080831 - Kattungar på G?
Idag har jag och Andreas varit ute och snurrat på olika håll hela dagen. Vi kom hem sent, runt halv tio, och jag skulle byta blöja och mata Saga. Vi satt i sängen och kollade på TV. Plötsligt hör jag ett vrål i hallen. "Ska jag gå och titta?" Frågar Andreas, men jag, som tycker det låter misstänkt, går ut i hallen själv, och där ligger Fia och rullar runt som en toka. Hon far in på mitt rum och fortsätter snurrar runt på skrivbordet och slickar sig febrilt där bak... Ramti rusar efter.
Jag vet ju inte om det tagit sig, eller om detta pågått under hela dagen. Nu när jag hållt dem under uppsikt några timmar har jag inte sett någon mer parning. Jag tycker heller inte jag märkt av att hon löpt eller löper. Vi får se hur det utvecklar sig. Klart är i alla fall att jag får dra henne från VKs utställning och OM det blivit något, så kommer en ny kull kattungar se dagens ljus i början på november!

080815 - Domarfördelningen till VK klar!
I förra veckan satte vi oss ner för att knåpa ihop en domarfördelning. Det är aldrig en lätt historia. Nu är den genomgången och korrekturläst och äntligen officiell. De röda Turkiska Vanarna skall ha Vicky Nye på lördagen och Albert Kurkowski på söndagen. Jag ser verkligen fram emot utställningen, inte minst eftersom Anette från Tufvans kommer och bor hos oss över helgen! Ramti skall för första gången gå i klass 9 och han har blivit en jätte bamsing till ung hane så det ska bli roligt att se vad de tycker om honom.
Saga växer och frodas. Hon blir mer och mer kontaktbar för var dag som går. Hon skrattar och tittar och det känns oerhört priveligerat att få vara med och se henne växa.

080724 - Ja, först nu har jag fått möjlighet att skriva några rader här på hemsidan! Jag har inte haft en chans till att sitta vid datorn tidigare. Det tar MYCKET mer tid än vad jag någonsin kunnat föreställa mig att bli mamma! Men det är också roligt och spännande.
Den 7/7 blev alltså jag och Andreas föräldrar till den underbara lilla tjejen Saga. Hon kom till världen med ett planerat kejsarsnitt, som ni kanske redan läst här nedanför. Allt gick bra, men man är inte så tuff efter ett snitt, det tar tid innan man kan göra enkla saker, som att resa sig själv ur sängen... Men nu är jag på bättringsvägen och Saga har hunnit bli 2,5 veckor! Tiden går fort. Jag har ännu inte några foton av henne inlagda på min dator, men för dig som inte hittat till våran blogg ännu och som är nyfiken på det lilla underverket, kan gå in och kika på länken nedan:
Sagas blogg.

Katterna har reagerat lite olika på Saga. Ramti och Fia är dom som verkar gilla henne mest. Fia vill gärna ligga nära henne, gärna under hennes täcke och Ramti kommer springande när hon skriker, som för att tala om att något är fel och att vi måste uppmärksamma det. Phoenix och Ture är mer avvaktande och tycker inget särskilt om henne. Men de gillar inte när hon låter. Både Ture och Ramti vill dock sitta i mitt knä även när Saga sitter där, de verkar inte alltid fatta att hon finns.

Jag vill passa på att tacka er alla för gratulationer i Gästboken, på mailen och presenter som kommit hem till vår dörr. Det värmer verkligen! Vi är så glada och stolta över Saga!

Det mesta i livet går ut på att Saga ska äta och sova just nu. Det tar tid att få rutin. Men det får ta den tid det tar. Jag har några små projekt med VK i augusti som jag hoppas kunna medverka på, och i september är VKs utställning, som jag anmält alla mina turkar till på lördagen. Jag har också bett min mamma boka in den helgen för att kunna hjälpa mig lite med Saga under utställningen. Ett större projekt som står inför dörren är Vangorans manusstopp för tidning nummer 3. Jag hoppas vi får in lite mer material snart, så att det blir ett intressant nummer. Som mitt liv är just nu har jag ingen möjlighet alls att hålla på att jaga material.

080706 - I dag fick jag ett mail från Marlena om att en hona från hennes senaste kull letar ett nytt hem. Det är S*Silvapolaris Tonya, alias Smulan, TUV d 62, som söker nytt hem pga. allergi hos den nya ägaren. Tonyas uppfödare heter Marlena Nowazcyk, en god vän till mig som bor i Lund. Tonya är en 15 månader röd amberögd Turkisk Van hona. Hon är kastrerad men inte van vid hund eller barn. Känner du att detta är katten för dig? Titta på bilder på henne här. Eller maila Marlena på marlena@maths.lth.se .

080704 - Ville ge er en liten uppdatering vad gäller vår familjesituation. Eftersom bebisen vi väntar inte har vänt sig om i magen, (h*n ligger med rumpan nedåt) och inte hade lust att göra det när vi var inne på sjukhuset och försökte heller, så kommer h*n att bli född med ett planerat kejsarsnitt på måndag, den 7/7. Skulle det, mot förmodan, vara så att h*n vänt sig om i alla fall, så blir det inget snitt utan vi får vänta tills bebisen själv vill komma ut. Men som det ser ut nu så blir jag och Andreas föräldrar på måndag någon gång efter klockan 9. Det är konstigt att ha ett datum, men skönt att veta också eftersom jag har mängder med vatten i kroppen och känner mig oerhört tjock och otymplig. Det ska bli spännande att träffa den lilla varelsen också! Jag återkommer lite längre fram i nästa vecka med en ny rapport. Tills dess ska jag njuta av helgen. En trevlig sommar önskar jag er alla!

080618 - Så var det dags igen! Jag har åter fått en fin bild publicerad på Sveraks hemsida! Denna gången var det ett foto av Anette och Leifs fina blåsilverspottade Angora Spiggen som kom med! Jag är jätte stolt och glad! Igår när jag satt och fixade med bilder så fick jag för mig att den skulle passa in där så jag skickade in den, men så blev det nåt fel och jag försökte igen idag. Så, någon timme senare fick jag veta att just min bild blivit vald! Roligt, jag tror det är det första fotot av en Angora på "veckans bild"! Vill du gå in och titta, klicka här!

080609 - Så var den sista utställningen innan sommaren och mammaledigheten tar i på allvar, avklarad. Det har varit en rolig helg, men kroppen är sliten och trött av allt - man går, står och bär hela tiden. Äter dåligt och oregelbundet, sover dåligt och alldeles för lite. Dessutom är man nervös från och till hela helgen. Det är skönt att helgen är över, samtidigt trist att jag inte fick tillfälle att visa upp min lillkille fler gånger som kattunge.

Hur gick det då? Jo då, det gick som jag väntat mig, kan man säga. Ramti fick med sig 2st Ex.1 hem och det var väldigt bra med tanke på konkurrensen. Samtidigt vill man alltid ha mer. Men de bedömningar han fick var verkligen jätte fina och jag måste säga att det känns fantastiskt kul att ha köpt en ny katt, som får så mycket beröm och lovord av domarna.

Ramti själv tyckte att det var super trist att sitta i buren hela helgen. Lördagen var värre än söndagen. Hela eller halva lördagen gick åt till att fixa buren efter hans utbrytar försök. Vatten, mat och sand i en enda röra och en gapig och halvtstressad katt med knallrosa nos. Det där med nosen kan ha haft att göra med värmen också, eftersom det var väldigt varmt i lokalen. Ingen A-C... Eftersom NERK har assistentutställning var det en assistent som kom och hämtade honom inför bedömningen hos Anne Khön och det gick hur bra som helst. Så länge den lille busen slapp sitta i buren så var det inga problem alls för honom att vara på utställning.

S*Wailets Picatchu, en svart fertil hane i klass 9 var upp först hos Anne, sen var det Ramti, som vid det här laget suttit i en bur bakom domaren och var totalt utråkad. Han hade då rivit ner hela den bakre inredningen på buren, klättrat på bur väggar och tak, nästan konstant jamande. Hon plockade ut honom och då var livet plötsligt roligt, tyckte Ramti. Anne lovordade öronen, placeringen, den korta kilen och vanutrycket. Lite mycket färg på öronen, det tyckte hon, men det positiva övervägde. Hon tyckte han var mycket stor för sin ålder och hon älskade pälsen och lovordade presentationen. "Mae mae dajlig temperamang" fick vi också höra, vilket ju också är underbart. Hon pussade honom i pannan, vilket han uppskattar. Han spärrde upp öronen lite, det gör dem lite runda, men det är ju inte helt ovanligt på utställning, tyvärr. Hon gav honom Ex.1 och ville se honom igen till sina nomineringar. Jag var glad och kände att faktiskt håller så hög kvalitet som jag hela tiden hoppats på. Anne dömer en del TUV och därför känns det ändå bra att få en fin bedömning av henne.

När det var dags för nomineringen var det fem unga katter i klass 11 som skulle upp. Assistenterna bad oss ägare hjälpa till att hämta dem. När jag kommer till min och Ramtis bur hade Ramti hällt ut allt vatten, rivit ner fläkten så den spruckit, hällt ut all mat och sand och lagt sig i smeten... Min presentation som jag fått sånna lovord över var ett minne blott. Jag började panikartat att borsta bort den värsa sanden och räta ut de hemskaste krullorna. Han hade till och med vatten på ryggen.

När jag kom fram till Anne, var jag sist av alla katter. Hon tittade på honom igen och skrattade och sa "så du har badat? det hade jag också velat göra idag" Hon brydde sig inte om det utan berättade istället för publiken varför hon gillade honom + att han hade en fantastisk showkondition... Han stod mot tre Maine cooner i olika grupper och en Birma. Briman tog NOM och det var en väldigt läcker katt. Totalt hade utställningen över 600 katter på lördagen.

Domaren för söndagen var Dorthe. Jag tog en snabb titt i programmet, Ramti var sist hos domaren. Ensam turk, tråkigt så klart att vara ensam med den lilla rasen man representerar. Innan skulle hon bedömma över 30 katter, var av skogkatt gr.8 som var över 22 st... Jag kunde lungt kolla på mina Camilla och Rolfs Ocicat bedömingar. Så när det var dags för Ramti var det en assistent som dök upp vid buren. Ramti var mycket coolare på söndagen och hade sovit mesta dels av tiden. Jag hade också köpt en miljard leksaker till honom för att hålla honom sysselsatt. Hela buren var full med tält, råttor och pinglor. Assistenten hade inte burit TUV förut så jag förklarade hur hon skulle göra och att han har 15 ben. Ändå tyckte jag att hans ben minskat något från 115 på SVISS till 15 på denna utställning, så han har gjort framsteg. :-)

När vi kom fram till Dorthe och det bara var jag där så var ingen hemlighet direkt, vems katten var. Hon tilltalade mig direkt och jag kunde själv visa upp honom. Jag tror till och med att hon kan ha känt igen mig från de tidigare två gånger hon dömt Ture. Hon frågde mig först om det var min egen uppfödning. Nej, tyvärr, fick jag ju erkänna, det var han inte, men däremot min nya tilltänkta avelshane. "Han kommer bli en fantastisk avelshanne" konstaterade hon. Hon älskade honom. Ingen kommentar om färgen på öronen. Hon petade lite i att det gick upp på ryggen, men eftersom fläcken sitter ihop så var den ok. Annars kom ord som "fantastisk vanmönster", "underbar kropp", "stor och kraftig". "Underbart utryck och ögonform", "fantastisk pälskvalitet och underbar showkondition!" Japp, lovorden var många. Han fick stanna till nominering igen. Kristina Ehrenkrona dök upp, vilket var väldigt trevligt, och hon grämde sig lite över att hon missat bedömningen precis, men som tur var fick hon se nomineringen, även om den tyvärr inte ledde oss till panelen.

Skogkatten som Ramti skulle möta, för det var bara en, hon hade redan slagit ut alla de andra skogisarna i klass 11, blev BIS dagen innan... Så oddsen var inte direkt på vår sida. Men det roliga i det hela var ändå att för Dorthe var inte valet självklart. Hon berättade hur fin skogisen var, och hur fin Ramti var. Hon tittade på publiken och sa "Det är sällan man ser en så här fin Turkisk Van" Japp, jag höll på att spricka av stolthet. Men till syven och sist måste hon göra ett val. Hon viftade med vippor, kände på pälsar och drog i svansar. Hon konstaterade att båda katterna var panelmaterial. Skogisen blev nominerad. Dorthe tittade på mig och sa "Om jag kunde ge ett hederspris så skulle det gå till honom". Inte för att det hjälper mig mycket, men jag förstod att hon ville säga att han var väldigt fin.

Det fina i kråksången var, att jag givetvis ville se hur det gick för denna speciella skogis i panelen sen. Det känns ju alltid bra att bli slagen av den som blir BIS. Då är man en rätt så värdigt förlorare. Så jag tittade. Flera katter fick två röster. Skogisen också. Så var det fem röster kvar, alla hade röstat på samma katt och hon blev BIS igen, men inte nog med det, hon blev Junior Winner också, jag kände att det var helt otroligt roligt att min lille Ramti stått sig så bra mot denna superskogkatt!

Så kontentan är, det är fortfarande väl varmt att ställa ut på sommaren och lite väl jobbigt när man är i 8:de månaden. Men det är också helt fantastiskt kul när man får visa upp sin glada och underbara katt för domare och publik.

Jag vill också passa på att tacka Elisabeth som åter igen gjort en jätte fin insats och tagit hand om Ture, Fia och Phoenix över helgen. Ett stort grattis vill jag också rikta till mitt trevliga resesällskap, Ocicat uppfödarna Camilla och Rolf och katteri S*Wagga Wagga's för otroliga resultat i helgen. Det var också roligt att lära känna Micke och Anneli och Per och Linda lite bättre. Tack alla för en trevlig helg i Örebro!

Nästa utställning blir inte förrän på egna klubben VK i September. Då tävlar Ramti för första gången i öppen klass. Det ska bli spännande att se vad domarna säger om honom då. Jag hoppas att fler vanägare kommer dit och ställer ut sina katter så att rasen inte försvinner i mängden. Bilder från helgen i Örebro kommer, håll ut!

080527 - Utställningen i Hässleholm i helgen var jätte trevlig! Jag fick tillfälle att träffa och prata katt med flera trevliga van- och angora människor, förutom då Anette och Leif. Jag träffade Britt Meijer och hennes fina och trevliga kattkillar S*Cat-á-Türk's Big Joe Williams & S*Silva Polaris Tarsus, jag träffade också Marlena Nowaczyk och Tures syster GIC S*Tufvans Santuzza och på söndagen fick jag också nöjet att prata med Camilla Hindorf och hennes nya kisse
CH S*Tufvans Appolonia, alias Polly.

Anette och Leif hade dörren öppen för mig och jag fick ett eget rum där mina katter kunde bo hela helgen. Leif lagade jätte gott grillat till mig, Anette och Jonathan på lördagkvällen och trots att jag var totalt slut i både huvud och kropp så hann vi prata massor och umgås och ha trevlig. JÄTTE tack - det är overderligt - att få möjlighet att bo hos er! Tack också till Anette och Leifs son Jonathan som tog hand om Fia och bäddade in henne i ett skönt täcke när jag och Ramti var på utställning på lördagen. :-)

Utställningsresultaten då? Jo då, våra katter visade upp sig jätte fint och vi var nöjda hela gänget. På lördagen ställde Anette och Leif ut Tures mamma Çumradan's Royin-Van, som fick den fina titeln Grand Internationell Champion och blev nominerad. De ställde också ut Ramtis halvsyster S*Tufvans Rumpleteazer som blev Ex.1 och IC Wi'nte Sams Frederike, TUA as, som fick cert i klass 5 och hon kammade också hem NOM med två röster i panelen!

Ramti fick en jätte fin bedömning av Helene Reiter, ochvar uppe i nomineringsringen och där tyckte domaren han behövde lite mer bredd i huvudet, och det kan jag hålla med om. Men med ex på varje rad på bedömningssedeln och orden "a verry promising boy" så kände jag mig väldigt nöjd med hans första utställningsdag. Han hade många ben och sprallade lite men var inte arg, rädd eller nervös.

Britts kille Tarsus fick sitt CAP och skötte sig alldeles utmärkt hos domaren han också.

På söndagen ställde Marlena ut Santuzza och jag Fia så vi fick en BIV d vilket alltid är kul. BIV gick till Santuzza som ju är en oerhört vacker katt, hon fick också en liten extra utmärkelse som domarens favorit! Alltid roligt när en sån sak går till en Turkisk Van!

Britt ställde ut Big Joe och han lyckades, förutom certet CAP, kamma hem en nominering! Ramtis cremefärgade bror S*Tufvans Mungojerrie var lite nervös i buren men skötte sig fint hos domaren och blev Ex.1. Spiggen (IC S*Wi'nte Sams Frederike) blev nominerad igen och hennes döttrar Anastacia och Appolonia fick båda sina cert, Polly, blev till och med Champion!

Fia skötte sig exemplariskt, hon har ju sina små brister, lite tunn i hullet och lite klent byggd är hon, men visar upp sig, det har hon börjat göra, minsann! Spann och trampade med tassarna genom hela bedömningen. Domaren hade några önskemål på hennes typ, men gav henne certet utan problem. Jag är jätte stolt och glad!

Ramti fick en fin bedömning igen på söndagen. Också Vesna tyckte han var oerhört lovande. Fia, Santuzza och Ramti tävlade om BIV och Santuzza vann med motiveringen att hon har det perfekta vanmönstret, vilket ju är helt sant, även om det finns fler saker att titta på hos en van. Ramti hade många ben även denna dagen men fick stanna för nomineringsringen igen. Han stod där mot en skogis och en ragdoll. Domaren gillade honom bäst och vips så hade han också blivit nominerad! Jag var så stolt att jag kunde spricka.

I panelen satt han länge i en bur och tittade på alla katter som var uppe hos domarna. Han skötte sig fint i buren. När det var dags för kattungar 6-10 månander så hade han fått nog av att vänta. När domarna kände på honom så var han duktig men att hänga fint i Marlenas grepp hade han inga planer på. Han sprallade med alla sina femton ben och Marlena fick verkligen kämpa för sitt tunna assistentarvode. Jag bara log. Det är inte lätt när man är en ung vankille med massa energi i kroppen.

Över det hela taget så är jag jätte nöjd med helgen. Ramti har besökt sin första och andra utställning med ett mycket gott resultat. Fia skötte sig exemplariskt igen och alla våra vanar och angoror visade upp sig från sina bästa sidor. Utställningen som sådan var lite rörigt organiserad, men det var ändå inga större problem. På söndagen gick allt fort och jag var hemma strax efter åtta i Göteborg igen. Det var en mycket vacker helg, vädermässigt, vilket troligen gjorde att flertalet besökare uteblev, de kändes som om det inte var så många där i alla fall. Det var jobbigt för både mig och katterna att solen gassade så, bilen blev supervarm och utan AC så är det ganska tufft att åka så långt. Eftersom jag samlat massa vatten i kroppen så svullnade fötterna massor och jag var väldigt trött när jag kom hem.

Nu är det knappt två veckor kvar till NERK i Örebro. Som tur är ska jag ha en annan bil med AC så även om det blir soligt värre klarar jag och Ramti det bättre, då blir det bara vi två som åker. Jag ska samköra med Camilla och Rolf Falk, så det blir en trevlig resa det också. Bra att öva lite mer med sprallisen Ramti innan sommaruppehållet. Jag hoppas kunna ställa ut honom igen på VK i september. Men vi får se hur det går med bebisen och allt.

Ett stort TACK vill jag också passa på att rikta till Eli som ställde upp och tog hand om Ture och Phoenix som var hemma och tog det lungt. Det verkade som om Ture gärna ville att Eli skulle stanna över natten... Sällskapsjuk som han är. Det är underbart med vänner som kan ställa upp och hjälpa till när man inte kan vara på två ställen samtidigt.

Bilder från utställningen kommer också snart. Får se när jag får tid att redigera dem.

080522 - Idag kom NERKs domarfördelning ut. Den kunde ha varit mer spännande, inga nyheter direkt. På lördagen har Ramti Anne Khön, en domare jag haft flera gånger på Ture. På söndagen har vi i stället Dorthe Kaae, som jag också haft några gånger på Ture. Oavsett så blir det nya bekantskaper nu när jag har ny katt. Hur det blir får vi se om två veckor. I morgon bär det av till Skåne och det ska bli roligt att få komma iväg igen. Ramti och Fia är badade och de ser riktigt fina och fräsha ut.

080520 - Snart bär det i väg till Skåne och Hässleholm för en ny utställning! Det ska bli roligt eftersom det är den första utställningen för Ramti. Dessutom ska vi ha domare som vi aldrig haft. Fia ställer jag ut på söndagen, hoppas på cert så att hon kan börja samla till GIC titeln. Det ska bli en riktigt rolig helg. Jag ser också fram emot att träffa Anette och Leif igen och snacka lite katt, TUV i synnerhet, med dem. De får se lille Ramti igen efter flera månader. Det ska bli roligt att jämföra honom med sina två helbröder Mungojerrie och Mr Mistoffelees. På sätt och vis lite trist att inte Ture är med, som ju också är en Tufva, men han mår säkerligen bäst av att vara hemma och slappa med Phoenix. Eli har lovat att titta till dom på lördag, då både Andreas och jag är borta hela helgen.
Denna vecka har Nerk lovat att skicka ut sina bekräftelser, ser med spänning fram emot den också, särskilt domarfördelningen.

080504 - SVISS var riktigt snabba med sina bekräftelser, strax efter mitt förra inlägg här på hemsidan så fick jag bekräftelsen, den sa att det var Fia som var anmäld i stället för Ture så det passar ju mig och katterna bra. Ser så fram emot helgen i Hässleholm! Då får Ramti sin första bedömning!
Här hemma är det just nu tre killar, Phoenix, Ramti och Ture som ligger utspridda över skrivbordet och sover. Fia är fortfarnade lite utav en isdrottning mot Ramti, men det går lite mer i vågor nu.
Manusstopp för Vangoran nästa fredag, så det finns lite att pyssla med inför den.
Magen växer och blir större. Jag känner mig mer och mer osmidig. Samtidigt ska det bli roligt med en ny människa i vårt liv. Hoppas katterna tycker det också... ;-)

080424 - Domarfördelningen till SVISS är officiell!
Vi har fått veta vilka domare vi ska ha på SVISS! Två för mig helt okända domare, på lördagen är det Helene Reiter som ska dömma Ramti och på söndagen blir det Vesna Riznar-Resetic som dömmer Ramti och Ture eller Ramti och Fia, vem jag nu fått med... :-) Det blir roligt med två nya bekantskaper!

080415 - En trevlig tjej som heter Jenny, har förälskat sig i den Turkiska Vanen och har dessutom hittat hit till hemsidan och länkat till mig från sin blogg! Bloggen är full med roliga info och kul läsning, titta gärna in hos henne här! Kommentaren om mig finns under rubriken "Jag vill ha!" :-)

080413 - Idag har jag lagt upp några nya foton i från Norak förra helgen. Två av dem vill inte funka när man klickar på dem, så jag får försöka igen. Några fler kommer säkerligen upp på katternas egna sidor inom kort.
Jag har försökt byta till Fia istället för Ture på SVISS utställning i Hässleholm. Om bytet gick igenom eller inte har jag inte riktigt förstått ännu, men det visar väl sig. Om inte så är det inte hela världen då det bara är en dag det handlar om. Vi får se, helt enkelt. Snart kommer också en ny sida med planer för kommande kull upp. Med lite tur så blir hela hemsidan utbytt snarast! :-)

080407 - Utställningssidan är uppdaterad med en ny tabell för 2008, där kan man se mina planerade utställningar, de jag anmält till, och vilka resultat katterna har fått på de som vi varit på. Jag kommer snart att lägga ut några bilder från uställningen i Norge. Håll ut! :-)

080407 - En lång utställningshelg i Norge över för denna gången. Jag är stolt och glad att kunna presentera:
GIP & IC S*Tufvans Turiddu och IC S*Vindilens Fia Fläkt! Fia blev dessutom BIV på lördagen och på söndagen fick båda mina katter sina första utländska certifikat till titlarna EP och GIC.

Vi får se om jag kommer att tävla med Ture tills han blir EP. Han är ganska less på utställningar, och även om han uppför sig fint och och är i oerhört fin kondition så trivs han inte med stressen och inte heller med att åka bil långt. Jag kanske ställer ut honom igen, men då troligen bara här i närområdet. Han har haft en otrolig utställningskarriär och jag känner inte att jag har något jag behöver bevisa. Han är en fantasisk katt på alla möjliga olika sätt, men också här hemma som stor och gosig kel katt.

Fia har imponerat på mig i helgen. Som kattunge och ung katttjej så avskydde hon utställningar. Det var en katt som jag trodde jag skulle få ha hemma. Men utställningarna efter att hon blev mamma så har det visat sig att hon verkligen kan visa upp sig, hon till och med spinner hos domaren! Jag tycker fortfarande att det finns saker att önska i hennes utseende men jag kan absolut tänka mig att se om hon kan bli GIC också, något jag inte trodde var möjligt för några år sedan.

Helgen har lärt mig en hel del. Katter som inte trivs på utställning bör få vara hemma. Detta är något jag alltid haft som måtto men som blev väldigt tydligt denna helgen. Vi har en mycket liten ras, om inte alla som ställs ut visar upp sig perfekt, så må det vara, men om katten blir aggressiv eller tröttnar så är det bara att dra den från bedömning och från fortsatt utställninsverksamhet. Det förstör så mycket för vår lilla ras att visa upp katter som inte är i kondition eller katter som inte trivs hos domaren. Det kan hända saker på utställningen som gör att katten blir skrämd vid just detta tillfället, absolut, men då kan man dra den. Ingen kommer att dömma en person som drar sin katt. Men en person som pressar sin katt att visa upp sig, trots att den tydligt är rädd eller inte vill, den förstör för rasen.

Domarna tror i vissa fall att TUV är en aggressiv katt som är opålitlig och som inte går att hantera. Detta är så klart inte sant för de flesta av våra katter, men för att inte befästa denna tanke så måste vi också inse när det räcker.

Jag vill givetvis gratulera mina goda vänner Eli och Anna och deras katter som också fick fina resultat i helgen! Elis Ebba
(RAG f 04) fick sina cert i klass 7 båda dagarna och Annas Ester (BUR n) blev IC och BIV på lördagen, och CAGCIB, BIV och NOM på söndagen. I panelen kammade hon också hem två röster, vilket var väldigt kul.

Nästa utställning blir SVISS i Hässleholm. Dit hade jag först tänkt åka med Ramti båda dagarna och Ture på söndagen, men det blir nu Fia som jag tar med på söndagen i stället. Ture är välförtjänt av att vara hemma.

080327 - För er som var inne och tittade på sidan redan i förrgår så har ni redan sett lite nya foton på Ramti. Han kallas så av mig, i alla fall. Andreas har inte riktigt bestämt sig för om han gillar det namnet eller inte. Ramti växer och frodas och blir bara mer och mer underbar, ju mer man lär känna honom. Han har ett milt mjau som knappt hörs, jag kallar honom gnisslet ibland, eftersom det gnisslar lite när han jamar. Mer info om honom finns på hans egna sida.
Jag har bestämt att anmäla honom till SVISS i Hässleholm båda dagarna, NERK i Örebro och sen blir det VK efter sommaren. Jag vågar inte säga hur mycket jag kan åka runt på utställningar mer i år efter det, men jag har några utställningar till som jag gärna skulle vilja åka till. Planer är alltid planer, jag får återkomma med hur det utvecklar sig.
Sveraks årsmöte var trevligt, många saker att ta ställning till och många intressanta diskussioner. Men också en hel del tjafs och tjat, det var ett ganska så verbalt årsmöte, får jag säga. Anna och jag hade trevligt, det hade så klart varit ännu roligare om jag kunnat vara en partyprinsessa jag brukar vara, men det kommer fler år! :-)


080312 - För att undvika missförstånd så tänkte jag att jag skriver Ramti i stället för Rumti, eftersom man utalar Rumti precis som Ramti... :-) Det går bättre och bättre för lillkillen hemma hos oss. Han har blivit vän med Fia idag. Hon tvättar honom lite på huvudet och han försöker busa med henne. Det kommer nog att bli jätte bra tillslut. Det går bra med Ture och Phoenix redan.
Till helgen åker jag och Anna till Sveraks årsmöte. Det ska bli roligt att se vad som händer inom Sverak i år och prata katt med många olika människor en hel helg. Det ända som är lite trist är att man får vara ifrån sin nya kelgris, en hel helg dessutom! :-) Men det kommer en påskhelg framöver. Får se till att ta lite foton och umgås lite med katterna då.

080310 - I lördags kom han hem, vårt nytillskott, S*Tufvans Rum Tum Tugger. Under en längre tid har jag haft ögonen på en ny avelshane och allt har känts rätt med kattungarna efter S*Tufvans senaste import Çumradan's William. En spännande stamtavla och ett absolut enastående temperament! Så ville jag gärna ha något annat än rött, eftersom det innebär att man får lite andra färger när man parar. Men i bland vill ödet annorlunda och så var det i detta fallet. Lille Rumti, valde mig! Han la sig i mitt knä och kom inte därifrån förrän jag åkte hem. Så det fick bli ytterligare en röd. Nu har han bott här i några dagar. Phoenix har accepterat honom, Ture är skeptisk men det går bättre och bättre, Fia tycker han verkar lite läskig ännu, men det kommer nog det också. Rumit är underbar! Gosar och kelar som en tok och är så levnadsglad att man får ett leende på läpparna bara man ser honom. Det ska bli så kul att se vad framtiden ger oss i denna lille buskille! Tack Anette och Leif för att jag åter har fåt ta hand om en kille i från er!

080302 - SÅ! Äntligen! Jag har köpt mig en ny dator och det tog sin lilla tid innan jag fått rätt program i den för att kunna navigera hemsidan! Men misströsta inte. Min goda vän Eli och jag håller som bäst på med en helt ny hemsida, så denna kommer snart att vara ett minne blott. Jag kommer att fortsätta med denna lilla nyhetsblogg som vanligt, men i en nyare och fräschare version.

Det har hänt massor! Det som kanske är störst och som kommer att influera mitt liv mest är att jag och min sambo Andreas ska få barn. Japp, du läste rätt, i mitten på juli kommer det en ny människa till världen och då blir troligen inget sig likt. Självklart ska jag och mina katter fortsätta i samma takt som tidigare. Parningsplaner och utställninar rullar på. Sen kanske man får ändra sina planer något när livet ändrar sig, men uppfödningen tänker jag inte lägga på is, det är ju det roligaste jag vet!

Lucy, min fina blå huskatt/perser har fått ett nytt hem. Det var det bästa för henne eftersom hon inte riktigt är av samma skrot och korn som de andra vildbasarna här hemma. Jag saknar henne så klart ändå massor. Hon flyttade i onsdags och jag grät floder hela kvällen. Hon bor numera hos Karina och Anders på Orust och vad jag fått rapporter om så trivs hon redan som fisken i vatten. Leker med mattorna, ligger på borden och vill bli klappad på magen. Vi önskar henne all lycka med det!

Mina Norgeplaner blev omvärderade igen då jag inser att jag inte kommer att kunna åka dit något mer i år. Så jag beslutade att vänta med att para Fia med Kennet, så både hon och Ture åker med mig dit för två dagar av spänning! Jag hoppas så klart på att jag kommer hem med både en GIP och en IC, men man vet aldrig. Det ska bli jätte roligt i alla fall.

Nästa helg ska jag och min huskatt Phoenix åka och besöka en IDP utställning igen, för andra gången för min del. Det kan var kul som omväxling. Det blir dessutom första utställningen för mig i år. Det ska också bli roligt att se hur Phoenix reagarar. Det är första utställningen sedan svansskadan för honom så det blir spännande att se om han kommer att klara av det framöver också. Så Föreningen Hallands Katten blir det för mig och Phoenix på lördag. Där hoppas vi träffa Anette och Leif och kanske några fler att snacka lite katt med.

Ture har också lyckats att bli Bästa Svenska Turkiska Van i år igen! I den nordiska Föreningen Vangoran lyckades en annan dansk katt bli bättre än honom men i Sverige står han ännu obesegrad. I Sverak har han blivit BIV på COTY-listan för andra året i rad. Han finns också med på COTY-listan även om det är långt ner. Ture har också blivit bästa kastrat kategori II i Västsvenska Kattklubben, så han har verkligen jobbat upp sin meritlista! Jag är så stolt över honom!

Om ca. 1 vecka så kommer det ytterligare nyheter, vad avlöjar jag då! Så håll utkik! :-)

080105 - Nytt år, nya möjligheter!
Så var det 2008 då. Jag har inte uppdaterat på ett tag igen, men det har ännu inte hänt något här. Fia vägrar löpa. Jag väntar. Därför har jag också bestämt att anmäla endast Ture till Norak. Ingen idé att anmäla Fia som säkerligen kommer att ha löpt innan dess. Men Ture är anmäld, jag hoppas vi kommer med. Det blir årets första utställning för oss i så fall. Jag tycker han är som vackast nu. Lite tjock, men oerhört maffig med sin fina päls och breda huvud.

Jag har inte gjort någon resumé över 2007 ännu, så för er som väntat... här kommer den:

2007

Ett helt år till har gått sedan jag sist gjorde min resumé över år 2006. Tänk vad fort det går! Jag har haft ett väldigt händelserikt kattår 2007. Ture har erövrat många fina poäng. Även om han aldrig nådde titeln GIC som fertil, då han kastrerades i början av året, så lyckades han fint som kastrat också. Utställningarna rullade på och på nästan varannan utstälning lyckades han knipa ett NOM. Det bästa minnet var i Malmö i mars då han ställdes ut som kastrat för första gången. Han överglänste alla och fick en underbar bedömning av Dorthe Kaae. Men det blev aldrig något BIS, även om det var nära på Spinneriets utställning i april. I slutet av sommaren märktes det tydligt att Ture var less och trött på utställningar. Jag beslutade då att dra honom från mina planerade shower och låta honom vara hemma. Inför 2008 saknas bara ett cert för att han ska ta hem titeln Grand Internationell Premier.

Ture fick också två fina kullar efter sig innan han blev kastrat. En här hemma med Fia, som jag planerat. Det blev fyra röda busfrön som fick bo hos Elisabeth och Stefan ett tag. De växte alla till sig och blev stora, stadiga och fina individer. Alla hittade egna hem som de flyttade till när de blivit 14 veckor. Den andra kullen föddes hos Annelie och Markus i Stenkullen. Det blev fem fina ungar där också. Alla utom en röd flicka flyttade till nya hem och vi önskar dem så klart lycka till i framtiden.

Fia lyckades också fint under förra året. Hon blev mamma till sin första kull och vilken mamma hon var! Jag satt bara häpen och såg på hur det var det självklaraste i världen för henne att ta hand om sina små. Hon uppfostrade dem fint med att tvätta sig, kissa på lådan, och riva sönder toa rullar till förintelsen... Allt hon tyckte att små turkar behövde kunna. När de passerat 14 veckor och skulle på utställning tillsammans med henne visade hon att hon minsan klippt navelsträngen. Det var dags för dem att flytta.

På utställningen gjorde hon bra i från sig. Hon hade inte varit utställd på nästan ett år, men fixade sitt sista cert och blev Champion. Två utställningar till blev det och det gick också bra, nu behöver vi bara ett norskt cert och hon kan bli IC också.

Kattungarna i U2-kullen blev bara så fina! Underbarare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Alla med super fina vanmönster och mysiga temperament. Det är något alldeles särskilt att ha sina egna kattungar. Det jag märkte tydligt var att vankattungar är väldigt nyfikna och intresserade av oss människor. Varje gång man kom in till dem skrek de och klättrade på mig. De ville inget hellre än att leka och hänga på mig. Väldigt sociala, fysiska och nyfikna. Man kan tro att när det fyra syskon så har de att göra ändå, men de är ändå så intresserade av oss människor. Jag slutar aldrig att förundras över hur underbar denna rasen är.

Alla hittade, som sagt, egna hem. Sista helgen innan de flyttade blev de utställda på Spinneriets utställing i Stenkullen. Love, som heter Dutchess numera, flyttade till Julia i Göteborgs skärgård. Hon fick fina bedömningar, 2 x Ex.1, BIV och NOM. I september träffade jag henne igen på VKs utställing. Hon hade blivit en stor och kraftig dam, men utställningen gjorde henne lite orolig. Hon blev Ex.2 men med en fin bedömning.
Desire, som kallas Rocky bor hos Tim och Yasemin i Lund. Han blev Ex.1 och BIV på lördagen, för att förlora mot brorsan dagen efter och bli Ex.2. Pride som kallas Peps bor hos André och Annika i Göteborg. Även han var med på utställningen. Han gillade det inte särskilt men fick ändå 1 x Ex.2 och 1 x Ex.1.
Sweetie har en alldeles egen historia. Hon flyttade till Mia och hennes familj. Men efter några månader så fick hon flytta hem till oss igen. Hon visade sig vara en mycket speciell liten kisse. På den första utställningen förlorade hon mot Love båda dagarna och blev Ex.2. Men efter att hon bott hos mig ett tag och fått visa upp sig lite mer så hade hon skrapat ihop 4 x Ex.1 och 2 x NOM och1 x BIV! Här hemma styrde hon alla de vuxna katterna med järntass och blev bästa vän med sin pappa Ture. Efter några månader hittade vi ett nytt hem åt Sweetie, hon bor nu mera hos Margaretha och där verkar hon trivas som fisken i vatten.

Under året har också en del trista saker hänt. En av dem var Phoenix som blev skadad i svansen då jag av misstag klämde honom i dörren. En plågsam resa inleddes mot att få honom frisk. Han var inte bara skadad i svansen utan hans tidigare så stabila och coola jag hade förbytts till en orolig, lätt aggressiv katt. Jag minns väl det plågade utrycket i hans ögon när han fick bo i en bur dag som natt för att inte slå upp såret. När han lyckats slå upp såret och det var blod på väggarna och golven hemma och man kunde se svansbenet när man tittade på svansen. Jag fick sitta på golvet med svansen i handen och tala lugnande till honom men så fort han började slå med svansen så skvätte blodet och han skrek. Många veterinärbesök och två opperationer senare mår han slutligen bra igen. Även rent psykiskt så har vi fått tillbaka våran kung. Jag hoppas att han också ska kunna få prova på att åka på utställning igen. Han tycker det är så roligt att få vara i centrum. Phoenix sista utställning innan olyckan blev Scandnavian Winner och där visade han upp sig från sin absolut bästa sida. Glenn Sjöbom älskade honom och han var en av två som var kvar på slutet. Det hade då varit sju långhåriga hanar som tävlat om det åtråvärda NOM:et. Phoenix förlorade, men det kändes väldigt rättvist.

Mamma och pappas ena huskatt slutade sina dagar i december 2007. Gustav, Gusten, Pusten eller Musten, kärt barn har många namn... var en medelstor, korthårig, tabby huskatt som funnits i mitt liv sedan jag var tretton år gammal. Han och hans syster Mimmie flyttade hem till oss en sensommar efter att vår tidigare katt gått bort. Jag ville först inte ha dem alls, eftersom jag saknade den gamla katten så. Men efter mycket övertalning av min mamma så tog vi hand om dem. De kostade 100kr för båda...
Jag minns hur Gustav låg under mitt täcke och hur bara hans lilla huvud och jätteöron stack fram. Plötsligt spann han och jag var överlycklig.
Han hade jätte stora öron som kattunge och vi kallade honom tratten ett tag. Gustav hade ett händelserikt liv. När han var runt 4år gammal råkade han ut för en olycka och bröt benet. Veterinären spjälkade och bandagerade honom och han fick bo i tvättstugan i två veckor. Efter det mådde han bra igen och benet blev helt återställt. Hans favorit mat var helt klart grillad kyckling. Han malde ner hela kycklingen med ben och allt. Sen satt han och slickade sig förnöjt.
Gustav hade världens tystaste spinnljud, det kvittrade nästa lite när han spann. Gustav var en katt som ville ha saker och ting på sitt vis. Men när han ville kela så älskade han att bli upplyft så att han kunde hänga över axeln med nosen i mitt hår. Han spann tyst, trampade med tassar och dregglade mängder. Jag var alldeles blöt och randig av hans klor på axeln.

För ca. ett år sedan märkte mamma och pappa att han började markera inne. På soffan och på gardinerna. De var inte glada eftersom parketten blev förstörd och de visste inte hur de skulle få bukt på det. Gustav var givetvis kastrat sedan han var 10 månader. Veterinären gav dem rådet att pyssla om honom mer. Mamma hade fått för sig att han kanske blivit senil och lite virrig. Hon ordnade flera sovplatser med mjuka korgar och filtar, hon tyckte till och med att det blev lite bättre. Men i mitten på december ringde hon mig och bad mig komma hem med en kattbur. "Han andas konstigt" sa hon. När jag kom dit dagen efter så andades han med magen, på något konsigt sätt. Man såg hur det såg väldigt ansträngande ut. Men han spann ändå. På lucia dagens förmiddag åkte pappa med Gustav till veterinär Mårten Hansson. Han gav domen att Gustav hade lungorna fulla med vatten, därför andades han med magen, och det fanns inget mer att göra för honom. Gustav fick somna in, 14 år gammal, efter ett mycket värdigt kattliv.

Farväl Gustav, min vän. Vi ses igen.

Svårt att gå vidare och berätta om annat efter detta men fler saker har ju hänt under 2007. Jag har bland annat pysslat med tidningen Vangoran i ett helt år. Det tar mycket mer tid än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har efter noga övervägande bestämt att göra den i ett år till, och sedan se om jag ska lämna över till någon annan. Jag är också sekreterare i Västsvenska Kattklubben, det tar också tid och kraft. Det är dock roligt att få vara med där det händer och jag trivs, trots all tid det tar, med mina förtroende uppdrag. Förra året fick jag nöjet att åka på Sveraks årsmöte, som representant från VK. Det var en upplevelse jag sent ska glömma. Jag hoppas jag får möjlighet att åka igen någon gång.

Jag avslutade också min tvååriga butiksledar utbildning i våras, direkt efter fick jag ett vikariat som säljare på Scandinavian Photo och nu har jag avancerat upp till butiksansvarig. Jobbet är underbart och jag är glad att jag fick möjlighet att komma dit. Min chef är en mentor som jag tror många av oss som är lite nya på våra poster i arbetslivet kan behöva.

Andreas och jag har haft det riktigt turbulent under året som gått också. Ett tag trodde vi att vi skulle gå i sär helt och hållet. Det var också tal om att vi skulle forsätta vara tillsammans men att vi skulle flytt i sär och leva som särbo. Men nu, efter noga övervägande, är vi på banan igen och vi ska fortsätta vårat liv tillsammans, som sambo. Vi har insett att vi inte vill leva utan varandra. Vi hoppas kunna hitta någon annanstans att bo, så att vi och katterna får ett lite drägligare liv.

Vad kommer att hända under 2008 då? Jo, jag väntar fortfarande på att Fia ska löpa. Gör hon det så hoppas jag att S*Rytorps första sköldpaddsfärgade van ska födas. Vi får se om det kan bli verklighet. Jag hoppas också kunna komma iväg till Norge i april och ställa ut Ture så att han kan få den åtråvärda titlen GIP. Jag vill gärna också komma iväg med Fia till Norge så att hon kan blir IC. Men hur lång vi kommer i våra planer kan man aldrig veta. Det lite annat på gång i mitt liv också. Vad berättar jag längre fram. Nu vill jag passa på att önska er alla ett riktigt gott 2008!

2006 och nyheter från de första månaderna 2007