Okej, han började leka redan nästa dag. Som en galning faktiskt. Gunnar var kyligare och bara smalt när man fick upp honom i famnen. Sixten kan inte vara stilla i två sekunder om han inte är riktigt trött... Annars är han lika gosig och sover på min kudde osv. Han går redan ihop med Alva som måste hållas i styr för att inte bli alltför exalterad och ta till tänderna i ivern att visa sin ömhet.
Sen har vi då den galna blåmesen... Det började i onsdags när denne krabat försökte ta sig in i huset genom fönsten. Han flyger liksom runt huset och klänger och hackar på rutorna för att ta sig in. Hörde med en som vet mer om fåglar än jag som sa att en teori är helt narcisistiska motiv, dvs fågeln speglar sig i glaset och helt enkelt blir förälskad i sig själv. Det finns fullt med blåmesar ute, men det är tydligen bara han själv som duger...
© ak