Den har tydligtvis åstadkommit något slags litet cause celebre hos kritiker, denna debutbok av göteborgsförfattaren som föredrar att benämna sig vid sina initialer LOB. Men tyvärr måste det bero på ungefär lika delar litterär okunnighet och alltför banala och barnsliga krav på vad som är värt att bli upprörd över i sådana här sammanhang.

Jag menar så här:

Okunnighet om det faktum att den typ av nihilistiskt "pratmakeri" som LOB excellerar i, faktiskt inte är något särskilt nytt, och inte heller så "utmanande" mot den "goda smaken" som tydligen kritiker menar och LOB hoppas. Att fylla sida efter sida med en blandning av obsceniteter (i huvudsak våra vanligaste vulgärbenämningar på de mänskliga genitalierna), allmän kiss- och bajs-"humor" samt drastiska korta betraktelser om allt och intet, är inte nytt och är inte originellt.

Exempel, kapitel 7, punkt 18: "Om det regnar brukar jag säga att det är pissväder. Om det inte regnar, säger jag att det är skitväder..."

Förmodligen har de allra flesta svenskar över 20 år hört den vitsen förut. Och så fortsätter det boken igenom. Korta numrerade banaliteter, så "kryddade" som LOB förmått hitta på.

»Många förebilder»
Förebilder finns många, inte minst bland amerikanska författare som på sin tid brukade betecknas som "the beat generation": Kerouac, Cassidy, Allen Ginsburg (diktcykeln "Vrålet" för den som vill kontrollera att det mesta sagts 30 år tidigare), Burroughs, uppblandade med lagom doser Henry Miller.

Visst finns det på de nära 300 sidorna enskilda träffande formuleringar, t o m några roliga historier och vitsar värda att dra på smilbandet år, LOB är ju göteborgare och här och där dyker därför också konkreta referenser upp till denna Sveriges verkliga "huvudstad". Märkligt vore det ju också annars.

Men det genomgående intrycket är ändå att det här har alltför mycket av tonårsrevolt och pubertetsprotest över sig. Som de flesta unga författare som nästan desperat försöker verka så vulgära, förtappade och förnekande som möjligt, är det egentligen mest en spegling av egofixering och självbespeglade moraliteter. Inte för inte förs referenser till Gamla Testamentets Genesis som inledning till varje kapitel (på latin självfallet för att verkligt slå ned den fåkunnige läsaren i skorna).

»För gammal»
Till LOB skulle man vilja rikta följande maning, i all vänlighet: satsa på att skriva en "riktig" bok nästa gång, det kräver visserligen betydligt mer ansträngning, men förhoppningsvis har du både förmåga att skriva läsvärt och något verkligt att berätta. Du är för gammal för sådan här nihilistisk rapning.

Kommentar: Tidningen Proletären är partiorgan för det mikroskopiska stalinistpartiet KPML(r).