Nej, skottarna var inte först på plan. Troligen var det istället några irländska munkar som kom underfund med hur man skulle gå till väga för att skapa denna gudabenådade dryck.
Över Irländska sjön kom sedan whiskyn till Skottland och där slog den rot med besked. Idag räknar man till fyra huvudregioner där man producerar högklassig skotsk whisky. Highlands, Lowlands, Campbeltown och Islay. Var och en med en egen karaktär och smak.
Highlands är den största regionen med många olika karaktärer, men med ljungens sötma som gemensam nämnare. Regionens hjärta är den kända River Spey.
Lowlands står främst för en lättare whisky och ingår ofta i olika blends, blandningar som ska lyfta fram enskilda whiskymärkens specialiteter.
Campbeltown var en gång i tiden en av de stora regionerna med en stor produktion och många destillerier, men historien om förflackad kvalitet släckte många av dessa. De två som finns kvar producerar fin maltwhisky med en sälta som är något av regionens kännemärke.
Islay, slutligen, är kanske mest känd för sin rökiga smak. En unik kvalitet som kommer sig av den speciella torv som man eldar med då man torkar sitt korn.
Whisky är mycket tycke och smak. Och ska så vara. Men de flesta är eniga om att det är i Skottland som whiskyns själ står att finna.

Välkommen till den här webbplatsen!

Här skall jag försöka ge er en glimt av, var jag har mina intressen nu för tiden. det kan också vara ett sätt att knyta kontakter till förlorade länkar, i så väl nya som gamla landet. Över fotot finns en länk till min e-post.

Jag är av födsel och ohejdad vana Värmlänning i förskingringen, [Dalarna] södra Dalarna, rumpmasarnas rike, Fors ligger centralt mellan Avesta, Garpenberg och Horndal, en och en halv timma till Solvalla. Och en dryg halvtimma till Romme. 

Att Fors har stått modell för den Svenska "hålan", var något jag fick höra på riksradion en gång. Fors svarade då upp mot alla kriterier för en "håla", orättvis då det fanns både affär, kiosk, Bryggeri och pizzeria. Och vad ingen vid den tiden tänkte på, Världens största Falskartongbruk, ett bruk som under året 2005, fått utmärkelsen Excellence 2005, Utmärkelsen Svensk Kvalitet 2005. 

Så kom tanken som Flashen tog upp i sin Blogg,  varför är det inte flera som är ägare? Kanske för att de inte fattar att dom bara betalar 245 kronor i engångskostnad! Inga månads- kostnader eller dylikt! 245 kronor utlagt på bara  ett år är faktiskt löjliga 70 öre om dagen!