Logo NSF 1888 Logo

 

Startsida

Föreningen

Medlemmar

Stadgar

 

reklam Självbefläckelse —
det riskfria alternativet!

k_f_ran@hotmail.com

Legender

Tips & Råd

Suomalainen

English

Några röster om SNF

Till Lob

 

Föreningens historia:

Medborgare!

Vårt kära Göteborg, som tronar som en siren vid havets strand, sköljd av böljorna, smekt av sjöbrisen och så gott som dagligen tvättad av ett ihärdigt och aldrig sinande regn.
Vårt kära Göteborg, så välkänt för sin lössläppta fångvård, sina inbjudande kyrkogårdar och sin kastvänliga gatsten...

Naturligtvis var det här Självbefläckarnas Nordiska Förbund skulle ha sin upprinnelse.

Allt började i Skinnrullarligan 1878.

De tongivande fundatorerna av vår förening möttes genom denna och man kan utan överdrift säga att SNF 1888 är en intellektuell och mera litterär fortsättning på det arbete som inleddes med Föreningen Sagge, Göteborg — Skinnrullarna.

Och man kan gå ett steg ännu längre genom att säga: Vi har allt att tacka en enda man för vår existens — Onan, barbaren — mannen som gav namn åt det härligaste man kan ägna sig åt. Mannen som gav handtrallan ett ansikte. Han som offrade allt för den enda sanna kärleken!

Geniet Hade det inte varit för detta enastående snilles oerhörda arbetskapacitet, så hade vår kulturförening aldrig sett dagens ljus.
Den saken står utom varje tvivel!

På det konstituerande första årsmötet den 19 juni 1888 medverkade samtliga kvarlevande medlemmar från tidigare Götiska förbundet, en från Svenska akademien, två från Åbo akademi, sex mer eller mindre kända norrbaggar samt fem medlemmar från Keflá-Ðerðirþùr.

Sedan dess har vi hunnit med att byta namn tre gånger. Först hette vi Självbefläckarnas Nordiska Förbund. Därefter Självbefläckarnas Förbund i Norden, Nordiska Självbefläckelse-Förbundet — innan vi på årsmötet nyårsaftonen 2001-2002 bytte tillbaka till vårt ursprungliga SNF 1888.

Denna sida blev senast uppdaterad
14 mars 2002 — av LOB

I begynnelsen... Och HERREN sade: "Här! Du är sölig. Torka av dig!" Och Mannen gjorde så.
Ty så säger Skriften:


"Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov, tog Gud ett av hans revben...
Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en blond historia med stora pattar och högst tvivelaktigt förstånd och försåg denna med ett hål, dit mannen skulle stoppa sin lem, och sedan förde Han henne till mannen.
Då sade mannen:
— Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött, men hellre runkar jag än umgås med det åbäket!"