Koprofiler älskar skit medan koprolaler nöjer sig med att tala om det. De här sakerna kan man studera närmare i Första Mosebok. Den skrevs nämligen om förra året, i Kortedala, av LOB (uttalas lobb) och har nu givits ut under titeln "Ex celsior"(sic!).

LOB heter egentligen Lars-Olov(sic!) Bengtson och bor i Göteborg. Där har han vänt upp och ner på det litterära etablissemanget. Det är ju i och för sig lätt gjort - men LOB börjar numera nå också huvudstaden, landets kulturella s k r-vhål, för att nu använda en LOBotomerad term.

LOB gör som den där berömda finska teatergruppen, kastar skit direkt på publiken. Särskilt stora slängar av denna mycket bruna slev får ett stort antal namngivna kändisar. Där är det inte fråga om kraftiga sparkar i baken utan om rena hugg i underlivet. Frågan är om man ens vågar citera sådana avsnitt.

För här hänger ett tryckfrihetsåtal i luften - och nu blir "Ex celsior" den kultbok man redan talar om. (Men Staffan Tapper är ingen "femtekolonnare"; han slog en perfekt straff mot Polen och hade oturen att råka ut för världshistoriens bästa målvaktsräddning.)

DET OVÄNTADE
Den finska publiken bröt ganska snart upp och gick hem, när de där skådisarna började slunga exkrementer från scenen och man känner något liknande vid läsningen av "Ex celsior". Alltför ofta serverar LOB vad som helst, toppar med kiss, bajs och könsord och vrider sedan till det hela i någon oväntad riktning (Sune Mangs har förstört äktenskapet t ex).

LOBrolali i stället för koprolali således.

Men vad går det hela ut på?

Det är nog med LOB som med dem som kastade Voltaires benknotor på en avstjälpningsplats i Paris. Det gjordes inte för den goda sakens skull eller för trons - enligt Ferlin - utan för att det var så helvetes roligt.

Samma lust kan man spåra i "Ex celsior".

Samtidigt märker man efter hand att han smäder(sic!) också smädarna. De väldiga utfallen mot "kvinnor och andra icke-personer", invandrare, danskar o s v är så groteska att de måste täppa till käften också på alla sanna mansgrisar och rasister.

LOBISMER
Så tillvida ställer han in sig i häcklarnas långa led och liknar stundom Lehrer och Bruce.

"Det är ingen äcklig stekel!" kan LOB utbrista. "Det är Lars Gustafsson."

I den branschen finns förstås inget som är heligt.

"När Jesus blev riktigt skitnödig, brukade han hålla sig tills det gick över. Detta var ett knep han hade fått lära sig av Melchior, Baltazar och Gunder Hägg".

Bäst är annars LOB i det lilla formatet, när han formulerar "lobismer" ("Människan är skapelsens keps") och tokroliga reflektioner ("Havsforskare är ofta hafsiga").

Redan i förordet meddelar författaren att hans bok bygger på Versio Vulgatas tjugofem första kapitel. Likheterna är emellertid inte alltför påfallande. I Första Moseboken 9:28 står det exempelvis att "Noa levde efter floden tre hundra femtio år."

LOB har samma inledning, men 9:28 i "Ex celsior" lyder:

-Hur gammal är du?
-Fyrtiofem år gammal!
-Gammal? Jamen, förtifem är ju ingen ålder!
-Jaså inte det? Vad är det då?
-Ett skonummer!

FALSTAFF
Den heliga skrift har alltså bestått med uppslag och versindelning. LOB skriver sedan prosa och frivers om vartannat, små stycken och mycket små stycken, där vad som helst avhandlas: oanani, leverpastej, kötteder, vitsar, vilda gags osv.

Roligast är i mitt tycke elvan, som handlar om språket och språkförbistringen, babelstornet. Här knyter Bengtson an till sitt eget vilda tungomål (med dialektord som "löjd", avlett av löjlig).

Avsnittet för faktiskt tanken till Falstaff Fakir, om nu inte LOB först och främst är litteraturens sena (och obscena) svar på Kurt Olsson.