På 1700-talet när Bellman levde stod Frankrike högt i kurs. Man använde gärna franska ord och uttryck för att verka förfinad.

Från Frankrike kom också nyheten med lantlivets behag - “låt oss återvända till naturen“. De rika stockholmarna skaffade då sommarställen i närheten av huvudstaden.

Ett av dessa sommarställen låg i Trångsund och var stadstjänstemannen Magnus Zettermans sommarbostad Fållan. Zettermans hustru i första äktenskapet var släkt med Bellman och sommaren 1773 var han en flitig gäst på Fållan.

33 år och ogift
Bellman var vid denna tid 33 år och ogift. En av gästerna denna sommar var den 20-åriga Vilhelmina Norman, dotter till en avliden hovkanslist. Enligt den tidens sätt att se hade hon passerat sin bästa tid. Trots detta ägde hon något som i hög grad lockade Bellman. Hon var en utomordentlig matlagerska. Carl Mikael var mycket intresserad av såväl mat som dryck vilket också märks i hans författarskap där det ofta nämns.

Skrev 23 dikter vid Fållan
Till Vilhelmina Norman skrev Carl Mikael flera dikter: “Pastoral till Mademoiselle Vilh.“, “Afbön till mademoiselle Vilh.“, “Öfver en kyss af Mademois. V.“ samt den underbart vackra dikten “Fiskafänge“, som numera fått titel av begynnelseorden “Opp Amarillis“.

Sammanlagt skrev Bellman 23 dikter under vistelsen på Fållan.  Avsikten med dikterna var dels att skapa en opera dels att vinna såväl kungens, Gustaf III, som Vilhelminas ynnest. Bellman sköt dock upp dessa planer efter Vilhelminas avslag på hans frieri. Han skaldade: “För skall solen sluta skina, för skall havet gå sin kos, förrän jag glömmer Vilhelmina, som är söter som en ros“.

Ny kärlek
Hur gick det för Vilhelmina? Jo, hon gifte sig med en gammal sadelmakare som bara lämnade skulder efter sig när han avled år 1784.
Carl Mikael hittade dock snart en ny skönhet att prisa, den då blott 18-åriga Lovisa Fredrica Grönlund med vilken han senare gifte sig och fick fyra söner.

Magnus Zetterman och livet på Fållan har Bellman skildrat i dikten “Öfver värdens bortovaro från Follan“. Då Magnus Zetterman avled 1787 skrev Bellman två kväden till hans ära. Han prisades i dessa vännen Zettermans frikostighet och det behagliga lantlivet vid Magelungen.

Än idag...
Själva torpet revs - troligen år 1840 - sedan det stått obebott i flera år. Men vid den kulle vid sjön Magelungen där det låg, kan man än idag kan se de fyra lindarna man kallar “Bellmanslindarna“.

Mer att läsa om Bellman finns hos bellman.net