i GBG DH Cup, klassisk sportfråga, hur känns det?
Hade faktiskt inga förhoppningar alls inför tävlingen, då det var första gången jag var i Blixås överhuvudtaget. Men blev väldigt överraskad och glad att vinna tävlingen samt få snabbaste totaltid. Du har ju varit med och härjat i Göteborgsskogarna under lite mer oseriösa tävlingsarrangemang och smakat på motståndet, vad trodde du om dina chanser innan start i Blixås?
Jag gick in den helgen med en avslappnad attityd och tänkte egentligen bara på att ha skoj. Många åkare såg grymt snabba ut under träningarna, och även om det själv kändes bra funderade jag inte över mina chanser. Sen gick det ju min väg den dagen. Blixåsbanan är ju en ganska snabb och flowig bana med ganska mycket trampande medan HHHR har lite mer knixiga partier. Vi vet att du är snabb på båda, men vilken typ föredrar du? Och vad tror du att du är bäst på?
Jag föredrar faktiskt en blandning av båda, där det händer saker hela tiden. HHHR måste man fokusera till 110% på annars missar man linjen direkt, medans i Blixås har man större yta att göra små misstag på. Har en förkärlek till hopp och dropp men jag försöker dock anpassa mig till banan som man kör, sen är det bara ge järnet :-)
Åkarprofil: Christian Ernest
foto och (c): Pajjdeg Ålder: 33
Cykel: Fyra stycken, men downhillcykeln är en Racebike.
År i sadeln: Försöker att sitta så lite som möjligt, men downhill har jag kört i 8 år.
Iklickat eller plattisar: Flat.
Favoritspår i Göteborg: Man kan inte skojja bort en lift - så är det bara. Det ger så oerhört mycket mer träning. Därför hamnar så klart Alebacken högt på listan. Ska jag nämna enskilda spår så är två roliga och utmanande banor gamla cupbanan i Kviberg och banan som deltävling 2 i årets Göteborgscup går på väldigt bra.
Tidigare meriter: Kan hålla andan i över 6 minuter och kan ta några barréackord. Christian, en legend inom den göteborgianska DH scenen och ruskigt snabb på utförsåka, segrade i oldboys-klassen med näst snabbast tid totalt i första deltävlingen av GBG DH Cup. Har du siktet inställt på sötare frukter inför kommande deltävling 2?
Nej. Mitt mål är att vinna gubbklassen, men dagens näst snabbaste tid tror jag inte jag kommer ha. Det är ett par yngre filurer som jag tror kommer vara klart snabbare än mig. Vi har ju ganska begränsad terräng här i Göteborg och får göra det bästa av vad som erbjuds. Vilken bantyp som terrängen erbjuder föredrar du? Lite flackare med ganska mycket tramp eller mer brant med tekniskt svåra partier?
Personligen tycker jag det är mycket roligare med tekniska banor där det hela tiden händer saker och man måste vara med och ha balansen och sätta cykeln på rätt ställe utan att det finns mellanrum mellan svårigheterna där du kan återfå balansen. Du har ju själv varit med under många år och arrangerat tävlingar i Göteborgsområdet, Hur ser du på framtiden? Kommer sporten växa här i stan?
De sista åren har ju downhill vuxit oerhört i Göteborg. Det är framförallt på motionssidan (om man nu får uttrycka sig så) som det är fler som kör utför. Tyvärr är det inte så många fler som vill köra större nationella tävlingar. Det har jag dock förståelse för, då det både tar tid och kostar pengar att köra Sverigecup och till i år verkar gapet till "motionstävlingar" blivit ännu större, då man bland annat har mer än fördubblat anmälningsavgifterna till cuptävlingarna.