En tid efter Pers begravning började rykten gå i byn om att Per nog inte dött en naturlig död. Dessa rykten nådde såsmåningom häradshövding Karl Fredrik Furtenbach, då boende i Fjällbonäs. Furtenbach vände sig till länsstyrelsen i Västerbotten för att få till stånd obduktion och kemisk undersökning av Pers kvarlevor.
Per Larsson Vikberg låg bergravd på Arvidsjaurs almänna kyrkogård. I juni 1825 anlände provincialläkare Genberg från Skellefteå för att från Pers kvarlevor ta prover på mage, tarmar och andra organ. Provincialläkare Genber tog med sig dessa prover hem till Skellefteå och meddelade i augusti att man funnit spår av svavelsyra och arsenik i den döde Pers innanmäte.
Den 15:e oktober 1825 samlades tinget i Arvidsjaur. Till tinget hade man kallat hela 34 st vittnen, de flesta från Glommersträsk. (Över 800 handskrivna papper finns bevarade från detta ting).
Tinget fann två personer misstänkta för mordet på Per Larsson Vikberg. Den ena var hans svägerska, Anna Stina Olofsdotter (f.1801) gift med hans yngre bror Johannes, den andra misstänkta var Anna Stinas mor Marta Larsdotter (f. 1763). En tänkbar orsak som anfördes för att dessa två eller någon av dem skulle ha velat ta livet av Per var att hans bror Johannes (deras make respektive svärson) då skulle ta över arvsrätten för hemmanet i Glommerträsk.
Ärendet gick såsmåningom vidare till hovrätten som hänsköt det vidare till Kungliga Majestät med rekommendation om att båda kvinnorna skulle förpassas till Korrektionsanstalten i Stockholm. Kungliga Majestät biföll hovrätten begäran och de båda kvinnorna sändes till Stockholm.
Den 64-åriga Marta Larsdotter anlände till Centralfängelset på Norrmalm i maj 1827. Hon beordrades då enskilt rum i väntan på bekännelse.
Anna Stina Olofsdotter, då 28 år, anländer till samma anstalt i juni samma år. Anna Stina dör i fängelset av Skörbjugg redan den 7:e september samma år.
Hennes mor Marta uthärdar sju år i isoleringscellen, hon avlider den 6:e augusti 1834, 73 år gammal, orsaken är "naturlig död". Innan dess har hon en gång blivit dömd till döden genom halshuggning men den domen ändrades sen det inte gått att bevisa att hon med arsenik dödade sin svärsons bror. Mordet på Per Larsson Vikberg blev med andra ord aldrig uppklarat.
Varken Per Larsson Vikberg eller någon av de två anklagade för mordet på honom är någon av mina anfäder däremot finns en hel del röriga släktskap som visar hur jag kommer in i släkten. Ett försök att visa detta görs i figuren nedan.
Johan Oscar Lundström var min farmors far. De blåmarkerade personerna i figuren är mina anfäder.