I går kom det lite blod i trosan och delar av "proppen" i dag. Det behöver inte betyda ett dugg eftersom kroppen gör sig redo långt före en förlossning så jag har inte sagt något till maken. Vid min förra graviditet jagade jag upp honom för minsta lilla förändring (jag hade ju aldrig fött barn innan, hur ska man veta vad som är på riktigt?) så den här gången vill jag vara säker. I övrigt mår jag som jag gjort den senaste tiden. Det molar i magen och man känner sig vissen, vi får se om det blir något mer (rent statistiskt sett så är möjligheten noll eftersom både jag och syrran gått över tiden med 16 dagar med tidigare barn)

2005-07-21

I går åkte vi in till förlossningen och det visade sig att jag hade regelbundna värkar men att de inte påverkat tappen nämnvärt (barnmorskan sa något om att den var mjuk och att hon fick in ett finger men den var fortfarande bibehållen). De gav mig en injektion Bricanyl för att ta bort sammandragningarna (eftersom jag ska ha snitt och det inte är önskvärt med värkar) och så fick man vänta där i sex timmar för att se om det gett effekt eller om de måste snitta. Som tur var fungerade medicinen för när vi låg där fick jag en sån fruktansvärd ångest och huvudvärk (jag lider sen barndomen av sjukhusskräck och mår därför som sämst att vara på just ett sjukhus.) Jag började att tänka på barnets ankomst och jag kände mig inte alls redo. Den första tiden med Alec var svår och det är rätt tufft att gå igenom samma sak en gång till när man redan har ett barn att ta hand om. Jag behöver verkligen den här extra tiden för att samla mig lite...

2005-07-23

Jag mår fruktansvärt illa och känner mig konstant magsjuk men det är nog"bara" den lilla som trycker på min magsäck som i sin tur hade en massa konstruktionsfel sen innan graviditeten. Jag orkar inte ta mig för något och saker som att diska blir världens projekt som jag oftast ber min man att göra i slutändan (tillsammans med dammsugning, rengöring av badrummet och annat kul). Bläh, ska gå och vila nu...