I morgon ska vi till logopeden på Danderyd med Alec. Han har svårt att svälja mat och prata rent, så det är i princip det de ska kolla. Jag hoppas att de kan hjälpa honom eftersom det är väldigt svårt att förstå honom och få i honom mat. Han vill mycket, men det går liksom inte... Jag tror att jag blir mer frustrerad än han många gånger. Jag ser det lilla han äter och VET att han inte klarar sig på det, men eftersom han är en driven och levnadsglad liten kille så gör han det, för stunden, trots att han till kvällen blir väldigt grinig. Sen har vi talet... Han är snart två och ett halvt och kan fortfarande inte säga mer än fem ord (halv) rent. Han babblar en massa, men ingen förstår, och det skapar förvirring många gånger.

Det är en sån otrolig skillnad på honom och Oliver. Oliver kan redan säga "mamma", "pappa", "titta", "hej då" (och vinka) , och han är bara tio månader.... Jag VET att Alec har samma intelligens som andra barn, och just därför hoppas jag verkligen att logopeden kan ge oss några bra råd. Som mamma känner jag att Alec behöver mer hjälp på något sätt, men jag vet inte hur?

En kul grej som hände var att vi skaffade en hamster till Alec. Eftersom vi inte förväntade oss att han skulle kunna ge den ett namn, sa vi att den hette "Musse". I flera veckor har vi försökt att få Alec att säga "Musse", men i dag sa han plötsligt "titta! Buddha!", utan att ens sluddra. Vi frågade om och om igen. "Är det Musse?" "Nej", sa han "Buddha". Varför valde min lilla kille ett sånt namn? Buddha är ju värstahands profeten...