Denna underbara lilla hund, YORKSHIRETERRIEN, presenterades jag för i slutet av 60-talet och det blev kärlek vid första ögonkastet.
Det dröjde några år innan det var tid för mig att skaffa hund, men 1973 kom min första lilla Yorkshireterrier. Det blev en liten tik, MYRAN.

MYRAN var ingen utställningshund, vilket heller inte var tänkt. Genom henne lärde jag mig rasen och det var mycket lärorikt. Hon var inte en Rastypisk yorkshirterrier, hon hade inte den rätta pälskvalitén.

LINA blev min nästa hund. Nu hade jag lärt mig en hel del om rasen och ville gärna ha en kull valpar.
En valp fick stanna och det blev Beata.

BEATA var en fantastisk liten york. Hon var inte stor, älskade barn, var en bra mamma. Jag hade lyckan att få ha henne i dryga 15 år.
Ebba blev valpen efter Beata, som fick stanna hos oss.

EBBA är en blyg hund, med en stor uppgift här i livet, att bära 
”Jätte pinnar”, titta gärna in på hennes sida, där kan du se bild på henne.
Ebba fick ingen tik, så jag köpte en ny liten tik.

SIGNE kom en gråmulen dag i mars 2004. Hon är en glad hund med terriertemperament. Hon hoppar som en gasell och hennes älsklingsställe är att ligga på bordet på uteplatsen och spana efter fåglar. Hon hatar skator! 

MÄRTA är en tik från Signes första kull. En kelig liten tös, som är mycket lik sin mamma både till sätt och till utseende. 
Märta älskar andra hundar och vill gärna hälsa.