| Grabbsnusk? LOB Excelsior. Prosa (?). Ran 1988 Excelsior heter en bok av signaturen LOB, Lars Olof Bengtson, en hårdrockare och vuxenstuderande från stadsdelen Kortedala i Göteborg. Den kom ut i höstas och fick några få, entusiastiska recensioner, men möttes för övrigt med tystnad. Tystnaden kan ha berott på förvirring. Excelsior är en förvirrande bok. Något liknande har aldrig kommit ut på svenska, det är den grövsta, råaste, snuskigaste, vulgäraste och äckligaste bok som har tryckts i Sverige. Möjligen kan man säga att den är en extrem utlöpare av traditionen från de litterära fejderna vid sekelskiftet 1800, då man frejdigt smaskade varandra i såväl ansiktet som röven, möjligen kan man säga att den fullföljer den totalla antimoralismen i Falstaff Fakirs Glädjefrid: men den går så oerhört mycket längre i sitt förakt för alla accepterade värden. Den består nästan bara av raseriutbrott, smädelser (också mot namngivna personer - och deras mödrar!), uråldriga Norge-historier om kvinnor, utlänningar, stockholmare och danskar, billiga vitsar och gapflabb. Det är en fin bok. Bengtson vräker fullständigt obekymrat ur sig vad man kan "tänka" eller känna framför TV:n, när fotbollsdomaren gör en horribel felbedömning, när en särskilt löjlig politisk motståndare har ordet och så vidare. "Att leva är krig mot trollen / i hjärtats och hjärnans valv": OK, det låter snyggt, men så mycket skönare och kanske sundare, att se dessa missfoster tumla omkring i frihet! "Verkets värde ligger i dess karaktär av dokument", säger Bengtson så allvarsamt och så får man ta det, inte som en samling dikter och prosastycken i traditionell mening. Författaren är svagast när han lämnar ifrån sig en vanlig dikt: "Vi
lever i Atlantis. Kulturen är
ett timglas Från den
yttersta domens katedral klockorna
ringer tredje angelus; På bättre humör när han nedtecknar följande replikskifte: -Hello! Jag
kommer till dig med ett glatt budskap från Jesus! Och kanske allra bäst i en kort, sanslös dåraktighet: Det bodde en kvinna i Fittlanda (så borde man ju begynna en limerick!) äh, nu kom jag av mig... Bengtson är förvisso en sann poet, en äkta kusin till Jaroslav Hasek. Han sår hela tiden med hela skäppan, vad fan det än månde vara i den och det är härligt. Måtte inte esteterna få tag i honom! Och vilken tur att han har fötts i en tid då man får trycka vad som helst. Excelsior har inte åstadkommit ens den ringaste eruption av sedlighet, hittills. Det är en särskild glädje för mig, som var rikspornograf en gång i tiden och medverkade vid två banbrytande attacker mot anständigheten. Och det är en extra särskild glädje för mig som göteborgare att vår stad har alstrat de två värsta snuskpellarna i den svenska litteraturen. Något för staden att vara stolt över och något att tänka på när nästa kulturprisutdelning blir aktuell. Ge LOB ett kulturpris! Bengt Anderberg PS. |