Det är en kapitelrubrik i Lars-Olof Bengtsons bok "Excelsior" (utgiven på det egna förlaget Ran). Och bättre kunde skiten inte formuleras. Han har suttit som en slappbög och vomerat över sin jävla skrivmaskin. Och begär att vi - prostatauslingar och slappfittor - ska läsa hans trehundra utskitna sidor.

Vad värre är: kulturkungarna tycker att det är bra. Kritikerna har äntligen funnit en harmlös enfant terrible. Lars-Olof Franzén begav sig ända hem till oraklet i lägenheten i Göteborg. Han fann att den unge mannen var intelligent - inte en långhårig ligist som i värsta fall kunde ha sparkat redaktören på pungen. Se där gick gubben miste om lite spänning i det tråkiga kulturlivet.

SÅ HÄR ÄR DET att läsa Lars-Olof Bengtson, eller LOB som han kallar sig. Fullt med skällsord och fula angrepp mot kvinnor, miljöaktivister, politiker och diverse välkända personligheter. Värst går han åt kvinnorna - dessa slappfittor och horungar - och jag kan förstå att gubbiga kritiker som just gått genom sin tredje skilsmässa och tycker att kvinnor är ett drägg man helst jagar på förlagsfester uppskattar hans uppriktiga kvinnoförakt.

Självironi? - Nej här finns inga sådana nyanser. I helvete.

"Excelsior" är ingen roman. Det är trehundra sidor med korta utbrott över ditten och datten. En del riktigt bra formulerat som den här:

"-Stoppa daltet med brottslingarna! svor herr Nassar Oredsson.
-Ja, det är ju inte klokt att låta dem sitta i regeringen, genmälde jag hårt."

Men att denna samling av hyfsade göteborgshistorier och taskiga försök till provokation skulle vara litterärt intressant eller läsvärt är bara bullskit(sic!).

"Excelsior" är helt enkelt alldeles för innehållslös. Det är trehundra sidor pennfäktande som inte har något syfte eller någon angreppspunkt. I längden blir det trist och tråkigt med det ändlösa kiss och bajsandet.

MEN HUR KAN aktade kritiker på kultursidorna få ett så fullständigt hjärnstillestånd att de faller i extas över detta? Är de så långt från verkligheten att de i sin förtvivlade jakt på det modernt radikala hoppar på "Excelsior"? I sådant fall har det hoppat fullständigt fel. För det här har inget med radikalism att göra... Okej för barnsjukdom - men inte radikalism.

Åttiotalets prosadebutanter har varit mycket allvarliga och seriösa. De flesta har skrivit i en klassiskt litterär tradition. Är det så att törsten efter antikonst - antilitteratur - är så stark att man till och med accepterar den här halvtaskiga flyktsodan.

Eller kan man vända på hela steken? Det kanske är så att LOB lyckats med sin provokation. Men på ett oavsiktligt sätt. Varken Hagge Geigert, Sune Mangs eller Bengt Westerberg(SIC!!!) lär åtala honom. Men hans bok har lyckats klä av en rad svenska litteraturkritiker. Nu står de där med rumpan bar. Gubbarna.

Perwerten

Jag kanske skall tillägga att Per Wirtén är en kristen socialdemokrat som själv romandebuterade året innan med en roman som sålde i 16 (sexton) exemplar. Han blev "avrättad" av de kritiker som överhuvudtaget ansåg det mödan värt att recensera honom. Båda två.
Lägg därtill att han är för usel skribent för att försörja sig hos de riktiga tidningarna och därför måste frilansa hos diverse obskyra vänsterblaskor. Man märker hur han förtvivlat anstränger sig för att slå världsrekord i att vara politiskt korrekt. Då spelar det ingen roll att man avslöjar att man inte har läst boken. (Bengt Westerberg nämns överhuvudtaget inte i Excelsior)

Fotnot: provocera har följande definition enligt ordboken: "genom utmanande handlande framkalla viss motreaktion". Mina "försök till provokation" var kanske inte så "taskiga" ändå. I synnerhet inte när det gäller just herr Perverten själv.