:: Allmänt :: Standard :: Färger och mönster :: Grupper vid utställning

Allmänt

Skogkatten är stor, robust och muskulös med yvig svans och halvlång päls. Pälsen har tjock underull, för att skydda mot kyla, och de långa vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och utmed sidorna för att ge skydd mot regn och snår. För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mera skydd fick dessa mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar under trampdynorna och den långa ludna svansen. Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så mycket om och gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade tillgängligt, dock ej siamesteckningen.

Skogkatten har lång kropp och höga ben, där bakbenen är högre än frambenen. Den rör sig mycket smidigt och är en suverän trädklättrare. Ner tar den sig oftast med huvudet före.

Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. De stora tofsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de stora något snedställda ögonen, den kraftiga hakan och den raka profilen förstärker det vilda utseendet.

Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter har varje Skogkatt sin stora personlighet. Den är även lekfull och intelligent och småpratar gärna utan att för den skull vara högljudd.

Pälsen är trots sin längd lättskött, men en tova då och då vid pälsfällningen kan förekomma. När skogkatten fäller sin päls, ja då fäller den och till slut ser den nästan ut som en korthårskatt där bara svansen och knickerserna visar att den är semilånghår.

I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första gången och bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen. På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar, kom inte avelsarbetet för att bevara denna nationalkatt igång igen förrän 1972. År 1973 godkändes rasen i Norge efter att man enats om standarden. Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen ca 100 st katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat.Rasen blev godkänd.

Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter som fick exporteras. 1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen.


Rasstandard
 

Generellt Storlek stor

Huvud Form triangelformat, med alla sidor lika långa; med god höjd sett i profil; pannan lätt rundad; lång, rak profil utan brott i linjen (inget stop)

Haka kraftig

Öron Stora, breda vid basen, spetsiga; med lodjurstofsar och långa hår i öronen. Högt och öppet placerade, så att öronens yttre linjer följer huvudets linjer ner till hakan

Ögon Stora och ovala, öppna, lätt snedställda, alert uttryck, alla färger tillåtna oavsett pälsfärg

Kropp lång, kraftigt byggd, kraftig benstomme

Ben kraftiga, höga ben, bakbenen högre än frambenen

Tassar stora, runda, i proportion till benen

Svans lång och buskig, skall nå åtminstone till skulderbladen, men önskvärt är att den når till nacken

Päls Semilång. Den ulliga underpälsen täcks av en vattenavstötande överpäls. Dessa långa, grova och glänsande hår täcker ryggen och sidorna. En fullpälsad katt har skjortbröst, en full krage och byxor. Alla färger är tillåtna, inkluderat med vitt, utom maskade varianter, choklad, lila, kanel (cinnamon) och fawn. Alla mängder av vitt är tillåtet, t ex vit bläs, vit medaljong, vitt bröst, vitt på magen, vitt på tassarna etc.

Fel

Generellt för små och klent byggda katter

Runt eller fyrkantigt huvud

Profil med brott (stop)

Små öron, för brett placerade, för tätt placerade

Korta ben, tunna ben

Kort svans

Torr, knutig (tovig) och för silkig päls

Färger och mönster
 

Grupper vid utställning