LOB - en farlig nihilist?

FREDAGEN den 27 januari var en händelserik dag.

I GT kallar Gunilla Gränsbo mig för mansgris, gammal frustrerad kommunist, och akademiker verksam i "samhällets absoluta övre skikt" - med vilket hon måste avse att jag redigerar kulturtidskriften Och & Bild på en vind. I radions OBS/Kulturkvarten hör jag en späd skånsk röst pipa av besvikelse över att Ord & Bilds senaste nummer om feminism och pornografi innehåller så mycket av det förra och så litet av det senare.

Det hela blir inte mindre tankeväckande av att Gunilla Gränsbo, som deltar i ett samtal i just detta Ord & Bild-nummer, hör till den kritiska radioröstens - Lars Westerberg - särskilda måltavlor.

Jag säger som Wiehe och Di Leva: vem kan man lita på, vad ska man tro på?

I VÄNTAN på visshet hittade jag på en citattävling åt GT:s läsare. De sist öppnade rätta lösningarna får välja mellan Mattias Bergs 20 exempel på "en massa skrivfter av 'Excelsiors' typ", "den hög med liknande - och bättre - provokationer" och ett fotografi på Kulturnormalen Bo Lundin (utlovade på denna sida den 16/1 respektive den 21/1).

Citat 1: "Hoppas att de inte ger sig in i innerstan. De hatar kvinnor för att kvinnor står för det mänskliga och goda och har alltid gjort så av tradition och biologisk predestination. Kvinnor föder barn, lagar mat, tar hand om sjuka och andras barn."

Nej, det är inte ur "Excelsior". Det är Gunilla Gränsbo i GT den 27/1. "De" står för underklassmän i förorterna.

Citat 2: "Jag dundrar in i ditt sovrum
brakar genom dörren
och sliter av dig alla kläderna
Jag älskar dej!
Jag klipper sönder dina kläder i strimlor
och tuggar långsamt sönder din kropp"

Nej, det är inte ur "Excelsior". Det är Gunilla Gränsbos dikt "Till Birgitta Dahl" ur debutboken "Skrammel".

Citat 3: "Om en kvinna hade skrivit det jag har skrivit; vilket naturligtvis är helt omöjligt, eftersom det inte finns, aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas några kvinnliga genier; eller vad jag kommer att skriva, så hade hon av en enig kritikerkår med rätta kallats det största geni som någonsin levat. Hennes angrepp på det motsatta könet hade beskrivits som '...en av de frispråkigaste och starkaste rösterna inom feministisk litteratur. Hennes verk behandlar könens ojämliga värden och andas en nästan primitiv vrede över vad hon uppfattar som orättvisan i värderingen av mannens och kvinnans olikheter./-/'"

Ja, detta är ur "Excelsior".

LARS ELLERSTRÖM skrev i sin anmälan av boken i Arbetet (9/1): "Excelsior kan sålunda läsas på olika sätt, men åtminstone ett av dessa är livsfarligt, nämligen om man blir förbannad. Saknar man självironi bör man absolut inte stifta bekantskap med Lob. Chansen att själv inte drabbas av något av hans utfall är minimal."

I dikten "Nåt är fel" har Gunilla Gränsbo gestaltat en liknande insikt:

"Jag tar fram mitt gevär
ur garderoben och skjuter
vilt omkring mig
inget händer
Vad har jag gjort för fel?"

Allvarligt talat.

Såvitt jag förstår håller de flesta med om att "Excelsior" försöker benämna det tabubelagda. en möjlig invändning är att det inte längre finns några tabun att benämna eller att "Excelsior" misslyckats med att pricka in dem. En annan invändning är att - som Gunilla Gränsbo - hävda att det finns värden som med rätta och av nödvändighet är tabubelagda, som inte får utsättas för attentat av Lobs typ eftersom det kan frigöra krafter som är destruktiva för såväl den enskilda läsaren som samhället.

DETTA ÄR en intressant och viktig fråga. Jag tror att de flesta som läser "Excelsior" stundtals känner sig utlurade på ett gungfly. Varje tuva är förrädisk. Marken bär inte under fötterna. Detta kan man - som Gunilla Gränsbo - uppfatta som farlig "nihilism". I hennes fall resulterar det i - se citat 1 - en uppdelning av mänskligheten i onda och goda, som i sin tur tycks leda till förvånansvärt konventionella rop på censur och tvångsmedel i vakthållningen om det (goda) bestående.

Själv skräms jag mer av människor som kräver ordning, renhet och entydighet än av slarverna. Historien styrker mig i den uppfattningen.

För man kan ju också tolka gungfly-känslan, värdenas fall, i "Excelsior" som uttryck för den genuina litterära strävan, som Julia Kristeva har kallat "att vidga det signifierbaras gränser", och som Lars Elleström uttrycker så här:

"Men för den något mer nyanserade läsaren är "Excelsior" oerhört befriande: den benämner alla tabubelagda tankar och erfarenheter; ger namn och uttryck åt allt fult, simpelt och förbjudet. Man genomgår en sorts psykoanalys i miniatyr vid läsningen; en sant aristotelisk katharsis. Tankesystemet och kroppsmaskineriet rensas och renas i ett skrattets syrabad som fräter bort alla gamla beläggningar. Man känner sig hel och frisk efter att ha läst Excelsior".