LOB:s "Excelsior" - skräp eller guld?

Mansgriserier!

DE MANLIGA recensenterna i Göteborg har sistlidna månaden i sin iver att vara de som hittar den nya litteraturen kastat sig över en stackars raggare från Kortedala vid namn Lars-Olof Bengtsson och hans bok Excelsior. En bok som över huvud taget aldrig varit menad att nå upp över bordskanten. Snabbt, alldeles för snabbt slänger de sig över honom och utnämner honom till kulturens hjälte och geni och proletärförfattare och Rabelais och gud vet allt.

Tidningarna svämmar över av feta rubriker och bilder på föremålet. Han visar stolt upp sina nedklottrade överarmar och med ett orubbligt pokerfejs tittar han ut på oss från tidningssidan. En riktig tuffing, tänker man när man ser honom, vad är det här för något?

DE MANLIGA akademikerna analyserar skriften med djupa veck i pannan och ser i de lärda referenserna till både bibeln och Nietzsche och den ärevördiga romerska diatriben. Uppstötningarna från Kortedala har fått sin förklaring, vi har något så exotiskt som en romersk diatrib i handen.

Att boken är både rasistisk och kvinnoförnedrande och humorlös och dålig har inte den ringaste betydelse. (Vissa saker är rent banala insikter som vilken punkare som helst har gjort långt innan han/hon flyttade hemifrån.) Allt går att förklara med nyckelordet diatrib. Målar man med guld på en soptunna så är det guld. På det sättet kan man legitimera vad som helst med vad som helst och inget behöver vara det det egentligen är.

DE MANLIGA recensenterna menar att skriften är så överdriven att man inte kan ta den på allvar, men det är jag fullständigt övertygad om att man ska. Hela min pubertet tillbringade jag med såna som han. Jag var med när de mekade med sina motorcyklar. Jag åt slabbiga hamburgare med dem vid korvmacken, drack Explorer och Coca-Cola ur plastmuggar m m. De är rasistiska, kvinnoföraktare osv osv precis som i boken.

Boken kommer att ge en massa små "Lobbar" vatten på sina kvarnar att svina ännu mer. Hoppas de inte ger sig in i innerstan. De hatar kvinnor för att kvinnor står för det mänskliga och goda och har alltid gjort så av tradition och biologisk predestination. Kvinnor föder barn, lagar mat, tar hand om sjuka och andras barn. Hårdrock spelar de inte. Fittorna.

DE MANLIGA recensenterna håller lyckligt upp sina fynd för förorten, underklasspojken som ger dem själva, gamla frustrerande(sic!) kommunister, legitimitet för sin verksamhet i samhällets absoluta övre skikt. (Så spännande för dem att kika in i den här magiska världen). För att det är just dessa personer som är själva förutsättningen för att Excelsior behöver skrivas är fullständigt uppenbart.

MIKAEL LÖFGREN riktigt darrar av stolthet när han i sin recension skriver om den "informella väg" boken hade till hans skrivbord. Löfgren sitter där med sina fina tidskrifter ord & bild som till och med själve kungen prenumererade på en gång. Tänk, nu har han nästan upprättat en direktkanal till underjorden. En annan journalist talar om vilken "äckelblandad förtjusning" han upplevde vid läsandet.

Lars-Olof, de utnyttjar dig för sin karriär! Lob får vara med och spela buse i massmediacirkusen ett tag så länge han är rolig.

Recensenterna kan inte nog entusiasmera sig över hur subversiv de tycker att Lob är men jag tror inte att Lob en sekund bryr sig om samhället. Han bryr sig om att svina och han skulle kunna svina på vad som helst. Varför svina(sic!) han inte på hårdrockare till exempel? Lob är en skojig typ att roa sig med och låta komma till tals en stund liksom folk ur andra grupper har varit det tidigare: arbetare, kvinnliga författare, etniska minoriteter, folk ur tredje världen m fl.

MEN! OM nu Lars-Olof Bengtsson skulle vilja delta i det offentliga livet på allvar (det politiska och kulturella) och påverka de lagar som finns där - så kan du ge dej fan på att du skulle få det tufft. Ända ut till förorten sträcker sig inte offentligheten och dessa mäns välvilja.

Och du, ett tips till nästa bok du skall ge ut. Låt den rotera i underjorden ett bra tag först och sprida sina dofter där innan du låter den komma upp i ljuset och bli indefinierad och därmed ofarlig. Fortsätt hata, det är nyttigt, men välj noga och pissa inte ner alla mattorna på en gång.

Och ni herrar akademiker! Vem skall ni välja ut nästa gång som representant för omstörtandet? Jag känner en aidssmittad, invalidiserad före detta hora som lever på russin och trasor(sic!). (Hon har jobbat så mycket att bäckenbenet har spruckit mitt av.(sic!!!)) Hon håller på med en roman. Vill ni veta var hon bor? Och en sak till. Lite mer idealism i kampen om man får be. Eller är sjuttiotalet redan så långt borta? Eller är det kanske idealism ni håller på med? Idealisering av det fula och elaka. Nästa gång kan ni idealisera den där aidshoran jag känner, men snabba er, snart är hon död.

Fotnot: Artikelförfattaren är skribent i Göteborg och debuterade nyligen med diktsamlingen "Skrammel".

Är det en alltför vågad gissning att anta att det är här skon klämmer? Att hennes eget alster var så uselt och anonymt att hon själv inte fick någon som helst uppmärksamhet och helt enkelt är - avundsjuk?