DN, förstasidan: En litterär flåbuse
I Göteborg finns det en litterär flåbuse som heter Lars-Olof Bengtson. I sin debutroman "Excelsior" vitsar och hädar han, gisslar massmediernas konventioner och skändar folkkära kändisar. ett hälsosamt bevis för att det händer intressanta saker vid sidan av de litterära allfarvägarna, skriver Bengt Sköld.

RUBRIK Litterär flåbuse tar snusförnuftet i örat

INGRESS "Litterär flåbuse med en hejdlös infallsrikedom", så skriver Bengt Sköld om Lars-Olof Bengtson som nyligen debuterat med boken "Excelsior". En bok som skändar och vänder upp och ner på många vedertagna föreställningar, framför allt kring massmedierna.

I GÖTEBORG finns det en litterär flåbuse som heter Lars-Olof Bengtson. Hans debutbok heter Excelsior, och på omslaget skriver han sig LOB. Bakom dessa versaler döljer sig en provokatör av ett format som inte är alldeles vanligt på svensk botten.

LOB vitsar, hädar, berättar häpnadsväckande absurda historier, avfyrar aforismer - allt med hejdlös infallsrikedom. Han metod är att vända upp och ned på vedertagna åsikter och föreställningar: "Det är bättre att köra ihjäl sig är att komma fram fem minuter för sent", kan det heta när han liksom i förbigående tar det svenska snusförnuftet i örat.

Men LOB framträder också som träffsäker analytiker: "Det är när en företeelse/omvandlas till massrörelse/som det bevisas/att det måste vara något fel på den." "Förbjud ett ord och du ger det makt", heter det på ett annat ställe.

Bokens underförstådda förutsättning är att massmedierna utgör vår tids stora konventionsalstrare: här sprids regelmässigt förenklade verklighetsbeskrivningar som fördummar och ger oss falska ideal.

Denna tingens ordning angriper författaren genom att skända folkkära kändisar och andra namnkunniga mediefiguranter: Siewert Öholm, Staffan Tapper (han som missade straffen mot Pålen 1974), Sune Mangs, Ria Wägner - alla pekas de ut och malträteras uppfinningsrikt för sin roll som villiga redskap i den allmänna folkfördumningen, eller "folkförfittningen", som LOB uttrycker saken.

Det är vansinnigt roligt och många gånger förskräckande. Påhoppen är kanske "orättvisa" och i en del fall obegripliga. Men så mycket större anledning för läsaren att bli upptänd av helig vrede!

Ofta ser det ut som om LOB använder kvinnofientlighetens schabloner på ett djupt kränkande sätt. Men noga läst och begrundat blir det tydligt att det som liknar sexism eller rasism (jo, det drivs med invandrare också) snarare är ett ytterst medvetet sätt att tydliggöra den dumhet och råhet som sjuder under samhällets yta.

"Excelsior" är konstruerad som en parafras på Första Mosebok. Den består av 25 kapitel till vilka ett varierande antal "verser" är knutna. Storståtligt börjar den med Vulgata-Bibelns första ord: "In principio creavit Deus caelum et terram."

Direkt på detta påstående om Guds skaparkraft följer så en kapitelrubrik med ordalydelsen "Om författarskapet, universum och annan evig skit". Det är ett anslag som LOB inte viker en tum från under den 292 sidor långa diatriben.

"Excelsior" är ingen läsning för känsliga sinnen. Antagonismen är av sådana dimensioner att den ligger bortom varje försoning. Här kommer de mest hårresande vulgariteter till heders och formeras till rasande attack mot allt vad god smak heter. Parade med en profetiskt högstämd ton når LOB:s grovheter inte sällan en sådan styrka att effekten blir paradoxal: man skönjer en rasande moralist.

"Excelsior" är ett hälsosamt bevis för att det händer intressanta saker vid sidan av den litterära allfarvägen. LOB tycks heller inte helt omedveten om sin betydelse: "Min gamle lärare/Daniel Korridor/brukade alltid fråga mig/'vad jag hade för mig'/i skolan./Då svarade jag/helt sanningsenligt:/Framtiden!"

(Bildtext: Lars-Olof Bengtson kallar sig LOB, en götebborgsk provokatör av ovanliga mått.)