070505
En lång dag har det varit idag. Den började allaredan 05.45. Vi begav oss till skogen för att jag skulle gå spår till spårtävlingen idag. Tyvärr sprack den som fick mitt spår. Tillbaks till klubben för frukost och promenad med Åsa och Zepp. Sen bar det av för att handla äppelträd. Ville ha vintefrukt eftersom de jag har, är färdiga redan i september. Tänk att kunna gå in på handelsträdgården och köpa sig ett äppelträd!!! Fantastiskt! Tala om lättroad ;-). Väl hemma var Alva mig behjälplig och drog loss ett par rötter när jag grävde. Stora gröna syrliga äpplen hoppas vi på. Fick blodad tand så imorgon åker jag nog och köper mig ett par hallonbuskar, trots att jag har massor i skogen...
Som sagt så går hund och katt bra ihop, så till den grad att Sixten snuttat på Alva så hon fått mjölk :-/. Trodde inte mina ögon men nu får han inte göra så mer. Vill inte höja risken för skendräktighet om jag nu sluppit det hittills...

070503
Vi har tävlat lägre... Det började i alla fall bra, 10 upptag och en pinne borta, 9. Jag hade redan innan bestämt att inte lägga någon plats eftersom jag är så himla rädd att nån hund ska gå upp och att det ska bli bråk. Jag vill inte förstöra nåt som jag måste ha i framtiden, och risken att det händer nåt är störst i lägre (för att inte tala om lydn. I). Mycket riktigt, redan på morgonen aviserade en medtävlare att han minsann skulle lägga plats med sin hund fast han alltid går upp och går till en annan hund. Han hann inte mer än gå ett par steg förrän hunden (stor schäferhanne) gick upp och fram till närmast intilliggande. Vad säjer man, sånt förekom öht inte för 10 - 15 år sen. Möjligen att en jycke gick fram till föraren... Men den här människan skulle minsann träna... På att hunden ännu en gång fick chansen att försöka dra upp en annan hund, tydligen...
I vilket fall som helst så var jag totalt borta och hade inte Alva med mig alls, inte ihopsamlad, och bröt linförigheten efter två meter... haha... Total blackout. Vårat paradmoment helt åt pipan... Så kan det gå, som Kurt Vonnegut jr säjer, eller sa...
Jag var på väg att bryta hela tävlingen innan jag kom till mina sinnens fulla bruk och insåg att jag kan ju faktiskt bli godkänd och vinna utställningscert. Inte riktigt med på framförgåendet heller, men sen var det nior och tior på resten utom krypet, startskall och något hög (vi som tränat så hon är lika låg som om hon ligger ner, men vad hjälpte det...?), renderade i 7,5 och - hör och häpna - 5,0. Letar f.n. utställningar...
Har klippt gräset för första gången med min urtjusiga husqvarnatraktor. Märkte på en gång hur rätt det kändes med iPodens Sennheisserpluggar innanför hörselskydden och vinden i min svedda lugg...
Alva och Sixten går alldeles utmärkt ihop och han är social och go med oss, men blir väldigt skygg när det kommer folk hit. Tråkigt eftersom jag vill att alla ska se vilken himla fin katt han är. Som sagt, helt olik Gunnar som gillade alla och inte var ett dugg rädd. Fast huvudsaken är ju att han gillar oss förstås...

070324
Lördag morgon och jag kan meddela att blåmesen inte gett upp. Finns det nån ornitolog som kan föreslå nån åtgärd? Den är väldigt ihärdig.
Sixten har flyttat in och det går faktiskt riktigt bra. Jag var lite orolig att han inte skulle vara lika gosig som Gunnar, men det är han. Han är bara lite livligare, Gunnar var så kylig. Jag tror att jag har glömt bort hur det var i början.
Vi var hos veterinären i torsdags för lite besiktning och vaccination och sånt. Förutom en insident på ditvägen, så gick det bra: Sixten blev så stressad och upprörd över att bli islängd i en bur och in i en bil igen, så han gjorde helt enkelt på sig. Det var bara att vända hem och göra rent och ge sig iväg igen. Stressigt värre...
Jag tror att vi kom överens om att han har nån slags raskattsgen i sig eftersom han har en rak ganska lång näsa, inte konkav som vanliga bondkatter, och ögonfärgen är också väldigt speciell. Dessutom har han, till min bedrövelse, tendens till lite längre päls (jag vill inte ha nån pälsvård på katten!).
Alva har i alla fall blivit av med sin långa päls och som vanligt var det en kamp om öronen. Envis är hon så det räcker... Hälften vore nog. Stort tack till Åsa som kom över bara av en händelse...
Nä, nu ska vi ut och träna i det grå vädret.

070301
En reflektion bara: Köpte en kattbok på rean, fick en i julklapp och dessutom läste jag en i höstas. I samtliga har hundar nämnts. I samtliga har hundar tillförts egenskaper de INTE har. Jag har läst en hel del hundböcker. Inte i någon har ens ORDET katt nämnts. Det säjer en hel del, vill jag påstå.

070223
Hipp hipp hurra för Alva som fyller 3 år idag! Lilltösen är allaredan tre år gammal. Tiden går...

070218
Alva löper... Varför får jag bara tikar som älskar att löpa så mycket att de måste göra det jämt och ständigt? Drygt fem månader sen sist. Jag var så övertygad om att hon inte löpte att jag trodde hon hade urinvägsinfektion. Så det var ju skönt i alla fall, att hon inte hade det...
Vi har i alla fall varit flitiga och tränat små små krypsteg inne på mattan och i går spårade vi. Hon var riktigt duktig den här gången.
Idag har vi åkt skidor på banvallen vid Lindbacka. Det var Bettan och jag som åkte. Det brukar bli riktigt livat när hon har en hund framför sig och denna gång var inget undantag. Lyckades ganska bra med starten, men sen blev det lite jobbigt när vi skulle passera ett par weimeraner på promenad. Tyckte att jag lyckades ganska bra för jag tog in henne så hon sprang mellan skidorna, men av någon outgrundlig anledning gled skidorna isär när vi skulle passera den andra hunden, och som följd av detta föll jag ohejdat. De stackars människorna som var tvungna att bevittna det hela såg sig tvingade att fråga om jag behövde hjälp (vid det här laget hade Alva glömt bort hundarna och hade bara Zizanie för ögonen) och det är inte speciellt enkelt att ta sig upp när jycken drar framåt allt hon har, så jag bad om de kunde hålla i henne. Jag tyckte det räckte, men rätt som det var högg karln tag i armen på mig och lyfte och vips var vi på väg igen. Tack tack, men jag kan faktiskt själv...

070202
Nu har det gått en vecka och det känns fortfarande. Han har ju bara bott hos oss en kort tid men man fäster sig så himla mycket, speciellt som han var en så oerhört trevlig katt. Han kom alltid och ville gosa och spann så det stod härliga till. Och hur han och Alva lekte så han satt fast i skägget när hon gick iväg. Och hur han studsar fram till henne där hon ligger med tuggbenet för att när han är en millimeter ifrån sladda iväg över golvet i en faslig fart; han var så säker på att hon inte skulle jaga honom när hon tuggade ben. Och hur han tog världens största mus mitt på julafton. Och hur han alltid ville ligga nära nära när vi skulle sova. Och att han var världens sötaste, vackraste och tappraste lilla katt...

070128
Världens tappraste lille kattunge finns inte mer. Lille, lille Gunnar utvecklade en sjukdom, ett kattvirus: FIP, som inte går att göra något åt. Så i fredags somnade han in, lugnt och stilla, i mina armar. Det känns för jävligt...

070107
Så här ser det ut: Jag sitter längst ut på soffkanten med den bärbara framför mig på soffbordet (ingen rekommenderad arbetsställning, men dock). Alva ligger bakom mig med ryggen mot ryggstödet och spjärnar mot min rygg med alla ben. Gunnar ligger i mitt knä och sover. Ganska mysigt tycker jag...
I fredags tränade vi lydnad på Kumla BK och jag kan konstatera (som om jag inte visste det innan) att jycken inte är en hund man vilar i form. Igår var vi i Kilsbergen och spårade. Tusen och åter tusentals orienterare var i farten, men det gick fint fram tills jag såg spår av nån annan än jag i det blöta. Hon hade det riktigt jobbigt, men till slut var vi förbi det jobbiga och kunde ta oss till slutet.
7 januari och 6 grader varmt. What can I say...

070103
Nytt år och då är det ju brukligt att sammanfatta föregående.
Det har ju hänt en del, vi har flyttat ut på bondvischan och det har inneburit en stor omställning. Även om det har varit jobbigt i och med en del ombyggnation, så ångrar jag inte att vi flyttat, fattar inte att jag väntade så länge.
Sen har vi skaffat katt, Gunnar, och det har ju redan visat sig vara ett klokt beslut. Och varför heter han Gunnar måntro?..
Det som vi inte gjort som vi skulle är tävlat, men det blev lite mycket med huset och allt så det får vänta tills våren. Vi har alla moment, det är bara jag som ska mobilisera all mental fokus och styrka som krävs för att kunna genomföra en tävling. Önskar att jag kunde ha en lite mer kylig inställning till TÄVLING. De flesta av mina träningskompisar har kommit mycket längre med just den biten...
I fredags tränade vi sök, som först gick åt pipan men fick en bra avslutning.
På lördagen tränade vi på Kumla BK. Bl a gick jag in för att gå ett långt fritt följ, så där en fem sex minuter utan belöning. Behövde inte bryta någon gång eftersom hon gick så himla bra.
I söndags stod det spår och lydnad på schemat. Spåret gick bra, vi gjorde lite klurigheter och hon fick bl a spåra genom en grusgrop med vinkel vilket gick bra. Däremot var hon inte tyst på lydnaden, så vi la ner det ganska snabbt. Det är sånt som händer då och då och det enda sättet är att lägga ner träningen när hon är på det humöret.

Gott nytt och fortsättning och sånt!!!