Av Peo Rask

Han förnedrar det mesta och de flesta. Avrättar folkhemmet och avfärdar kändisar, kvinnor, trädkramare, politiker och andra. Med sin bok Excelsior vill han testa var gränserna går. Möt LOB, Lars-Olof Bengtsson, en av Sveriges mest provokativa författare.

Å ena sidan en tatuerad före detta punkare som numera ikläder sig raggarkostymeringen jeans, t-tröja, jeansjacka med avklippta ärmar och skinnjacka.

Å andra sidan en 31-årig, egenartad författare som lyckas med bedriften att förnedra folk och dessutom vinna kulturkritikernas gunst.

Vem är han egentligen, den där LOB?

För att få svar beger vi oss till Kortedala i Göteborg. Vi har bestämt träff med komvuxeleven Lars-Olof Bengtsson, mera känd som LOB och i riksmått mest känd som författare till den uppmärksammade boken Excelsior.

Men först nu en kort resumé: När punkvågen var som starkast var LOB sångare i GBG Sound. Han skar under en konsert upp kinderna med ett rakblad. En spelning som slutade med iltransport till sjukhus. (Jodå, ärren syns fortfarande under det lagom ansade skägget.)

Han retade gallfeber på den tidens stora tennisstjärna med hatlåten "Björn Borg". Visade kuken för programledaren under en radiosändning. Och var titt som tätt arbetslös.

Salig stilblandning
Sedan dess har det varit tyst om LOB. Ända tills i år, då han själv gav ut sin bok i 200 exemplar. Ett förlag fick nys om boken och erbjöd sig att ge ut den i större upplaga. I originalversionen, ett krav från författaren.

Excelsior är skriven som en pastisch, efterbildning, av första Moseboken. En "överensstämmelse" med dess 25 första kapitel, som han uttrycker det.

Redan i inledningskapitlet, "Om författarskapet, universum och annan evig skit", slår han an tonen. Läsaren kastas från en ren (smutsig?) poesi till pastischer på klassiker. Från typiska göteborgsvitsar till avrättande analyser av folkhemmets liknöjdhet och TV-försoffning.

Allt i ett rasande tempo, där han attackerar det mesta och de flesta. Kändisar, miljöaktivister, kvinnor, politiker och journalister är bara några av dem som står i skottlinjen för LOB.

Visst går han åt kvinnorna, som i andra kapitlet "Kvinnan är en sång; sjungen av en sinnessjuk masochist", tjugonde versen: När Satan skapade kvinnan till sin avbild, planterade han in en livmoder och satte en fitta mellan hennes ben, på det att hon dessa bägge attribut skulle bruka så att hon på alla sätt skulle söka nå makt över mannen - människan - och om detta inte gick skulle hon i alla fall förpesta hans liv.

Har du något fördämt kvinnohat inom dig, LOB?

-Nej, det jag gör är att... (paus). Det är ett sätt att provocera, inleder han något trevande.

-Som jag upplever det finns det en massa manshat i samhället. Därför vill jag vända på steken. Ge ett svar till de mest aggressiva, rabiata feministerna, de som vill skapa motsättningar mellan könen. Det är en spegling av deras sätt att tänka.

-Det finns en tendens att framhäva allt kvinnligt som gott. Och att pådyvla oss män en massa egenskaper. Vi får veta att vi står för det onda, att vi män startar krig och sånt skit. Ett jävla dösnack tycker jag.

Är du inte rädd att bli feltolkad?

-Nej, det har jag nästan förutsatt att bli. Och det är jag inte heller rädd för. Men det är klart; om en del tar det på allvar, så kan man säga att det är en feltolkning.

I en intervju har du sagt att "författarens ansvar upphör i och med att han har skrivit något". Är inte det att springa ifrån sitt ansvar?

-Jag kommer inte ihåg när jag skulle ha sagt det. Givetvis står jag för det jag har skrivit. Men jag vill inte ge något facit, tolkningen lämnar jag åt läsaren.

Split och tvedräkt. Mina läsare har grupperat sig i tve. De - vilka anser att mina dikter är svårbegripliga och de - vilka anser att de är helt obegripliga.

Men när du skrev måste du haft en tanke på hur läsarna kan tänkas reagera?

-Javisst, men en läsekrets är ingen homogen grupp. En del vill jag provocera; de som blir förblindade av att bara se till formen istället för till innehålet. Och de som bara koncentrerar sig på de fula orden och de grova personangreppen - och som inte försöker se någonting bakom det hela. De människorna vill jag reta upp.

-Jag vill klämma åt smakdomarna, fortsätter LOB. Det finns ett romantiskt drag från romantiken(sic!), att poesi ska vara vackert. Det trodde jag försvann med Baudelaire när han beskrev sin älskade som ett ruttnande kadaver.

-Men det finns tydligen fortfarande folk som tror att smak är objektivt, och att deras smak är måttstocken.

Inga förebilder
Framför mig, i soffan, i den sparsamt möblerade ungkarlslyan - ja, förutom sovrummet där belamrade bokhyllor ockuperar det mesta av utrymmet - sitter alltså en i litteraturhistorien bevandrad och minst sagt frispråkig författare.

LOB har kännedom om de klassiska diktarna och författarna - men inga förebilder. Han vill nämligen befria sig från de traditionella litterära formerna.

Men ändå valde du första Moseboken som förebild. Varför?

-Dels för att den är världslitteraturens mest kända verk. Det mest spridda, utan konkurrens. Del för att jag hade en massa lösryckta bitar som jag var tvungen att knyta ihop. Och då använde jag mig av första Moseboken som mall.

Vilka egenskaper ska man ha eller vad ska man ha gjort för att bli fastnaglad av din penna?

-Jag vill i första han åt kändisjournalistiken, den retuscherade bilden av kändisar. När de höjer kändisarna till skyarna, vänder jag på det och säger de mest kränkande och förödmjukande sakerna

Din mor, som för övrigt är den svinaktigaste horan i Rios hamnkvarter, födde dig inte. Hon sket ut dig...
(Ur LOB:s kärleksförklaring till Siewert Öholm).

LOB skriver enligt mottot "Jag har ingenting att säga och jag tänker säga det högt". Han både provocerar och utmanar. Excelsior är, enligt honom, ett sätt att testa var gränserna går. Ett resonemang som kan försvaras med aforismen "Förbjud ett ord och du ger det makt".

Bokens första upplaga på 2 000 exemplar är slutsåld och följs av en andra på 5 000. Och på köpet har han blivit något av en hjälte på kultursidorna, hos massmedias smakdomare.

Dina framtidsplaner?
-Efter komvux kommer jag, förr eller senare, att läsa litteraturvetenskap. Det har varit ett mål ända sedan jag började läsa på allvar.

-Men jag tycker också att matte är kul, att jag även skulle vilja läsa på universitetet(sic!). En jävla blandning i och för sig... Men jag har inte bråttom, så jag kan läsa de ämnen jag är intresserad av.

Först av allt väntar dock en comeback på skivfronten.(sic!!) LOB och Freddie Wadling, från Blue For Two och Mobile Whorehouse, smider planer tillsammans.(sic!!!) Och så är LOB sångare och gitarrist i ett "eget" band, Troublemakers.(sic!)

Skrivandet då? Jodå, det här med att skriva böcker har gett honom blodad tand.

-Jag har tre-fyra projekt på gång som nästan är motsatsen till Excelsior.(sic!!!)

Om det beskedet nu lugnar någon...

Bildtext: -På något sätt har jag blivit blaskornas kelgris, säger LOB. Men det är kanske deras sätt att göra det jag skriver ofarligt, vad vet jag?
Hans bok, Excelsior, slår mot de flesta och det mesta, allt i en rasande fart. Foto: John Bemerstam