Skamgrepp, Löfgren!

PÅ EN PUNKT håller jag helt med Mikael Löfgren: Det var idiotiskt av mig att ta obekräftade andrahandsuppgifter som intäkt för att en bokmaskin skulle finnas här i Göteborg.

Resten är ju mest uppskruvad retorik. Som insinuationerna om att jag inte skulle ha läst boken: ett urgammalt skamgrepp för att ge sig själv ett odiskutabelt - och i grunden ointressant - tolkningsföreträde. Naturligtvis har jag läst "Excelsior"; men på ett annat sätt än Herr Löfgren själv.

UNGEFÄR samma gäller för Löfgrens uppfattning om min läsning av hans recension. Visserligen är det riktigt att där uttryckligen står: "'Excelsior' är inte 'arbetarlitteratur'". Men samtidigt är boken alltså "genomlyst av klasserfarenhet", i ett rejält stycke hänvisar Löfgren till LO-debatten om de unga författarnas världsfrånvändhet, och han ser hela vänsterns framtid som beroende på hur den läser "Excelsior". Bl a detta fick mig att läsa (d v s tolka) Löfgrens recension som en beskrivning av LOB:s bok som ett slags arbetarlitteratur.

Och egentligen är det ju det här saken gäller. För varför reagerar Löfgren så starkt mot ordet arbetarlitteratur och uttryck som är besläktade med dess "klassiska" betydelse. Vad lägger han implicit in i begreppet, och hur skiljer sig boken som kan påverka hela vänsterns framtid så markant från detta?

Ironin i "Excelsior" försökte jag att beskriva som ett exempel på tänkbar strategi, bland annat i texter från en plats nedanför dagens litterära etablissemang, texter som skulle kunna kallas arbetarlitteratur och vill placera sig utanför schablonerna; bokens kedja av referenser till en gemensam - och med "den obildade underklassen" associerad - 80-talsvärld av kändisar från TV är ett annat exempel.

SJÄLV skriver Löfgren i recensionen "arbetarlitteratur", d v s med citationnstecken. Och "Anledningen till citationstecknen är att boken gör bruk av fördomar utan att reduceras till dem." Alltså: det handlar om citationstecknen. Vårt meningsutbyte skulle kunna kretsa kring skillnaden mellan "arbetarlitteratur" och arbetarlitteratur, d v s kring skillnaden mellan schablonen av detta begrepp och begreppet befriat från schablonen av sig självt.

Men det är en svår, subtil diskussion, initierad på flera håll redan; och som således till sist kanske handlar om något så skört som små citationstecken. Liksom glas spricker de - och hela diskussionen - när röstläget blir för högt.